När saker kanske inte riktigt levererar på den nivå som faktisk svårighet och kostnad investerad är det så lätt att peka på något man behöver för att lösa problemet. Kanske har vi ett exempel på det nedan?
“'NATO is not attacking infrastructure targets in Libya,” Richards told London’s Sunday Telegraph newspaper. 'But if we want to increase the pressure on Gaddafi’s regime then we need to give serious consideration to increasing the range of targets we can hit.'"
Från: Military calls for increased NATO airstrikes; Top Libyan officials cooperate in war crimes investigation | Washington Post
Det framgår dåligt vad General Richards avser. Och givet det ser jag en excellent möjlighet att igen peka på ett pragmatiskt synsätt där meningslösa missriktat beskydd för personer endast därför att det är diktatorer relativt övriga och andra dumheter lämnas:
1. Civil infrastruktur kostar enorma belopp och oerhört lång tid att bygga upp. Det är skador som man vill så långt som möjligt helt undvika.
2. Att slå ut alla typer av militära fasta strukturer är bara bra. Det gagnar inte Libyens folk eller regionen att de finns kvar. Nordafrikas problem är inte för mycket vapen.
3. Jag kan för allt i världen inte se någon mening med att man gör en kostsam operation där stora värden finns för befolkningen och världen enligt min tidigare argumentation och begränsar mål enligt två.
4. Inte heller som jag pekat på tidigare kan jag se någon anledning till varför man inte riktat skulle slå mot ledande personer i den militära organisationen d.v.s. Kadafi m.m.
Problemet här är ju att armén håller sig samman. Detta är en diktatur topp-styrd av en familj. Den har associationer till andra politiska organisationer men det är mycket mer långsiktiga och långsamma strukturer som funnits och överlevt under väldigt lång tid. De kan addera givet långsamma konflikter som funnits till Kadafi en tid men det krävs ingenting alls här för att det ska släppas helt d.v.s. om Kadafi och den maktfamiljen dör tvivlar jag på någon från dessa eller ens någon i Kadafi's familj klarar att hålla hela strukturen från att falla samman. På sin höjd för att klara ett vettigt stillestånd man kan förhandla från är vad jag tror är möjligt.
För sådana mål finns ingen unikt associerad kostnad annat än de risker som alltid är associerat med sådant (ex. att en bomb hamnar i ett bostadshus istället för en annan byggnad) samtidigt som vi kan se ett även utanför den större frågan direkt värde (mindre infrastruktur för krigföring o.s.v.).
Slår man dock också ut infrastruktur för ex. vatten kan man kanske tro att det skulle påverka konflikten så att den rör sig snabbare mot avslut men jag tvivlar på att det stämmer. Vi kan om vi tittar i historien inte se att det skulle stämma. Civilinfrastruktur kan falla ner till ingenting utan att det påverkar om soldaterna inte ser att de kan retirera utan att det riskerar deras eller deras familjs liv. Samtidigt är den långsiktiga kostnaden enorm.
Och med risk att verka cyniskt. Visst jag kan ta fel. Men jag tvivlar på att regimen har långt kvar nu. Och jag tror givet det behöver management ut och tala om visionen och strö pengar, vapen m.m. runt om sig till nyckelkompetens o.s.v. Rimligen måste väl rebeller eller andra entiteter vid det här laget ha några goda högt belägna platser i staden där man kan ha ögonen på bunkrar och dylikt där Överbefälhavare och General Kadafi kan befinna sig och helt enkelt ta och skjuta honom när han passerar ut.
Jag står som förvånad och närmast skeptisk till att han inte redan måste ha varit tvungen att göra det men har egentligen inte följt nyhetsrapporteringen i detalj utanför dom politiska frågorna runt om. Det är förvånande om så är fallet och en indikation på att jag kanske kan ha fel i mitt resonemang här. Det borde inte räcka att kalla folk där han är. Sådant är svaghet. Ledaren kommer överraskande ut och talar till dig. Det visar att han inte är begränsad. Det ledarskap Kadafi har kräver det. Jag menar förutom alla argument direkt till det kan vi ju se det som att allt har vänt dig emot dig och om din ledare nu inte ens kan gå utanför sin bunker håller du inte linjen.
Nu viker ju linjen sig mer och mer. Så rimligen måste Kadafi om han suttit och gjort vad nu envåldshärskare gör när saker faller ut till folket på linjen och tala med dem. Synas på stan. Tala till folk. Besöka viktiga punkter där slag kommer stå. Skjuta några förrädare. Kasta pengar på folk. O.s.v. Eller hur?
Men nu av magiska orsaker är många eniga om att de beskyddande åtgärderna av civilbefolkningen för att hindra ett beslut Kadafi fattat och implementerar via sin armé helt acceptabel genom att skjuta på hans soldater som marscherade över till stad i fråga medan samma personer blir enormt upprörda över idéen att en god lösning på hela den problematiken som besparar ett enormt antal dödsfall och lidande d.v.s. döda General Kadafi skulle vara felaktig. Men det är inte felaktigt. Det är rätt lösning.
En faktor i Libyen som intresserar mig har varit tidsaspekten relativt intensitet. Men jag förstår inte skalfaktorerna på det längre. Jag kan se att jag inte hade fel i ett ligger kontinuerligt men i övrigt har jag inte haft medel och resurser att klara att följa det. Där såg jag också att jag hade räknat fel (jag gör det ännu förhand) och det var givet antal dagar som behövde räknas om för mycket för att vara praktiskt möjligt.
För mig är det därför svårt att korrekt se hur Libyen och Syrien nu förhåller sig till varandra. Men det finns ett gemensamt beat. Och kanske är det konstruktivt att se det som att Nato följer det också. I det menar jag då inte att det är planerat på något sätt utan ligger i vår kollektiva kommunikation för hur storlek och betydelse av något påverkar vår intensitet (t.ex. i det också hur vi relaterar till tiden) och hur vi bedömer komplexitet och presterar. Både vårt språk och vårt agerande blir mer effektivt.
Även om jag nu tappat bort mig tvivlar jag på att särskilt många om någon legat mer korrekt än jag gjort så här långt. Men det innebär inte att det kommer räcka för Kina. För Kina krävs tror jag tre saker:
1. Bäst en kognitiv förändring där flera vägar kan summera samman tror jag. Jag har egentligen inte diskuterat det och avstår men följande kanske indikerar något av vad jag avser:
- Vad är skillnaden när diktaturen faller stridande resp. ger upp? Mängden
- Prediktion av politiska frågor: Närvaro i betygen För två givet att man läst den första och tänkt igenom det.
- Stealth helikopter II, Björn Borg, Luftföroreningarna i Kina & Vägen till Demokrati? För tre givet de två föregående och en del eftertanke.
2. Man behöver tror jag inte stirra sig blind på de ekonomiska faktorerna relaterade till Sovjetunionens fall utan korrekt se ekonomi som abstrakta värden. Abstrakta värden kan vara positiva och negativa (eller vi väljer att uttrycka oss så här även om jag har det separerat) där man bättre behöver fokusera på vilka värden man tappar eller inte uttrycker för nyckelgrupper.
En i det grundläggande faktor utan exakthet men som givet annat kan förstärka är vad vi här kan uttrycka som en känsla av att annat utvecklas förbi dig. Det är en mäktig faktor och nu spelar den allt mer men vad spelar den på? Och hur ser de faktorer som förstärker den nu ut?
3. I tre kan vi kanske säga att vi har allt välkänt vi nöjer oss att uttrycka som: hur argumenterar man och hur når man ut? Och vem argumenterar man mot? Exempelvis ska vi ju vara på det klara med att de flesta som engagerar sig politisk i Kinesiska kommunistpartiet både regionalt och i landet har sämre förutsättningar än många andra att nå en god position högt upp. Så skulle det helt säkert också vara om man var en demokrati men det är inte säkert att det skulle vara samma personer. D.v.s. det är ju inte alls bara befolkningen som blir otäckt lurade på sitt politiska inflytande utan stora delar av det kommunistiska partiet också. Och om inte annat med fler partier: fler partiledare, mer partibidrag från företag o.s.v.
Förvisso vad som hör hemma till två men angiven sist efter tre istället därför två inkluderar så oerhört mycket mer än detta där detta endast är en mindre säker och inte alls lika konkret fråga att fundera över: Vad är inflation och finns flera typer av inflation? Finns det en koppling mellan en typ av "inflation" (och jag avser inte ett linjärt samband) och möjligheten för förändring? Om din skattning av ditt eget respektive samhälles värde förändras har vi där någonstans en relation som flocken tenderar att vilja lösa snabbt? Jag vet inte säkert och behöver få saker på plats för att göra de automatiserade analyserna men har några lager kvar innan jag når värderingen här. Ändå. Kanske att vi kommer se en del större (relativt landet i fråga) rörelser snart.
Vad är egentligen en valuta? Det handlar om förtroende och värdering relativt tiden. Och vad är det förtroendet kopplat till? Både rörande vad det speglar och vad det inverkar på? Men speglar ekonomisk inflation som direkt uttryckt i priser och löner korrekt denna? Nej det vet inte är fallet och i den dispergensen och troligen relaterade ligger en andra derivata. Det är andra derivatan och vad den ev. är relaterad till som är intressant snarare än några enkla linjära samband.
I sammanfattning. Låt dom bomba alla militära mål inklusive Kadafi och övrig militärledning. Men förstör man civilinfrastruktur ska man bäst bygga upp den också.
