Jag gillar med varje exempel-händelse indikerad där free speech begränsats och manipulerats utanför Kina av kinesiska diktaturen:
Ty det blir I någon annans problem i rätt riktning. Samma problematik i Kina blir i perspektiv världen utanför lätt någon annans problem (och har ju många gånger argumenterat i delar korrekt så såväl för Kina som många andra länder: Världen utanför en politisk entitet jämförbar med ett land kan bara göra så mycket och ansvaret om något varaktigt bra ska skapas går ej att komma ifrån kräver ambition hos folket själv) i mening då folk i landet. Det blir lätt därifrån att frånse omoral i vad som ofta kan beskrivas som amoraliskt (ibland omoraliskt) tänkande och handlande.
Men när diktaturen manipulerar politiska processer i andra länder blir det i omvända perspektivet någon annan än deras problem: Vårt problem. Realisering nu på rekordnivåer för vad jag bl.a. här bak tror jag 2008 diskuterade första tecknen på (i mening av en mer konkret nivå än att gnälla över lamans resande vilket förövrigt också det blivit större).
Vidare II har det nu efter pågående infiltrerat diktaturens inflytande i friska resp. åtminstone friskare mänskliga samarbeten har det etablerat som vedertagen accepterad (av åtminstone Kina självklart) metod-typ att mer konkret engagera sig i Kinas egen-politiska processer. Det ritualiserade dessa domäner är till sin natur balanserade mellan aktörer vilka ej faller under gruppen ekonomiska daglönare (så som en del afrikanska länder och menade en del USA ett tag när de behövde låna stora summor från Kina vilka bland få hade tillräckligt kapital i kassa skapat bl.a. från obalansen handel med just USA). Kulturen här har mycket mer av relationer viktade 1 i båda riktningarna mellan (länder som är daglönare till Kina) än havande något form av viktsystem. Ett land aldrig fördömt FN eller annan internationell organisation, haft åtal nyckelpersoner för internationella brott eller jämförbart brott mot mänskligheten erkänner ex. typiskt diplomater från länder med skurk-historik p.s.s.
Detta konkretiserar en problematik utanför Kina vi behöver börja hantera om vi ej indirekt ibland implicit där det om man ej med medvetenheten om risken aktivt söker efter det reducerat - eller om vi så vill ofrivilligt utkontrakterat till de billigare men i respekt mänskliga värden mycket sämre kinesiska legofabrikerna jämfört med i Sverige - sin nationalstats demokrati (är sådant ej annat än undantag är nationalstat ej det koncept jag skulle välja använda - snarare stat, lydrike eller bananrepublik: Eller något jämförbart med vad Finland var under svensk resp. rysk "maktstöd" (eller hur man i kontext av vårt samhällets mognadsnivå idag skulle se Finlands och Norges tid som delar av eller nära associerat Sverige - eller lämnande det mer historiska rörande relationerna Sovjetunionen efter Andra Världskriget).
Givetvis även om många runt om i världen säkert välkomnar den elegans i framställning / packetering av möjligheter som de omvända rättigheter Kina indirekt erkänner att de har att agera "implicit" i Kina. Så får behovet av att asiatiska länder samlar sig ännu mer vändande sina resp. starka sidor mot Kina ej ses som något som kan ta flera år att nå effektivitet i. Man måste förstå att inte bara en grupp av motivation för varför Kina agerar aggressivt finns. Hastighet i mening hur mycket de trycker sig fram per tidsenhet är ej styrt av bara en eller ett fåtal motivationer, och ej uteslutande från sådana som i exemplen nyhetsartikeln på något uppenbart sätt är relaterade till frågan man agerar i. Ökad utmaning diktaturen rent inrikespolitiskt i demokratifrågor kan exempelvis troligt öka agerande i frågor relaterat expandera territorium i eller jämförbart Sydkinesiska havet. Det är intensitet som sätter egna landets uppmärksamhet och samlar brett under nationalism. Det kan akut reducera hastighet inom landet i kriget om statsskicket (jag skulle ej bedöma det som något varaktigt problematiskt och i någon mening vad man kan se som exempel på vad som kan användas för trötta ut för att därefter vänta ut en tid, och provocera fram uttröttning resp. egen-expansion igen, kanske vad man kan jämföra med den subjektiva tolkning av dynamik eventuellt bidragande till Sovjetunionens fall jag gjorde i Sovjetunionen: Stressad situation awareness åren föregripande transformation till demokrati genom konkretiserad verkligheten (2015-06-09). Men också om jag rätt i detta gäller ju att begränsning skada av det ej inkluderar något utanför Kina i resonemanget).
Ökad intensitet ytterligare inrikes (och tror jag riktigt behöver vi se intensitet skapad partiet för att hantera given eller antagen intensitet riktad mot diktaturen som i sig drivande framåt och ibland rent av helt vad som för motivation för boosting nationalism bidrar jämförbart (med visst lagg följt efter ökad nivå).
Förövrigt relaterat börjar det så smått kännas som att ett bra värde med Trump kan vara att han ej för att utsättas för en grövre anal rape är beredd att acceptera Xi som sin herre. Hanhundar gör ju ibland ritualiserad symbolisk våldtäkt som del av att etablera rangordning. Men det känns som att Trump förstår att svara upp när Xi försöker dominera honom genom att konkret inkräkta på den amerikanska statens rätt som egen flock (d.v.s. försök att demonstrera att ovanför USA står kinesiska kommunistpartiets envåldshärskare Xi). Inte alltid just andra länder som personer på nyckelpersoner har ibland i Asien visat sig veka och hellre än att utsättas för den mer konkreta om än symboliska våldtäkten av XI de ej skulle våga säga nej till accepterat att överst över dem alla står the Beast. Trump kan visa sig samma styrka Shinzō Abe (安倍 晋三) demonstrerat när Xi försökt våldta Japan.
