Visar inlägg med etikett Reward. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Reward. Visa alla inlägg

Inverkan ansträngning på upplevt värde resp. Effekt av upplevd reduktion egen-värde på motivation politisk förändring (revolution)

2015-09-26

Jag tror säkert man har rätt i slutsatsen här men att reflektera mer abstrakta egenskaper med utgångspunkt applikationer ekonomi och politik (kanske bredare sociala förändringar och utveckling vetande) väcker en del frågor som kanske ändå för oss tillbaka till reward discounting via orbito-frontala cortex inlärning:


"The behavioral dissociation between effort and delay discounting described here is consistent with the notion that these two decision costs may be supported by different neural networks. Although effort and delays are commonly referred to as decision costs, one attractive proposal is that while effort is a decision cost that is ascribed to a particular action, delay is one of the parameters (like risk, uncertainty) that can be ascribed to—and discount—the value of an outcome ([43], but see [44,45] for how delays can relate to actions). Consistent with this idea, we are not aware of any evidence to suggest that delay- and effort-discounting behaviors correlate, and indeed there is no evidence for a relationship between the individual discount tendencies for effort and delay costs in our data."

Klein-Flügge MC, Kennerley SW, Saraiva AC, Penny WD, Bestmann S (2015) Behavioral Modeling of Human Choices Reveals Dissociable Effects of Physical Effort and Temporal Delay on Reward Devaluation. PLoS Comput Biol 11(3): e1004116. doi:10.1371/journal.pcbi.1004116


Tillämpning kort föreslagna var:


"The behavioral model proposed for effort discounting here may provide a powerful diagnostic tool for quantifying motivational disturbances evident in clinical disorders (i.e., apathy, depression, fatigue, abulia), and may thus be critical in understanding the basis of several common psychiatric and neurological conditions [9,88]. The motivational disturbances experienced in some of these conditions can profoundly affect one’s personal and professional life, and cause limitations in terms of life function, interaction with the environment, and responsiveness to treatment [26,89,90]."

Men tänker vi uppgifter att göra krävande en ansträngning behöver ju ansträngning ej vara så konkret í det fysiska. Det kan - och här fortfarande mycket konkret - exempelvis handla om att göra något upplevt ganska tråkigt en längre tid (lära sig något inför en tentamen med föga om några andra aktiviteter under några dagar). Eller vad som tar en social ansträngning i att behöva möta persone man kanske ogillar rent av kraftigt.


Det finns tror jag säkert väldigt många typer av ansträngning ganska abstrakta i sin natur och frågan är hur vi devalverar värdet av resultatet (om alls för alla) utifrån dessa kostnader? Kanske värderas abstrakta kostnader närmare hur själva belöningen värderas?


Jag tror just i studien här sett som threshold bl.a. för när en fysisk ansträngning alls blir en kostnad som reducerar värdet av resultatet att detta är en generell egenskap för alla beslutade som är drivna av att öppna ett värde eller undvika en kostnad. Kanske kan vi tänka oss kategorisering mellan värden vilka kan förändras som tolkade kontinuerligt resp. besluts-threshold där en förändring av värde i positiv eller negativ riktning kan föranleda agerande / beslut resp. när vi agerar efter beslut att en kontinuerlig upplevelse av värde-förändring är nödvändig för att möjliggöra inlärning resp. möjlig under processen av faktorer påverkande sådant som taktik påverkande hur saker görs. Närmare följande:



medan jag tror när distansen till det konkreta ökar typiskt avseende hanterande av potentiella risker utifrån modeller sannolikhet utfall och modeller för kostnad riskerna kan medföra att vad som är threshold för åtgärder eller ens att själva processen av betraktanda riskerna kan drivas av faktorer och värderingar som inte alls behöver ha något rationellt att göra med dom faktiska riskerna. Beakta exemplet när en viss typ av risk blir omtalad via någon media-kanal och det därmed känns motiverat för någon med övergripande ansvar att tycka till om att det är ett område något kanske bör göras kring. Här är nu threshold knappt ens bundet i någon omedelbar mening till faktorer drivna från den egna organisationer och än mindre individens erfarenhet och kunskap.


Området bredare att ta resultat till dessa från typiskt väldigt konkreta mätningar oavsett nu människa eller apor som kan få fruktdrycker som belöning till områden intresserade mig mer i vad intresse att göra praktiskt i kod är tämligen icke-trivialt. Man behöver se något man kan mäta och ta in i formlerna under antagande att åtminstone form på själva fenomenet reduktion av värdering håller fortsatt och se någon metod för att få till övriga parametrarna i uppföljningen av hur verkligheten blev så att det hela svänger in mot något funktionellt. Detta är trots jämförbart mycket enklare modeller matematiskt här svårare än för mycket annat som forskning hjärnan gjort känt hos individen med komplexare modeller att ta till något konkret användbart i bedömning population ekonomi eller politik.


Vi kan också tydligt se hur så många fler faktorer i händelser som ofta upplevs svårare att förespå tid för inträffande för (när saker går jämförbart över en "threshold" för en population personer: Ex. plötslig försäljning värdepapper ej drivet av uteslutande maskin-beslut eller ett stycken förfalskat tweet). Betraktar vi politisk förändring kan effekt av sådant som:


1. Värdering av sig själv kontra andra entiteters påverkan av detta. Ex. att man upplever sig reducerad av handlande eller information inducerande ilska motiverande till att ta steget till att göra något praktiskt för förändring.


Här har vi nu också vad som kan ses som relaterat en hypotetisk devalvering av egen-värdet som människa. Antingen accepterar du när situationen upplevs ha inträffat (utan konkret upplevelse av detta är det troligen ej aktuellt oavsett som faktor motivation motreaktion eller reduktion) detta och tar att värdet du fäster hos dig själv relativt individen, eller samhällsdelen som reducerande dig eller så ifrågasätter du deras roll och funktion i samhället relativt dig själv d.v.s. att de ej korrekt har roll eller värde i flocken där de kan göra sådana uttalanden korrekt:



Jag har tyckt mig kunnat konstatera att detta är en faktor (tillsammans med andra) spelande in i utlösande i flera förändring samhälle som gick snabbt lite våldsamt (och även om jag inte har lust att ge exempel nu därför att det bättre bör göras med en längre diskussion om exakt vad jag tyckte mig kunna få en skattning av detta ifrån gör jag det tänkbart någon gång framöver: En del i och runt detta finns dock i Emotionell intensitet).


När samma fenom etablerats kontinuerligt är dock det utlösande redan för att se att ifrågasättandet och reduktion är verklighet en kritisk faktor om det alls ska leda till något. Det enkla som jämförelsen från ett annat perspektiv tydliggörande att det normala från en grupp du lärt dig associera till reducerade i aktuella värden som givet utan att ifrågasätta där du lika självklart ser dig själv ej är ett nödvändigt normalt och ej vad andra grupper ser som normalt. Jämför exempelvis med senast:



Och som implicit från exemplet ovan menar jag att när etablerat från en kontinuerlig process upp till en hög upparbetad nivå uttryckande en reduktion av värde krävs ej nödvändigt (även om det hade varit det effektivaste) att entiteten som faktiskt representerar vad som gör reduktionen av värde för individen verklighet uttrycker en förändring av detta som i ögonblicket är så tydlig att denna ev. med upparbetad nivå utlöser motivation motstånd eller alternativt upplevd reduktion av sig själv. Det kan vara funktionellt att någon annan tydliggör det samma (ex. ser ner på dig därför att du accepterar att ha din frihet reducerad). Forskning effekt av negativa stereotyper tycks visa det.


Konkret: Att aktuell slavägare eller någon som upplevs som slavägaren en dag till förklarar för dig verbalt eller fysisk vara värd ingenting jämfört med honom behöver ej utlösa förändring respons hos hans eller hennes slavar. Men att någon som ej upplevs vara som slavägaren gör detta riktat företeelsen som sådan (bäst tänker jag en fri f.d. slav eller någon av samma grupp människor - ex. färgad i USA under slaveriet - som aldrig varit slav och uttrycker samma värden som slavägaren: Fallet att den senare själv äger slavar är ej vad jag beaktar och jag är inte säker på riktigt vad det kan innebära i påverkan).


2. Vi har risk dimensionen. Känns det farligt att göra en förändring för dig eller familj?


3. Finns en kortsiktig kostnad ej omedelbart relaterad vad man ska uppnå? Behöver du ex. vara borta från arbetet för länge? Eller kan dina studier ta skada av att engagera sig över en viss tid? Det kanske är lättare rent praktiskt att besluta sig för att protestera mot något ute på gatan när du ej arbetar eller studerar än annars.


4. Och så värdet vi kan uppnå. Är värdet närmare något väldigt konkret? Sällan i större politiska frågor i vad en grupp rörande sådant som demokrati kan önska uppnå men ibland förekommande ytterst konkret i hur missnöjda medborgare (eller för att vinna ett val) kan hanteras (d.v.s. väldigt vanligt konkretiserade summor pengar man ska få mer av ex. per månad om man gör en viss sak eller i och försig intressant här men vad jag sämre förstår fullt att en kostnad för något reduceras en period).


5. Och så tidsaspekten på såväl risk, kostnad, värde o.s.v.


Mycket likartade "formler" för att räkna ut allt här i hur vi värderar det. Men desto mer komplicerat att hantera indata i resp. fall och ännu mer komplext hur resp. resultat kan värderas samlat. Får vi nu bara ut något från vettigt indata för en faktor kan det åtminstone jämföras med sig själv bakåt i tiden resp. händelser i verkligheten. Men själva sammanförandet av flera faktorer ökar komplexiteten abnormt för varje ny faktor i att få det visa vad som är fungerande som verktyg för att bedöma verkligheten just nu.


Relaterat reward

kl. 9/26/2015 08:09:00 fm
. . , ,

Subadditive reward discounting

2014-06-17

Här bör vad beskrivet bäst se som utgångspunkt till några algoritmer att testa ut men tror jag oavsett detaljer hur vi normaliserar resp. discounting (det icke-linjära från resp. diskret tidpunkt för hur vi där värderar ner) förklarande hur jag tror vi får samma fenomen i symbolvärlden skattat från språk enligt , och som för bankränta m.m. där vår defekta men mänskliga discounting ökar ju fler diskreta tidpunkter vi introducerar i samma segment. Se ex. Subadditive versus hyperbolic discounting: A comparison of
choice and matching för allmänt reward discounting när icke-linjära tidssamband styrande hur stor faktor discounting som sker vid resp. tidpunkt visande tendens att öka med fler tidpunkter trots samma absoluta tid vi ex. skattar något relaterat pengar för.


En svaghet jag haft befintligt i algoritmer implementerade stabilt sedan länge har att göra med hur blanka diskreta samplingspunkter för en symbol hanteras. D.v.s. när vi ej överhuvudtaget märker den alls. Vad vi ser tror jag motsvarande subbadditiativ discounting för är just illustrerat i emlöaste algoritm i utgångspunkt till en mer anpassad lösning enligt samma koncept om fungerande som förväntat (d.v.s. läggande på det mer mång-dimensionella vi här och allmänt resonerande runt sådant här bäst undviker lösningar som tvingar oss att behöva tänka och resonera mång-dimensionellt rörande algoritmer och modeller: det är kognitivt krävande).


För första tidpunkt vi ser en symbol - tiden t - antar vi att vi ej sett symbolen på en längre tid. Innan påverkande dynamik finns från förra förekomsten. Vi har emellertid en inlärd centralitet för symbolen kanske etablerad av samplande stora delar seriöst språk från många år (kanske all publicerad forskning för ett antal år, alla produktbeskrivningar för de fem största webbutikerna i världen eller vad nu passande för området).


Vid första förekomst jämför vi uttryck där med inlärt. Detta ger oss en indikation om vad vi upplever som en discounting om vi ej kände till att vi faktiskt har värden resp. inlärning. Vi kan skatta ut faktor för det varierat och det har ingen betydelse här för resonemangen vilket system vi väljer men det har viss praktisk elegans att använda heaps law för att få discounting via zipf law även om den formen är något mindre vanlig rörande reward discounting.


Är intensitet vid den första tidpunkt större eller relevant nära denna inlärda centralitet säger vi att ingen discounting har skett, En implicit representation skapas motsvarande faktisk intensitet (säger vi här medan viss decay alltid bör göras och förväntas men tämligen låg här) som motsvarar representationen av symbolen fortgående till nästa diskreta tidpunkt. Denna representation är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna se att upplevt fortgående eller upparbetat kortare tid bakåt påverkar hur vi tolkar vad vi upplever just nu trots att denna dynamik välkänt kan avvika från över lägre tid inlärd preferens.


Vi går till nästa dag och noterar vad vi får för faktisk intensitet (vi antar nu här att vi faktiskt får ett mätvärde). Jämförelsen såväl som representationen av föregående är ytterst användbar för en mängd moment relaterade tolkning och förståelse även utan för prediktion eller sökande interferens och dolda samband över större avstånd. Men det ändå viktigt här är vår möjlighet att se förändring. Är intensitet för resp. dag ungefär den samma märker vi ändå skillnad om discountng kommer varit tillräckligt stor för att representationens skillnad mot den faktiska intensiteten för nya dagen är stor nog.


Vanligen om inte en särskild insats gör bibehåller vi ej serier av skattningar om komplext inkluderande många neuroner. Ska vi göra det behöver vi typiskt upprepa motsvarade den intensitet som konvergerar symboler en mängd gånger (ex. lärande en listan utan till). Här tänker vi oss endast ett tidsfönster bakåt och ev. andra behov annat minne är bättre hanterat att ändra tidsfönstret till antingen större eller mindre.


Till nästa diskreta tidpunkt beräknar vi nu en ny discounting men denna gång från vår representation jämfört med det faktiska värdet efterföljande dag. Här är tänkbart att praktisk algoritm kan komma att inkludera mer än detta men jag är tillräckligt trygg i att detta fungerar för att se det som det självklara att börja pröva ut för faktiskt data från. Det är kanske praktiskt kan man tycka tilltalande om istället bara användande centraliteten men det är också problematiskt att blanda in den för mycket i pågående nyhetshändelser eftersom dynamiken där är väldigt annorlunda definierande en egen värld vilket gör att en del del beräkningar krävs (inte helt gratis i beräkningskostnad åtminstone om man som jag gärna när ej för dyrt föredrar att skriva kod som jag är van från universitetet i aktuella större kurser att skriva matematiken d.v.s. av och till multiplikationer och divisioner man hade kunnat arbeta bort - det mesta relaterat språkanalys har jag ej det problemet för p.g.a. annan vana).


Discounting från sista kända sambandet bedömt den representation vi räknade fram (ev. vad vi kompletterar algoritm användande faktiskt värde om representation visar sig dyr mågndimensionell om den ska vara välfungerande men jag tror inte det ska behövas och att detta är förväntat korrektare för de viktigaste användningsområdena).


Saknar vi nu istället en tidpunkt där inget data finns har vi fortfarande en representation. Vi känner ej heller att vi riktigt glömmer denna om ej under något lämpligt tröskelvärde. Ny intensitet vi vill kunna uppleva skillnad för kan ju dyka upp sent samma dag eller på morgonen nästa. Praktiskt kan vi förstå att i kortare tid över några dagar kan intensitet symboler en nyhetshändelse vara samma sak i påverkan oavsett vilken dag de kommer för. Det är ej tillräckligt tillbaka för att vi ska börja om med dyrare kognitiv kostnad.


Men hur beräknar vi nu vår nästa discounting om vi trots att inget mätvärde ska bibehålla representationen? Ty är den bibehållen går den över en distans i tid och därmed kommer discounting ske om det ej är vd särskilt bibehållet (motsvarande här att vi antar ingen discounting men egentligen färre fall än det)?


Vi har som antaget endast två värden att jämföra. Aktivitet representation och den inlärda centraliteten. Tidigaer faktiskt mätvärde eller representation innan är tappat i exakthet av vad vi egentligen upplevde. Vi har detta mer samlade rest-spår av det.


Vi beräknar därför discounting från representationen med centraliteten. Detta innebär att aktivitet representationen över tomma diskreta samplingspunkter snabbt kommer reduceras i aktivitet. Discounting kommer alltid vara fallet (när vi gör den korrektare hanteringen ej antagande noll discounting om första mätta aktivitet var större än centrlaiteten).


I nästa tidpunkt har vi inte fler möjligheter. Vi kan fortfarande endast jämföra samma sak. Därmed hökar nu discounting eftersom centraliteten är samma medan nu aktuell representation minskat i aktivitet.


För varje tidpunkt där vi behöver ha representationen uttryckt görande jämförelse av den där faktiskt data saknas kommer växande discounting ske. Faktorn uttryckande discounting ökar.


Divergent tänkande

Innan vi kort tydliggör hur ovan motsvarar subadditive discounting är det meningsfullt att försöka se vad dom diskreta tidpunkterna motsvarar biologiskt. Det kan förvissa vara tidpunkter vi skattar framåt i tiden motsvarande som när reward discounting mäts eller för den delen när reward prediction mäts.


Men vi kan också inse att underliggande handlar det inte just om ett ensamt koncept utan en kombination av en mängd neuroner fångande olika perspektiv, emotionella preferenser m.m. varierande över tiden. Itgår vi från dimensioner jag maximalt i beräkningsdyraste tänkbara fall hanterar finns just nu cirka 50 -80 egebndimensioner (om jag minns rätt: ett större antal och de flesta är ej stabilt utvecklade utan mer experimentiella men tror jag nära nog alla motsvarande verkliga perspektiv vi kan ta som människor). Vidare för ett koncept finns i Blue light en mängd motsvarande inlärda relationer. Sällan färre än förra versionen cirka 70 st (nu antagligen fler i genomsnitt - ev. många fler) och upp till tio tusentals för tugna koncept likt länder inverkande och inverkat av mycket. Skattar vi ut antal kombinationer vi får per symbol förenlade allt till existerande eller inte och tagande cirka 50 relationer per koncept får vi 100 000 000 * ( 50 egendimensioenr) per koncept. Jag tror det är minsta tänkbara komplexitet vi har i dom biologiska nätet per koncept.


Att acceptera flera diskreta tidpunkter där är att ta på sig en värre tanke-uppgift. Att behöva tänka ex. längre in i framtiden över fler tidpunkter där ett värde behöver tas ut vi kognitivt förstår och ex. kan uttrycka i tal med siffror. Mer diskret pågående aktivitet mindre kostsam behöver kovnergeras till en förståelse kommande med i sig en kostnad En del av den dynamiken är att vi behöver normalisera till något allmänt begripligt vilket ger vår discounting mot centraliteten. .


En till domän likartat som vi antagit i föregående inlägg är när vi istället går längre ut vid ungefär samma tidpunkt men nu med större distans ut till fler neuroner runt omkring. Är riskfaktorer indikerande dolda problem kan vi ta på oss en större kostnad evaluerande data för att upptäcka problem. Aktivitet divergerar från representationen vi initialt har där vi når fler neuroner men med mindre aktivitet också där discounting fktorer finns (ungefär jämförbara men även i enklaste modell som här inkluderande ett par moment till vi ej behöver diskutera här).


Medan vii som ibland kallas lateralt tänkande och som jag gärna vill anta motsvarar multi-modular inlärning kombinerande skilda perceptioner, kunskapsodmäner m.m. på större distans via hierarkiskt mer överskridande neuroner och delar i hjärnan istället snarare är vad vi söker en interferens för från ex. divergent tänkande lokaliserat men vi ett något väsenskillt medium bättre anpassat över hjärnans större distanser (det är populärt bland forskare kognition att se sådant som uttryckt via elektriska vågformationer) men det är knappast viktigt här. Detta är samma fenomen jag förr diskuterat från vad jag kallat stegen tolkande en dröm där drömmen tycktes experimentera med komponenter från väldigt olika domäner i verkligheten för att se om något användbart kunde identifieras (klättrande upp på en stege på en järnvägsstation som endast går upp till strömkablarna men där istället för drömmen inkluderande andra egenskaper relaterade stegar inkl. plan ovanför). S.v.s. sökande interferens över väldigt stora distanser i hjärnan från något i detaljer besläktat: lokala konvergenser.


I divergent tänkande tror jag att vi har nära nog samma dynamik som för diskreta tidpunkter: Discounting från ganska effektiva snabba funktioner. Emellertid för lateralt tänkande är avståndet vi ej uttrycker mellan konvergenser för motsvarande diskreta tidpunkter mycket stort. Mellan mer lokaliserade delar av hjärnan till andra sådana delar. Ex. delar i frontala cortex kombinerande information från olika domäner i perceptionen med kunskap och pågående resonerande.
/p>

Vi kan menar jag jämföra detta med vad vi för en nyhet eller mer sammanfattad vetskap om en symbol för en dag med att vi här flera symboler denna konvergerar till i DP. Vi förstår DO här enklast från exempel likt Wikipedias preferens att namnge sina uppslagssdior. Vad det hela tolkas handla om övergripande (inte alltid lika enkelt som för Wikipedia eller så gemensamt hela innehållet men samma prrincip). Här kan ju flera koncept konkurrera samtidigt som de samverkar. De kan ligga nära varandra d.v.s. föga lateralt tänkande nödvändigt (ex. namn på film (film) ) men kan även ha stor distans långt utanför vad vi är vana att förvänta flör ämnesområdena. Det kan var any inlärning alla människor elller helt enkelt att det är nytt för oss. Det är när distanserna är större ökad komplexitet och kognitiv kostnad. men vi har egentligen bara en uppenbar representation för resp. koncept.


Vill vi ändå försöka återanvända konceptet med diskreta tidpunkter discounting görs för kan vi tänka oss att dessa nu motsvaras av del-konvergenser på väg till tolkning och förståelse av vad symbolerna DO tillsammans betyder för oss. I all ärlighet gillar jag inte det tänket även om det knappast är ovanligt eller ens sämre skulle motsvara ett bra sett att tänka sig vad hjärnan gör här. Men det ställer en hel del krav på att rätt tolka ut relativa förhållande mellan symbolerna vilka kan fodra rent av att vi behöver göra natural language processing brödtexten allmänt.


Istället är lösningar jag för nära liggaoområden i algoritmer använt kombinationer av några mått skattande signal-to-noise där distanserna med samtidiga symboler kan uttrycka noise. Vidare mått relaterade enklare skattningar av "total" distans - ungefär som "Facebook kopplingar" med resp. symbol i mitten uttryckande distans till resp. i övrigt från dess perspektiv (d.v.s. motsvarande hur lokaliserade dess dendrit-träd är mot dessa).


Alla befintliga lösningar är förväntat nödvändiga här därför att datavärlden i vad samplat kan vareira där man behöver räkna lite olika. Men hur vi egentligen vill göra det här i alla fall när vi redan diskuterat Heaps law och Zipf law är att istället söka skatta totalt antal typer vvi konvergerar aktiviteten konkurrerande samtidiga symboler (vad vi ser som token). Där vi menar att det här ingår typer - unika konvergenser - vi tvunget behöver göra för att förstå hur vad de betyder tillsammans.


Oc h detta tror jag att man måste göra användande också distansmått som diskuterat tidigare mina baserade på similarity från perspektiv av en symbol eller symbolgripp. Relationen när vi konbinerar såg jag klart för mig tidigare idag men det känns just nu som jag kan blanda smaman riktningarna för vad som ökar resp. reducerar beräknande vad vi vill jämföra antalet typer vi faktiskt här i själva antalet givna symboler. Tänkbart är intensiteten som effekt given - annars påverkar de ju inte alls - och där denna aktivitet tvingas till större arbete (mer irritation, upplevt tråkigt och diverse fel i detaljer) när distansen är hög innebärande att vi kan som i den få-dimensionella fyrkantiga världen kan tänka oss att vi multiplicerar för en area. Mer area mer arbetsamt.


Problemet med det är här - därför ev. fel riktning och att viss varning för att jag tänker fel någonstans ovanför direkt eller här - att vi när distans är låg men intensitet hög ej nu korrekt fångar att konvergens befintligt givet är mycket mer entydig innebärande lägre kognitiv kostnad. Men också tänkbart är sådan dynamik parametriserad annan normalisering vi i detta inlägg ej valt att nu betrakta (om mycket kawaii och föga direkt hot vapen vad vi hellre just ser om enkel konvergens given symbol men om något farligt dolt finns aktivitet vi utnyttjar för att divergerat gå utåt). Men jag tror nog vi alla förstår vad det handlar om oavsett det: Känd lag i kemi kombinerad med känd lag inom psykologi är mer troligt jobbigare för resp. utbildad i vardera därför att de kan vara nya för dem och indikerande praktisk tillämpning längre ifrån normalt (om mer normalt vad de hade mött förr och varit mer en lag båda använder). ä'ven


Subadditive discounting: Representationer kostar

Vi har grundrelationen för hur discounting antas beräknas vid tomma tidpunkter där vi ej får faktiska mätvärden. Vi förstår också nu något av vad diskreta tidpunkter motsvarar. Och vad de inte riktigt lika enkelt ibland är.


Gör vi skattning värde för den absoluta tiden tre veckor gäller att vi initialt gör jämförelse mot en centralitet. Summa vi utgår från förstår och tolkar vi från denna. Exakthet möjlig att mäta upp för verkliga personer kommer därför påverkas av vid samma summa tunyttjad om de är fattiga studenter eller rika kapitalisterna med massor av pengar att små-slösa med i vardagen lite hur som helst. En chokladkaka i belöning kan tänkas fungera för båda men när det gäller pengar blir det för småsummor nog ganska annorlunda.


Vidare komemr vi alltid om jag tänker rätt ha en sista representation med en egen discounting. Det är denna som är vår slutsats vi förklarar för forskningsassisten är vår skattning av om vi ska ha en chokladkaka nu eller en chokladkaka och 100 kr om en vecka. Eller enklare om vi föredrar 1000 kr nu eller 5000 kr om en månad eller vad helst egentligen. Men för de mer välkända exemplen där man inte sällan söker jämföra med ränteberäkningar och liknande kan vilken som helst nästan av de många studier gjorda närmare forskning i domän av ekonomimetri läsas (några länkar finns i slutet).


För varke vot doslret tidpunkt vi adderar ju större discounting jämfört med föregåede tidpunkt gör vi. Varje sådan representation motsvarar att vi tar ut ett värde för förstår och kan tala med. Det indikeras för forskaren eller är vad vi resonerar med mentalt.
<(å>

<å>
Jar ett k',färamde soffertaö govots vo sla k',fära ,ed ett ammat- Fr ex. två tidpunkter är det resp. vad vi hanterar i detta. Vår sista representation kommer nu jämföras med den där faktiskt givna indikerande summan och vår ett uttryck för relativ discounting. Vi har kanske reducerat ner något vi utgick ifrån som blivit väldigt lite medan summan vi tycks kunna få är myycket större. Men här har vi nu via discounting fått normaliseringen vi kan tolka och förstå denna summa ifrån. När vi gått igenom distansen med relativa samplingspunkter förstår vi kostnaden vi tycker att den kommer med. Det är länge - och pengar jag ex. har nu har där hunnit blivit små eller omvänt att pengarna jag har där borta tycks bli större när jag förfl7ttar dem hit tillgående och jämför med pengarna jag antas ha här (stora pengar från framtiden just nu indikerar discounting av pengarna nu i framtiden - dock huruvdia vi faktiskt tänker båda riktningarna har jag inte tänkt på men det verkar väl inte otroligt) jfr att flytta perspektiv för en scen från övergripande seende fler saker men mindre i storlek eller färre med större exakthet).


Och vi bör ej förstå varje tidpunkt när döda tidpunkte kommer efter den frösta summan vi utgår från nödvändigtvis har samma rank för första fallet som de stor i turordning när en centralitet finns. Är summan större vid första diskreta tidpunkten mot normaliseringen - jämförande två summor - kommer den tomma tidpunkten där vi tar ut centraliteten när första faktiska summan är mindre än den andra bli nummer två medan den första skattade representationen blir nummer tre.


Oavsett en del sådana underligheter och utmärkt indikerande ett värde att ej tänka fler-dimensionellt i utgångspunkt för tidigt kan göra en enkel beräkning där vi väljer att göra det med Heaps law.


För symbol A havande en centralitet med ett stabilt inlärt värde. För oss som ex. rika kapitalister är 100 kr alltid värda 5 kr. Men för enkelheten säger vi helt enkelt att centraliteten är C.


Vid första tidpunkten t får vi en faktisk summa - en intensitet för vår symbol. Denna är I..


Antag nu att C mer konkret är 8 enheter vluta. I är 6 enheter valuta (lite mindre därför att det känns tråkigt att vara med i forskningsstudien).


1. Vi skattar decay för vår första representation skapad.


1.1. B = a * ln ( C / I ) , där a är en till konstant mer diskuterad tidigare inlägg. och vi här antar är 1 alltid.
= ln 8 - ln 6 = 0.28768207245


1.2. Vi beräknar representation görande discounting av 6.


I representation = 6 ^ 0.288 = 1.67


2. Och så nästa representation för tidpunkt utan mätvärde men där vi behöver en representatiob med utgångspunkt 1.67 i discounting mot den inlärda centraliteten.


Antar vi istället att inlärd centralitet är K. Och vi vid tiden t[0] får X kr och vid en tidpunkt t(0 + n) får Z kr. Är vårt första mätvärde vad som ger den initiala representation vi ska förstå och tolka värde två från. Har vi gjort större discounting initialt har vi mindre jämförelse att göra vid nästa mätvärde. Och dess när centraliteten är i samma domän discounting fortsätter men sättande värdet vi direkt får som jämförelse sig självt. Ju större discounting vi gjort desto mer reducrar vi också i sista steget. Och ju fler representationer vi behövt på vägen desto större arbetar vi upp discounting faktorn. Varje representation kostar lite att göra.


Och inget annan väg för att förstå distansen finns än denna. Förutom inlärda beräkningsregler och liknande vilka ju beskriver inlärda vägar mellan symboler för hur vi gör något (beräknande ränta exempelvis). Annars får vi värdera något och låta representation gå en sträcka eller finnas en tid och se hur mycket den minskar eller ökar (vi kan öka även om det fodrar ett inverkande kontext).

kl. 6/17/2014 01:40:00 em
. . , , , , ,

Reward discounting: Weapon effect vs Kawaii

I fortsättning på:



Där vi nu mycket nära praktisk skattning och prediktion som jag befintligt gör det och i grundprincip kommer fortsätta adderande endast bättre förmåga att konfigurera tidsperspektiven för hur det som i första inlägget diskuterades och illustrerades med "grundtillstånd serotonin".


Egentligen inte mer komplext återinför vi nu de två sidorna i vår natur som exemplifierades för depression där vi kan ha (normalt har) såväl reducerad som ökad aktivitet. Ökad aktivitet i delar vi kan se som relaterade upplevd risk och fara resulterande här i de vanliga symptomen i form av ångest och oro.


Vi noterar följande ganska illustrerande studie i Plos:



Och tycker jag såväl elegantare jämfört med en del relaterade romantik resp. romantik men med skillda tidsperspektiv män och kvinnor (hårt commit långsiktigt för kvinna åtminstone utan preventivmedel) samt att jag valde tidigt att se över kawaii givet en ändå ganska avgränsad kulturellt såväl som visuellt värde-relaterad dimension där kommersiellt värde finns enklare att kvantifiera såväl som intensitet i form av publicerad vulgär-kultur. Ett hundratal rent visuella minnesanteckningar finns på prylar-elektronik.blogspot.se/.


För studien Plos är egentligen det enda vi är intresserade av och som räcker från hur vi gjort antagande påverkan att visuell uppmärksamhet tenderar till större fokus och som de uttrycker det smalare (vi här tänker jämförbart topologiskt neuronnät såväl som visuellt).


Att detta kommer med bättre mer exakt reward discounting är i sig givet från föregående. Att samma övrig visuell intensitet när övrigt antas konstant ger större uppmärksamhet och smalare d.v.s. mindre stört konkurrerande brus inneär som vi uttryckte det just att mindre reduktion är fallet när konceptet jämförs sig självt så att säga. Det gör mer med motsvarande dess visuella yta vi tar in i perceptionen än utan kawaii.


Sedan kan man förstås tycka det lite udda att kalla just detta för ett fenomen relaterat reward discounting men vi uttryckte nu ett antal fenomen som motsvarande samma underliggande orsak där vi skapade och gjorde antagande så att vi för språk och information in kan hantera dem alla p.s.s. utan ev. i övrigt störning magnitud eller relaterat olika sinnen.


Men vad är kawaii? Är det en försåtlig imperalistisk konspiration av Japan för korrumpera våra barn och ungdomar? Görande dem fjantiga kanske lite gay eller metrosexuella så att de blir lätta att besegra när Japan igen rider ut i världen för att befria den från kolonialism och imperalism (kanske från Kina som ju tycks ta utrymme med lugnare början nu från sina grannländer)?


Smygande imperalistisk japansk fara eller ökad möjlighet intäkt från större sannoliket varaktig uppmärksamhet särskilt hos personer som normalt föredrar eller har roll av att hantera risk och fara (ex. vanligare barn och ungdomar)?

Svaret om det stämmer är en icke-fråga här. Det fodrar antingen en mer tidsödande värdering (och att vi bryr osa att bedöma sådant). Här i den omedelbara visuella uppmärksamheten är det enklare snabbare värderingar. Vad vi har för att effektivt kunna identifiera hot och av och till något lugnare ej uttryckande fara eller ett konkret värde att hämta upp.


Här genom ofta utnyttjande handgrepp (hörande till vad jag brukar kalla efectos especiales - specialeffekter) uttrycks föga hot. Vi har större ögon oftare där vi har association till barn d.v.s. föga hotande såväl som möjligt något genetiskt betingat för att skydda mot fara och antagande normalt aldrig hotande (d.v.s. kanske oftare tagande viss fysisk kostnad av att yngre barn slår till oss med något redskap relaterat att äta - hanterande det istället mer långsiktigt genom att kanske börja spara till en internatskola).


En jämförbar till kawaii "dimension" eller uttrycks-preferens kan vi också se i språk där jag i egendimensioner kallar den för gracefull cute uttryckande en något större bredd på vilka åldersgrupper såväl som kulturella associationer vi har där delar av den förekommer fångande det primära i föga uttryckt fara, ofarligt gulligt oo.s.v. utan tänkt användning detektera specifikt kawaii eller något jämförbart kulturellt fenomen där detta förekommer. Det finns förövrigt på Pryltrend delvis samtidigt men mer efterföljande något år ett antal visuella exempel på samma fenomen men från andra kulturer (och inkl. fotograferat såväl som tecknat).


Problemet med kawaii och uppmärksamhet som vi nu kanske tolkar saker för brett är att när det istället är fienden som döljer sig bakåt en bedräglig yta med mycket kawaii angripande oss med stridsyxa eller ett handeldvapen kommer vi mer benäget titta bort istället. Fienden är ju inte gullig.


Viss sanning ligger i det. Vi har olika preferenser för hur viktigt vi upplever lugna trevliga visuella kvaliteter. Och om vi har ett tillstånd av högre tillstånd pågående relaterat förmåga att uppfatta fara och risk (d.v.s. vad som ger mer ångest i depression och inte sällan en ökad grund-preferens också efter depression efter några episoder) kan preferens mot cute gälla. Och om tidsperspektiv hot ej är oeedelbart föredrar många att se det som någon annans problem.


Dock oavsett preferens gäller att både domän av det lugnare se värden utan att strissa problem mer direkt dimensionen (nedsatt vid depression) resp. indikerade risker och problem kommer klara att ge motsvarande effekt. Vad vi förenklat kan säga sammanfattas tillsammans till grundtillstånd via upparbetning över en längre tid och bredd för symboler som vi önskar tolka dem vidare: Positiv - Negativ.


En del skapande viktsystem för positiv och negativ ser dem som sammanfatta till ett samlat värde. Eftersom vi har två resp. delar i hjärnan vars aktivitet kan vara såväl hög som låg samtidigt relativt normalt gör vi det ej utan det är två värden. Praktiskt gör det också det lättare att anpassa tolknings-preferenser på olika sett utan att behöva uttrycka än mer "under-dimensioner" för resp. utifrån olika perspektiv. Det räcker ganska väl för en hel del grundläggande perspektiv vi kan ta på preferenser medan mer direkt mätning mot grupper fångande mindre men mer exakt uttryck mot resp. inte alltid är en sann exakthet för perioder kortare varierat med mängd data att ta upp. Medan vi riktat för en entitet ibland väl förstår deras preferens som rent av kan vara deras faktiska verksamhet.


Ett utmärkt jämförbart exempel till kawaii men i risk är weapon effect:


Likt när någon görande ett relativt mindre mer begränsat övertramp kring områden tas för att potentiellt vara en större fara och lite oväntat unikt möter någon som kommer ut snabbt med stridsyxa för det något längre distansen, pistol för när närmare, och med bladet på handtaget för revolerna. Det är inte säkert vi här om överraskade kort springer iväg. Är vi ovana av risk-domänen är det tänkbart att vis tirrar utan att ta oss ur faran.

Vi skattar ner "värdet" av vapen mindre än mycket annat. Verktyg är dock rent allmänt ganska starka. Jag kan tänka mig att det mer än relaterat just att vi manipulerar och förändrar världen med dem d.v.s. närmare i handlande just sådant mer i information skattning handlar om dessutom använder dem av och till för att verifiera och kontrollera andra sådana skattningar eller löser problem där vi redan gjort en värdering.

Risk för att överskatta visuellt uppenbara vapen enkla att förstå är dock upplever jag mycket vanligt i tidsperiod där det är aktuellt. Ganska ofta är det just inte det som tycks avgöra där relativt fiende-entitet mindre av dessa vapen tycks räcka bra till (frågan är dock svår: distans såväl konceptuellt som topologiskt kan spela in här - är distansen kortare från var vi börjar ökar det värdet av mindre vapen medan mer vapen kommer relativt totala mängden värderas ner mycket mer - tänkt förenklat att vi beräknar logaritmen för dem - så vid konflikter likt revolten i Libyen nås det ganska långt ganska länge med relativt begränsade vapen relativt regeringen - medan när vi tänker oss ett land ockuperande ett annat medan ett än mer hierarkiskt distansierad konflikt föreligger kan få ut mer värde a vde vapen man har där accepterande per individ såväl som för grupperna agerande större egna förluster och mer av eller närmare brott mot mänskligheten).

För att tolka och förstå värdet av ett vapen innovativt för avancerat för att trivialt förstås bara från dess visuella uttryck kan det dock enkelt ofta göras genom att jämföra det med ett annat vapen det står emot. Tänker vi oss det konceptuella sniper weapon jag menar och av och till diskuterat oftare längre tillbaka (cirka 2008 - 2009 kanske - eye of the sniper) för att hantera bepansrade fordon i urban warfare utnyttjande bättre vetskap material fysik för att tränga in splittras upp och terminera soldaterna i den skulle vi kanske betraktade ett sådant vapen tolka det från en normal automatkarbin. Men när vi förstår dess applikation liggande i fönster eller tak för att ta ut pansarvagnar m.m. från säg flera hundra meters håll när de närmar sig ex. en fredlig protest värderar vi det nu med intensiteten hos pansarvagnen.

Emergens förändrande spelreglerna kan därför av och till tolkas och förstås från något värde eller effekt vi känner till och tänker oss kunna hålla konstanta. Det är jämförbart tänkbart (men jag har aldrig tänkt på att se vad känt för det) att en kulturell såväl som visuell preferens i romantik finns till vad man är mest repeterad till lokalt där man bor. Men accepterande samtidigt viss variation över - rent av indikerande större värde och sannolikhet värdering från större komplexitet i uttryck - när detta kan bäras upp av tillräcklig likhet från mer grundläggande repeterat och känt.

Risk och cute enkelt konkurrerande

Cute är vad vi ger tid i lugnet mellan slagen. Medan när fienden börjar närma sig vårt läger lämnar vi kvinnorna såväl som musiken och matens enklare nöjen för att den högre intensiteten relativt den absoluta tiden.

När fara mer omedelbar föreligger är det inte bra att göra ha för mycket av impulskontroll väljande att vänta med att reagera.

Förövrigt kan jag lägga till att när normaliserande intensitet i sig endast söks utan behov resp. båda perspektiven eller de för en större population naturligt inkluderad båda använder jag ej Positiv - Negativ utan emotional intensity som är ett viktsystem som fångar mer med större kvalitet. Långsiktigt har jag tänkt mig få det att gå in i resp. positiv - negativ.

Är kawaii värde?

Ofta samtidigt. Men vi kan verkligen ha de visuella uttrycken för kawaii tydligast för samtliga roller i en anim utan att vi finner dem alla tilltalande. D.v..s. vi har just normaliseringen från kawaii tidigare diskuterad för serotonin i första inlägget.

Galadriel

Givet att vi accepterar både positiv och negativ påverkande parallellt indikerar det en del lite särskilda effekter. Vi kan tänkbart uppleva att vi har en splittrad eller ofta utlöst av föga förflyttad perferens mellan att se någon som positiv eller negativ. Och ibland uppleva det påverkande samtidigt. Fenomet just när indikerat som tänkbart från egendimensioner varande varandras motsvarighet i resp. valence brukar jag kalla det kognitiv dissonans lånande termen från mer välkända teorin inom psykologin. Jag tror egentligen inte att det är riktigt samma sak. Vad vi här får uttryckt av är upparbetad inlärning i symbolerna som realiserat normalt rationellt anpassat i ögonblicket oavsett styrt motsvarande en persons tillstånd som förstått där eller relaterat sammanhang symbolen eller symbolgruppen existerar i.

Vi har vidare även det från psykologin att jämföra med teorisystem rörande (vad jag hoppas att jag minns rätt och rimligt från tiden i denna del av psykologin preferens för det matematiska) incongruence theory. Utan att försöka förklara vad man dom åren tänkte sig när dessa teorier var starka uttrycker vi det här som att våra preferenser förstådd i resp. riktning inte alltid är vad vi behöver ha lärt oss hur vi tillämpar för en specifik situation. Vi kan behöva lära oss en del, få tid att lägga på kognitivt processande och tänkande, hinna mäta upp i vår vårdag mer information o.s.v. innan vi riktigt hamnar vad egentligen givet för oss i preferens från vårt tillstånd innan och vetskap om vad aktuellt för situationen.

Bygger vi något innovativt kan man helt visst mäta och göra mycket rörande graceful cute, kawaii m.m. men är det nu vår natur att ha preferens mot "risk management" kommer det vid dagens slut likväl ha en försvarligt större andel applikationer och komplexitet uttryckt mot att detektera risker av olika former. Men kanske blev den "otäckare" förståelsen av weapon effect så mycket bättre av att tagit sig en titt på kawaii och dylig strunt kvinnorna och barnen roas av?

Om inte annat är vad Tolkiens Galadriel som jag vill minnas från när jag läste Sagan om Ringen i gymnasiet varnar - eller om vi så vill boostar upp sin självbild i ögonblicket tillåtade sig att föreställa sig att hon faktiskt hade kunnat falla för frestelsen till mathunger och när erbjuden tagit ringen Frodo erbjöd henne. Ytterst vacker tilltalande attraktiv. Men samtidgt oerhört onskefull.

Vi har en hel del "default" dynamik i vår natur för att ta upp kamoflerade faror. I domän av analys språk är det emellertid i mina egendimensioner vad som primärt från de grundläggande ska hanteras av Known - Unknown tillsammans förslagsvis med Positiv - Negativ. Galadriels mindre reward discounting och större skönhet är mer omedelbar. Att förstå ringens påverkan korrumperande under normala omständigheter kod moral när makten vi erbjuds är enorm och distansen till människorna vi styr är så stort att vi inte längre riktigt ser dem. Individens smärta och som upparbetat över populationen försvinner mer benäget som upplevt när vi har diktatur. Färre personer är mer distansierade övriga populationen.

Det samma är förövirgt typiskt för en större egenskap realiserat lite olika ganska vanlig inom komik. Ex. vad jag tror mig sett i två olika komediserier man mötande vacker kvinna som visar sig söka offra eller görande otrevliga ritualer i skogen eller annan dold plats. Där det kan överraska med underlig kontrast varnande oss för de icke-patrikaliska religiösa riskerna (jag som svenskt har gender politiskt korrekt valt att föredra att tillbja gudinnan - kvinnan känns mer naturlig för mig att tillbedja). Vidare kan komisk dissonans uppstå när man gör "felaktig" discounting i kortare tidsperspektiv vs längre. Ex. låtande kvinnan via riterna suga någon form av andlig kraft från honom (rent av blir blek som lidande av blodbrist) men föredra det därför att kvinnan i kortare resp. tidsperspektiv upplevs tilltalande.

Avslutat kan jag nog förresten besvara frågan om kawaii är en smygande japansk konspiration. Dels därför att jag delvis tror mig förstå vad det kom som kulturell preferns född ur kvinno-kulturen föregripande kejsardömets fall och förstärkt under ockupationen och den tidiga efterkrigstiden hanterande kraven där. Men dessutom känns det för inflytelserika grupper i Japan inte riktigt helt stabilt med en massa rultiga överdrivet gulliga maskotar nu när Kina är expansivt. Planen är därför nu mindre gulliga symboler.

Och vem är jag att säga att de tänker fel? Är vi i riktad information är nu när dessa domäner tolkas spontant mer direkt men där vi genomtänkt kan välja vad vi omedelbart uttrycker är informationen i sig här potentiellt värdefull rätt gjord. Och vad som är bäst för Japan utifrån olika risker och möjligheter har jag inte sökt skatta. Likväl kan jag tänka mig att något mer krigiskt från dataspelsvärlden såväl skrämmer kineserna minskande risken för konflikt och ökar upp det ekonomiska välståndet i Japan genom större försäljning dataspel och hårdvara. Eller så är ytligt från resp. Kina och Japan ej uteslutande rationellt mycket tydlig information där man gör tydliga linjer väl förklarade där man hellre rationaliserar varje beslut till varandra riskabelt när det handlar om att ytligt förstärka mer av vapeneffekt därför risken är större att fienden ej tolkar det uteslutande rationellt ens i risk management utan faller till ett impulsbeslut och skjuter ner ett flygplan eller värre (japans "kawaii" preferens från första början är dock i allt av vad maskot och symboler heter ordentlig så jag betvivlar egentligen helt att någon risk likt det kommer vara märkbar).

Japan grade cute. I populärkultur förekommer också weapon grade cute med otrevliga dolda faror. Sunt för alla barn som kan tänkas närma sig vilda djur därför att de ser gulliga ut är Woodland Critter Christmas förklarande väl många av de tänkbara farorna (och ett tredje exempel på nära nog samma handgrepp som tidigare kort beskrivet men här utan kvinnan).
kl. 6/17/2014 03:51:00 fm
. . , , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)