Det är värt att minnas att det är just show off som är den ända rationella meningen man kan ta. Slagkraft bedömer man ej genom att titta på soldater marscherande.
Och rent av när de praktiskt marscherar taktiskt snarare än strategiskt d.v.s. marscherar ex. in i stad för att gå hus för hus toämmande dem på liv är det information given till ditt värde att föredra än om du ej ser dem komma.
Afganistan antar jag lär oss en del om det prediktiva värdet marscherande har. Stora marscher - bland de visuellt bandbrytande kulturellt verkligen - hade Sovietunionen men trots kraftigt rustad blev kriget i Afganistan dyrt. Antal krigare, motivation, och ett handeldvapen med tillräckligt med kulor mer person räcker oerhört långt. Samma process vi såg i Vietnam där även antal nya soldater ersättande förluster var grundläggande (relaterat motivation).
Själv gillar jag marscherande. Jag blir lite uppåt av att så en riktigt gjord ordentlig marsch. Och är inte främmande för att njuta dom gamla sovietska med tidstypisk musik. Det gäller bara att föreställa sig själv på rätt plats tittande ner på det hela.
Sådant som ovan blir lätt kostsamt.
