Något av dess natur bär likhet med vad vi kan jämföra med inlärningens derivata nedåt kanske börjande tidigast på andra derivatan. Saknar vi förmåga till att hoppa kan vi jämföra det med ett tillstånd av att lärt oss (eller oftare är i ett kliniskt sjukligt tillstånd av egentlig depression) att det ej är meningsfullt att försöka åstadkomma något (d.v.s. försöka lära oss något i mening av att om det vi försöker lyckas induceras bl.a. hebbiansk inlärning).
För att fortsätta Jump (me kan vi fortsätta det med för åtminstone de sista exemplen här) har vi ett till exempel med anknytande till genom att hoppet här är uteslutande visuellt i video inledande den.
Förändring inleder vi genom att säkerställa att vi känner hopp. Man går ej ut och försöker förbättra något om man egentligen som population spelar för att förlora. Där börjar det och om det ska ge systematiskt värde inför nästa försök slutar det med hoppet - att det visade sig riktig ledtråd om framtiden och tog dom inpå en fruktfull väg. Det är något av problemet med bistånd som realiserat bl.a. av Sverige att överdrivet fokus (och ändå samtidigt görande just det ofta katastrofalt dålig noggrannhet i mening av vad vi kan jämföra med den ideala upphandlingen) finns på något avgränsat att leverera och för lite av att folk gör något de lyckas med och som var viktigt och fortsatt ger viktiga värden man kan uppleva så att man inser att det går egentligen att göra massor - en hel del ej fordrande någon väsentlig budget jämförbar med storlek när inducerad stat eller bistånd - som levererar.
Att lära sig att lära. Och inlärningen om än mer krävande kanske ej mer än från tidsperspektiv på arbetsminne och koncentration är i sig full klass-I reward jämförbar med värde av välkända potenti-atia (ev. böjande latinetgs potenti fel - Vad som inducerar potentiering) i den snabba tiden som pengar, relativ makt (varande makten i ett område eller slå automatkarbinens handtag i någon dryg idiots huvud - Moraliskt problematiskt men kan för "rätt" omständigheter vara potentiell belöning), intensitet, romantik m.m.
Våra preferenser grupp av potentiatia inducerande reward kan förvisso skilja sig. Men i grunden är deras mekanism den samma.
"This weekly treat of an only bone was Daisy’s one wicked pleasure. A tiny handful of luck. Listen:
A little fun is hardly a sin,
You might as well play to win.
Dom, dom, dom, dom, domino time!
Domino time! Domino time! —Blurbflies
Who could resist such urgings?"
Jeff Noon, Nymphomation
"Expect to feel pleasure. Knowledge is sexy. Expect to feel pain. Knowledge is torture. ”
Jeff Noon, Vurt
Jag lämnar osagt - eller inte kanske - om vi har en i framställd sång audio-similarity mellan lyrik runt crack around till crack cocaine:
"Everybody get your necks to crack around
All you crazy people come on jump around
I want to see you all on your knees, knees
You either want to be with me, or be me!"
Maneate (Nelly_Furtado_song)
Romantik, och användande romantik innan mer som vanligare än som bredare i mening eller omskrivning för sex också sex, intensitet, droger och relativ makt är teman som är starkare i musik som blir kraftigt populärt, och tycks det för mig i varians-analys (men ej trivialt område att kvantifiera nivå korrekthet i mening av hypotes) vanligare oberoende av popularitet normaliserad artists tidigare popularitet och faktisk popularitet men särsorterande populära artister med god budget. D.v.s. framgångsrika artister utnyttjar efter de blir populärare möjligt dessa tekniker oftare. Audio-similarity är en särskild metod som är extremt vanligare just för artister efter att de blir framgångsrika: De gör det normalt aldrig innan.
Den helt spekulerande brytpunkten - praktiskt att göra mer för ett enskilt fall är svårt utan någon tilläggsinformation från ex. artisten själv - bör för Furtado ligga post Turn Off The Light (om än givetvis för något vid tiden så populärt ligger extremt hög i flera av själva reward poolerna).
Samtidigt ska man ha respekt för risken att från perspektiv av något av världens utopi över romantisera romantisering av verkligheten. Ofta nog är det sunda realistiska hoppet att marschera ut och skjuta eller efter endast ytlig formalisering av lag och rätt hänga förtrycket. Hopp i mening av inlärningens inlärning är saknar utanför detta dessutom moraliskt bias (oavsett hur ditt bias vill förstå moraliskt).
Om vi lär att lära sig. Känna hopp. Är det så bra vi externt utan att inducera en massa problematik ingen egentligen vill ha i systemet. Vi kan ej förvänta oss att inducering av hopp nödävndigtvis ska konvergera i effekt samhälle till något som är vår idealiserade bild av oss själva som samhälle. Oavsett sådana ibland verkliga latenta förväntningar gäller vidare att i det mer allmän moraliska behöver vi se upp och ner som naturligt utan att för förfalla till att acceptera moralisk korruption. Du kan hjälpa hopp in i systemet. Du kan i rimlig utsträckning - ej på nivå där folk på plats ej längre ser att dom vinner i vilket fall du lär in något helt annat och ytterst problematiskt (hjälplöshet) för framtiden och om alls förhoppningsvis inkluderande beredskap att ge fortgående fortsatt hjälp under mycket lång tid - hjälpa att vinna. Du kan ej saknade expertkunskap gå ut genom att försöka och vinna mot energiproblemet genom att bygga ett vattenkraft men du kan få experthjälpen på sådant sätt att du lär dig att försöka (i mening utanför att försöka få hjälp från EU eller vad det nu är vilket om inducerat är skapad mental förruttnelse).
Vad jag gillar med Libyen post-2011 är att sunt moraliskt balanserade personer idag 2016 fortfarande försöker. Och av och till lyckas. Om inte någon annan varaktigt ska ta på sig ansvaret för landet eller alternativt att man tvingar folk levande i diktatur att ej få söka frihet kan vi ej kräva mer. En process av dynamik med upp resp. ner i toppar är förväntad varierad mellan land och land. Men så länge du som grupp försöker konvergerar du mot en bättre värld. Frågan har visat sig relaterat lösare en god indikation på moraliskt problematisk grundinställning till världen. När varelse kommer och menar att al-Gaddafis terrorism mot egna folket, mot UK, mot andra afrikanska länder, var att föredra framför den osäkerhet egentligen osäkerhet som sådant i systemet än realiserade händelser innebär som tänkbar risk för oftast USA (med bl.a. en om jag minns senator jag vid tiden kommenterade här) vet jag att personen ej är sunt människa.
