Visuell intensitet tagande upp känsla är från diskret påverkande till brutalt potent. Men brutalt potent är som vi vet mycket mer till att handla. Kreativiteten ligger gärna föregripande. Samtidigt är det en fråga om perspektiv och vem vi är relativt informationen: Och vad som är görligt nu jämfört med senare.
Ibland riskerar man bara att spä på problematiska processer genom att överreagera på visualiserat man ändå inte omedelbart just kan föregripa hanterande av eller ens för vad konkret. Undvikande onödig risk för att utnyttjas för polarisering genom att överuttrycka information själv som kan tas upp bredare än dom man egentligen adresserar.
Vi har sett - eller jag har inte tittat på något exempel själv ännu - exempel här från tortyr-morden i Syrien. Att föredöma men ej att överdrivet uttrycka sig problematiskt för rörande vem man egentligen avser. Vad den långsammare visuella kreativiteten på dessa såväl som starkt men lägre vet jag inte. Insight förändrade attityder och därifrån ev. till handlande är inte vad jag menar då riktigt.
Jag får återvända till det här åtminstone veckor eller någon månad framåt först kontrollerande att jag är tryggt korrekt i när jag säger att inget med liknande intensitet mätbart gav något värde jagkan se i Kina. Men jag behöver följa upp det färskare: Tidsfönster här är ju tycker jag ganska osäkert eftersom det kanske inte är så enkelt att man kan ta ut ett fåtal - säg att man kanske behöver upp över 100 till 10000 koncept - som utgångspunkt för att mäta tänkbar påverkan. 100 om det är ganska uppenbart testkörande några epoker att just ingen egentligen brytt sig i tagande påverkande utanför kanske vissa nyckelgrupper (som närastående i kultur till de självmordseldande munkarna).
Samtidigt som när man väl agerar gör man det bättre havande kreativiteten och diskussion redan klar så att det inte blir en massa hattande hit och dit. Ska man väpna Libyen nu är det t.ex. att förvänta att frågor kring hanterande vapen är vad man i all rimlighet måste ha tänkt igenom sedan länge av alla inblandade. Och sedan om man gör det så gör man det bra från början så att problematiska processer ej drar ut eller så låter man bli.
Tempo har sina poänger. Argumenterat såg just ingenting särskilt illa ut i Nordafrika eller Mellanöstern så länge Västerlandet hade lite tempo i att dela vetande och resurser med tempo. D.v.s. innan saker sunkades ner först märkbart i Syrien där man blev så sent ute agerande.
