Vettigt lugnt hanterande av andra. Så dyker upp diverse annat skrikande och bråkande - vad kallar man det? Som ungdomar säknande den vuxna muskulatoren men försökande uttrycka något av flock dominans - och självklart börjar den här också. För börjar saker lugna ner sig lite så att distans, praktiska problem m.m. kanske kan lösas kan man ändå lite på att shit intränat ändå gärna börjar gapa till varandra.
Det gör kanske just här varken till eller från. Snarare att man möjligen mer ska ha respekt för likheten amerikansk inrikespolitik uttrycker med ett antal parlamentariska - eller så besläktade - system som genom historien hamnat i svårighet när respekten för strukturens koncept utanför själva konkurrensen tappas. Och motivation seger börjar konvergera som mer prioritet än strukturen från ofta innan att man gått mot att cementera säkerhet i strukturen från tidigare ofta inarbetat eller i konkret lagstiftning mindre säkra processer.
Det går ej att inkassera framtida presidenters beslut lika lite som man kan förstå eller bedöma framtidens politiska verklighet. Görande sådant är aperier. Att försöka låna form av seger just nu - eller uppnå det - har passerat respekten för systemets verkliga syfte och varför det är bättre än alternativa system man lämnat.
Kan man inkassera presidentens framtida politiska beslut via proxy nu - så långt in i framtiden utan ens kandidat ännu - gör man det här mot seger just nu. Det är en reward dimensioon som därifrån inte svårt alls passerar över i pengar, makt direkt associerad person, utan hänsyn systemet.
Ett historiskt välkänt exempel mycket tydligt är åren innan Caesar i hastighet tempo efter att tagit sig ett relativt lugnt år marscherar fientligt till Rom. Ett logiskt steg från hur saker och ting redan utvecklat sig över åren (där Caesar redan sedan tidigt var en stor syndare) respekt för systemet tappades upplever jag snabbare än innan. Tron på det tappades när korruptionen i hur man såg på systemet såväl som hanterade det allmänt var strukturen ovanpå och integrerad.
Visst att man kan tycka steget dit från gapandet här nyligen är långt. Men börjar man gå över tröskelvärden är det svårt att veta vad det kan förändra. Saker behöver inte realisera sig problematiskt som under antiken. I vissa aspekter är problem som ej allmänt ses mindre inverkande än när problematisk subkultur etableras stegvis öppet.
Och jag kan lova att är det här fortsatt subkultur man ska hålla på med nu kommer man inte ha något att hämta i presidentvalet. Och särskilt rekommenderar jag varje parti oavsett land som kan välja att stödja kandidater att se till att vara trygg i att man inte missat något från tidigare val relaterat valfusk. Själv vet jag en myckenhet kring valfusk. Det intresserade mig att se över om man rörande en fråga i ett land någonsin kommer dit att man röstar om den hur man kan garantera att diktaturen ej klarar att fuska valet så mycket att man vinner i frågan. Jag kan tänka mig att man ej korrekt bedömde ett av de mer färska exemplen bland fall kända.
Vad är det viktigaste verktyget för att undvika valfusk? Att se kärlen under hela processen. Du går med dem. Vsar ser vi valfusket? Där korrelation mängd samverkar med att processens visuella övervakande missats. Det får endast ske där det ej kan avgöra frågan.
Tid är också viktigt om område kan avgöra i fusk. Där behöver man ta fuskande entitet. Mandarinen som försöker rösta många gånger tidigt på morgonen och göra exempel av (jag tror om avgörande fråga mer på det än lättlurande internationella övervakare rapporterande något) denne och göra exemplet välkänt. D.v.s. man behöver vara i närhet och uttrycka bevis såväl som exemplet för denna utnyttjande internet. Avskräckande lägre och middle management i andra delar kommande senare under dagen.
Poängen är att normalt alltid räcker det inte att upptäcka fusk erkänt. Du behöver också vinna valet.
Men i princip gäller samma utmaningen i mer stabila demokratrier. Visuellt se rösterna, se vem som kan rösta många gånger, ta ut interferens med avvikande resultat..
