Termonologi är viktigt. Vi vill gärna benämna händelser och föremål med gemensamt värde och risk så att vi förstår oss själva över tiden såväl som varandra.
Den gemensamma dimensionen gör att man för nya begrepp kan försöka visa hänsyn till andra kulturer. När jag nu funderar över hur man benämner en grupp senatorer som beger sig ut för att försöka skrämma två hederliga enkla utrikespolitiska arbetare som Obama (adjektiv uttryckande att vara Obama eller ha egenskaper som Obama) och حسن (Hassan från verb-formen att vara i processen av mänsklig godhet).
Även om vi förstår att Hassan och Obama är ganska trevliga personer är de också Etniska Minoriteter. Det gör saker känsligt för hur vi benämner dom och vad som involverar dem. Det är som att kalla en vanlig människa för ett fult ord: Det kan inducera ilska.
När det här gänget republikanska senatorer beger sig ut i grupp skränande för att skrämma upp - om saker nu inte går för långt vilket säkert några hoppas om inte de flesta - Hassan och Obama är det tror jag korrekt att ej ta vanligare termer som knyter än till den etniska och religiösa dimensioner när det trots allt kan sägas vara politiskt drivet.
Att kalla det pogrom torde därför vara fel (även om pogrom är generellt för religiösa massmord används det dessutom oftare för judare varande oftare drabbade: Möjligen är det lite känsligt för Hassan? Trots att både Judar och Persier löper aktualiserad risk för just detta i Syrien, Libanon, Irak... Jag vet inte säkert).
Lynchning tycks olämpligt av samma anledning. Traditionellt fram till och med President Kennedy var södern demokratiskt (och upp till tydligt med peferens för att förtrycka färgade) medan södern idag är republikanskt och gigantiskt mindre racistiskt än demokraterna såväl som republikaner var för 1970. Obama kanske redan "softad" sig nervös vill vi inte övertolkad sådana här händelser själv beväpnad och kanske snart med i ett eget gäng där fler har kärnvapen. Så lynchning är inte bara okänsligt mot Obama såväl som senatorer: Det kan tänkas orsaka crime against humanity.
Så vad kallar vi det? Democide varande i grunden ifrågasättande vem som representerar landet i förhandlingar utomlands. Och vi säger crowd sourced istället för lynchning.
Medan vad Hassan's - jag vill säga religiösa arbetsledare här men Hassan är ju inte präst eller något liknande och spirituell guide känns fel också: The Big Boss Up Above in the sky kanske? Religiös diktatur har ju alltid ett stort mått av att konkurrera Gud vanligen garanterande korrektheten i uttolkning via tradition eller vapen snarare än trovärdig indikation från GUD: Här såväl som för papisterna - gör i Underbart: Nu har den här börjat också: Och så lär vi oss rösta i valfusk fortfarande är vad vi kallar ridicule.
Säkert lyckat för hans folk. Fyndigt dessutom. Och om nu förhandlingen i sig faktiskt resulterar i något skapande något konkret den positiva upplevelsen associrar till må det vara bra för framtida förhandlingen (liksom att besegra Israel här). Falerar det är det nu inte riktigt där som det adderar (men mer osäkert var). Uppleva vinst trots att man förlorade och förlorade "motståndarna" samtidigt. Så är det kanske en aning lite mer intressant att man lär sig spela för att vinna i sådana här förhandlingar. Någon gång måste man ju börja göra det också. Alla kan inte vara The Big Dog (asserting dominance över alla grupper i: Underbart: Nu har den här börjat också: Och så lär vi oss rösta i valfusk - En bra sak att göra ibland så att valparna inte håller en vaken skällande konstant nu 50 år till från Iran till USA ty nästa steg är väl att någon försöker bränna en iransk flagga för att se om man kan få dom att börja skräna tillbaka: Då är det skönt för alla att någon finns som kan både förklara varför det är fel och göra det tydligt). .
