Vad vi lärde oss 2016

Andra vet jag brukar klara att göra långa listor men jag försökte ta ett gemensamt tema (så hållande öppet för en ev. andra lista).

Varför det är riktigt att sluta räkna oavsett målsättning

Ny I FN's säkerhetsråd är den svenska hållning att det är fel att räkna antalet döda i Syrien. Detta därför att om man gör detta kan det förstås - möjligen som det kan visa sig riktigt så - som att man åtminstone får död så många utan att det faller under föreställningar FN under argumenterat några lugnare år post-Forna-Jugoslaviens-crime-against-humanity.

Flera andra delar föreställningen om att det är fel att räkna antalet döda. Ryssland därför att de menar att Syrien behöver ha dödat fler än 1 miljon civila personer och kan behöva avdöda (när troligt korrekt med Säkerhetsrådet kan vi pröva termen avdöda: Jag vill gärna få in konceptet in egna verksamhetsystem inför Kung Hans I nästa år - Döda är fel men ibland om än sällan kan man behöva avdöda några hundra tusen trouble makers. Det kommer av territoriet.).

USA som upplever sedan några år nu mycket av kognitiv dissonans rent allmänt i domänen slutade att publicera siffror som vid den tiden totalt passerat om jag minns rätt 400 000 st efter ett litet antal (säg knappast fler än 10 - 15 st i värsta fall) civila dog i något anti-ISIS projekt från luften som kommit fel.

Principen är att någonstans mellan 500 000 och 1 000 000 huvuden (jag tror vi hade ca 650 000 när vi slutade räkna i publik-discourse) måste man antingen chansa lite eller kunna säkerställa att folk håller käft med dom vet (d.v.s. inga nyhets-headline's). Annars kan man behöva censurera internet vilket om vi ska vara ärligt ej säkert är så himla lätt om man samtidigt över upptagen med större polisinsatser för att få en slutligen stabil lösning av den inhemska terrorismen. Så användbart att veta. Thresholds till reaktion kan förvisso variera över tiden men så länge vad du gör ej är radikalt annorlunda (d.v.s. omstörtande / emergence upplevt mer osmakligt) kan du vara rimligt trygg i den mätpunkt Syrien givit oss. Så hyggligt hög tilltro till nivån antal klara huvuden om vi verkligen (ej bara därför att vi blivit tokiga eller lider av en "kollektivistisk-sexuell-perversion" eller dylikt) har en i någon mening argumenterat rationell anledning kan vi ha. Gör jag Kung Hans I första 2017 skulle jag lita på det för att hålla god säkerhetsmarginal upp till 250 000 huvuden (argumenterat rationella från association / "deras" atrocity nutidshistoria) och helst inte fler än 50 - 75 k huvuden.

2016 föddes archibaldismen: Hur många cefuler har egentligen Iran?

Jag tappade helt det lika felaktiga ordet som min hjärna levererade till mig för tio minuter sedan. Men liksom cefuler var det någon rent morfologisk ljud-likhet till misstänker jag en abnormt obefintligt uppbyggd föreställning till att det kanske var något relaterat svenska begreppet centrifug. Det kan rent av varit "korrekt" i mening av att engelska begreppet rent allmänt i sense skulle översatt så till svenskan men huruvid sådant är säker översättning - maskinellt eller med människa - mycket troligt ner till otroligt stämmer i den här domänen har jag ingen aning om.

Det kändes för mig liksom tror jag många att den här amerikanen Obama verkade ha engagerat sig i frågan och säkerställer (i fin upparbetning [Red. jag var fyndigt komiskt - eller tror mig så om jag inte blandat samman kärnvapen-koncepten igen - men känner att det är viktigt att alla läsare kan uppleva hur fyndig jag kan vara. Min erfarenhet är att jag såväl som ni läsare ska lita mer på mig som skribent än läsaren som läsaren så lika bra att påpeka min fyndighet. /HH] efter den nedåtgående trend av USA som vad vi idag skulle kalla för europeisk lego-fabriks-land föll bort cirka )

Sarkofager var det utan tvivel inte. Men eftersom det dök upp i min association har vi troligen kallat något relaterat the a-bomb för sarkofag. Annars bör ej ord-likheten räckt för en träff. Och vi får korrigera oss (i någon mening är eller blir ej säkert inte i alla fall våra gemensamma fel: Jag som skribent och ni läsare tillsammans. Något fint): Google-sökning ger den troliga förklaringen från Tjernobylolyckan (och jag stödjer starkt standardisering på att kalla saker för vad Wikipedia kallar det särskilt när one sense per discourse falerar - och korrekt ska vi kalla det defunct: Blandar du sense är du defunct ty läsarens såväl som skribentens fel är gemensamt [Red. Det kommer till mig att det vore ett fint nyhetslöfte för alla som skriver något att göra såväl detta som att alltid länka Wikipedia-artikel närmast sense koncept såväl när komplext ord Wiktionary. Jag tror vi alla tar och lovar detta så slipper super-läsare behöva gå över vad enklare läsare likt maskiner kommit fram till. Vi kan kalla det för archibaldism lika bra som något annat. Ism-orden är i sitt praktiska värde ej att underskatta och för att fortsatt framåt i tiden fira värdet ism-ord redan gör känns det passande. Sedan får enstaka robotar vars mottagare tolkar dem förenklat ta det som en väg att lära sig mer om differens mellan den utopiska skribenten och verkligheten. Medan större Google ev. är mer inne på felstavningar relaterat JJ / adjektiv-koncept: Ceful. Länka Google styrande parsning andra robotar är förvisso lite 2008 men människorna tycks ju fortfarande kvarstå och flera större behandlar det ungefär som Wikipedia men med SEO-varning. /Red.]).

Tappad bakom en vagn - Husmanismen och Game of Throne:ism: Vad tomten, trollet och älvan egentligen är

För mig klarnade mycket om vara sägner för flera år sedan. Och jag bjöd till och förklarade några vanliga talesätt här för något år sedan (förutom tappad bakom en vagn också bakom flötet). Så som tappad bakom en vagn:

• Gravid ung kvinna på vandring går bakom vagnen och tappar antingen sig själv eller nyfödd.
• Senare i åren överlevd uppenbart "tappad bakom en vagn".

Och hur sannolikt är det att människor (åtminstone ej barn under svält i vilket fall de fördummas kroniskt) förr skulle gått på sådant som troll, tomtar m.m.? Föga troligt. Jag håller det som varit omskrivningar för människor födda fysiskt eller kognitivt annorlunda (ex. konkret dvärgar) som man förr antingen fördrev in i skogen alternativt om det verkade kunna levererade något värde fick leva undangömd på bondgården så länge de ej visade sig dagtid när grannarna kunde få syn på dem.

2017 tror jag blir året när husmanismens tolkningsmodell av vår historia tar fart. Mycket av våra kulturhistoria kan verkligen förstås så djupare av att vi tappat någon bakom en vagn eller fördrivet några som barn eller innan födda tappade bakom en vagn. Det gäller utan tvivel allt vi kan hitta bland den nordiska mytologin under begreppet oknytt. Av och till kombinerat med vanliga händelser som kan inträffa med dessa halv-troll: Exempelvis att de tar upp fisk och tänder eld vid vattnet varefter vanligt folk ej tappade bakom en vagn går vilse eller navigerar fel (d.v.s. i någon men ej fördrivna tillräckligt mycket alt. ej borde fördrivets alls utan kanske ryktat hästar på nätterna istället).

En dörr som öppnar sig för folk att förstå sig själva, varandra och den gemensamma historia som tagit oss ända fram till där vi är idag.

"I den svenska mytologin så sägs det att man har hustomtar som hjälper en med sysslorna. Ordet "oknytt" betyder ungefär "främmande" eller "någon utifrån". I äldre dialekter som norrländska och uppländska så kallas folk som inte är från den egna byn för "oknyttfolk", alltså "främmande folk".
Ett axplock: Småtroll, dvärgar, tomtegubbar, gårdstomte, pysslingar, brunnsgubbe, älvor, alver, Mara, di sma undar jordi, vittra, vättar, skogsrå, huldra, Näcken, Lindorm, myling, lyktgubbar, irrbloss, hamnskiftare, hamadryader med flera."

Från: Oknytt | Wikipedia

Och i all rimlighet var både en och annan "oknyttfolk" också tappade bakom en vagn [Red. Något man i all korrekt som netto-nytto-tagare av Wikipedia åtminstone borde ta upp på diskussionssidan. /Hans]. I något fall kan jag tänka mig att något besläktat här men skiljande ut sig att vi även förr hade mer av dagens förringande av historiska människors fattningsförmåga om ej verkande uppfyllande något av denna myt. Jag tänker att brunnsgubbe kan ha varit något som samspelade mellan att hjälpa unga kvinnor att undvika att behöva kasta sig på marken från vagn såväl som att deras mödrar (förklarande varför en så utvecklad avskräckande historia krävdes för att få den yngre kvinnan att förstå det hela) hade dåligt samvete av något lyckat eller misslyckat försök att dränka något barn som relativt födotillgången varit farligt för befintliga familjen (jfr. för något år sedan förklarade bakom flötet).

Älvor tänker jag var såväl (för att tydliggöra min kultur-korrekta feministiska sida) normal begåvade (upp till "överbegåvade") liksom oknytt-begåvade (kanske Williams syndrom som jag vill minnas normalt är"över-sociala" vilket något av ingressen jag såg i williams syndrome promiscuous tycks bekräfta gäller utefter mer normal-mänskligt i sexualiteten) som man fördrev ut i skogen för att reducera risken för att ev. misslyckande försök att tappa bakom en vagn skulle kosta föda för en familj ej skapad genom att gift sig någon annanstans. D.v.s cost of living ongoing to second generation... Kostsamt. Men med den kostnaden hanterad kanske konceptet av älva användes för att referera till prospekterade reward värden i det sexuella.

I darwinismen tillsammans med husmanismen att sannolikheten för att avkomma uppstår och överlever är liten men å andra sidan behöver man heller inte dela skörden med varken älvan eller dess barn. Att dessa koncept som sådana såväl som hur lätt de kan upplevas såväl riktiga som felaktiga torde förklaras i samma kombination. Vi finner det naturligt att framställa oss som så rika att vi ej har behövt tappa några stycken bakom en vagn, och därmed avskräckande grannarna från när magnitud är hög från att komma och bränna oss inne och stjäla vad vi har - samt när på mer normal nivå lätt bättre än genomsnittet görande giftermål med kvinna inte alls eller bara lite tappad bakom en vagn). Egentligen ett väldigt rationellt handlande hela vägen där bara omskrivningen när nu vårt historiska kontext tappats bort leder oss in i det övernaturliga irrationella.

Det finns en sund Game-of-Thrones-realism i Husmanismen som vi alla mår bra av att anamma mycket mer av. Vi ska inte sitta och dumt (tappande varandra bakom en vagn) tro att andra människor idag eller folk bakåt i tiden är bättre än vad världen visar oss att dom är. Ser du inte upp kommer byn och gör älva av dig och vill du lära dig läsa hos prästen (där nu praktiska motsvarigheter expanderat gigantiskt med allt från sport, grundskola, språkresa m.m.) ska du se upp för det farliga tillbedjande av den nakna mannen på korset. Irrationell makt-hunger och av det eller av vilken annan - rationellt eller icke-rationellt - basic reward motivationen (älvan, dagens pengar eller gårdagens - i Europa åtminstone - föda kontra svält eller värdet i socken-inflytande av att bränna grannarna inne: Jag såg - troligt så i alla fall utifrån husmanismen redaktionellt-implicit-mutad teve dokumentär på tror jag CSN som tycks kompromissat på att reseområdet är ok att kapitalisera tiden effektivare för - en lögnaktigt förgullad förklaring till varför islänningen rider runt inte med en häst utan hela flöcken hästar han har: Sanningen är som husmanismen hjälper oss komma ihåg att annars hade han förr inga hästar och kanske heller inga drängar heller om de nu inte togs som "trälar" / "trälar med ny ägare" med hästarna när han kommer hem igen ) som helst drivna

Och tillsammans lär vi oss att människan alltid är människa, och om vi tappar bort denna grundsats kan vi självklart lika lite förstå historien som något som inträffar idag. Egentligen skulle man ta på sig att ge sig ut på en evig rundvandring bland Sveriges skolor och förklara-ut vad tomtar, troll och älvor egentligen är. Det skulle nationen må bra av (såväl som tänkbart minska risken för någon form av övergrepp mot barn: Jag kan se att en realistisk förståelse av världen i den självklara av att om en man levande i celibat ställer sig ritualistiskt framför en naken man stående så löper du större risk i den miljön att råka ut för problem, och den risken är än högre om hela subkulturen tycks uttrycka mer än genomsnittet - d.v.s. försöker dölja något av anti-homosexuell. Och åtminstone när man ser det att det är så självklart att hela Jesus-religionen uppstod som en homosexuell-protest-rörelse liksom buddhismen med den sittande slöa på buddhan som reaktion mot den än idag fullt-levande indiska utnyttjandet av stora andelar av befolkningen som halv-slavar. Även om ingen risksituation för barn där förståelsen tomten eller älvan lika självklart presenterar sig när så att säga levt in i post-abort-möjlig-tid så att säga.).

Med husmanismen kan vi också lösa problem som står stilla där vi är idag. Vad både en och annan (kanske alla där moder-nationen har kärnvapen) demokratirörelse skulle ex. behöva några egna kärnvapen så ej hotet av att sådana kan vändas mot protester står obalanserat. Att förstå människans natur hjälper oss att mer effektivt lösa problem. Man riskerar ej att i försök att framställa sig som mer genetiskt tilltalande man hamna i egentligen dåliga lösningar skapade med från falsk verkligen fylld med myter om människan. Ska man komma någon vart i svåra frågor behöver man hantera de mer problematiska hotet kanske inte mer till balans, fördrivna tomtarna och älvorna (dessutom vad får vi för frihet med en "övernaturlig" utgångspunkt? För att utnyttja den artiga och trevliga traditionen av omskrivningar för vad som egentligen behöver göras) från de egna leden så att man ej har enheter som kostar mer än de ger, och så ge sig ut och göra "hästarna och drängarna" fria. Så åtminstone jag kommer gå ut i skogen 2017 och leta efter älvor.

Komplettering: Det kom till mig att vi kanske kan se något basalt mänskligt som mer uttalat och förstått kan vara en del av husmanismen generaliserade förståelse av människan i vad följande klassiska scen från Highlander. Mer omedelbart redan som rå och obearbetad i husmanismen större ambition är det utan tvivel en värdefull ingång till förståelse av hela Syrien-konflikten.

I kontext av Syrien gäller att i all realitet är du antingen fördriven, tappad bakom en vagn, ett troll boende bland raserade hus (motsvarande Sveriges skog), en contestant till att bli The One, eller slutligen lite längre fram vad husmanismen gör tydligt för oss kommer den ända.

Fler människo-natur-fragment från Highlander som jag upplever bekräftar från en till husmanismen objektiv-källa mycket av vad vi sett och förstått tidigare här:

Connor MacLeod
[..]
There can be only one.

The Kurgan
[...]
I have something to say: it's better to burn out than to fade away!

Dialogue
Garfield: You a faggot Nash?
Connor: Why Garfield, you cruising for a piece of ass?
Garfield: I'll tell you what happened, Russ. You went down to that garage for a blowjob. You just didn't wanna pay for it.
Connor: [Laughs briefly] You're sick. [Garfield punches him in the face.]

Mycket av den artighet befintlig ärvd verklighet vi har idag är utan tvivel visdom lärd från historien för att undvika konflikter vi ej korrekt reflekterat (när vi ej genomtänkt utlöser nödvändighet hos annan person att försvara sin prestige med våld för att undvika de större faror alternativt innebär rörande för att ta introducerat exempel tidigare bli innebränd av grannarna som dessutom till råga på allt stjäl ens hästar och jordar ens drängar). Kanske kan förstå en del nya problem världen mått av att vi fallit för vår egen myt sökande framställa oss som "bättre" i falskt behov som egentligen inte existerar? Och därmed etableras ej att artigt språk därför att vi dröjer med motsvarande "[Garfield punches him in the face.]" och som konsekvens får vi abnormt stora konflikter som aldrig slutar bara därför att man ej förstår hur man ska prata artigt med varandra.

Om du ej kan lära folk att vara artiga genom att såväl effektivt hugga av huvudet som att kommunicera det tvingas du hugga armarna av folk i all evinnerlighet. Det känns verkligen som jag klarade att uttrycka något viktigt och basalt om vår natur och hur det inverkar på vårt sociala språk. Att skapa en artig värld i dagens verklighet kanske kräver att man både hugger huvudet av fienden såväl som twittrar det. Är det därför vi har så mycket folk att vi tappat att skala etablerat av mänskligt socialt equilibrium så att dagens större population kan få vetskap om det? Kanske även om det spontant känns fel (fallande för myten om att kvinnan ser sådant som genetiskt vigilant värde) hela förklaringen till alla problem i Syrien att al-Assad ej teve-sänder avrättningar och tortyr: Saker blir därför aldrig stabilt artigt.

Konflikthantering i GEO-politik: Reward modellering och nor-adrenalinets återupptagning av dopamin

Enklast är kanske oftare för många att lämna signalsubstanser och receptorer som utgångspunkt. Jag har emellertid alltid funnit dem vara den utgångspunkt som lättast levererat fruktfulla ingångar. Det är här är dock inte korrekt att förstå resonemang som försök att modellera just specifik dynamiken runt membram-proteinerna som sådan utan som abstrakta prototyper för att underlätta resonemang.

Låt oss reflektera varför ilska är en fungerande metod att neutralisera effekten av negativa stereotyper akut. Om någon utlöser dem mot dig blir du eventuellt arg och deras effekt på kognition reduceras rörande varaktig effekt. Om du ej blir arg börjar du uppfylla dem i mening av:

• Ej nödvändigtvis beteende de ev. inkluderar.
• Utan vad de indikerar och säger om ditt värde - värde i samma lösa betydelse som vad vi kan mena ligger under sådant som självförtroende - relativt den implicit indikerat bättre flocken.

I reaktion har vi med andra ord två potentiella sidor vilka också resp. kan inverka under lång tid. De kan vara potentiella motivatorer men de kan också reducera ner den intelligens, din motivation, och din förmåga att klara försöka resp. lyckas med saker och ting.

Men varför just ilska? Att försöka förklara från vad vi allmänt tar som självklara sanningar i flockdynamiken på något av alla tänkbara teman av att du om utmanad antingen tar upp utmaningen eller accepterar den lägre maktposition i flocken indikerad förklarar ju varken mer eller mindre utan ger bara ett kanske bredare ex. på samma sak alt. förklarar samma sak med andra ord.

Men ev. kan vi prototyper av signalsubstanser få en utgångspunkt som åtminstone kan modellera det och där modellering går att möjligt få att fungera bredare (ex. in i sådant som konkret strid).

Låt oss förenkla nor-adrenalin till att vara en väg som hjärnan kan höja och sänka intensitet, och där intensitet skilt från dopamin ej lika enkelt kan uppvisa en dualistisk natur:

• För pågående process (d.v.s. ej ev. slut belöning med generellt påslag för att förstärka samtidighet av vad utnyttjat).
• Konvergens framåt d.v.s. steg för steg processer. Inlärningens belöning är extremt singulär i denna typ.
• Divergens utåt med aktivering av sidospår. Kreativt tänkande sökande något helt nytt uppslag bär denna natur medan process-aktivering tar över när vi börjar följa något singulärt.

Mani och lättare hypomani (av den ej serotonin-typ ex. SSRI kan ge upphov till utan snarare den kanske oftare medfödda typ av lätt plågsam aldrig ge upp något som är typiskt i process-belöning inte sällan på lärning-tema tror jag - En del personer här bär åtminstone ofta ytligt likhet med vissa stereotyper rörande forskare - och jag brukar kalla det hela med en symbol indikerande ett kreativt beskrivnings-kontext utnyttjande vår mycket exakta tyska forskare och om jag minns rätt också använd såväl som tecknad här för några år sedan) kan vi se som överdrivna uttrycka av konvergens-typen. Vid mani blir kravet på meningsfullhet för att fortsätta "ett steg till" ytterst lågt därför att grundaktivering är överdrivet hög.

Psykos är divergens-typen överdriven och funktionellt delvis jämförbart med manin kan tolkning och resonemang om verkligheten divergera ut till det direkt otroliga. Vidare utnyttjande den dominerande modellen av schizofreni kan det hela få kontinuerliga sjuka ingångar att starka processen från om och om igen genom att perceptionens delar av hjärnan fortgående skickar upp otroligheter till prefrontala cortex att försöka förklara.

Snarare tror jag att nor-adrenalin kan reducera åtminstone divergens-typen trots generellt påslag aktivering. Rent kemiskt är nu nor-adrenalin och dopamin besläktade. Båda är fenetylaminer (och jag noterar att Wikipedia uppger att själva typ-skelettet i sig ska vara signalsubstans med funktionalitet jämförbar med vad jag tillskrev nor-adrenalin vilket jag ej minns att jag kände till: Ej uteslutet någon missuppfattning Wikipedia-skribent gjort rörande aktiva och icke-aktiva former resp. nedbrytningsprodukter / kemiskprocess skapande resp. fenetylamin). Och till följd av detta kan återupptag (och vi kan tänka oss att återupptag förutom effektivisering genom återvinning är en feedback indikerande behov av grundnivå: Effekt av vissa antipsykotiska läkemedel initialt indikerar detta genom att deras blockering receptorer initialt kan ökad istället för minskad aktivering genom att större mängd fria signalsubstanser existerar men där något feedback-system hjärnan korrigerar detta troligen via mindre frisättning och/eller större benägenhet återupptagning eller ev. mer MAO-enzym - för mig saknar egentligen vilket betydelse och jag har alltid valt att se alla tänkbara feedback-system som ett ändå jag väljer att kalla återupptag) av andra fenetylaminer normalt förväntas av receptorer optimerade mot en särskild signalsubstans.

Framförallt när det gäller upptag annan signalsubstans är det förväntat från förklaringar tillskrivna effekt av psykofarmaka att det väsentliga fallet för påverkan beteende är återupptagning av dopamin via nor-adrenalin. Blockering återupptag nor-adrenalin hos ex. Strattera har man för effekt ADHD försökt förklara på detta sätt. En av mig spekulerad spegeleffekt av detta (som hos flera läkemedel som gör detta också bekräftades: Remeron, Effexor, Tramadol, under de idag vanligaste varumärkena, och predikterad är också Strattera men där jag vid tiden kanske sex år sedan ej på tid jag gav sökning kunde hitta studie som ännu visat på det) är att det också kommer med en tidsfördröjd aktivering av Substrata niagra via det opioida systemet (varför jag åtminstone själv aldrig skulle acceptera några av aktuella läkemedel oavsett diagnos varje normalt trolig diagnos därför att detta innebär att de kan utlösa depression om korrekt samt - vilket skiljer dem specifikt för diagnosen ADHD men möjligen ej för ex. Remeron mot depression kontra något arketypiskt SSRI så som escitalopram i det att permanenta strukturella förändringar ej är otroliga p.s.s. som att amfetamin-missbrukaren förvisso kan ha skadad kognition p.g.a. inflammatoriska processer av överaktivering men ej inkluderar att något kroppseget långsiktigt effektsystem förändrat hjärnan vilket är fallet för heroin- och morfin-missbrukaren där enzym-system varaktigt ställer om grundnivån).

Den tidsfördröjda spegeleffekten är ej svår att rationalisera från en evolutionär-idévärld. Även om sådant specifikt för att förstå dynamiken ej är en riktigt sund metod är den alldeles utmärkt när vi som här mer utnyttjar sådant här för att skapa en modell av populationer av människor. Där vi bl.a. och kanske mest uppenbar kan se behovet av en god prediktion av behov av att aktivera upp det typiskt långsammare smärtlindrings- och med det också system utläkning i kroppen. Hög aktivering stresshormoner (andra än kortisol) och besläktat är ju vad vi får vid flykt och strid. Att blockera återupptagning manipulerar mängden fri signalsubstans men med följdeffekt att feedback-systemet fungerar mindre effektivt och framförallt mindre exakt. Det är förväntat att oavsett om grundaktivering innan läkemedlet var för lågt (effekt och beteende mer allmänt motsvarande något vi kan försöka förklara med detta utnyttjande signalsubstans-modellen även om denna verkligen lika lite som resonemang här ska tas för att egentligen motsvara hur sådant här fungerar i hjärnan) att det ger en obalanserat hög indikation på spegeleffekten relativt nivån på den konkreta och sökta effekten nor-adrenalin (tänkbart ställer det om sig: Jag har vid sökningar på drogforum konstaterat att användning av tramadol för effekt självupplevelse - d.v.s. att det känns bra att ta dem - och ej smärta när regelbundet ger tämligen snabb tolerans efter om jag minns rätt några år senare cirka 4 - 6 veckor) indikerande att tolerans ej bara kommer från den strukturella förändringen opioda-system enzym-processer medför utan även något kring feedback närmare läkemedlets mest konkreta effekter.

Arketypiskt för det rena reward-påslaget vid slutmål ex. inlärning eller strid där stora system slås på föga diskriminerande för att säkert i genomsnitt fånga de komponenter aktiverade som var väsentliga för att lyckas (och ibland det rent irrationella som att man ska göra på ett visst sätt när man spelar enarmad-bandit för att vinna m.m. konstaterat i studier - Vad du gjorde föga diskriminerande associeras till att lyckas).

Typiskt för att bli arg när negativ stereotyp blir utlöst och dess effekt balanseras ut utan något annat indikerad händelse är ej förändring i någon positiv mening jämfört med tillståndet innan. Det är hindrandet av negativ effekt. Det kritiska i pågående strid är att kontinuerligt vinna i mening av ex. för en (mindre) tänkbar-typ av strid att klara att parera varje stöt värja mot dig. Generellt påslag belöning för att klara en sådan parering skulle föga otroligt döda dig därför att det slöar ner dig. Delseger här är att kvarstå på befintligt tillstånd: Stridande (ej död) fortsatt. Generellt påslag belöning är mer något som kan komma när vi total-segrar (stöter vår värja avgörande i fienden alt. att denna om under ritualiserad strid ger upp).

D.v.s. vi kanske kan se nor-adrenalin prototypen som vad som har förmåga att göra åtminstone process framåt som alternativ till dopamin men där delstegen klarade i sig är förändrande av vårt grundtillstånd, ej heller ställer särskilda krav på förändring eller predikterad förändring till följd av vad där indikerat, för att processen ej ska stanna av. Handlar processen om att överleva och varje delsteg kostar oss 1000 penga-enheter stannar vi som motsvarande typisk frisk-människa ej processen därför att vi upplever att den är för kostsam ty processen är driven nor-adrenalin.

Och om driven nor-adrenalin är större pågående frisättning nor-adrenalin förväntad vilket indikerar större kontinuerligt återupptag nor-adrenalin vilket kommer ha till följd att den absoluta mängden - såväl som den relativa mängden jämfört med annars typiskt tillstånd - av dopamin via nor-adrenalinets återupptagning reduceras. Ju mer kritisk processen i sig är för att bibehålla grundtillstånd antagande att skattningen via mängden fritt nor-adrenalin är funktionell i varje delsteg (för vårt modell-sammanhang är det ett rimligt antagande eftersom vi kan göra det så men det är ej heller orimligt för hjärnan eftersom en hel del delar i hjärnan associerade till påslag här tycks kunna gå in och göra detta allmänt i hjärnan utan får vi anta någon vetskap om vad som sker i varje del. Ex. amygdala) desto mer fritt nor-adrenalin och desto mindre dopamin som återupptas nor-adrenalin.

Spekulativt kanske det ökade återupptag dopamin via dopamin återupptagningen som en spekulerad ungefär konstant nivå av dopamin mot normalt innebär kan garantera att processen defektivt ej tolkas som meningslös bara därför att vi vårt grundtillstånd ej blivit bättre eller kanske rent av försämrats (försämrat grundtillstånd - mer ex. livshotande - skulle enligt vårt resonemang här dra upp nor-adrenalin globalt ännu mer och öka mängden dopamin som återupptas presynaptiskt och därmed kompensera den ökade benägenheten för att se processen som meninglös och ej fruktfull).

Vi inser det problematiska när denna process pågår kraftfullt på en population av personer länge. Behovet av att saker blir bättre för att man ska fortsätta försvinner. Och några år senare kan hela städer ligger i ruiner och antalet döda passerat 1 miljon (så som i Syrien) utan att förändrad strategi är ett koncept som naturligt kommer i tankarna seriöst hos någon inblandad i striderna.

D.v.s. det är kritiskt att lättare menar jag addera en till process-väg ej konkurrerande med den inarbetade (vilket jag menar är lättare: Att bekriga en process vars natur är att acceptera att saker är som nu om individen lever är svårt i annan mening än att döda personen d.v.s. sådant som fredsförhandlingar ej tagande hänsyn till detta lyckas svårligen annat än sällan) där hopp induceras.

Hopp är det kritiska för att den alternativa processen ska vara möjlig. Utan hopp är det ej förväntat att en process är möjlig som kan medföra förbättring i vilket fall processen ej normalt inleds (åtminstone seriöst försökande) ty det är bara energi-kostnad och risk utan tänkbart värde (lite som en stridslist av fienden vilket alltid med troligt påverkan går att påstå även dåligt argumenterat för att störa fredsförhandlingar: Utmaningen för den som stör är ju bara att hjälpa individernas mer kognitiva delar av hjärnan att rationalisera och förklara vad de redan vet - Att det är meningslöst att försöka).

Att skapa förmåga att utnyttja nor-adrenalin driven process är omvänt vad som är fruktfullt att skapa förutsättningar för i träning soldater. Mycket möjligt går det göra bra och effektivt oavsett normalt sammanhang (ex. för sådant i Sverige) och en uppenbar metod lär vi från den religiösa fundamentalismen (relatera gärna direkt redan nu till nationalism) där ett evigt och konstant värde definierats in i värderingssystemet. En grundförutsätt värdering av all existens men ej kritiskt beroende av individen: Guden / Gudinnan, Dess heliga skrifter, och tycks det oavsett tid i historien eller religion ej överdrivet svårare människor som antas representera den övernaturliga entiteten eller bättre än andra förstå vad dom heliga skrifterna egentligen menar (intressant domän här är självklart när de menas mena att man ska dräpa folk från andra religioner eller helt enkelt icke-troende på den egna entiteten). Så länge den eviga entiteten existerar vilket blir praktiskt samma som så länge extremisten själv lever är nor-adrenalin driven process mycket högt driven (antagande värdering övernaturlig entitet approximativt max för långsiktiga värden) under förutsättning att pågående verklighet utlöser den (d.v.s. är i ex. något motsvarande heligt krig med livsfara).

Det blir ej heller lika lätt filtrerande på benägenhet att gå in eller ut ur verklighet där denna process är möjligt utifrån tänkbara egna värden vunna eller förlorade.

Däremot att göra vad jag hotade med och inledde för att konkretisera hotet (finns här riktat en svensk jag tror jag fick som läsare under Libyen-revolten och som jag tror senare kom att hamna en tid position tre i ISIS Syrien: Nu ev. död eller så rapporterad medan jag kan tänka mig att det där liksom ofta nog annars ej är korrekt rapporterat och rent av har en dålig eller med ännu mindre krav två indikationer på levande) att föra i bevis att ISIS var den i koranen utlovade prövningen Satan nära existensens slut.

Värderingen är då ej ortogonal utan 180-grader omvänd från innan. Allt som motiverar agerande som pågående när accepterande stridande för guden blir istället i magnitud samma men nu helt felaktigt. Du strider på satans-sida.

Det går med andra ord att se åtminstone från sista exemplet att vägar nor-adrenalin drivna processer går att föra till förändring utan att behöva skapa parallella processer med hopp och reward. Eller behov av att inducera omdefinition av processen pågående (så som att försöka argumentera till resp. sida vid fredsförhandling med vad för dem alla redan är självklar vetskap direkt upplevt: Antal döda, förstörd infrastruktur, sjukdomar m.m.). Jag har ej något mer exempel här men har heller aldrig sökt något mer. Jag tror att det går att hitta en mängd möjligheter om man grovt förstår metoden och är motiverad (med hopp) att försöka. Det är ofta så att du först ser möjligheterna i en domän när du har behov av dem.

Avslutande noterar vi dessutom att nor-adrenalin driven process ej exkluderar att reward-värdering påverkar strategi. Det är ditt tillstånd varaktigt som nog det handlar om. Upplevelse och resonemang om att behöva inducera samma mängd eller större skada på fienden som de gjorde på folk man upplever höra till den egna flocken är något annat och ej påverkande eller påverkad. Jfr döda tre byar (för kontext är det naturligt att tala om byar än om individer eller grupper) för att balansera den 1 - 3 byar fienden dödade. En annan tidsdimension och därmed andra saker från verkligheten och vad inträffat som naturligt känns viktigt, vad man minns, resp. upplever viktigt vid beslutet (sådant aktiveras ju när vi följer den sekvens av neuroner som i inlärningen representerar tidsdimensionen) verkar då strategi och beslut av denna typ normalt är vad man gör ej under pågående livsfara. Och spekulativt därför lättare att påverka ned sannolikheten för. Optimalt vore induktion av en nor-adrenalin process vars syfte och meningsfullhet är att atrocity ej realiseras d.v.s. realisera dem och någon aktör tar kostnaden för att garantera att beslutsgrupp dör och tidsmässigt riktigt nära efter konstaterat. Ej bästa tänkbara steg mot fred men å andra sidan vad som ej givet otroligt svår att lyckas med (bedömt från all moderna historiens statistik för fredsförhandlingar som försökt få mer storslaget bättre lösningar att fungera: Bra att lyckas med men lyckas å andra sidan normalt inte annat än väldigt sällan. Därmed varför givet är satt kursivt att jag ser statistik för metod indikerad här - dödsstraffets misslyckande är tänkbart ej relevant eftersom det definierar det som del av pågående process av ex. brottet men därmed inte sagt att man ska ta god effekt som given men givet är ju också att utan hopp görande försök att lyckas möjliga blir med säkerhet ingenting bättre så det bör ej avskräcka någon tycker jag).

Zipf law, Heaps law, skalfria neuroner, Stevens power law m.m. Dimensioner i scenen, vad som sker och inlärningen

Jag har så väldiga (i "normaliserad" mening till något ändå avgränsat) problem relaterat området av kurvor för frekvens-rank, glömska, inlärning m.m. så egentligen kan jag uppleva att jag borde avstå från att skriva det här. Men det är ett fungerande sätt för mig att efter-tänka lite och ha saker kvar (och om så existerar har jag också mindre behov av det: D.v.s. minns bättre).

1. Kostnad

1.1. Perspektivet åtminstone som diskuterat runt kostnad för att förklara Zipf-lag m.m. har jag lite svårt för. Det känns för praktiska lösningar ganska distansierat från det hela. Emellertid kanske vi förenklat kan se det besläktat med en "optimering" / "förenkling" hjärnan kan (antagligen lite samma sak men med en visuell bild vi kan göra här):

• För känt koncept eller för något representerat konvergerar hjärnan till en neuron eller en neuron-grupp.
• Dendrit-trädens komplexitet och därigenom mängden information de kan uttrycka är minst omfångsrik.

Antag, nu att vi vill ha kvar en neuron för en sådan konvergens men hålla öppet för olika skalor på vad som konvergerar. Enklast att se som ex. en stol vi ser på olika avstånd men ändå kanske rent av samma stol.

När jag gjorde detta förhand med papper ritande upp "ett perfekt dendrit-träd" (helt olikt något verkligt) gjorde jag det för att passa 2 som en faktor. Mest självklara skala varande träffande perfekt i mitten av trädet (som sträckt sig där mot dig i inlärningen) säger vi är ett. Träffande förgrening en nivå tidigare och ett steg åt sidan blir en halv. o.s.v. Struntar vi i normalt avdrift i vad vi signalerar och säger att allt sändande kommer perfekt rakt hamnar vi på resp. nästa steg med en "neuron" åt sidan (eller egentligen tror jag ofta del av neuron så här nära sista konvergensen men jag är för visuell perception inte säker).

1.2. Det här med kostnad som skulle besparas av rank i sig relaterat värdena - sparade mer effektivt - tvivlar jag lite på. Vill hjärnan göra en approximation av en double istället för integer växer dendrit-träden närmare lite mot vad som nu uttrycker det. Medan heltal eller som ovan sido neuroner sändande lika gärna är en mer funktionell / strukturell kostnad (man vet att dendrit-träden gör en mängd saker men osäkerhet råder kring stora delar av det emellertid vet vi dock att de gör bl.a. just booleanska operationer).

Det skulle här snarast vara formed som motiverar och motsvarar men där tycker jag hela kostnadsperspektivet falerar i varför vi just skulle se en poäng med rankdistributionen?

2. Här kommer vi nu in på det jag nog bättre skulle låta bli att skriva något om. Särskilt som nog inte bra klarar att motivera eller förklara det.

2.1 Likväl:

• Säg att du slår på samma punkt med jämn takt mot huden.
• Detta är nu en rate av en typ händelse.
• Händelsen inträffar i en "rymd" hjärnan har en default approximation av inklusive dess dimensioner: Din hud och dina kroppsdelar. Du kan bl.a. lokalisera var det sker.

2.2. Emellertid kan du också dofta något. Du kan höra ett utsträckande ljud. Detta är sådant som har stor frihet i hur de förehåller sig till befintliga rum. Rummet kan definieras om efter dem. Medan om vi luktar på maten rör vi oss i en känd rymd: Vi förväntar oss vissa dofter och har vissa varningar. Doftens källa är förstådd och tydlig för oss.

2.3. Vidare och kanske ofta när det kommer till språk intressantare har vi också vad som närmast från hur väldefinierat det är uttrycker nära approximationer av dimensioner som för den typ av data som här avses uttrycker föga förändring.

2.2.ii. Detta kan vi se som "inlärning". Inlärning kan vara kort i tiden. Fortfarande kan dendriterna förändra sitt relativa avstånd men det förfaller i dessa fall snabbt. Ett till i tid kort exempel är när vi fölljer ett föremål över himlen. Om föremålet plötsligt dyker ner - vi kanske trodde det var en bit stjärna som föll långt borta vilken vi romantiskt kunde önska något om med alla dimensioner det kan föranleda - ljutande för att sprida explosioner runt om kring har vi det samma - samtidigt som det bör vara uppenbart att dimensions-rummet tidigare i mycket är brutet. Parabel-rörelsen (om vi antar sådan innan) har fallit, romantiska-dimensioner är borta, flykt kanske är aktiverat, eller kanske hämta vår "long-range-Tesla-charger"-beteende-aktiveras.

2.4 Nu blir det tydligare otydligt. Innan kan man nog se det mesta som möjligt här i två i alla fall även om det är svårt att veta egentligen. Ty jag säger att vi har exponenter i distributionerna som för 2.3 motsvarar i världen av Steven's powerlaw (och vi ska se det som uttryck där vi kan gå ner och få ut Feschner-laws utnyttjande Webber's konstant) av 1/2. Och för 2.1. 1, medan vi för inlärningen klättrar upp. Vi har högre världen.

All inlärning är i något steg synkronicitet. Det bästa sådana för inlärning snabbt är - menar jag - när motor cortex och prefrontal cortex kan ligga y synkronicitet utnyttjande resp. pathway för dopamin. Dimensionen är icke-trivial: Den är föränderlig. Men vi har en jordnära bild av nu och kan resonera (om än ofta nog tror jag bortom intellektuellt riktigt medvetna tankar när tiden är snabb) via motor cortex: Prefrontal cortex har en mängd spännande funktioner som ger möjlighet att jämföra över tiden, värdera risk såväl som värde (d.v.s. möjlighet att acceptera kanske rent av ganska medvetet förstådda osannolika modeller av världen för att undvika en stor eller vinna en stor vinst: Vi spelar ju också alla rationellt i black jack: Vi visar pengar, spelar lite, går iväg som vi har något att göra, ölar i baren så det syns mot bordet, och kommer tillbaka och får en god vinst och går därifrån: Finlands-färje spelande som jag kallar det - Ger alltid 600 kr om man inte gör som förväntat och återvänder / fortsätter spela).

Så låt oss ta några värden som exempel. Rörande denna typ av värden ska man i all ärlighet säga att som de normalt beskrivs i sammanfattande böcker, Wikipedia m.m. kan det mer eller mindre vara vad som helst (om man inte nå går in och verkligen smärtsamt detalj-studerar varenda bakomliggande studie till dem vilket jag heller inte gjort för annat än enstaka mer kända typer). Jag hoppas här att Wikipedia har några bra så jag slipper hämta mina Perception Psychology böcker

Följande två nära toppen i Wikipedia är så perfekta exempel på 2.1 vi kan räkna med (bättre än jag hade innan). Inträffar i en spatiell rymd modell (skal-fri) existerar för.

Brightness 0.5 Point source
Brightness 0.5 Brief flash

Fler närmare 0.5:

Vibrationer är ev. kanske likt exemplet jag gjorde (men det går att göra vibrations-försök som bör gå upp till att mer rate i rörelse över rymden):

[Red. Jag förstår ej försöket] Loudness 0.67 Sound pressure of 3000 Hz tone
Vibration 0.6 Amplitude of 250 Hz on finger

Bör i all rimlighet som uttryckt vara väldigt entydigt (man smakar på en sockerart - man luktar på heptan (klor-väte)) d.v.s. dimensionsrymd given med rent av associerade händelser för åtminstone heptan (man ryggar tillbaka).

Taste 0.8 Saccharin
Smell 0.6 Heptane

Ev. detta (men jag vet verkligen inte för beskrivningarna är så kort: Lika gärna att det är två exempel ej visande principen utan tvärtom):

Endast befintliga dimensioner kan användas för att bedöma ljus-källan (därav diverse välkända fenomen i perception psychology):

Brightness 1 Point source briefly flashed

Dubbel-socker-molekyler resp. salt. Båda ger oss något av inlärningen (de är dopamin-pådrivande redan i smaken): Därav att framgångsrika restauranger bäst maximerar reward learning genom att utnyttja dessa så högt man kan utan att annan smak blir "fel" eller att risk för hälsoproblem blir för uppenbara.

Taste 1.3 Sucrose
Taste 1.4 Salt

Bättre än ovna passande här. Lite av båda sidorna. Vad vi kan se komma in är vad som definierar rymden. Men vi behöver reflektionen för att få en bild av den i sin tur. Troligen vad vi normalt automatiserat höftar till med något som brukar fungera på vettig nivå (det är ju sällan rent av stora fel här betyder något).

Lightness 1.2 Reflectance of gray papers

Bryter befintlig världsbild. Stor förändring radikalt annorlunda. Inlärning.

Warmth 1.6 Metal contact on arm
Warmth 1.3 Irradiation of skin, small area
Discomfort, cold 1.7 Whole body irradiation

Men hur kan vi bedöma om något är annorlunda nedan:

Warmth 0.7 Irradiation of skin, large area

I en skalfri värld? Kommer det "kallt regn" välkomnar jag det med båda armarna omfamnande det. 10 s senare fryser man inte av det.

Och så motor cortex och mer synkronisring än så stabilt utan något särskilt får vi troligen inte. Både i prefrontal cortex göra något av en bedömning och så göra med motor cortex ofta i studier med dynamometer (så efterfrågat eller inte kommer bedömningen naturligt av hur mycket vi orkar när ombedd att ta i).

Muscle force 1.7 Static contractions
Heaviness 1.45 Lifted weights

Acceleeration: Själva rörelsen förändras. Potentiellt avvikande ut från själva modellen av scenen vi bedömer den ifrån. Oavsett hur elegant passande in med hemvanda domäner för vem som helst som läst fysik: Återigen dessa världen utan att tittat på vad dom egentligen gjort säger så lite.

Angular acceleration 1.4 5 s rotation

2.3 neuronal avalanches. I min handritade skiss över dendrit-träden med föregående neuroner och från det direkt 1-1 skattat till neuronal avalanches blir skal-parameter: roten-ur 2 d.v.s. 1.41421356237 (ev. kan man argumentera att en livärdig eller ev. mer korrekt lösning hade varit den harmoniska serien upp till 2 d.v.s. ((1 + 1/2) = 1.5 (1 är här den perfekta träffen neuronen precis framför antas göra alltid givet antagande avdrift 0) medan summan upp till tre skulle indikera en till sido gren mer distansierad både i djup och i bredd relativt den sändare som är perfekt i mitten mot själva toppen av dendrit träden. Dock under antagande att själva motsvarigheten vidare över flera neuroner beter sig egentligen bara som en neuron med ett ännu större dendrit-träd - hierarkiskt så att säga...

Medan jag nyligen läste att man fått 1.5 skattat (tycks för mig ett ganska gediget arbete sammanfattande och jämförande med referenser till tidigare arbeten här: Fler ganska nyligen föregripande finns också att hitta). Notera också vad man pekar på rörande korrelation krävande ett större "steg" i tid och rum (jag argumenterar hjärna att tid och rum är samma sak: avstånd i aktivitet mellan neuroner uttryckande just dessa egenskaper i skala - Vi kan rent av från RT-data roa oss med att försöka givet en noll-punkt resonera om hur mycket mer tid ett objekt är relativt ett annat eller hur mycket distans visualiserad som en tid vi tänker oss motsvarar):

Klaus A, Yu S, Plenz D (2011) Statistical Analyses Support Power Law Distributions Found in Neuronal Avalanches. PLoS ONE 6(5): e19779. doi:10.1371/journal.pone.0019779

När vi är i höga värden (enligt min tidigare diskussion: ej särskilt anknytande artikel citerad ovan) kan vi som en likhet att se mellan objektet som förändras över scenen (snarare än ex. trumma punkt formigt) till ny inlärning se fallet när den är på väg eller just bryter mot kända dimensioner (ex. med den fallande stjärnan som transformerades till en tysk stört-bombare).

Emedan 1.5 medan den harmoniska serien kan tyckas bättre ska man ej förakta vilken som helst lösning som innebär att man har 1/2 * något som grund-operation. Ex. (upparbetat värde + nytt värde) / 2 istället för att behålla hålla hela historien av tal lagrade för att få resp. nya medelvärde eller dyligt.

Hur blir det för språket?

Har vi någon power-law där språket typiskt ligger på exponent 1/2? Och hur mycket har den lagen med antagande om grundläggande upparbetad vetskap om "språkets bas-dimensioner" att göra?

Antal_typer / ( Antal_token )^1/2 ) = K

Och är språket oföränderligt är antalet typer konstanta (ex. konstanta i meningen alla typer: ord exempelvis - vi förstår betydelsen av och inte bara hoppar över) medan antalet token d.v.s. ord som kommer oavsett typ är föränderligt så:

1 / antal_token^1/2 = K'

Heap's law håller sig bättre än någon annan "språk-lag".

Det är trivialt att inse att ju fler typer vi behärskar desto lättare och mer korrekt kan vi identifiera en för oss okänd typ som mer eller mindre troligt en typ också ny för många fler (ex. ett nytt begrepp). Resp. från sammanhanget den förekommer resonera oss fram till automatiserat eller i hjärna via statistik och förståelse av grammatik, syntax m.fl. andra "funktions-dimensioner" vi kan hålla konstant om vad begreppet kan betyda. Kunskap är om vi så vill grund-dimensionen underliggande varje seriöst försök till att görligt kunna detektera emergence (likväl i ett QA-projekt inför en krävande generering snart skar jag ner cirka 75 000 koncept från min representation jag bedömde som föga inverkande för den och från diverse "samples" bland dem av och till defekta ner till cirka 29 000 000).

Medan vi för Zipf-law utnyttjar och använder dimensioner uttryckande något lokalt med en "skala" ovanpå denna. Där exponenten d.v.s. skalan så att säga är 1.

Mycket i övrigt bland allt vi jämfört här för uttrycken är ju tämligen varierande i konstanter o.s.v. Men jag tror de genomgående håller likhet i att de uttrycker en skal-fri egenskap där exponenten är den vi här höll oss till (jag tror sådant resonemang som här och normalt skrivet förutsätter att andra är konstanta men är inte säker: Jag har haft sådana rent numeriska små-problem i den här domänen att jag verkligen är väldigt osäker på vad i "vetande" som är ej i emergence: Jag tog rent av fram Scientific Computing and Differential Equations, Golub, Ortega, för första gången efter TDB: Precis som väntat ej ett bra praktiskt verktyg uppenbart tillgängligt för mig trots att jag minns konceptet av att göra ett Euler-steg först):

Hur som helst:

Neuron rakt framför skjuter ej alls. Vi har två på vardera sida omedelbart närmast lite bekåt och åt sidan. De kan ge ett om båda träffas av andra (eller den rakt framför om vi tillåter avdrift efter någon fördelning):

2 *1/2

Alt denna och den som är en 1/3...

1/2 + 1/3
0.83333333333

Och vi har fler exempel nedan som kommer på ett och går förbi. Men poängen är ju kanske inte alls för vad vi diskuterat här just att "nå över något form av sigmoid-värde" som får neuronen att avrfyra. Vi diskuterar ju och gör antagande och logik i dendrit-trädet. Så poängen är som jag ville se det här istället för att resonera om kostnads-effektioner och rank-frekvens-förhållanden att vi kan uttrycka olika skala för samma objekt. Objektet vara neuronen vi går in i konvergens till (och om ej ett objekt vad vi synkroniserar oss vidare med ex. pyramid-neuron för kontextuellt byte).

1/2 + 1/3 + 1/4
1.08333333333

1/2 + 1/3 + 1/4 + 1/5
1.28333333333

1/2 + 1/3 + 1/4 + 1/5 + 1/6
1.45

1/2 + 1/3 + 1/4 + 1/5 + 1/6 + 1/7
1.59285714286

Det vore ju ytterst elegant att ta dom harmoniska små serierna ovan (eller för den delen trädstrukturerna med sannolikheter jag också gjorde) enkelt direkt till något som ger oss 1.5 som en skalfaktor för neuronal avalanches. Emellertid avstår jag från det inte minst därför att jag tycker man har tillräckligt värde att ta över resonemang population av individer om man ska gå i detalj-data för hjärnan redan i en neuron. Jag tycker de kan säga mer än kabelekvationer, speak-trains o.s.v. som jag aldrig fullt greppat vad de egentligen rent generellt kan berätta för oss. Samma sak med lateral inhibition: Kraftfullt koncept och ytterst lokalt. Går saker mer övergripande i hjärnan finns ju vanligen data från tester på personer från mitt perspektiv bra mycket mer rakt på sak att använda (RT-data, reaktioner av rädsla associerat bildkoncept som kan översättas till ord o.s.v.). Därmed inte sagt att jag är säker på att det för den delen går att göra argumneterat vettigt eller om så att jag skulle göra det vettigt.

Här tycker jag också allmänt rörande dendrit-träden att man gärna ska välkomna om man ska gå "statistisk" istället för att göra talserier och enkla sannolikhetsträd att tänka sig ett idealt dendrit-träd i tre-dimensioner följande formen av normalfördelningen i tre dimensioner. Toppen i mitten för medelvärde är själva mitten mot en neuron rakt framför.

Kvinnofängelset II: Belöning med arbete och variation nära noll

Komiska Kvinnofängelse är mer utopi att eftersträva än straff var givetvis också illustration av en dimension relaterad till vad diskuterat i Inverkan ansträngning på upplevt värde resp. Effekt av upplevd reduktion egen-värde på motivation politisk förändring (revolution).

Begränsningen av lösning "kvinnofängelset" är att belöning utan ansträngning ofta ej fungerar annat än en kortare tid. Någon egentlig orsak till att generellt tro att det just är begränsningen av ansträngning i sig som ger begränsningen finns inte så vitt jag vet:

• Belöning utan ansträngning kan när en "färsk" lösning ej innan särskilt repeterat ge även enormt överdrivna inlärnings-signaler (d.v.s. inklusive upplevd belöning).

Men tenderar normaliserat själva påslaget av belöning att snabbare per sådan belöning gå till inlärt känt tillstånd med föga påslag allt eftersom det initiala påslaget växer när fortfarande färskt (vi har en exponentiell-kurva). När samma inlärda "fenomen" (fenomen därför att det nu såväl kan inkludera något vi gör som representerande själva kärnan i den sociala utmaningen narkotikamissbruk innebär ett rent kemiskt försök att lura kärnan) upprepas "lär vi oss det" och belöningen reduceras.

Snarare än själva avsaknaden i ansträngning som begränsning av "kvinnofängelset" och allt jämförbart är det antaget avsaknad av variation i metoderna för att uppnå händelse som antaget ska ge reward-påslag. D.v.s. under förutsättning att metoden - inte just utmanar oss oavsett hur principiellt tilltalande det känns att skriva - varierar sig tillräckligt mot vad innan redan uttryckt till inlärning kommer inlärningssignal ges som uttryckt för skillnaden mot befintliga metoder.

Och precis som narkotikamissbruk kortsiktigt tills inlärt (varefter det hela förfaller till att driva sökande efter det redan inlärda som en falsk prediktion speglande en gång inlärd reward men med väsentligt reducerad belöning) kan ta över systemet inducerande inlärning av rent kemisk-representation med föga handlande gäller även relativt begränsande förändringar i nära besläktade droger (mycket tänkbart undantaget opioder och opiater) kan motsvara förändrad metod-inlärning.

Skulle variationen av metoden i "kvinnofängelset" för att uppnå belöning kvinna resp. drog vara tillräckligt varierat (ett tänkt equilibrium som säkrast för realism också inkluderar perioder av ingen belöning alls för att reducera prediktionsnivå reward relativt utdelad reward för ändå ganska besläktade domäner i sista händelser innan reward) räcker det tänkbart för att ej reducera belöningspåslaget.

Att jag tidigare tog bort opioder och opiater från resonemanget är därför jag tillskillnad från för centralstimulerande droger ej minns att jag sett någon studie som skulle indikera att detta är fallet här. Vidare rörande en del jag läste när resultaten blev kända för kanske en fem år sedan rörande hur beroendesjukdomar för opioder skiljer ut sig genom särskilda enzym-system som ger varaktiva förändringar väldigt nära effekten av dem kan jag också tänka mig att beroendet på ett helt annat sätt imploderar ner till effekt i kärnan med inte alltid görlighet att reducera beroende via variation lika lite som att avsluta missbruket.

Det är tror jag heller inte oavsett studier som relaterade medicinering av barn och ungdomar med centralstimulerande läkemedel att anta att riktigt samma effekt rörande kemisk-variation skulle vara att förvänta hos missbrukare. Oavsett det gäller ju att de gigantiska doser missbrukare kan nå ger inflammtoriska processer i hjärnan som mer konkret skadar den säkert reducerande möjlighet till upplevd belöning allmänt såväl som närminne.

Men principiellt: Desto mer utmanande det är att få belöning kvinna resp. drog i fängelse desto mer belöning upplever du.

Kreativ inspiration från American Dad!

Konceptet en lesbisk kvinna i kroppen av en manligt heterosexuell lånande jag från .

"LGBSteve"
Hayley wants to join a roller derby team, but can only play if her "sister" Steve gets to play. Meanwhile, Stan and Francine hire a magical repairman to fix their garden.

Från: American Dad! (season 12)

Många av rollkaraktärerna inkl. Steve är ju mycket ovanliga jämfört med människor vi kan tänkas att möta i vår vardag. För Steve här att ens meditera själva-problemområdet (oavsett den enorma sociala flexibilitet han uppvisat många andra gånger) givet hans ålder och intresset hos en av kvinnorna i rollerblade-laget understryker igen hur ovanlig han är.

Minnesanteckning: Nyligen publicerade "Consciousness"

Uttrycket "har fel" också i mening avvikande från vad jag skriver är inte riktigt korrekt. Jag inser ganska snart senare att vad jag avsåg skrivande minnesanteckningen med medvetande ej är vad huvuddelen i början av artikeln avser. Snarare är vi i min kommentar berörande närmare de kortare delarna kring delvis besläktade fenomen eller ev. som författaren ser som del av ett för honom större koncept:

15. Implicit self-attribution – the observing I. Men där det mer automatiserade ständiga är vad jag egentligen avser och kanske när det medvetet väljs att göra reflekterande helt enkelt prioriterande det släkande ut dess normala funktionalitet delvis (som när riktar uppmärksamhet mot vad som helst som signalerar eller existerar tenderar det ofta att gå ner lite i aktivitet: En ganska vanlig kognitiv-teknik för att hantera allt från ångest till fysisk smärta) vilket kanske gör reflekterande det upplevt tydligare. Än när det på en mer normal nivå under normalt brett arbete troligen arbetar på sin optimmala antaget högre nivå.

Följande citat är ju också väldigt align i referensen till orbito-frontala cortex även om jag inte omedelbart minns författaren. Här har vi ju att döma funktioner för att värdera och jämföra värden som inlärd representation. D.v.s. medvetenheten om att vi fattat ett beslut upplevande "att jag" gjorde det oavsett hur bortom all kontroll över vad som sker under beslutatet vi egentligen är i allt som sker i hjärnan kan vi då spekulera har som kanske ett syfte så att vi senare implicit eller kanske riktat reflekterande kan jämföra dess resultat:

"cs experiences are generally attributed to an experiencing but implicit self, the ‘‘observing self,’’ as William James called it. Self-functions appear to be associated with precuneus and orbitofrontal cortex in humans. However, it engages a wider network of cortical and subcortical regions, such as the vestibular balance system."

Från: Consciousness. Bernard J Baars (2015), Scholarpedia, 10(8):2207. Scholarpedia

Och min minnesanteckning jag önskar ha kvar ej bearbetat på något sätt då jag vill ha den sparad just som spontant skriven då förutom själva innehållet som sådan hör till ett divergerat område jag samlar test-data för kreativt-resonerande i maskin-intelligens till att någon gång när tillräckligt finns använda för att ta upp en ny-grupp av dem (om det blir av igen att göra).

"Fast han har fel.

Vi är alltid den som upplever oss vara samma person oavsett fysisk eller psykisk förändring, ålder m.m.

Diassociation är en ovanlig men känd biverkning av metylfenidat och skulle jag gissa amfetaminer.

Modafinil såg jag Wikipedia refererade som det ända läkemedel som har effekt mot kroniska tillstånd av disassociation upplevande att kropps-effekter, känslor m.m. ej riktigt hör till dig.

Så i all rimlighet lär vi oss att integrera en upplevelse av att något - vi - beslutat / är / har åsikter / minns m.m. trots att nära nog ingenting av detta är vad vi hanterar medvetet annat än att sätta en målsättning, metodik eller liknande av integererade händelser fö ratt ta in information, eller beakta och hantera information vi känner som "presenterar sig" via mekanism vi saknar all direkt känsla av.

Och så mycket vi känner att vi beslutar beslutar vi innan vi tycker oss besluta. D.v.s. just säg "inlärningen" av att vi har beslutat som vi förväxlar med beslutet. Kanske så vi kan minnas beslutet i värde m.m. och jämföra det när resultat kommer senare.

Så det är dom frontala regionerna.

Integrationerna av signalen så att något att medvetna finns [Red. Avser konceptet som jag upplevde i dom tidiga delarna av artikeln. Knappast väl-reflekterad tolkning med någon kontroll av om jag upplevde det korrekt. /HH]

Samtidigt är automatbeteende välkända. Och är uppstår de? Hos personer med gravt störd feedback rörande inlärning p.g.a. mycket inarbetat drogmissbruk. Alkolisten kan närmast omedveten utan en känsla av beslut eller jag gå och handla alkohol och först bli riktigt beslutande igen efteråt. Det samma för flera andra droger. Även om några undantag ej riktigt lika klara finns också när nu systemet är överaktiverat istället och de närmast över-beslutar allt möjligt hit och dit."

Den ända gemensamma nämnaren är inlärnings-dimensionen. Kanske lättast att se kopplingen till i vad i vissa aspekter i out-come resultat av ett konkret viktigt beslut kan ses som reward-baserad learning från biverkningen av metylfenidat hos ett fåtal resp. hur modafinil uppges kunna ha viss effekt (jag kontrollerade inte det senare och är egentligen lite skeptisk till att motsvarande effekt ej kan nås via flera andra läkemedel - ev. kanske inte studerade för dem - möjligen spekulativt sertraline eller andra "lugna" mindre centralstimulerande återupptagningshämmare av dopamin.]:

• Som biverkning kan vi spekulera att i någon dimension av effekten (men kanske inte andra effekter av läkemedlet) har hjärnans naturliga system kommit till en störning: Mindre känslighet med efterföljande sämre känsla av att man faktiskt är den som det hela hör till. Med minskad känslighet via sämre effekt av dopaminets-roll i att gå över nätverk - lite som en karta från a, b o.s.v. - ligger ju just mycket konkret från signalering en centralitet till en annan bland neuronerna en artificiellt större tolkad distans därför att mindre signal når fram jämfört med vad hjärnan lärt sig är normalt vid samma signalering innan. Alltså just att saker kanske blir lite längre ifrån i upplevelse oavsett vad här.
• Och när modafinil som är en svag återupptagningshämmare av dopamin jämfört med metylfenidat [Red. Som jag vill minnas men utan att kontrollera det. /HH] kan vi ju tänka oss förutom som förväntat omvänt från ovan att en kompensation av en systematiskt defekt nedreglering till det normala att dess egenskaper är sådan att risken för att samspela med tillståndet vid ev. för modafinil skapad tolerans är tämligen låg. Erfarenheten av mer potenta läkemedel som metylfenidat är ju också att de vid låg dos nedanför användning som skadar systemet genom att skapa själv.inlärning kan hålla sig från tolerans under väldigt många år (även som jag såg i någon studie byte av och till till liknande preparat men inte riktigt det samma (minns jag rätt tittade man i studien på metylfenidat-effekten hos barn och ungdomar som ätit de några år och noterade försämrad effekt hos en del där byte till Adderal eller liknande hanterade det alternativt en månad utan medicinen).

Men spekulationen om sertraline är självklart egentligen närmare en gissning. Men jag kan föreställa mig att hela det här egentligen är föga "riktat" krävande mer av koncentrerad uppmärksamhet, direkt som när vi ser utfall av beslut med kanske en belöningskänsla o.s.v. behov av kanske ens effekt-nivå på dopamin-återupptagning i nivå med Modafinil. Jag tror det är ganska "brett över neuroner och funktion" i längre effekt-nivå rörande de relativa avstånden, och att något mer låg-effekt-verkande på systemet som Sertraline kanske når en god effekt åtminstone i dosering där det börjar blockera återupptagningen av dopamin förutom serotonin (Sertraline är mer känt som Zoloft och kanske fortfarande är världens mest sålda SSRI liksom det flera år var det i särklass bäst säljande antidepressiva överhuvudtaget: Det skiljer ut sig från flera andra genom en effekt också på återupptagningen av dopamin om än svag i vanligare dosering men växande med oseringen högre). Därmed inte sagt att det kliniskt är ett bättre alternativ vilket jag verkligen inte kan bedöma: Men jag kan tänka mig att det kanske oftare om än "svagare" praktiskt är vad man hellre undviker kontra sådant som Modafinil givet att dosering kanske ska upp till 150 - 200 mg för att få effekten där ju risken för hypomani m.m. kanske inte är direkt försumbar för personer som ej leder av egentlig depression med en del att ta av i motsatt riktning så att säga innan.

Relaterat

Fler inlägg från sista åren relaterat medvetande eller "komponenter" besläktade med konceptet finns säkert att hitta men här ett urval ur några aspekter Google föreslog mig (samt några diskuterande orbitofrontala cortex:

• Mänskligt i medvetandet så vardagligt att vi inte - ser - det (2013-02-09)
• Aktivering av tillstånd relativt likhet i kontext (2012-10-29)
• Medvetandets redundanta komponent (2014-05-09)
• Orbitofrontala cortex minskar aktivitet vid romantisk höjdpunkt (2011-05-27)
• Twitter gammal för att prediktera humör och mer krävs (2011-04-05)
• Libyen: När vi spelar för att spela (2011-02-22)
• Co-locomotion och Commotion: När diktaturernas alla protesterande stärker varandra - Och att ta kostnaden att hantera hot rätt (eskalera mer, mer, mer...) (2014-03-10)
• Information overload angripande censur-system: Lätta mönster för att bygga träningsdata säkerhetsrisk att hantera via krypteringsteori (2013-05-03)
• Symbol-relationerna jämförda med geo-karta (2012-03-07)
• Att motverka "tända eld på sig själv" subkulturen: Positiva åtgärder
  2012-02-02

När medvetande diskuteras - från implicit tillämpning dataanalys med dator - tycker jag att det är viktigt att understryka att hela diskussionsområdet om medvetna maskiner i mänsklig mening som blivit populärare sista åren här inkl. politiker bl.a. i enstaka antal (de flesta tänker och lär sig väl lite mer tänker) som pratat om lagstning är defekt. Möjligen kan något i en begränsad mening kanske förväxlas i ytlig mening men det gör det ej medvetande lagstiftning från det som ansatts är därför vansinnigt: Inte ens i mening av djurskydd eller liknande. Jag tycker man allmänt ska ha större respekt för hur sådant irrationellt tänkande kan riskera att sprida sig födande möjligen extremism förstörande förutsättning att få ut goda världen av vara vanliga döda digitala-datorer och de lika olevande dataprogrammen.

• Att se mänskligt i eller söka reglera hantering av intelligens i maskin är osunt och potentiellt skadligt för samhället (2014-03-07)

Samma irrationella tänkande som när folk när de första hemdatorerna kom inbillade sig allt möjligt dumt om dom: Medan ingen frisk person idag från ett samhälle med datorer idag i vardagen eller hemma skulle få för sig något liknande.

Korrigering / Komplettering innan publicerat

Jag får erkänna att jag bara antog att påverkan dynamik via dopamin kom från D2-receptorerna och kanske några till i huvudsak som är fallet normalt för återupptagningshämmare dopamin. Skrivande sista stycket insåg jag att det bättre borde kontrolleras. Någon annan verkningsmekanism i den här familjen skulle förvåna mig (en av flera saker som talar för det är att jag ser varningar för att Modafinil kan missbrukas och orsaka beroende) en del men jag såg bl.a. i Effects of Modafinil on Dopamine and Dopamine Transporters in the Male Human Brain: Clinical Implications (JAMA. 2009 Mar 18; 301(11): 1148–1154. doi: 10.1001/jama.2009.351) möss utan dess receptorer fortfarande fick ökad vakengrad. I all rimlighet bör det tänker jag kunna medieras via andra dopamin-receptorer kanske bara genom att öka nedbrytningen av fritt dopamin till nor-adrenalin?

När man försöker lära av hjärnans system för att just skapa modellsystem användbara för att tolka människan oavsett om det nu för mig gäller språk eller som också är vanligt försöka förstå beteenden eller för att utveckla läkemedel är det väldigt tacksamt att betrakta något av det tydligaste draget om det i sig är tillräckligt för modellsystemet syfte. När man sedan återvänder sådant i andra sammanhang som här resonerande om en substans man egentligen kan föga om något om men antagande att den just är funktionell mot mer välkända substanser använda förvisso kliniskt men intressantare för modellsystem för att få ut kunskap om hjärnan bara antagande att den nog väldigt troligt verkar just jämförbart så kommer det självklart med risker att man får något som kanske välkänt (eller kommer visa sig) avviker rörande något "förstås" felaktigt. Så möjligen kanske något särskilt i verkningsmekansim finns (även om jag i all ärlighet trots okunskap preparatet skulle bli ganska förvånad: Vill man vara väldigt generaliserande finns klassiskt för psykiatriska läkemedel äldre än tio år innan ett par nya familjer påverkande jon-kanalerna direkt kom egentligen bara fem grupper av preparat vilka jag nog diskuterat tidigare).

Jag såg förövrigt efterföljande här tittande lite mer bland studier men utan att läsa dem annat än titel och åtminstone delar abstract eller värderande dem på något sätt att det tycks känt att Modafinil har som förväntat för övriga centralstimulerande läkemedel (och i en ännu större grupp inkluderande via indirekt effekt läkemedel med risk för bereonde) effekt via D2-receptorerna (och någon till dopamin-receptor: Förväntat bör vara D1 även om jag inte har artiklarna öppna men säkert fler också kanske i mindre utsträckning: Kan de återupptas i en ska vi inte förvånas om de kan återupptas i andra också men för ev. effekt troligare att D1 var refererad).

Så här blir det ibland när jag mest kommenterar för egen del: Publikt läsbart gör att jag ändå tycker att en del saker bör tydliggöras och viss QA men samtidigt ej rörande något egentligt område där det har betydelse för läsaren avstår jag sedan från mer av kvalitetsdrivna referenser. Mer av läsarens ansvar att ta de lösa riktningarna och söka själv på Pubmed (eller Scholar.google.com om än sämre för neurobiolgi och medicin den jag själv brukar använda där ändå van med den från bredare ämnesområden jag annars söker och räcker vanligen mer än väl till - Dessutom håller vanliga Google Pub-med abstract och hela artiklarna minst sagt väl indexerade).

Diktatorns likhet med missbrukaren i reaktion och beteende preferenser

Efter år av omfattande problem är det inte ovanligt att börja se historien som bättre än den alltid var:

För Tafari Makonnen Woldemikael (ofta kallad Haile Selassie) minns jag en bok jag köpte som barn på bokrean och läste kanske 4 - 5 år senare när jag var 16 - 17 år. Författaren till boken hade gjort ett större arbete på att söka rätt på tidigare administratörer m.fl. roller i palatset och det politiska systemet. Många levde gömda. Och få dem att berätta om hur det var under kejsarens tid.

Samlat gav det en bild av hur en dag typiskt såg ut för den åldrade kejsaren. Inkl. tidpunter när han förutom chef för officiell "polis" för det träffades fick den dagliga rapporten också av bl.a. en av ministrara som hade ett eget spionnät i palatset.

Och så timmen för att dela ut pengar. Pengar delade kejsaren ännu dessa sista år efter alla år vid makten sittande på tronen ur sin hand från vad som var om jag minns rätt här motsvarande en säck under honom. Låt oss jämföra detta med hur föräldrar försöker använda pengar som medel till att få ut arbetee eller mindre negativt arbete från sina barn (många gör det emellertid egentligen inte efter några år då något form av equilibrium mås mellan olika värden och tidskostnader). Men här med alla av någon betydelse i kejsarens värld.

Vid denna tid när han inte längre var särskilt mobil - åldrad med värk i kroppen och enligt en roll motsvarande påklädare eller något liknande var det troligt för honom en stor insats att alltid gå upprätt utan att visa smärtan från kroppen p.g.a. något problem kanske reumatism - var nu världen palatset. De som kan avsätta honom ser han som just dessa (vilket om jag förstår dynamiken revolutionen i huvudsak var färsk berörande mer mellan- och lägre officerare med soldater?).

Och ute i landet svalt folket de sista åren medan magasinen nära hamnen var fulla med levererade av hjälporganisationer och internationella kontakter han byggt upp.

Likväl ska kanske visst erkännande ges för ett tror jag ambitiöst arbete som yngre på att bygga upp landet. Men makt tenderar vara vad vi ger ett växande fokus till över åren fixering särskilt när upplevda risker och egen svaghet upplevs tydligare. Istället för att förstå sig själv som för gammal - överlevt sig själv på rollen - och lämna över till något annat tycks många om än inte riktigt alla som haft absolut makt längre än några år att aldrig överge den frivilligt.

Och vid denna tid var det helt säkert många år efter att kejsaren varit en konstruktiv-kraft Etiopien hade nytta av.

Jag minns det som att jag fann skildringarna av kejsaren efter att revolutionen var realitet som intressanta men vågar mig inte på att säga något om det. Men jag vill nog läsa om dom skildringarna eller jämförbart. Jag har för andra i samma roll märkt tecken i kroppsspråk och mimik annars typiska för akut withdraw efter lång tids användning av droger eller läkemedel som stödjer eller överdriver olika aspekter av dopamin-funktionen d.v.s. förändrad hållning, stelare muskler o.s.v. Såg vi inte detta sist exempelvis för Egyptiens diktatur innan den nuvarande?

Det är förövrigt en orsak till ett relaterat resultat i några kommentarer här av och till sista åren rörande Nordkoreas diktators ansikte då jag lekt med möjligheten att ev. "palatskupp" dold kanske kan ge förändrad muskel-mimik av nedsatt dopamin-funktion som en effekt av det resp. ev. i kombination från ev. droger man i så fall skulle ge honom. Men där endast hans under ett par perioder i alla fall månansikte (något kortison-relaterat i den dagliga medicinen? Eller en stereoid-producerande tumör? Eller bara störda hormoner efter för mycket frossande ovanpå stress?).

Snarare ser tecken vi kan jämföra med de den nya - av droger resulterande i motsvarande överdrivna effekter av dopamin: "over-flooding" - missbrukarens möte med drogen innan kroppen ställer om sig och missbruk tenderar till att bli mer av att försöka bibehålla normal funktion. Och för kokain som bör vara en god jämförelse innan toleransen i det systematiska som gör att väldigt korta perioder av något upplevt värde vid en missbruksperiod också om missbrukaren har varit utan drogen en längre tid inkl. kanske några månader eller år i fängelse (vid väldigt lång tid kanske särskilt vid andra perioden av missbruksdagar?) i fängelse. Medan som en vän till en känd country musiker beskrev det: "Amfetamin-piller var magiska på den tiden". Nja de är nog samma idag men missbruk av dessa typer av droger ger en systematiskt omställning (skadeverkning korrekt därför att andra effekter av det är försämrad resp. störd kognition och funktion rörande en rad funktioner).

Han uttrycker och firar och försöker förstärka "drog-upplevelsen" på olika sätt (jämför gärna med de fullständigt gigantiska överdrifter al-Gaddafi hade nått till att lägga tillsammans med makt-upplevelsen: Förutom narkotika - särskilt kokain - av alla de slag, en armé av sexuellt tillgängliga kvinnor i uniform vilka också på olika sätt "firade" honom i rummet på olika slag: Verser, sång, hailing o.s.v.). Och ger ett i huvudsak intryck av att vara positivt ställd till det hela.

Men som reward learning fungerar hos oss kommer nu makten precis som drogerna "läras". Och har du lärt dem får du endast prediktionen om det reward värde du en gång fick. Medan när du reagerat på prediktionen d.v.s. suget och önskan efter drogen får du däremot ej det reward värde som du lärde dig från tidiga upplevelser. Det är befintligt kunskap och om upprepat nog vad reward systemet ser som vad du ska klara dagligen utan behov av mer än prediktionen om hur det borde kännas. Och har det dessutom överdrivits över allt rimligt tillräckligt många gånger (och för diktaturer kan detta bli aktuellt när de försöker kompensera nedsatt reward av makten kontra prediktionen av reward genom missbruk av droger) när det gäller droger är dessutom andra skador verklighet p.g.a. de inflammatoriska processer det utlöser i hjärnan skadande dess förutsättning till normal effekt.

Välkända problem hos åtminstone nyktra kokainster från amerikanska studier bl.a. gjorda av deras medicinska myndighet visar att stora delar av dessa kan medicineras bort. Problemet för dessa grupper av nyktra missbrukar är emellertid att en försvarlig andel av dem ej klarar av de läkemedel som klarar av detta. Läkemedlen aktuella normaliserar basnivåerna av dopamin-funktion och när regelbundet använda särskilt balanserar ner reward-prediktionens upplevelse av att vardags-motivation behöver slås på. Men hos de som missbrukat och behöver dessa gäller för många att läkemedlen utlöser som "reward-minnesbilder" av drogen de använt vilket för de som ej klarar att ta dem länge nog innan det hos en del försvinner in i det mer diffusa att det kan utlösa katastrofala missbruks-perioder efter år av nykter tid ibland värre enligt vad de beskriver det som de någonsin gjorde förr. Jag tror mig läst något liknande för nyktra alkolister när missbruks utlöses igen av någon anledning med för dem ibland livshotande konsekvenser om deras inreorgan redan är allvarligt skadade och nivåerna av alkohol når det abnorma resp. därför att även om fenomenet som föreslagit nedan är en eller den fulla orsaken till beteendet är det mycket mer osäkert om något koppling mellan nivån det gör "naturlig" till nivåer som kroppen numera klarar att hantera akut utan medvetslöshet med ev. andningsdepression eller kvävning av spyor, akuta problem runt hjärta, diabetes, njurar o.s.v.

Kanske får dessa i sådana perioder nära nog full reward men att de fortfarande behöver uppfylla den gamla prediktionen i mängd? Någon diktator som behövt fly sitt land för många år sedan levt kanske i Sverige eller annat notoriskt demokratiskt land länge: Rent av kanske givit sig på att missionera runt bland unga politiker i ungdomsförbunden om faran med att ta absolut makt över sitt. Men som vid semester i grannlandet hamtas utan diskussion av någon etnisk-grupp, missnöjda officerare eller något, och igen sätts på tronen. Skulle kanske kunna ge en ledtråd om liknande fenomen gäller för återfall i diktatur som återfall i drogmissbruk. Appropå Burkina Faso där jag upplevde mig förstå att ledande kulturbäraren i detta försök att hindra valen som kommer såväl som att ta tillbaka makt är en officerare / Kraftman som var precis bredvid "tronen" den refererade tidigare top dog hade innan protester och önskan om något bättre påbörjade transformation till demokrati med val som skulle hållits senare i år.

Man ska dock ha viss respekt för komplexiteten när vi söker jämföra vad som är känt om vårt reward system och motiverande resonerande från effekten av drogen till dynamiken runt makt eller ekonomi. Jag har nu ej tittat alls på studien refererad nedan utan endast läst om den i en nyhet och ej troligt kan kanske förklaringar till resultaten ges. Men rent spontant tycks principen om tillgång och efterfrågan för en större population här ej fungera som det gör för en missbrukande individ (där reward värdet av pengar drogen kostar även när dyr är försumbart mot påslaget drogen i sig ger "kemiskt" d.v.s. kostnaden är i bästa fall hastighetsbestämmande på nivåerna av missbruk och ger vi en missbrukare av reward-påslagstydliga-droger som kokain kan nivåerna de når bli fullständigt gigantiska) resp. ekonomiska principer rent allmänt i handel.

• Federal Survey: Teen Marijuana Use Flat, Use Of Alcohol, Cigarettes at Record Lows

Medan tillgängligheten av cannabis i USA aldrig varit högre.

Cannabis är givetvis ett sämre subjekt att betrakta än kokain eftersom det ej är lika notoriskt manipulerande reward-systemet omedelbart. Och rent socialt och politiskt är riskbilden heller inte sådan att nivån av tillgång som begränsas av samhället är en avgörande fråga: Det är tänkbart att politik som i Sverige ger positiva effekter men det är samtidigt heller inte troligt att någon personlig eller ekonomisk samlad skada av liberalisera nuvarande system heller skulle uppstå. Praktiskt lite som från vad som är känt från olika länder resp. förändringar i länder. Känns det bra för svensken att det är olagligt fungerar det bra och tycker kalifornia-bon i allmänhet att det ska vara ganska lagligt fungerar det lika bra. Samtidigt är för alla droger som ger tillvänjning (inkl. benzodiazepinerna som blev känt för några år sedan vilket gav elegans i en förstådd funktion för beroendesjukdomar baserad i reward-learning via bl.a. och kanske huvudsak dopamin-relaterad signalering och dess inverkan på strukturer skapade / förändrade och nivåer för att utlösa vidare signalering - små utlöser viss signalering i prediktion medan mycket mer krävs för att systemet ska uppleva - vantolka - att vi lärt något nytt viktigt för "överlevnad" från drogupplevelsen).

Så den tänkbara jämförelsen med utbud och efterfrågan i handel är ju åtminstone inte icke-relevant. Möjligen gäller kanske när cannabis-drogerna skalas upp i population att dynamik från adenosin-dynamiken ger effekt störande annars enklare likhet till ekonomiska teorier. Droger som manipulerar dessa system har en dynamik vi kanske lättast förstår från koffein: Koffein har en stark preferens mot att verka centralstimulerande reducerande trötthet. Emellertid sker det nu via adenosin-systemet där vi har vad vi kanske kan kalla för en buffert-verkan för att möjliggöra att vi har varierad vakengrad över dagen som (spekulerar jag delvis) funktion av tidigare vakengrad så att tidigare behov av hög närhet i vardagen (ett stort rovdjur jagade dig och kanske är i närheten) ger en fortsatt högre än normal vakengrad. D.v.s. samma inverkan kan också verka sederande. Hos äldre är den senare effekten nu märkbar av koffein och många på "hemmet" somnar efter de fått sin dagliga dos kaffe.

Den förväntade effekten av ökad legalisering i USA på nyhetsrapporteringen håller sig dock bl.a. inkluderande mer av nyheter av en typ vi har exempel på i följande nyhetssökning, Google:

• cannabis recipe baking (resultat begränsade till publicerade sista månaden)

Samtidigt gäller ju att tillgången till tobak reducerats i USA. Nikotin är liksom bl.a. kokain gör en mycket omedelbar och direkt manipulation av reward-systemet hos den färska missbrukaren (påverkan senare efter längre tids missbruk av tobak förändrar delvis effekten ej riktigt lika entydigt följande principen om prediktion och effekten också om denna även är sann för nikotin så som man kan märka om direkt slutar utan något reducerar ner effekten i upplevelse från prediktionen).

Förutom affärsnyheter som ej handlar om den svarta ekonomin utan riskkapital till nya lagliga ventures. En allmän ökad systematisk bevakning av cannabis lär säkert också komma till en stabil nivå efter en period av omställningen till ett oftare legalt användar-intresse med tillhörande annonsering.

Om jag skulle våga mig på att ge en spekulativ ganska negativ förklaring till skillnaden skulle det vara att en mer potent lättare mer tillgänglig ersättningsdrog når ungdomarna. Nivåerna av kraftigt opioda läkemedel som vuxna får utskrivna i USA har växt fullständigt gigantiskt. Och inte minst de tio åren som avses för studien. För egen del skulle direkt akuta smärtor där behandling fordras rent medicinskt krävas för att jag skulle acceptera en opiod medicin redan på den lägre effektnivå normal i Sverige vid smärta ej på nivå jämförbar med cancernivå. Orsaken är att jag vet vilken effekt de har och är från allmän kunskap om kognition och olika personligheter rörande deras genetiska känslighet trygg i att det är en typ av läkemedel väldigt osund för mig att äta: Risken för en olämplig vana kanske abnormt svår att bryta eller i värsta fall om kommande i en kanske allmänt svår period p.g.a. säg hamnat i rullstol, i svår depression eller liknande vad jag inte skulle utesluta kanske kan leda till att man söker illegala ersättningsdroger när man ej längre får opioder utskrivan i de nivåer som krävs (d.v.s. heroin). Ungdomar har dock ingen naturlig realism om sig själva och deras risk management är fullständigt defunct jämförd med barnen precis innan tonnåren såväl som den äldre visare vuxna som passerat 30 år.

Jag kan tänka mig att försvarliga mängder av de jämfört med de svagare svenska varianterna för sådant som kronisk ryggsmärta m.m. rinner ner från föräldrarnas användning (eller ofta nog numera i USA underhålls-missbruk av dem utanför vad förskrivningen är för) till ungdomar. Det hela redan på påverkan vuxenbefolkning är en riskfaktor delvis nu realiserad som USA förr eller senare behöver hantera seriöst. Svaret kanske för sund samhällseffekt resp. vad bättre för individen att bara skärpa upp förskrivningen som ända åtgärd (även om detta i sig måste till). Befintligt tillvänjda behöver också hanteras.

Rörande våra tidigare jämförelser mellan drogernas effekt och maktspel resp. ekonomi vill jag här inte utesluta att för dom nivåer missbruket av opioda läkemedel nått i USA att det får effekt på ekonomin om man snabbt stryper ner den legala förskrivningen (en möjlighet för att strypa denna är ju att helt ta bort dessa läkemedel för nästan allt de förskrivs för idag och hållande dem till motsvarande Sverige d.v.s. väldigt svår smärta medan betydligt mindre beroende-problematiska droger när cox-2 hämmare m.m. ej riktigt räcker som i Sverige ex. tramadol eller SSRI-antidepressiva m.m.). Ty sådan snabb reduktion tycks hjärnan tolka som att livet allmänt är helt defekt och att det ej går att lyckas eller vinna i något: Allt är bara meningslöst. D.v.s. det utlöser nedstämdhet eller akut depression och namnlikheten mellan det som medicinskt tillstånd resp. ekonomiskt tillstånd är ej en slump. Under depression går det ej att vinna utan du överlever.

Dessutom för USA måste myndigheter och politiska representationer ifrågasätta hur man alls hamnade i den situation man nu har med över tio procent av den vuxna befolkningen användande opioda-läkemedel över stora delar av året utan längre åtminstone stora delar (antagligen nästan alla av dessa snarare än användningen ej avsedd just tillfällig en vecka eller ett par månader). Och sägs det nu att indikationer om delvis ökad kontroll resulterat i att många av dessa ofta med annars välordnat liv bidragande till ekonomin via arbete (ty även om Obama Care kan förändrat det krävs det bäst för medicinsk behandling och här ligger vi delvis i mer lyx-artade åkommor som att bli ordentligt behandlad för ont i ryggen, tandvärk m.m. istället för att spara pengarna genom att stå ut). Nästa gång kan det vara ett annat gigantiskt problem - beroendeproblem, cancer-risker, skadeverkning på barn i cogninen, miljöskador av avfallet eller vad helst eftersom fungerande kontrollsystem tycks saknas - som byggs upp år från år utan att man hanterar det innan det börjat kosta ordentligt för individerna såväl som samhället allmänt.

Lite som Sverige och utsläppen av kemiska ämnen skadande kognitionen. Alla svenskar tros sig veta att Sverige är ytterst rent här och tidiga varningar som att blodnivåerna av blo hos barn i Sverige vissa år översteg vad man hade i dom värsta amerikanska storstäder passerade förbi politiker och folk liksom för diverse andra kognitivt skadande substanser. Jag hoppas verkligen att alla barn är tacksamma för alla som engagerat sig för Kungsörnar, torsk (förstå mig inte här som jag föreslår någon att äta något upphämtat från något vatten Sverige gränsar till eller har inom sig: Om komplexa kemiska beteckningar eller varningar skrämmer så gör vad svenska hobby-dykare struntar i - så spännande något cementerat i regelbundet form verkar finnas på botten av världens största vattenbaserade soptipp för högrisk avfall: den ska jag utgräva ty kanske har någon dumpat guld där - och reflektera att Sovjetunionen dumpade försvarliga mängder radioaktivt avfall bl.a. från Tjernobyl i Östersjön) m.m. Annars hade kanske situationen varit ännu värre för dom än som kan vara fallet:

• Jan Björklund effekten visar sig igen (2015-09-17)

Abstrakt? Eller Konkretisera: Igen

Från mina mest privata funderingar kring diverse relaterat skalning av intensitets-vikter utan processandet av NP del av parsningen återpublicerar jag igen här då jag tror jag kan önska enkelt hitta tillbaka till det själv.

I övrigt kan tilläggas att resp. har effekt och värde i mening av riktad information. Abstrakta värden kan sälja bättre: Det drar bättre nytta av inlärd information til lägre kostnad.

Att konkretisera i det mest omedelbara - Vad som sker nytt - Kan emellertid enklare driva ny inlärning om det nu är konkret som är värdefull eller viktig att lära ifrån.

Vi kan mycket kreativt jämföra med pennan och svärdet. Pennan är stark. Oerhört så och ofta kostnadseffektiv. Emellertid varje person som inte saknar nedsatt sunt tänkande ser till att den penna man bär är av en riktig typ: Skarp metall likt en mycket energieffektiv dolk om nu konkreta hot mot liv är verkliga.

Eller ta Bad as a Bull: Abstrakt eller konkret? Abstrakt tills du har tjuren konkretiserad och brunstig försökande imponera på en ko eller kanske rent av en hel flock kor.

Kostar lite mer energi men kan ge ny vetskap värdefull. Bär man själv kostnaden konkret så kan ju dessutom information förstärka inlärnings-kurvan hos andra. Så att det blir vetande andra om så kan dra nytta av. Som abstrakt eller kanske konkret ibland: Hänga en eller några amiraler.

Sedan självklart som framgår utmärkt nedan när vi lämnar händelse och geografisk mening och rör oss i kunskapen utnyttjas informations-organisationen lite mindre konkret men ändå begripligt konkret: Smalare bättre riktat mot ett mer förstått smalare behov - mer praktiskt kanske?

Från Få- och Mång-dimensionella representationer av koncept.

"Vidare har jag gett mig på flera gånger att försöka hitta enkla algoritmer för att uttrycka hur abstrakt ett koncept är i min Bluelight från hur dess relationer ser ut kontra dess egen för det systemet lokala vikt Ett koncept likt Sverige bör ses som jag ville ha det mer abstrakt: Inkluderande mycket mer under sig med spridd ej nödvändigtvis relaterat - och också om jag kan ta på Sverige är det inte begripligt var jag tar på Sverige enkelt när du ser mig om jag inte säger det också medan om jag tar på en person och du tittar på mig konkretiserar det men sådant är ju mindre intressant här även om jag tror den metodiken forskning psykologi nu gör en del kring är sund: Kan jag slå på det med en hammare är det konkret). Ett forskningsområde mycket inriktat och smalt relativt ett mer övergripande (ex. perception psycholog vs psychology) skulle p.s.s. vara mer konkret.

Och verkligen att flera enkla skattningar perfekt klarar av detta för många koncept man kommer att tänka på att direkt testa på. Men det hela blir tämligen problematiskt över alla koncept stängande dörren för varje form av värde rörande text-analys, sökande samband m.m. Den användning som finns och kvarstår delvis användande detta är när vi kreativt vandrar Bluelight och vill fundera om vi går mot något smalare konvergerande ett delämne eller söker oss ut mot bredare mindre exakta ämnen. Praktiskt begränsas dock det snabbare p.g.a. prestanda kostnader normalt av andra små kontroller nödvändiga på min hårdvara i alla fall (gyr stirt ör det hfr rekevabs guttad ned bpgra sklumpmässiga sample av området), Fördelen är dock att vi kan bedöma abstract och concrete från resp. perspektiv: Hur abstract psykologi är för perception psychology (större skillnad jämfört med något mindre besläktat psykologi eller ett område inom psykologi täckande upp mer i fler områden: Exakt hur detta ska fungera avstår jag att skriva ut därför jag tar lätt när jag inte tittat på det en tid fel på riktningarna här).

Viss släktskap determiners finns givetvis såväl som mina två intensity vikt-dimensioner Known - Unknown: En koppling till hur specifikt / Hur osäkert givet ett kontext vi har just nu / Mängden nytt i bredd / Vs mer inom ett avgränsat område vi innan bättre kan skatta (mer konkret). En typ likt a horse är mer abstrakt än The cool black horse någon riddare kanske köpte för att uppleva hastighets-intensitet icg för att imponera på kvinnorna och jaga i fatt mindre män att springa om med). Mycket konkret häst: Dessutom framgår från mina exempel ett spännande korrekt manligt verktyg till självförverkligande med (andra värde-dimensioner likt föredöme / prövande nytt m.m. för små-eldrivna bilar finns förstås också: Men en del gillar stort och snabbt).

D.v.s. som förväntat bara av enkla fenomen kända som frequency effect föreligger inlärning av osäkerhet. Oavsett hur väntat ett ord eller chunk är kan det kännas osäkert och otroligt med rätt ord. Effekt här är i min erfarenhet (delvis helt säkert relaterat mindre prioritet filer med koncept relativt andra men ej uteslutande så) mindre än dimensioner indikerande högre eller lägre intensitet (great, big, danger, dumb, dark m.m.) eller positiv - negativ (dumb igen, good, awfall, dangerouss, dark). Flera är mer praktiska för att detektera bias och ofta antaget "förrädiskt språk" (men kan man detektera det den här vägen är det inte svårt manipulativt: Jag tog ett exempel i Riktad information - Exempel Ridicule - Hund Fala med President Franklin D. Roosevelt där jag begrep en term felaktigt i en äldre bok som att man talar utan att beröra ämnet eller koncept men ändå skapar bias för konceptet som direkt upplevt efter talet - där är vi i problematiskt manipulativt språk). Men det gäller emellertid övriga dimensioner för polarity jämförbart. Vissa kombinationer i fras förstärker dock kraftigt från Unknown där polarity är en faktor att ta det via: Hög intensitet, Fara / tydligt negativt från kontext antaget för person och på det osäkerhet. Vad som utlöser att folk gör saker mer än bara sitta och läsa: På låg nivå ex. e-posta, ringa, diskutera m.m. uttrycka information för att få information (men mer problematiska beteende som lynching är ju också känt: Varför jag brukar varna för fel så det inte känns osäkert för er läsare om ni hittar dem icke-varnade och kanske blir angrips-intensiva mot familj eller mig - Som en kontrast för var en del diskussioner om problem med subjektiva uttryck befinner sig sökande motiverande ganska basala detektionslösningar med överdrivet behov).