Enklast är kanske oftare för många att lämna signalsubstanser och receptorer som utgångspunkt. Jag har emellertid alltid funnit dem vara den utgångspunkt som lättast levererat fruktfulla ingångar. Det är här är dock inte korrekt att förstå resonemang som försök att modellera just specifik dynamiken runt membram-proteinerna som sådan utan som abstrakta prototyper för att underlätta resonemang.
Låt oss reflektera varför ilska är en fungerande metod att neutralisera effekten av negativa stereotyper akut. Om någon utlöser dem mot dig blir du eventuellt arg och deras effekt på kognition reduceras rörande varaktig effekt. Om du ej blir arg börjar du uppfylla dem i mening av:
- Ej nödvändigtvis beteende de ev. inkluderar.
- Utan vad de indikerar och säger om ditt värde - värde i samma lösa betydelse som vad vi kan mena ligger under sådant som självförtroende - relativt den implicit indikerat bättre flocken.
I reaktion har vi med andra ord två potentiella sidor vilka också resp. kan inverka under lång tid. De kan vara potentiella motivatorer men de kan också reducera ner den intelligens, din motivation, och din förmåga att klara försöka resp. lyckas med saker och ting.
Men varför just ilska? Att försöka förklara från vad vi allmänt tar som självklara sanningar i flockdynamiken på något av alla tänkbara teman av att du om utmanad antingen tar upp utmaningen eller accepterar den lägre maktposition i flocken indikerad förklarar ju varken mer eller mindre utan ger bara ett kanske bredare ex. på samma sak alt. förklarar samma sak med andra ord.
Men ev. kan vi prototyper av signalsubstanser få en utgångspunkt som åtminstone kan modellera det och där modellering går att möjligt få att fungera bredare (ex. in i sådant som konkret strid).
Låt oss förenkla nor-adrenalin till att vara en väg som hjärnan kan höja och sänka intensitet, och där intensitet skilt från dopamin ej lika enkelt kan uppvisa en dualistisk natur:
- För pågående process (d.v.s. ej ev. slut belöning med generellt påslag för att förstärka samtidighet av vad utnyttjat).
- Konvergens framåt d.v.s. steg för steg processer. Inlärningens belöning är extremt singulär i denna typ.
- Divergens utåt med aktivering av sidospår. Kreativt tänkande sökande något helt nytt uppslag bär denna natur medan process-aktivering tar över när vi börjar följa något singulärt.
Mani och lättare hypomani (av den ej serotonin-typ ex. SSRI kan ge upphov till utan snarare den kanske oftare medfödda typ av lätt plågsam aldrig ge upp något som är typiskt i process-belöning inte sällan på lärning-tema tror jag - En del personer här bär åtminstone ofta ytligt likhet med vissa stereotyper rörande forskare - och jag brukar kalla det hela med en symbol indikerande ett kreativt beskrivnings-kontext utnyttjande vår mycket exakta tyska forskare och om jag minns rätt också använd såväl som tecknad här för några år sedan) kan vi se som överdrivna uttrycka av konvergens-typen. Vid mani blir kravet på meningsfullhet för att fortsätta "ett steg till" ytterst lågt därför att grundaktivering är överdrivet hög.
Psykos är divergens-typen överdriven och funktionellt delvis jämförbart med manin kan tolkning och resonemang om verkligheten divergera ut till det direkt otroliga. Vidare utnyttjande den dominerande modellen av schizofreni kan det hela få kontinuerliga sjuka ingångar att starka processen från om och om igen genom att perceptionens delar av hjärnan fortgående skickar upp otroligheter till prefrontala cortex att försöka förklara.
Snarare tror jag att nor-adrenalin kan reducera åtminstone divergens-typen trots generellt påslag aktivering. Rent kemiskt är nu nor-adrenalin och dopamin besläktade. Båda är fenetylaminer (och jag noterar att Wikipedia uppger att själva typ-skelettet i sig ska vara signalsubstans med funktionalitet jämförbar med vad jag tillskrev nor-adrenalin vilket jag ej minns att jag kände till: Ej uteslutet någon missuppfattning Wikipedia-skribent gjort rörande aktiva och icke-aktiva former resp. nedbrytningsprodukter / kemiskprocess skapande resp. fenetylamin). Och till följd av detta kan återupptag (och vi kan tänka oss att återupptag förutom effektivisering genom återvinning är en feedback indikerande behov av grundnivå: Effekt av vissa antipsykotiska läkemedel initialt indikerar detta genom att deras blockering receptorer initialt kan ökad istället för minskad aktivering genom att större mängd fria signalsubstanser existerar men där något feedback-system hjärnan korrigerar detta troligen via mindre frisättning och/eller större benägenhet återupptagning eller ev. mer MAO-enzym - för mig saknar egentligen vilket betydelse och jag har alltid valt att se alla tänkbara feedback-system som ett ändå jag väljer att kalla återupptag) av andra fenetylaminer normalt förväntas av receptorer optimerade mot en särskild signalsubstans.
Framförallt när det gäller upptag annan signalsubstans är det förväntat från förklaringar tillskrivna effekt av psykofarmaka att det väsentliga fallet för påverkan beteende är återupptagning av dopamin via nor-adrenalin. Blockering återupptag nor-adrenalin hos ex. Strattera har man för effekt ADHD försökt förklara på detta sätt. En av mig spekulerad spegeleffekt av detta (som hos flera läkemedel som gör detta också bekräftades: Remeron, Effexor, Tramadol, under de idag vanligaste varumärkena, och predikterad är också Strattera men där jag vid tiden kanske sex år sedan ej på tid jag gav sökning kunde hitta studie som ännu visat på det) är att det också kommer med en tidsfördröjd aktivering av Substrata niagra via det opioida systemet (varför jag åtminstone själv aldrig skulle acceptera några av aktuella läkemedel oavsett diagnos varje normalt trolig diagnos därför att detta innebär att de kan utlösa depression om korrekt samt - vilket skiljer dem specifikt för diagnosen ADHD men möjligen ej för ex. Remeron mot depression kontra något arketypiskt SSRI så som escitalopram i det att permanenta strukturella förändringar ej är otroliga p.s.s. som att amfetamin-missbrukaren förvisso kan ha skadad kognition p.g.a. inflammatoriska processer av överaktivering men ej inkluderar att något kroppseget långsiktigt effektsystem förändrat hjärnan vilket är fallet för heroin- och morfin-missbrukaren där enzym-system varaktigt ställer om grundnivån).
Den tidsfördröjda spegeleffekten är ej svår att rationalisera från en evolutionär-idévärld. Även om sådant specifikt för att förstå dynamiken ej är en riktigt sund metod är den alldeles utmärkt när vi som här mer utnyttjar sådant här för att skapa en modell av populationer av människor. Där vi bl.a. och kanske mest uppenbar kan se behovet av en god prediktion av behov av att aktivera upp det typiskt långsammare smärtlindrings- och med det också system utläkning i kroppen. Hög aktivering stresshormoner (andra än kortisol) och besläktat är ju vad vi får vid flykt och strid. Att blockera återupptagning manipulerar mängden fri signalsubstans men med följdeffekt att feedback-systemet fungerar mindre effektivt och framförallt mindre exakt. Det är förväntat att oavsett om grundaktivering innan läkemedlet var för lågt (effekt och beteende mer allmänt motsvarande något vi kan försöka förklara med detta utnyttjande signalsubstans-modellen även om denna verkligen lika lite som resonemang här ska tas för att egentligen motsvara hur sådant här fungerar i hjärnan) att det ger en obalanserat hög indikation på spegeleffekten relativt nivån på den konkreta och sökta effekten nor-adrenalin (tänkbart ställer det om sig: Jag har vid sökningar på drogforum konstaterat att användning av tramadol för effekt självupplevelse - d.v.s. att det känns bra att ta dem - och ej smärta när regelbundet ger tämligen snabb tolerans efter om jag minns rätt några år senare cirka 4 - 6 veckor) indikerande att tolerans ej bara kommer från den strukturella förändringen opioda-system enzym-processer medför utan även något kring feedback närmare läkemedlets mest konkreta effekter.
Arketypiskt för det rena reward-påslaget vid slutmål ex. inlärning eller strid där stora system slås på föga diskriminerande för att säkert i genomsnitt fånga de komponenter aktiverade som var väsentliga för att lyckas (och ibland det rent irrationella som att man ska göra på ett visst sätt när man spelar enarmad-bandit för att vinna m.m. konstaterat i studier - Vad du gjorde föga diskriminerande associeras till att lyckas).
Typiskt för att bli arg när negativ stereotyp blir utlöst och dess effekt balanseras ut utan något annat indikerad händelse är ej förändring i någon positiv mening jämfört med tillståndet innan. Det är hindrandet av negativ effekt. Det kritiska i pågående strid är att kontinuerligt vinna i mening av ex. för en (mindre) tänkbar-typ av strid att klara att parera varje stöt värja mot dig. Generellt påslag belöning för att klara en sådan parering skulle föga otroligt döda dig därför att det slöar ner dig. Delseger här är att kvarstå på befintligt tillstånd: Stridande (ej död) fortsatt. Generellt påslag belöning är mer något som kan komma när vi total-segrar (stöter vår värja avgörande i fienden alt. att denna om under ritualiserad strid ger upp).
D.v.s. vi kanske kan se nor-adrenalin prototypen som vad som har förmåga att göra åtminstone process framåt som alternativ till dopamin men där delstegen klarade i sig är förändrande av vårt grundtillstånd, ej heller ställer särskilda krav på förändring eller predikterad förändring till följd av vad där indikerat, för att processen ej ska stanna av. Handlar processen om att överleva och varje delsteg kostar oss 1000 penga-enheter stannar vi som motsvarande typisk frisk-människa ej processen därför att vi upplever att den är för kostsam ty processen är driven nor-adrenalin.
Och om driven nor-adrenalin är större pågående frisättning nor-adrenalin förväntad vilket indikerar större kontinuerligt återupptag nor-adrenalin vilket kommer ha till följd att den absoluta mängden - såväl som den relativa mängden jämfört med annars typiskt tillstånd - av dopamin via nor-adrenalinets återupptagning reduceras. Ju mer kritisk processen i sig är för att bibehålla grundtillstånd antagande att skattningen via mängden fritt nor-adrenalin är funktionell i varje delsteg (för vårt modell-sammanhang är det ett rimligt antagande eftersom vi kan göra det så men det är ej heller orimligt för hjärnan eftersom en hel del delar i hjärnan associerade till påslag här tycks kunna gå in och göra detta allmänt i hjärnan utan får vi anta någon vetskap om vad som sker i varje del. Ex. amygdala) desto mer fritt nor-adrenalin och desto mindre dopamin som återupptas nor-adrenalin.
Spekulativt kanske det ökade återupptag dopamin via dopamin återupptagningen som en spekulerad ungefär konstant nivå av dopamin mot normalt innebär kan garantera att processen defektivt ej tolkas som meningslös bara därför att vi vårt grundtillstånd ej blivit bättre eller kanske rent av försämrats (försämrat grundtillstånd - mer ex. livshotande - skulle enligt vårt resonemang här dra upp nor-adrenalin globalt ännu mer och öka mängden dopamin som återupptas presynaptiskt och därmed kompensera den ökade benägenheten för att se processen som meninglös och ej fruktfull).
Vi inser det problematiska när denna process pågår kraftfullt på en population av personer länge. Behovet av att saker blir bättre för att man ska fortsätta försvinner. Och några år senare kan hela städer ligger i ruiner och antalet döda passerat 1 miljon (så som i Syrien) utan att förändrad strategi är ett koncept som naturligt kommer i tankarna seriöst hos någon inblandad i striderna.
D.v.s. det är kritiskt att lättare menar jag addera en till process-väg ej konkurrerande med den inarbetade (vilket jag menar är lättare: Att bekriga en process vars natur är att acceptera att saker är som nu om individen lever är svårt i annan mening än att döda personen d.v.s. sådant som fredsförhandlingar ej tagande hänsyn till detta lyckas svårligen annat än sällan) där hopp induceras.
Hopp är det kritiska för att den alternativa processen ska vara möjlig. Utan hopp är det ej förväntat att en process är möjlig som kan medföra förbättring i vilket fall processen ej normalt inleds (åtminstone seriöst försökande) ty det är bara energi-kostnad och risk utan tänkbart värde (lite som en stridslist av fienden vilket alltid med troligt påverkan går att påstå även dåligt argumenterat för att störa fredsförhandlingar: Utmaningen för den som stör är ju bara att hjälpa individernas mer kognitiva delar av hjärnan att rationalisera och förklara vad de redan vet - Att det är meningslöst att försöka).
Att skapa förmåga att utnyttja nor-adrenalin driven process är omvänt vad som är fruktfullt att skapa förutsättningar för i träning soldater. Mycket möjligt går det göra bra och effektivt oavsett normalt sammanhang (ex. för sådant i Sverige) och en uppenbar metod lär vi från den religiösa fundamentalismen (relatera gärna direkt redan nu till nationalism) där ett evigt och konstant värde definierats in i värderingssystemet. En grundförutsätt värdering av all existens men ej kritiskt beroende av individen: Guden / Gudinnan, Dess heliga skrifter, och tycks det oavsett tid i historien eller religion ej överdrivet svårare människor som antas representera den övernaturliga entiteten eller bättre än andra förstå vad dom heliga skrifterna egentligen menar (intressant domän här är självklart när de menas mena att man ska dräpa folk från andra religioner eller helt enkelt icke-troende på den egna entiteten). Så länge den eviga entiteten existerar vilket blir praktiskt samma som så länge extremisten själv lever är nor-adrenalin driven process mycket högt driven (antagande värdering övernaturlig entitet approximativt max för långsiktiga värden) under förutsättning att pågående verklighet utlöser den (d.v.s. är i ex. något motsvarande heligt krig med livsfara).
Det blir ej heller lika lätt filtrerande på benägenhet att gå in eller ut ur verklighet där denna process är möjligt utifrån tänkbara egna värden vunna eller förlorade.
Däremot att göra vad jag hotade med och inledde för att konkretisera hotet (finns här riktat en svensk jag tror jag fick som läsare under Libyen-revolten och som jag tror senare kom att hamna en tid position tre i ISIS Syrien: Nu ev. död eller så rapporterad medan jag kan tänka mig att det där liksom ofta nog annars ej är korrekt rapporterat och rent av har en dålig eller med ännu mindre krav två indikationer på levande) att föra i bevis att ISIS var den i koranen utlovade prövningen Satan nära existensens slut.
Värderingen är då ej ortogonal utan 180-grader omvänd från innan. Allt som motiverar agerande som pågående när accepterande stridande för guden blir istället i magnitud samma men nu helt felaktigt. Du strider på satans-sida.
Det går med andra ord att se åtminstone från sista exemplet att vägar nor-adrenalin drivna processer går att föra till förändring utan att behöva skapa parallella processer med hopp och reward. Eller behov av att inducera omdefinition av processen pågående (så som att försöka argumentera till resp. sida vid fredsförhandling med vad för dem alla redan är självklar vetskap direkt upplevt: Antal döda, förstörd infrastruktur, sjukdomar m.m.). Jag har ej något mer exempel här men har heller aldrig sökt något mer. Jag tror att det går att hitta en mängd möjligheter om man grovt förstår metoden och är motiverad (med hopp) att försöka. Det är ofta så att du först ser möjligheterna i en domän när du har behov av dem.
Avslutande noterar vi dessutom att nor-adrenalin driven process ej exkluderar att reward-värdering påverkar strategi. Det är ditt tillstånd varaktigt som nog det handlar om. Upplevelse och resonemang om att behöva inducera samma mängd eller större skada på fienden som de gjorde på folk man upplever höra till den egna flocken är något annat och ej påverkande eller påverkad. Jfr döda tre byar (för kontext är det naturligt att tala om byar än om individer eller grupper) för att balansera den 1 - 3 byar fienden dödade. En annan tidsdimension och därmed andra saker från verkligheten och vad inträffat som naturligt känns viktigt, vad man minns, resp. upplever viktigt vid beslutet (sådant aktiveras ju när vi följer den sekvens av neuroner som i inlärningen representerar tidsdimensionen) verkar då strategi och beslut av denna typ normalt är vad man gör ej under pågående livsfara. Och spekulativt därför lättare att påverka ned sannolikheten för. Optimalt vore induktion av en nor-adrenalin process vars syfte och meningsfullhet är att atrocity ej realiseras d.v.s. realisera dem och någon aktör tar kostnaden för att garantera att beslutsgrupp dör och tidsmässigt riktigt nära efter konstaterat. Ej bästa tänkbara steg mot fred men å andra sidan vad som ej givet otroligt svår att lyckas med (bedömt från all moderna historiens statistik för fredsförhandlingar som försökt få mer storslaget bättre lösningar att fungera: Bra att lyckas med men lyckas å andra sidan normalt inte annat än väldigt sällan. Därmed varför givet är satt kursivt att jag ser statistik för metod indikerad här - dödsstraffets misslyckande är tänkbart ej relevant eftersom det definierar det som del av pågående process av ex. brottet men därmed inte sagt att man ska ta god effekt som given men givet är ju också att utan hopp görande försök att lyckas möjliga blir med säkerhet ingenting bättre så det bör ej avskräcka någon tycker jag).
