Den centrala amerikanska frågan rörande detta givet att så mycket redan indikerat att man säger sig göra saker man faktiskt inte gör förvandlar varje frågeställning relaterat det till redan realiserad utan varför man implementerat "läckage" till media, givet officiell information m.m. till det egna landet (d.v.s. ägare och uppdragsgivare såväl som den demokratiska kontroller) som är falsk.
Mer problematisk vill jag föreslå är att jag upplevt att sökt läcka information som indikerar A utan att riktigt säga A. Kanske för att sedan kunna påstå när folk senare kommer och påtalar att man sagt A men att det var lögn. Det säger jag är indikation om att något gått mer fel än det någonsin gick fel under Clinton eller Bush II (många menar att under Bush II lurdades det amerikanska folket av stat men vad jag minns läckte man inte information som var till att missuppfattas som att risker realiserade ute i världen faktiskt hanterades utan det handlare snarare om att man antingen inte sa något alls eller att man indikerade att risker man indentifierade var mer problematiska än de egentligen var).
Varande svensk snarare än amerikansk väljare (mitt perspektiv här) gäller samtidigt givet att USA såväl traditionellt mutat in hela det här området (agera) i regionen såväl som att man konkret har tekniska förutsättningar och erfarenhet nog för att implementera att man kan välja att se det hela som en process. Oavsett hur cyniskt man ev. tycker det är så är det i alla fall vad som har grounding i verkligheten och om vi utgår från några punkter under den processen som tidigare berörts i inlägg börjande för nu bra många år sedan:
- Tiden när uppror börjar och jag såväl som många fler indikerar att det är möjlighet för Västerlandet att etablera närhet till kulturen genom att hjälpa. Och hjälpa i vad som är rätt d.v.s. stödja pro-demokratiska grupper. Samtidigt som problematiska entiteter kan motverkas genom att de får relativt mindre stöd.
- Senare säg kanske 1.5 år senare (leta bak i Syrien-inlägg) indikerar jag att jag inte längre tror att föregående lösning kommer fungera som jag argumenterat. Därför att möjlighet att se i Syrien är helt dött medan extremist-grupper förstärks i varje region pro-demokratiska grupper resp. regim lämnat. Internationella entiteter upplevde uppenbart detta inte som någon risk eftersom man ej agerade mer för det.
- Mellan föregående och nästa punkt har vi diverse underligheter i publik information från bl.a. USA jag de gånger jag noterade det valde att kommentera. Bl.a. att som jag tolkade informationen mer eller mindre "hela amerikanska flottan" skulle fodras för vilket som helst ingripande i Syrien p.g.a. av ett fåtal föråldrade ryska surface-to-air-ground-missiles (om sant väcker det givetvis frågor rörande besparingar möjliga i upphandling eftersom de nu köpt hantering av detta såväl som förr realiserat det i faktiska incidenter mot samma luftförsvar utan något problem alls).
- 2014 någon gång vaknar man dock till (jag tror detta bör ha varit två eller tre år efter föregående punkt) när extremist grupperna etablera geopolitisk-kontroll över stora delar av Syrien och Irak i form av en "nationalstat".
Nu har ju processen kommit till skott och man gör något. Att göra saker relaterat problem är vanligen bättre än att strunta i dem. Mycket tycks indikera att det är så här också. Men hur bra var det egentligen att små konstant små-ljög för sina egna väljare för att slippa göra något alls? Hade man inte kunnat nöjt sig med att ej göra något? Utan att överdriva risker till löjliga nivåer (som surface-to-air-missiles i Syrien) eller påstå sig göra saker man aldrig gjorde?
Och hur generande måste sådant här när det nu igen läcker ut (d.v.s. att påstått sig göra en massa saker man aldrig gjorde) vara:
"After the program was launched in mid-2013 [Jag bestrider "launched in mid-2013": Inget praktiskt vad jag vet förrän september / november 2014.], CIA officers secretly analyzed cellphone calls and email messages of commanders to make sure they were really in charge of the men they claimed to lead. Commanders were then interviewed, sometimes for days.
Those who made the cut, earning the label “trusted commanders,” signed written agreements, submitted payroll information about their fighters and detailed their battlefield strategy. Only then did they get help, and it was far less than they were counting on."
Från: Covert CIA Mission to Arm Syrian Rebels Goes Awry | The Wall Street Journal
Jag tror varken att lösningen är en republikansk eller demokratisk president. Denna typ av problem lider båda partierna av såväl som agencies av, av och till.
Lösningen jag vill peka på åren som kommer är istället någon som faktiskt visat att hon klarar att realisera kostnadseffektiva åtgärder som levererar allt önskat. Hillary Clinton klarade detta för Libyen. Hade inte republikaner tillsammans med Obama känt sig patriakliskt hotad av en kvinna större krigare än någon av dem skjutit ner henne hade Libyen idag varit något helt annat än det faktiskt blev. Och ändå trots alla problem post-Hillary Libyen fick så har de demokratiska med stödde och talande om för betydde något inte svagare än att de sitter kvar och kämpar kontinuerligt mot extremism. Det hade kunnat vara Syrien idag medan Libyen varit på väg mot en stabil demokrati.
Senator McCain har jag likartat förtroende för när det gäller att förstå nog för att kunna realisera resultat kostnadseffektivt utan att göra sig till mindre än medborgare i en demokrati genom att försöka föra folket bekom ljuset genom att säga att man hanterar risker som struntat helt i. Tråkigt nog kanske han upplever sig som lite för gammal idag för att ställa upp i valet.
Men som saker hanterats rörande Libyen efter Hillary, eller i Syrien, visar på så väl okunnighet och oerfarenhet som en illa-luktande syn på vad information till medborgarna egentligen har för syfte. Du ska inte ljuga för dina medborgare och särskilt inte i området som definieras av höggradiga risker som kan drabba mer än den lokala regionen USA såväl som Europa. Det duger inte.
Kombinerat så många brutala defekter nu flera år (ej endast berörande detta utan även ex. läckage till Kina) är nog införande av flera processer för quality assurance en riktigt bra start för vem som helst som blir president i USA. Och göra det på djupnivå d.v.s. följa upp var och hur en felaktig eller defekt-världsbild kommunicerades vidare och vilka del-entiteter som ej accepterade att vara del av det (tackande kanske nej till fördelar det hade givit). Och se till att man börjar med funktioner rörande intelligence och försvar man kan våga lita på även i riktigt farliga riskområden.
