Vietnamkriget

Jag tyckte PBS's omskrivna dokumentär om Vietnamkriget inte helt dög för att se alla delarna. Möjligen att problemet kan vara att jag sett mycket mer av dokumentärer gjorda innan vilket kanske bit för bit höjer kraven genom att området blivit överrepeterat.

Den jag hellre rekommenderar är i 12 delar denna. Jag tror den är mer sedd än vad Youtube indikerar. Av och till brukar den visas av större tevekanaler som ganska nyligen CNN i samband med någon årsdag. Dessutom har jag en känsla av att när vi har versioner textade vietnamesiska är antalet tittare i förhållande till respons like / dislike magnituder större än vad som gäller för engelska dokumentärer (och det finns flera sådana versioner). Sedan är givetvis inte Youtube en perfekt kanal för dokumentärer om än upplever jag mycket bättre än alla kanaler jag annars använder för (gratis) film som vanligen ligger vekt i den här typen av dokumentärer.

Perspektivens centrum är något olika. PBS ligger i centrum ovanför den amerikanska upplevelsen medan dokumentären här rekommenderad ligger i krigets taktiska vardag på plats.

6.15 första delen finns något intressant som potentiellt generaliseras till en faktor ofta påverkande ej snabbt lösta konflikter. En aktörs involvering - eller så föreställda som potentiell möjlighet i nära framtid - inverkar på sannolikheten, risken eller varför ibland inte möjligheten att en annan ska involveras. P.s.s. är det viktigt att som aktör vara medveten om att faktorn kan utnyttjas för att manipulera dig att involvera dig liksom det för mindre aktörer i en konflikt är en väg att bygga stöd ibland genom att överdriva risken för någon annans involvering.

Helliconia

Resp. Captain Margaret och Helliconia har argumenterat en pessimistisk aspekt. Sådant är nu ej främmande för via vad som kan inducera känslan från händelser för mänskligt lärande.

Helliconia | Wikipedia

Nya beräkningar för klimatet tusen år tillbaka | Smhi

Captain Margaret, John Masefield

Captain Margaret, John Masefield. 1916

¡Viva los Muertos!

Efter att American Dad! förföll till att plocka upp och aktualisera stereotypen om Hans mer som en generisk roll representerande en nazistisk Tysk som mördas - vanligen ganska tyst ex. vridande halsen av honom - av hjälten när han beger sig iväg (tillsynes alltid "dumt") för att undersöka något ljud har det beslutats [Obestämt: Vem har beslutat? Starkare potentiellt än när talande själv beslutat det.] om 7 månaders sanktioner som ex. verktyg här. Så vi utiliserar istället Venture Bros. Det känns riktigt i och med att saker allt mer börjar visa sig som en stor Hollywood amerikansk konspiration: Nu har vi såväl Frost som American Dad! angripande mitt namn. Att rasism färgade, judar, romer m.m. minskat är bra men det är ej entydigt indikerande mänsklig utveckling till det bättre om det istället blir populärt med namn-rasism. Så jag säger ifrån tidigt innan det vi nått värre nivåer med folk som kastar sten på en, stänger in en i en särskild del av staden med andra som heter Hans, och slutligen gasar ihjäl mig efter ett år av medicinska försök. Man ska ta på allvar att rasism som fenomen ej i sig själv behöver vara relaterat flock eller upplevd rätt eller fel genetisk konkurrens: Det går att ta ut inlärnings-signaler (vilket kan vara nödvändigt för att få motsvarande en nation samarbete i försvarlig andel rent praktiskt i crime against humanity). Vi kan tänka sig att Hollywood getting off från uppvisa dominant beteende mot personer ospecifikt som heter Hans och att inlärnings-signaler från den belöningen leder till någon ny otäck (praktiskt kanske en mycket otäckare mening för mig än dokumentärer m.m. om ex. WII utrotningsläger var). Mänsklig kreativitet, rationalitet och irrationalitet är alla verkliga och när något tar oss till relativt befintlig verklighet annorlunda nytt är det där vi hittar förklaringen ty nytt utanför väder och vind är inlärning.

"DR. VENTURE
I hope you're proud of yourselves [Etablerar kontrast mellan defunct kontra värde. I övrigt uppenbart.]. You've, um, you've ruined the surprise [Utforska unknown är i sig primary reward oavsett om något bra hittas eller ej.] !

HANK
The- what?

DR. VENTURE [En stor andel av viktiga roll-karaktärer komedier är psykopater. Det gör dom kul. Mindre så Venture Bros kontra American Dad!. Dr Venture är dock på nivå att det i sig ej är friskt beteende att bibehålla vänskap eller romantisk relation med honom om han hade varit verklig.]
This was going to be your Christmas present [Etablerad väl-repeterad common sense att man får något på julafton. Ej orimligt just lokalt här.].

DEAN [Efter 12 år men före 17 - 20 år så naturligt / ej sjukligt narcissistisk liksom alla ungdomar. Samma för brodern.].
Huh?

DR. VENTURE
A whole big army of yous, ready to think you're the coolest and do your chores. Maybe eliminate targets in high-risk combat zones.

HANK & DEAN
Wow!!

DR. VENTURE
But now you've ruined the surprise! So I'll have to think of something even better [Allt tappat p.g.a. fel som etablerades i kontrast defunct relaterat Hank och Dean och ej gavs tid att reflekteras och inses orimligt innan indikerande en massa bra men plötsligt räddat till något bättre.] !

HANK & DEAN
Even better?!

DR. VENTURE
Ha ha, now get upstairs you little Indians and wash off all that chicanery. Macaroni and cheese tonight [Något billigt litet direkt. Mat är primary reward.]!

HANK
Dad, you're the best dad ever! [Varför inte. Det mesta relaterat sådant genetiskt default beteende och i övrigt mer tagande en andel av föräldrarnas liv i övrigt. Jag tror oavsett försök i övrigt utanför sådant som kunskap hygien och sjukdom blir det mesta trivialt i effekt kontra det. Och om nu Hank och Dean upplever detta så är det ju per definition tänkbart vettig just så: Ej otroligt definierar de best dad ever annorlunda många år senare men om det är mer eller mindre vanligt för familjer lik denna kontra mer genomsnittliga tvivlar jag på. Family emotions är väldigt basalt troligt samma utanför rena övergrepp. Att ungdomar i sig själva naturligt som del av deras utveckling är oerhört egocentriska - i relation non-close-pack åtminstone argumenterat finns en kurva här där själva övergången något annat ej är binär men där det icke-binära etableras i egna sociala relationer med jämnåriga: dock tror jag man allmänt betraktar det som mer binärt kanske dock felaktigt byggt på studier etablerade från att komma från distansierade i och med vuxna samt ej personer man innan känner och inte sällan baserat på information familj men jag kan ha fel här då bra mycket hjärnans förändring också är mer eller mindre binär avseende märkbar effekt oavsett mjuk i förändring byggande vad som vid någon punkt går över en threshold - begränsar också vilken effekt något likt detta kan ha på dem.]"

Korrekt om i verkligheten saknade detta implicit hade Dr Venture kompletterat vad utnyttjat med humor. Det är praktiskt ytterst enkelt effektiv metod för att inlärnings-signal och kontextuellt fri samtidigt som den ej är beroende av orimligheter hos vad nu aktiverat samtidigt med den. Också allmänt svåra frågor är de default spetsiga och redan konvergerade. Utnyttjar vid ridiculous upplevs samma information i kontext istället flexibelt och möjligt att reflektera nytt. Innan är perspektivet individen efteråt givet samma som innan: Det måste då alltid vara en fråga om verkligheten som given i hur vi ser på saker och värderar det krävande förhandling utifrån det om konkreta saker som land-areal, antal personer frigivna, m.m. Medan ridiculous är en av ett fåtal metoder som kortsiktigt kan få saker till att handla om vetandet och tolkandet av information: ideologi utan ideologins preferens till att frysa förståelse till ett färdigt system utanför verkligheten.

Prestigelöshet: Rationell Anti-(Surface-to-Air)-Dominant-handling - Resor och Kommunikation

Föreställningen om att man kan hindra kommunikation och förflyttning är vanlig men oftast felaktig. Jag minns reflekterande att kanske Iran gick in i transformation något år eller två efter 2011 i samband med att tog en första omgång (ej processade samples Iran internet på engelska: Första av två fokus snippets för att också få start adresser. Andra gången tog jag allt hittat på engelska (skattar det 90% av allt på engelska publicerat) samples att jag också mer allmänt ej överdrivet i tid försökte lära mig något om Iran. Här är det kanske lättare än man föreställer sig. Uppsala är nu och var redan under min uppväxt fylld med Perser. Det var då något av en centralitet flykting smuggling från Iran. Och idag kunde jag konstatera en mängd handelsvägar mer eller mindre "ad-hoc" snarare än container-trafik ofta liksom för Kina dagligvaror (inkl. lagrings-toleranta livsmedel) - dock visst bias från vad jag kände förekom Kina m.fl. asiatiska länder för vad jag sökte (men samtidigt det hela är ej mer komplext än att jag tvivlar på att något rimligt annat än otroligt kan ej noterats). Från och med högstadiet gick jag i skolan med perser.

Däremot är det en väldigt dominant handling att försöka reducera förmåga att förflytta dig. För den som är under last av makt-hunger är det vad man gärna spontant kommer till att tänka är bra åtgärder. Och omvänt är det vad som motiverar upp den man försöker inducera det på. Något i effekt tillför det dock ej alls i konkret möjlighet att militärt agera när det gäller Kurdistan, Irak. Jag vågar ej påstå att det som sanktion är helt meningslöst då jag ej vet något om rese-sektorns betydelse för ekonomin allmänt. Att den kurdiska rese-industrin Irak kan hamna - oavsett orsak i ekonomisk lågkonjunktur - på nivå att det givet storlek övriga ekonomin betvivlar jag dock. Sedan kan det förstås vara en olägenhet p.s.s. som jag antar att det kan vara en olägenhet för Nordkoreas diktator att FN haft sanktioner massor av år rörande lyxvaror avsedda honom: Det går ej bara att beställa vad man vill från internet utan man måste ringa sina medborgare stationerade Kina och låta dem göra det åt en.

Prestigelöshet är en god sak. Ty när någon upplevt anti dig uppträder dominant ger det dig lättare valfrihet att välja agerande rationellt bäst för dig. Prestigelös maktspelare kan också tänkas välja att reducera möjlighet resa för att försöka få dig att tappa behärskningen och försämra dina förutsättningar. Här tvivlar jag på att det var orsaken eftersom processen aktiva händelser ändå är relativt långsam och visuellt alltid uppenbar: Givet antal dagar till annat finns som inget beslut möjligt att påverka som man tänkbart sett. Snarare i den mån effekt ges att allt bara förbättrar utgångspunkt eftersom etablering av given verklighet är viktigt: Det gör dock betydelsen av prestigelöshet mindre. Får någon dig via reducerande beteende (eller för den delen utlösande verbalt negativa stereotyper) försämrar det impulskontroll och förmågan till rationellt tänkande. Prestigelöshet är övningen i att klara sådant utan att irrationellt bli störd av det utan snarare om alls i domänen se möjligheten hos den som utnyttjar dem i att det kanske ej är ett slugt försök att störa din impulskontroll utan att denne är en power-high beroende person som kontinuerligt tenderar att konvergera "stora" gärna "dominanta" beslut (och därmed är lättare att prediktera såväl som att via språk till denne eller händelser kanske väldigt billiga denne bedömer få att fatta sämre beslut än annars).

l don't want him hauling through my place.

Jett's got the easement, Bick.
He's got a right to go through the land.
No two ways about that.

l'm tired of his prospecting.
l want him out of here.

He's borrowed about all he could.
He's down to his last collar button.

Sure he is.

Buy him out, Ollie.
Buy him out and get him out of here.

My well came in.

Taylor: That's wonderful, Jett.

Toppande reward av stor seger - Strucking oil - genom att visa upp det för grannen vilket storligen irriterar honom. Särskilt som Dean tagit sig till platsen framför grannens hus genom att köra över hans gräsmatta. Helt onödigt och irrationellt. Någon egentlig stabil fiendskap etableras aldrig i Giant men här skapas förutsättningen till riktigt lång träta. Sådant vi ser här kan vara trevligt just då men kan skapa ett väldigt merarbete länge utan att det uppnår något alls. Vi noterar i filmen att Dean's roll gör ett mellan-rum innan han slår tillbaka: Det är ej exempel på impulskontroll utan tvärtom typiskt för människan och det är istället när han slår tillbaka att impulskontrollen ej orkar stå emot. Hjärnan när vi är tillståndet aktuellt behöver åtminstone när angreppet mot dig stannar av d.v.s. efter slaget mot Jett, några sekundär det ställer om sig varefter faran för att slå tillbaka kommer. Tidsperioden i scenen tycks helt korrekt: Det är ungefär där ev. plus ett par - tre sekunder det handlar om. Betraktar vi film idag har man ej den här ganska egentligen imponerande detalj-realismen i vad det säger engagemang resp. kunskap människan. Jag spekulerar att kanske Dean eller regissören - som ev. troligare dom här åren än idag - hade mer egen erfarenhet av sådant här: Eller mer här för en långsam film som får ta sin tid kanske också som man lade ner väldig tid på per scen. Helt även om jag ej tror på det givet att människans kognition är kopplad ett mycket stort antal överlevnads-kritiska funktioner dwarfing allt tänkbart i övrigt i betydelse att något överlevnadsvärde av själva fördröjningen som default-krigslist ska kanske inte uteslutas (men om så varför inte omvänt?).

Everybody thought l had a duster.
You all thought Spindletop and Burkburnett was all the oil there was.
l'm here to tell you it ain't, boy. lt's here.
There ain't a dang thing you gonna do about it.
My well came in big, so big.

Giant

Att försöka efter år av seger toppa reward från makt, pengar, seger, ... ytterligare med alkohol eller droger blir ofta problematiskt men vad risken för ökar om reward av segern varit också irrationellt drivande innan. På plus-sidan ger det i film arketypiskt övertydliga scener som känns väldigt meningsfulla för publiken ljust därför att det tar saker så högt att det tippar över in i det motsatta. Båda vad innan en sida liksom vad därefter är onaturligt - men ej ovanligt - överdrivet. Börjar man plötsligt segra kraftigt finns risken för att man hamnar i problem om ej medveten om det. I någon mening - diffus kanske - behöver seger ej vara svårt att nå oavsett hur svårt det verkar under förutsättning man förstår riskerna och begränsningar mänsklig irrationellt ger: Det både ger fördel till vad externt dig som försöker hindra dig samt är en oerhört stark förtroende faktor just mot vad externt som tenderar att fatta rationella beslut. Utmärkt exempel på vad man undviker är att bränna flaggor om man ej söker eviga konflikter: P.s.s. här och nu vore det ej fel för Kurdistan om Irak shia ger sig ut och Teheran flagg-bränner.

Kurdistan: Kurderna behöver växa upp politiskt närmaste två - fyra dagarna

Komplettering: Tänk två dagar. Kanske lite mer. Men man ska i stora frågor berörande människors liv för många år överträffa allt i det goda värdet. Dessutom är två dagar kanske var det dalar snabbt.

Oavsett detta är ett Kurdistan möjligt med utgångspunkt Irak området. Men det handlar om nivå av hur utmanade det kommer bli. Det är så vitt jag vet i modern historia ibland väldigt enkelt att skapa ett nytt land men de få exempel vi sett har saknat väpnad konflikt innan (utgångspunkt två länder från Czechoslovakia) medan det i övrigt är antingen väldigt arbetsamt skapa länderna eller efteråt löper risk "problem", eller när man är politiskt omogna (inkl. korrumperade) alla tänkbara problem (jfr Sydsudan där vi gärna för att förstå huvuddelen av orsaken till problemen ska reflektera vilka systematiserade problem i övrigt den bakomliggande orsaken till att resp. sidas politiska representanter vid förhandling super och horar på nätterna).

Här finns nu politiskt mognad strukturer latent och givet. Men man behöver korrigera nu istället problem-områden som ligger kvar post tiden som revolutionära jagade strukturer. D.v.s. man kan inte ha konkurrerande politiska organisationer när dessa är beslutande och genomförande vad som hör till en demokratisk nationalstats parlament, myndigheter m.m. att ha hand om. Särskilt militära och polisiära organisationer eftersom sådana korrumperar och förhindrar demokratisk funktion om ej under dessas kontroll.

Om händelser ej går ner till noll utan ligger kvar i ungefär samma takt nu som givet sista tio dagarna så har kurderna norra Irak ej mer än två till tre dagar på att få ordning på detta. Vad mera antar vi här ej att när korrigerat försenat att saker kan börja öka i hastighet utan förlust till ökad svårighet. Utan för att ej ökad svårighet ska bli fallet måste vi anta att saker går långsamt länge. Ty dessa problem är the grand motivation ej bromsande något som går emot dem: När nytt inträffar tvingas folk bestämma sig för något. Ju mer konkret de redan bestämt desto jobbigare är det att sparka dem till ett annat beslut.

Nå vill man ha något vill man ha det bra. Drömmen är lätt idealet. Att realisera det i verklighet kräver mycket och ofta oavsett hur mycket man betalat genom åren för att nå dit kan nä man fått lite av det eller upplever sig närma sig det ibland bli svårt att klara att ta det i mål. För människan att ställa om sig till nytt kräver mycket. Vi har ej lätt att lära om. Dessbättre här är det ej svårare att lära om på två dagar än på två år. Faktiskt är det lättare (och av samma orsak gäller att om du har en beroende sjukdom oavsett alkohol eller något centralstimulerande eller vad helst dopamin-stimulerande eller tolerans läkemedel här gäller att det är oerhört problematiskt att lära om från en dag till nästa genom att sluta även om detta känns som en väg lättare att lära om via vilket det åtminstone utanför alkohol eller annat som dessutom är GABA stimulerande ofta är: Därför att vid ev. återfall gäller att beroendesjukdomen går potentiellt upp ordentligt resp. också om ej så att risken för att återfallet ska fortsätta är väsentligt högre därför att återfallets effekt värderas av hjärnan som mycket - gigantiskt - mer värdefullt relativt mg frigjorda signalsubstanser: D.v.s. för alkoholisten som har återfall blir alkoholen angenäm på nivåer den kanske ej varit sedan ungdomen samtidigt som tolerans utvecklingen och beroende sjukdomen växer på sig till värre nivåer än den var innan denne slutade. Viktigt att trappa ner långsamt eller om ej trappande ner behandlas med läkemedel som stänger ner delar av inlärningen - det sista rörande antitypiska psykotiska eller liknande ska dock tas spekulativt eftersom jag ej kontrollerat om några medicinska evidens finns för det).

Så ska man någonsin klara detta är det i mental omställning personer ej svårare några dagar än på en längre period. För den kanske makt-beroende (och makt kan vara en stark high: Så jag tycker man ska ta problem under transformation tänkbara från det på allvar) gäller att man i sund organisation ska i dess risk management få med hantering av ev. återfall. Litet politisk-demokratiskt acceptabelt men ändå i power-high ett återfall för en person kan inducera "manisk hunger" efter mer stegrande vad man gör per tid för att öka och bibehålla resp. enormt mot innan ökande på problem från sådant som prestige, sämre impulskontroll m.m. Som person resp. organisation flera personer som växer upp till nationalstatens större krav på korrekthet och enhet (Nationalstaten är en ej flera) behöver man gå i processen medveten om att den explosivitet som alla år innan var värde och kraft är vad man nu måste vakta.

Givetvis kan man skita i sådant här och gör saker som man ögonblick från ögonblick tycker känns rätt ej accepterande att man kanske hade behövt växa upp och i det vågat acceptera såväl värde som problem med hur saker är just nu. Så kom en del folk att konvergera sitt tänkande i såväl Sydsudan som Libyen. Saker kommer ändå - det kan jag lova - hamna där de ska ändå. Men det kommer ta mycket längre tid. Rent av att Sydsudan potentiellt ett par år i värsta fall kan tangera utan att riktigt gå över gränsen till failed state. Jag kan verkligen se att Irak till trots eller just av diverse andra aktörers aktiva intresse i regionen kan hamna här också.

Här behöver man visa att man klarat av det här. Mycket entydigt visa och göra troligt via organisatorisk struktur att man är seriös. Det går ej att ha diverse myndighetsfunktioner: Än mindre väpnade styrkor följande egen agenda. Nationalstaten är en och segrar som en. Är den ej en faller den sönder likt hur Irak gjort nu under närmare tio år: Iran / Shia , ISIS resp. diverse religions-kulturellt besläktat men mindre psykotiskt våldsbejakande, Kurdistan, och en till som fallit totalt bort från mitt minne (men det är nu ej min nationalstat så jag tar för givet att varje seriös entitet i eller utanför engagerad mycket troligare har 100% kontroll på detta: Jag kan i alla fall slå upp i anteckningar så oseriöst ej uppdaterad när det handlar om kustområdena Irak men ej falerande som oseriös p.g.a. av okunnighet systematiskt vilket jag är ganska säker på en del engagerade fortfarande gör). Det finns ingen rättvisa, värde eller avsaknad av folkmord given av universums natur eller högre makter: Vill man ha det får man klara det eller acceptera att det bara är tur om man ändå har det (hade man det innan ska man ha väldig tur).

Så får vi se om man faller på level sju kanske åtta av tio. Libyen falerade på level åtta och Sydsudan level nio. Ingen ursäkt för individen för denne själv eller för framtidens folk för misslyckande finns. Ej svårt bara irrationellt att ej segra här.

PS: Alltså rörande inlärningen. Det är lättare att lära om snabbt men ev. återfall är på större magnituder än omlärning sluta är enklare potentiellt mer problematiskt. Här ser jag ej att detta om man är medveten om det är annat än fördel då det understryker det ändå kritiska behovet av att etablera säkerhetsmekanismer för att garantera politiskt sunda strukturer som ej går i bitar p.g.a. av enskilda personers tantrum.

Förövrigt betraktande sin egen förvaltning kanske det är klokt att reflektera den förändring rörande sådant som entiteter engagerade Irak gjort och var det formellt är idag. Irak är ex. ej längre vad som överst faller för USA "under" Department of Defense längre. Till trots uppgifterna om att amerikanska militära funktioner engagerade kriget mot ISIS förhandlar Kurdistan - Bagdad (d.v.s. i det senare Iran via proxy och Iran förhandlar ej rörande sakfrågan vilket för dem är i Iran kurdkontrollerade områden). Jag bör ha rätt här: Men får erkänna att jag ej kontrollerat och möjligen har fel. Skillnaden när ej engagerad regelrätt konflikt vilket är fallet Irak är obetydlig annat än just i vissa policy-beslut där skillnad långsiktighet i tänkande kan vara enorm ty DoD tänker head-count förlorade resp. dödade [ Jag inser otydlighet uttryck. Men låter dem stå kvar med kommentar då de som spontant fel är lätt intressanta emotionell intensitet: Vi dödar fiendens soldater men förlorar något mer diffust kontinuerligt snarare än att vi fick egna soldater dödade. Så förlorade här avser dödade egna eller allierade i antal medan dödade avser antal döda fienden när vi är i entydig konflikt ex. mot ISIS medan man när resp. är allierade hamnar i tänkande att inget kan vinna på någon död därför att det är förbrukad redundans framtida engagement fiende så som ex. ISIS eller det jämförbart igen. Genom att tänkandet konkret är kortsiktigt men man tror värde långsiktigt bevaras lurar man sig dock. Att ej lösa problemet är att problemet infekterar pågående och kan gå hög intensitet lika gärna när man hade behövt hantera "ISIS 2" som någon annan tid. Just nu direkt efter ISIS hanterat en säkrare period att lösa sådant här än senare. ] så allt blir väldigt nu (jämför tänkande idén att man gör något bra och om man lyckas med det löst något problem genom att försöka få resp. entiteter Kurdistan och Bagdad att per enskilt fall ej engagera skjutande.). Emellertid (och jag har ej kontrollerat detta och har kanske fel) för Syrien kan det vara så oavsett hur mer "stealth" man kan föreställa sig att saker är där jfr Irak. Detta behöver ej vara nackdel alls. De civila strukturer ibland engagerade kunskap sådan här förändring har åtminstone en god kompetens kultur och stat även om man inte självklart alltid lika lite som någon annan kommer rätt för det. Också p.s.s. reflektera vad entiteter ej engagerade som borde åtminstone vara lite engagerade: Primärt de som är engagerade mycket nära-liggande frågor vilka tycks ej ta hänsyn till frågorna aktuella här. Säg ex. Tyskland engagerad överenskommelse Iran rörande hindrande kärnvapen (förhoppningsvis) "lagom" troligt samtidigt väldigt troligt ökande handel allt möjligt med Iran. När Irak är i kris eller snabb förändring ska regering Irak uteslutas ej vara Iran för att man ska ta det ej som självklart ej vara Iran beslutande.

Shaun inducerad på Justin kanske ändå är en tänkbar innovation

Jag insåg precis att kanske var förslaget ej exempel falsk träff (om än ej bra motiverat för förståelse till mig) av algoritmen givet just vad Google Images visade mig och som jag tog som komisk aspekt i inlägg två:

• Är du populärkulturellt osäker? Duger du i coola ämnen och är Justin Bieber lite som Fåret Shaun? Ja i båda fallen för mig (2017-10-17)
• Mer än Ulliga och gulliga: Coola Revolutionärer (2017-10-16)

I någon mening kan man kanske se Fåret Shaun som en innovation till i Bieber eller att vi kan se det som en aspekt av en befintlig sådan. Likväl håller jag det för troligast ändå att det är en falsk träff. Åtminstone om ej falsk att motivationen behöver förbättras sättande också förslaget på en korrekt nivå av abstraktionen. Kan emotionell intensitet toppas utnyttjande Shaun vill vi konkret förstå om vi ska dansa på scen (falskt troligen) med någon utklädd till honom, eller ta rubriker i räckviddsdal genom att klä oss vågat i fårskinn (tycks befintligt vilket gör att något annat finns här kanske jämförbart men nytt: Sammanblandning är ytterst sällsynt vettiga träffar såväl som falska träffar. Befintligt är existerande vilket är uteslutande såväl som trivialt får algoritm att kontrollera. Men det kan vara liknande ibland med ibland jämförbarhet felaktigt bedömd som mycket lägre än den är.). Det visar verkligen hur destruktivt för mycket teve är för hjärnan att jag inte omedelbart insåg den potentiella förklaringen i kläderna av djurskinn givet hur kontroversiellt det är och därmed given booster räckvidd. Jag har fallit till en del teve sista tiden och som noterat förr: Åren jag ej såg på teve alls märkte jag och började mäta det också att jag blev intelligentare. Ej en låg skillnad. Något relaterat hög aktivitet vissa områden och låg andra områden inducerat teve som stör möjlighet att knyta samman vetande på större avstånd tror jag. The dumb Hans litar dock klokt nog alltid på The Smart Hans planering. Annars blir saker om komplexa ibland problematiska. Så np. Uppsidan är att gå upp i dumhet kan vara väldigt avkopplade: Du blir förvisso överraskad ofta men slipper å andra sidan irriteras av att veta överraskningen på väg.

Abstraktionen Syrien: Reducerande bort ej fungerande abstraktion ger möjlighet exakthet värde enskilda perspektiv

Och naturligtvis här den dag man antingen har kärnvapen eller har slagkraft tillräckligt stor och tillräckligt nära gränsen Israel d.v.s. exempelvis kontrollerande delar av Iraq (vilket delar gräns med core-Iran: Emedan baser Syrien förvisso ej är önskat men i sig ej förhindrande Israel från att kunna hindra nya baser i sig därför att de ej är nog för att kunna förändra do-ability Israel genom att gå över gränsen in i Israel) är det ej längre möjligt för Israel att kunna neka Iran att etablera baser Syrien eller någon annanstans:

NETANYAHU TO RUSSIAN DEFENSE MINISTER: ISRAEL WON'T ALLOW IRANIAN PRESENCE IN SYRIA | Jpost.com
The United States Serves Up Kurdistan to Iran on a Silver Platter | Tabletmag.com

The eagles are coming!

The eagles are coming!

10%

10% är en grovskattning av andelen medarbetare FBI - under det ej korrekta antagandet att deras totala medarbetare motsvarar antalet medarbetare och resurser att granska - som åtminstone länge tills stabilitet behöver göra uteslutande slumpmässiga kontroller säkerhet.

Och jag har nyligen prövat i för just en grov skattning tycker jag besläktat område nog tränande inlärning detekterande problem på jämförbara entiteter att kontrollera. Skillnaden är att kontrollen för FBI är kompetenskrävande och tar tid medan vi i vad jag ansåg mig kunna skatta grovt från vi endast uppdaterar vektorer representerande inlärningen.

Vi detekterar problem och korrigerar på dem. Detta är ej slumpmässiga kontrollerar. Men görande detta tappar vi distributionen på vad vi söker nå. Det bygger på görligheten att detektera.

Det går ej uteslutande att göra för den här typen av säkerhetskontroll därför att distributionen kan ej trovärdigt på risknivån skattas. Rätt person eller "dator" problematiskt och distributionen av defekter - vad som läcker - saknar all meningsfullhet med hur den såg ut innan. Det går ej att humpa samman incidenter före och efter och göra trovärdiga bedömningar från. Läckage är potentiellt tyst. Så utan initierad information från den som hämtar upp informationen går det ej att skatta därifrån heller.

Därmed krävs också att för varje resurs - person eller annat - som är aktiv vid en tid (säg diskret) tidpunkt (d.v.s. ej tio procent av antalet personer i en lång lista som slumpas utan aktiva - Det är görande något som något kan ske. Gör 100 medarbetare 100 ggr mer en arbetsam månad när mycket händer har fler problem realiserats och informationen i sig från normal verksamhet döljer problemen om kontrollen ligger konstant.). Den slumpmässiga kontrollen betraktar aktiv enhet så långt som anses försvarsbart för att detektera problem. Därmed skattar vi också mer trovärdigt (men knappast i närheten av perfekt) problemen och om vi gör det innebär det också att vi förutom att identifiera problemen bygger vetande om dem funktionell åtminstone i närstående tid.

Brytpunkten ligger föreslår jag utan att motivera det mer vid tio procent under fas där befintliga initiala problem fortfarande gäller. När man passerat ut från den är det något annat. Mer än tio procent och vi börjar lägga resurser på att hantera resurserna vi investerat i kontrollen och påverkar vad vi kontrollerar. Vi kan löst se det som en form av överträning av den distribution vi skattar av problemen (en andel av vad vi får där är bara resultatet av att vi märks - påverkar vad vi betraktar. Förutom reducerande aktivitet vi vill se också störande folk i allmänhet som kan börja bete sig dessvärre utan orsak alls "misstänkt" därför att de besväras av att något märks som de ej vet vad det är eller också om de vet vad det är därför att de mentalt misstänkliggör sig själv vilket är väldigt vanligt hos folk: Vi är flockdjur vilket sådant torde vara relaterat till.).

Stort nummer 10%. Likväl. Ett alternativ för att mjukt nå tio procent är ju att börja där man stå och öka på tills det är korrekt tyst. Någonstans knappast långt före tio procent. Om man ej gör purge kastande befintliga assets i en hög och titta på varje i tur och ordning mycket nog innan man tar in det i något nytt contained. Men det är dyrt också. En kombination är starkt men ännu dyrare.

Att standardisera minsta leverans. Säg att det hela ej levererar. Det är då möjligt att regularisera en minsta effekt. Helt enkelt slumpmässigt avlägsnande entiteter (personer här för att det ska vara intressant). Eftersom välfungerande är i mycket större andel tas en hög kostnad. Men det förändrar samtidigt radikalt bakgrunden / kontext / verksamhetens normala funktion varje gång det sker vilket ger inför nästa tidsperiod ny förutsättning att betrakta och söka defekterna från. Vi kan rent av motivera det statistiskt betraktande alla medarbetare som ett sample av vad vi anställer. Och varje ny uppsättning som ett (via omvägar egentligen) nytt sample, och de terminerade som ett sub-sample. Varje nytt huvudsakligt sample är nu per omgång ett sample av en population som är mindre än innan d.v.s. reducerande komplexiteten.

För att ej utesluta det egentligen uppenbara man kanske ej ser stirrande sig blind på terminering medarbetare och samples hit och dit. Går det att förändra kontextuell verklighet radikalt nytt på andra sätt. Dock för stora organisationer med många tio tusentals medbarbetare och här flera hundra tusen är det kanske ej det mest omedelbara. Men att ex. flytta om var folk sitter är en enkel sak - eller om de kanske sitter med någon särskild. Det går också (för att mer än illustrera vara komiskt vilket mycket i mänsklig historia och nutid gör troligt är "coolt". ) kan man också ta ut grupper av medarbetare på weekend eller veckolång semester - eller bara på en pub och bjuda dem på mat och alkohol och se vad som händer. Kanske vet man redan att "Erik" ej klarar att hålla samman benen och går i säng med vem som helst men vet man också att han - eller för det gender-politiskt balanserade: Dock är vi oftare i en man idag - att han vanligen under natten installerar på hård- eller mjukvara på sina kollegors - man eller kvinnors datorer - troligen inte och troligen gör ej de flesta lössläppta män - själv väntar jag korrekt säkerhetsmässigt tills jag är gift så man inte får någon trojan på datorn - sådant men har vi anledning att tro att det förekommer är det en annan sak. Metoden som sådan är ganska diskret - mer än man förväntar sig givet normalt skvaller i organisationer - folk har ofta anledning att vara diskreta kring sådant och är de berusande kan minnesbild vara diffus såväl som att man ej söker en djupare förklaring till beteendet utanför reducerad impulskontroll från alkohol och sexuell-motivation. Som jag lärt mången gång på krog får man verkligen se till att kunna lita på sig själv när kvinnorna kommer och försöker få en dricka överdrivet mycket gratis. Så fler alternativ finns. Förändrar vi kan börja se. God princip så att komplexitet arbete minskar resp. att inga kostnader p.g.a. dålig kontroll av vad förändringen egentligen innebär blir verklighet: På ett sjukhus bör man ex. säkerställa elförsörjning kuvöser och hjärt- och lungmaskin innan man förändrar "bakgrunden" genom att ta ur en propp.).

P.s.s. tagande ut 10% fortlöpande så gör vi sample av distributionen (ex. men kanske också datorer) medarbetare följande vad ej känt inkluderat bland dem. Medan gående på indikation så får vi samples av vad som motsvarar vad vi redan lärt att känna igen. Så vad helst nytt är odefinierat. Givetvis kan man tänka sig att man sätter sig flera experter kanske slugt erfarna på att göra samma sak själva eller på att upptäcka sådant och reder ut vad problemet är. Men resultatet av det kan aldrig bli att vi kan skatta hur säkra vi är på att problemen är lösta därför vi vet ej distributionen på problemet. 10% krävs och ej "övertränande" och ändå klara att skatta distributionen.

Fortsatt jämförande med ensemble learning - och för att anknyta NSA - kan man tänka sig att slumpa features d.v.s. hur kontroll sker. Men jag känner ej att man är rätt ute om man försöker det här. Tar du ut en person för slumpmässig kontroll börjar det kosta direkt med en initialt bump och då går man över allt tills man tittat nog. Och jag tror (men är verkligen inte säker) att man är mycket stabilare ute när kostnad gäller för kontroller om man har information om distributioner relaterade resp. de features man slumpar mellan. D.v.s. vi vill kanske inte slumpa kontroll av feature vart man åker med bilen med samma sannolikhet som att göra en billig kontroll som att kontrollera data som passerar från dator till internet, eller om personen bär något på sig gående ut under spekulativ kanske ej inducerad situation av stress (d.v.s. att någon springer från en plats har tror jag motsvarigheter i populationer av personer). Det blir också som svårt förutsättande en massa om sig själv och vad man kan om man inte gör allt och istället slumpar mängden man kontrollerar. Det blir komplext. Medan görande mycket på allt är enkelt och ej dyrare. Principen slumpande features anknytande NSA är ju dessutom att vi slumpar en mängd samples av dem och skapar beslutsträd. Men jag känner också (och är inte alls säker i närheten) att det kanske naturligt är sundare att dessa är vad man slumpar för motsvarande parallell användning medan sub-samples data medarbetare där man i varje fall gör samma standarduppsättning kontroll är enklare att bedöma sundheten hos sekventiellt.

Mer spekulativt är kanske värdet där att få snarare i möjlighet att överraska. D.v.s. att vi antar att vi ej kan lita på vår metod som sådan därför att vi vet egentligen inte mer eller är trovärdigt bättre än fienden är. Så ibland gör vi ej saker best practise utan gör något annat vi ej beslutar alls kognitivt. Utan vi slumpar det. Om nu något säkerställer hantering kontroll genom att skatta oss bryter vi nu direkt vad de har skattat med bevisbar nivå. Måste vi välja A och B och båda är jämförbara finns förövrigt bredare om vi bedöms annat än dumhet i att själv välja det utan man slumpar. Annars om motivationen för det försvarar budget sitter något och skapar modeller av dig. Varje gång du slumpar förstör du dock dessas förutsättning att leverera trovärdighet från de faktiska beslut du fattat under förutsättning att man ej kan filtrera bort besluten du slumpade. Så om osäker asset X rörande säkerhetsnivå så slumpar vi. Du kanske i extrem-fallet verkar vara ett insiktsfullt geni eller helt dum i huvudet (därför du nissade något uppenbart och visa versa men det säger åtminstone inte något om dig som går att åter använda och potentiellt tar ner andra modeller i kapacitet under förutsättning att man ej antar slumpdragning). Men självklart ej att ta till överdrift: The Dice Man. Det är ex. ej säkerhetsmässigt sunt att droga medarbetare som ska i möte med fienden för att förändra deras preferen ser också om ej märkbart i något av dem eller andra d.v.s. inget lidande. Jag tror sådant är väldigt ovanligt men det är värt att ta med som ex. därför att det illustrerar en generisk risk mycket i denna verksamhet ibland lider av: Förstår man ej begränsningen i ett annat expertområde tolkar man ofta osäkerheten i det felaktigt. Här är osäkerheten om effekt enorm och för det mesta jag känner till - kanske allt - kan förvisso avbrott mot mönster ske men enormt bias från själva effekten drogen i sig gäller introducerande mer redundans än som fanns innan. Tänker vi oss nu som rimligt är att man bygger modell per individ resp. per situation och alla kombinerationer av det samma kommer nu drog-manipulationen gå in som meningsfull information i flera kombinationer. Det samma gäller "galna" personer. De är ej mer slumpmässiga annat än i det triviala som saknar mening - tvärt om i allt komplext mer upprepande. Betrakta här gärna konst från ex. Sydamerikanska shamaner för en trivial indikation och notera upprepning i mönster resp. återkommande symboliska stereotypiska representationer från kulturen: Låg komplexitet att gissa rätt på kontra mycket annat - om än kanske svårare än säg för en landskapsmålning av en känd plats vilket dock ej är lika relevant att jämföra kognitivt läckage. Vidare ligger egentligen bara fyra funktionella huvudgrupper redundans etableras från i mening av motsvarighet effekter som självklara kemiska motsvarigheter till finns mot: Vi kan reducera aktivitet via vad som påverkar GABA via någon mekanism, vi kan öka aktivitet via diverse funktioner från acetylkolin till dopamin, vi störa informationsbehandlingen mer övergripande vi antingen tryptaminer eller fenetylaminer, medan jag tror allt i övrigt levererar mot någon av dessa i vad relevant just här. Ex. morfin mot dopamin resp. indirekt serotonin och mindre förstått - jag antar det i mina modeller kognition att de speglar varandra delvis men det är ej vad som har medicinska evidens så vitt jag vet men jag tror starkt på det: varför mitrazepam / Remeron, Effexor, tramadol / Nobligan, Strattera m.fl. blockerare återupptagning nor-adrenalin också är svagt opioida - nor-adrenalin.).

Jag har ej läst den här sammanfattningen tidigare (sökte efter en annan jag upplevde praktiskt värdefull ej antagande att jag är överdrivet intresserad utanför de praktiska frågorna eller att jag är bättre än jag är på att hitta information relaterat dem i pdf-dokument) men gissningsvis tar den upp en del av det jag försökte illustrera från ensemble-learning (eftersom det kändes aktuellt för mig). Och om inte bör den åtminstone visa vad man kan söka på:

• ENSEMBLE METHODS FOR CLASSIFIERS, Lior Rokach, Department of Industrial Engineering Tel- Aviv University

Problemet med NSA och Co är att FBI ej gör säkerhetskontroller i regioner av det

Även om Obama och många andra pekat på problem med FBI tycker jag nog att de få gånger jag intresserat mig runt något de "presenterat" (vanligen via medier eller övrigt publicerat snarare än domstolsdokument) att de verkar kompetenta inkl. (och aktuellt för vad jag följt) identifiera olämpligt rapporterade i och utanför USA. Problemet rörande detta:

• FBI director warns against restricting controversial NSA surveillance program | Washingtonpost.com

Är emellertid att det är givet att man ej från intelligency agencies militära sidan klarat att bibehålla ens i närheten av den säkerhetsnivå som är normalt förväntad. Det är ej så att man bara läckt vad vi finner på Wikileaks utan försvarlig mängd information har hamnat - och gör det troligare fortfarande än inte - såväl tycks troligt givet information om den säkerhetsnivå som varit fallet som gjorts tydlig i och med detta fler länder. Är detta problematiskt? Ja därför att det kostar människoliv. Och här handlar det nu om antal som går att räkna via vederhäftiga tillgängliga källor snarare än källor ej tillgängliga. Jag antar att FBI bättre än jag håller reda på hur många samarbetspartners på individnivå som dött i Kina men säg kanske 20 - 50 st sista åren (jag noterade när de började döda av lite indirekt från ljud från USA men Kina och USA är två stora länder och man kan svårligen hålla reda på allt. Dock åtminstone i stora delar tillgängliga uppgifter.). Jag har ingen aning om hur det är i andra delar av jordgloben.

Samlar man nu in information som indikerat och sedan längre tillbaka känt NSA gjort (utanför en del telefon-avlyssningen jag tror var genuint nytt. I övrigt går åtminstone mycket att se som känt innan och i flera fall också publicerat amerikanska myndigheter bl.a. relaterat upphandlingar hårdvara relaterat nätverk bak närmare 2000 vill jag minnas. Bör finnas refererat och länkat tidigare.) inser vi i alla att det kan vara väldigt problematiskt för en individ om "fel" information hamnar hos "fel" person från dennes perspektiv. Därav just att det har värde för FBI. Men vi har också nu andra aktörer.

Vi hade ju för några år sedan den här Taiwan generalen FBI hittade. Ingen aning hur det gick till men för en icke-militär som mig (för informationsbehandlad av Arkiv-X m.m. under min uppväxt) verkade det imponerande. Jag känner när jag läser sådant av och till från FBI sista åren att vad som saknas är något om vad man gjort nytt för att sätta stopp på dödsfallen och information allmänt läckande, och vad vi i konkreta händelser som hittills verifierat att man klarar uppgiften. Det känns som en överdriven tolkning att något bromsar dem från att betrakta en del regioner, och p.s.s. CIA. Konkreta resultat i verifierbar statistik är förtroende: Annat är som jag tror vi alla vet när det kommer till myndighetsstrukturer gärna hamnar i onödig kostnad utan att resultatet är annat än vad som beställdes och troddes levereras.

Det är för att sätta perspektiv nationellt USA att förvänta att bra mycket också fortsatt (och det är trivialt utlisierande inte mer än en sökmotor att visa i mindre delar att jag har rätt) att stora delar av information avsedd Vitahuset från intelligency agencies når andra före eller efter presidenten rörande förberedande material eller åtminstone key points av det.

Så ej att förvånas att Iran och Kina föregriper Trump liksom innan Obama.

Bara att man kan köpa inflytande via tidiga medarbetare och strukturer konkret levererande händelse och information passerande under FBI tycks det åtminstone i något fall. Men diverse andra indikationer ej demonstrerande det entydigt på något sätt gör ändå att jag är minst sagt övertygad om att det är vanligt.

En lång rad arresteringar med efterföljande mycket långa fängelsestraff är vad som ej behövs som åtgärd i sig hanterande upplevelse av det hela vilket är värt att säga som jag förstått från en del jag läst sista tre - fem åren utan ständigt pågående i en evig purge light. Och självklart ej att man nöjer sig man att leta där det är lättare (typ bland etniska kineser arbetande med känslig information) utan primärt och mycket viktigare tidigare höga chefer nu ej längre anställda såväl de samma när anställda fortfarande. I all rimlighet borde man kunna skaka fram ett flertal till livstid med föga ansträngning om nu inte precis alla större läckor ska antas ligga i IT oavsett om informationen troligt alls funnits i systemen eller inte.

En större utrensning: The Big Purge. Där man städar ut inte bara på individ nivå utan också i antalet agencies är säkerligen en god början. Det ger möjlighet att gå igenom allt innan det accepteras in i nya strukturer. Innan det är det så klart ej 1 till 1 samma sak som att göra arbetet åt andra konkurrerande entiteter (jfr identifiera vilka personer de har i sina organisationer som rapporterar till andra länder genom att rekrytera dem som nu är fallet) men likheten är knappast mindre än att jag tycker man ska vara försiktig överhuvudtaget vilket information man låter gå in i dessa organisationer (vilket självklart generellt är en grund-princip oavsett entitet det handlar om när liv kan riskeras. Det ska aldrig behöva innebära att något tappas alls. Aldrig. Från vetande neuropsykologi - hanterande individ-riskerna - till säker kommunikation finns inget som gör att något annat ska behöva accepteras. Fast tänk om NSA lyckas skapa ett superverktyg utan att man i god tid informeras via deras vanliga publish indirect on the internet och de tar upp nbågot via ny vetenskap saboterande shit genom sina läckor. Vem betalar där? Förutom individen gissningsvis amerikanska skattebetalarna i efterföljande enorma riktade bidrag för att slippa se det i media. Och inget är det värt kontra den osäkerhet det inducerat reducerande vad du är till något mindre. Osäkerhet + Pengar gör dig tjock och icke skapande faktiska resultat. Är det vad någon ska behöva ge upp liv för? Nå den tekniska möjligheten att överraska avlyssning och allt relaterat är för vad helst ännu otrolig.).

Så att det blir ordning.

Att lära av historien

Så här satte en del amerikanska internationellt välkända tidningar rubriker nära inpå att inbördeskriget i Syrien börjat:

• Iraqi Kurdistan’s Losing Gamble | Wall Street Journal

Sådant här antingen löser man bra eller så är det ingenting man vinner eller förlorar utan gör tydligt att det kostar för nästa att ge sig på dig. Också i det sista givet folkmorden har kurderna att vinna. Det har varit för många sådana utan att någon kunnat hindra det. Givet att de är så begärliga att döda i stort antal som civila är det viktigt för dem att ha tydliga gränslinjer som det kostar att gå över.

Betraktar vi dom politiska journalerna delar huvuddelen publicerat analys mina bedömningar. Wsj är tidsmässigt när de uttrycker sig typiskt snabbare - kortare i tiden - från ett huvudfokus mot marknader. De hade förr dock ibland en del bra informell analys Kina i deras då större nätverk med bloggar skribenterna hade. Jag minns det som att den tappade en hel del värde innan den samtidigt med en bunt andra skars bort.

Kurdistan är mycket görligt. Få-gånger att vi sett något i contestant till det lika trolig. Har redan kontroll geografiskt område. Välbeväpnade och organiserade. Också här öppet och accepterat i befintliga inarbetade förvaltningssystem. Många vänner medan deras primära motståndare är väldigt illa omtyckta. Också om teokratin ockuperar delar av Irak för att stödja Bagdad-sockpuppet tror jag det lika gärna kan lyckas som inte.

Är du populärkulturellt osäker? Duger du i coola ämnen och är Justin Bieber lite som Fåret Shaun? Ja i båda fallen för mig

Jag trodde jag hade behärskat hela konceptet "dubbel-roller": Känd skådespelare i teve-serie klär sig annorlunda och gör en till roll:

• Mer än Ulliga och gulliga: Coola Revolutionärer
  

Jag upplever mig att se något av likhet mellan kultur-artefakterna Justin Bieber och Fåret Shaun. Utan tvekan - en trivial självklart - är de ej samma entitet. Att båda är populära i argumenterat likartade men ålders sekventiella grupper gör dem ej till samma bakomliggande named entity. Åtminstone inte här när själva köpintresset är radikalt annorlunda: Jag tvivlar utan uppföljning om Bieber konsumenten i något väljer en Bieber produkter jämförbar med en Fåret Shaun produkt.

Och den ena är ett får och den andra en människa. Samtidigt tycks de så lika för mig efter att surfat runt lite. De springer runt och gör en massa framför kameran. Medan Bieber - gissande lite då jag ej minns här från vad normalt för hans yrkesgrupp gör en obscen gest eller berusad urinerar publikt - springer Shaun stjäl något för bonden engagerande sin fan-flock av får till att spela med.

Och jag menar de ser ju lika ut. Trots Shaun ett får så lika. Jag tror man lurar sig lite här av att båda är så spinkinga. Jag minns ej att det var så när jag var ung. idag tycker jag alla yngre män ser spinkiga ut. Det kan vara en trygghet för alla yngre fertila kvinnor att veta att jag nog tror jag kan ta honom i de flesta enkla kraftprov. Så ingen behöver oroa sig onödan.

Bieber snarlik fåret Shaun. Uppvisar tillochmed päls:

• Justin Bieber doing Shaun the sheep

Fåret Shaun + foto på slakt-rasen han hör till:

• Mer än Ulliga och gulliga: Coola Revolutionärer

Givet sådan här likhet man upptäcker lär det väl visa sig för mig att jag egentligen är japansk anime-producent skapande serie på serie kombinerade precis vad som helst.

Något har de utan tvivel med varandra att göra även om det verkar lite underligt.

Någon innovation etablerad i en domän funktionell i en annan där ännu okänd tror jag heller inte Shaun är i Bieber. Men jag kan nästan köpa det ej är 100% fel om än inte från något av den information som föranledde från den den defekta identifikationen av similarity mellan dem (som ej var visuell). Nå jag kan se att resp. koncept roar lite varstans. De är båda båda vad man bäst uttrycker som ofarligt kul. Också om jag försökte göra dem båda lite otäcka är det inte direkt lätt: Mer än Ulliga och gulliga: Coola Revolutionärer.

Mycket lyckosamt att hitta honom i får-skin med Google Images. Så illustrativt av "ofarligt kul". The "non-oncofmrer" - the genetical outsider indicating genetical fitness genom att våga bryta mot struktur. Men ej på nivå att det blir för mycket för "fan-kundgruppen". Inga panda-mössa men i alla fall kontroversiellt skinn.

Även om frienergi tar Iran till ett Syrien kan det vara bättre än att möjligheten att via kärnvapen konsolidera hela regionen in i den teokratiska strukturen blir verkligheten.

Ett värde i reducerad risk lätt att underskatta då vi så sällan ser kärnvapen realiserade samtidigt som allt betraktande kärnvapen så lätt hamnar i att önska bedöma just realiseringen: Själva bombandet. Men projektion och bibehållande omoralisk och amoralisk makt är vad vi känner i Europa från Sovjetunionens ockupation av Östeuropa: Östtyskland, Polen, Baltikum, ja allt förutom argumenterat Titos Albanien (något åt hållet av Östeuropas "Nordkorea"). Också i utfallet Syrien. Det finns något lugnande i bonus-värdet av att se regionen befriat från eventuella Iranska kärnvapen.

Man skulle också kunna tänka sig att den föreställda mer artiga polariseringen än regionen här är van att lösa frågor mellan Tyskland och USA kan möjliggöra något utnyttjande Tyskland. Oavsett aktörs A perspektiv negativ får B en potentiell roll varande stödjande A när B tar ställning för någon C. Därmed efter att A falerat att få C till att gå i sonans till något kan B försöka det samma. Det är nu argumenterat en på medellång och långsikt än att regionen går i kraftig intensitet där själva mängden händelser i nivå per tidsenhet hamnar där man går ut den förruttnade förstockning i kontinuerlig försämring och sönderfall man varit i så många år. Ibland kan man behöva riva stadens slumbostäder och bygga nya sunda bostäder för att inte pest och kolera ständigt ska kosta liv.

Ett Iran i intensiv självorganiserad transformation attraherar mig som koncept. Irans historia och kultur gör att bandbredden österut är gigantisk. Och vi är fortfarande starka så långt efter Indien, Afganistan m.m. Faktiskt sträcker sig kultur närheten hela vägen in i östra delarna av Kina (vi har alla våra bias antar jag. Intensitet är ett starkt och enkelt koncept: Det levererar alltid något i förändring och är predikterbart - och dess spreading activity ger strukturell stabilitet över frågor och områden - så visst man kan lösa saker på alla möjliga sätt men jag gillar idén att Iran går i transformation hög-intensitet då jag det är ett område jag begriper och kan se andra värden av längre ut i världen. Praktiskt ser jag nuhet har jag i domän av intensitet alltid haft rätt i vart saker hamnar när det kommer till geo-politik: Folk i grupp är såväl automatiserade som tröga i förändring när de väl börjat: försök få två entiteter som slagits några månader att sluta. Och oavsett hur osmakligt det låter börjar konceptet här kännas attraktivt och intressant: Något jag ej sett i någon region jag av och till följer sedan 2009 för Libya. Så jag hoppas lite på att få se Iran "frigöras" här precis som jag från början förväntat. Sedan så klart kan man argumentera att jag en gång hade fel då vi nu fick Syrien istället för Iran. Men kanske stämde det ändå? Vi får se: Jag kan ej språket så ingen kan misstänkliggöra mig för att hetsa fram realiseringne av min prediktion - och jag har flera år nu övat mig i prestigelöshet vilket oavsett hur lite onaturligt det känns är vad jag ser är potent i argumentation såväl som mycket annat att behärska. Du väljer när och var du uttrycker utan känslighet för reduktion av dig. Nå kanske låter jag sociopatisk som jag uttryckte saker här men jag tvivlar på att det ligger i dessa personligheter att öppet förklara sitt bias trots viss om än ej överdriven nackdel här. Därmed ej att jag är regel-etiker. Och ej heller av har något av magiker som drar upp skjortarmarna. Utan jag tycker det bara är viktigt så ansvaret att bedöma vad jag säger rättvist fördelas mellan läsare och mig.).

Ej helt otroligt kanske den här Iranska operationen för att utilisera Kurdistan till att ta in mer vapen och styrkor i Irak vad som kan resultera i nya atrocities: Ännu fler folkmord på kurderna. Men där blir det ju annorlunda genom att man ej längre är kulturellt eller politiskt avgränsad samtidigt som så många skilda grupper väntar. Det kan bli väldigt bra också i absoluta worst-case av Iran som ett till Syrien. En gammal fin kultur som Persien kan resa sig vackrare ur det utan det teokratiska förtrycket.

Jag kan se Iran vara i transformation samtidigt som jag bedömer att Nordkorea falerar med flyktingströmmar o.s.v. Mycket passande givet teokratins samarbete med Beijing-diktaturen.

Mer än Ulliga och gulliga: Coola Revolutionärer

För inte alltid populärkulturellt uppdaterad men upplevande ett behov av att vara det kan jag ibland ej 100% men nästan så uteslutande för utbildningsskäl uppleva ett värde av att betrakta populärkulturen kommentera populärkulturen. Venture Bros är svår överträffade här för mig. Serien har lärt mig enorma mängder med kultur-koncept man förstår som formen av men aldrig varit nära nog att kunna känna igen saker från. I övrigt - lämnande utrymme åt utmaningen i kultur-artefakter - är den ej "för svår". Det tog mig flera år av att några gånger sett om It's always sunny in Philadelphia att inse att vad jag definierade och därefter namngav som "dubbel-roll" (men tänker att något subkulturellt befintligt för det hela förekommer i Hollywood och Bollywood) förekom i flera avsnitt efter att noterat det i ett. Skådespelarna i samma avsnitt har förutom sedan vanliga roller också "gäst-roller". Det var därför en särskild glädje att sista säsongen kunna göra samma finding i Venture Bros seende den likhet i ansikte vi har mellan Dr Venture och dennes ärkefiende (fortfarande lite osäker kring konceptet: Jag förstår att man ska ha många säsonger och i att misslyckandena gör det kul. Men är det verkligen rimligt i revolvens-centrum-kultur att tro att fienden här inte bara hade skjutit Dr Venture? Jag har skrivit till teve-kanalen jag tror först visade avsnittet jag själv såg på en internet-sajt och föreslagit att antingen The Monarch eller Dr Girlfriend bör skjuta Dr Venture med ex. en pistol så att ungdomar och yngre-vuxna inte får för sig att vapen är ofarliga).

Oavsett hur tilltalande animationer idag är rent "vulgärt" i upplevelsen jämfört med när jag var barn tror jag nog vi alla med stor respekt mins Dr Baltazar m.fl. öst-europeiska teveserier Sveriges Television så föredömligt försåg oss barn med. Och jag kan därför med glädje dela min insikt från färskare producerat material att får är på väg att bli coolt. Jag känner starkt att något mer arbetskrävande - för skaparen - utanför manus m.m. begränsat till själva animering större hantverk sker när Shaun skapas. Som ren amatör i området spekulerar jag att man mer konstnärsmässigt dådkraftigt verkar fram lerfigurer man fotograferar i stillbilder mellan vilka man flyttar figurerna. Hade avsnitten ej varit åtta minuter utan längre är jag kanske idag ej den som sett annat än en bit av ett istället för ännu tre (jag kan tänkas se fler). Verkligen att han har oanade djup. Tveklöst korrekt undervisande från den kärnpublik av yngre barn jag tar för given. Korrekt etablerande förståelse om människans utmaning av ständig kamp mot våra kollektiva ondskefulla sidor:

• Vi har "husnegern" hunden. Är Massa Bonden på plats gör han som tillsagd och söker betvinga bondgårdens medborgare fåren dennes vilja. I avsnitt två tror jag försökte han tvinga dem att gå ner i vatten så kallt att det frös en fågel till is.
• När Massa Bossman Bonden är borta försöker han återknyta och mygla in sig bland gårdens övriga djur.
• Vi har rebellen som fungerar som en organisatorisk mitt för fåren med huvudpersonen Shaun. Denne är ännu ung. Komiken är starkt hos honom och som känt vad som utlöser inlärningssignal och därmed tänkbart kan bryta deras inlärda själv-slaveri (varför stanna i ladugården alls?).

En diskret ledtråd till ett tycker jag för pessimistisk kommentar om människans natur och vår framtid ges pågående från första avsnittet och alla jag sett: Jag tar för självklart alla osedda också. Från den fårras Shaun hör till:

"Suffolkfår används i första hand till köttproduktion och gärna med korsningar med andra raser med goda förutsättningar."

Från: Suffolk (fårras) | Wikipedia

Foto: Jacquie Wingate (via Wikipedia där också information licens finns.)

Samtidigt kan jag tänka att också detta kan komma i antar jag sista säsongen lära många barn något de kan ha nytta av att känna till. Är du ej redo den dag Massa Bossman Bonden är hungrig så hänger du slaktat för att möras från ladugårdens tak. Fram till dagen riktig förändring kommer lär dock husnegern hunden klara sig hyggligt så länge hans samvete och kropp orkar med att fortsätta förräderiet mot övriga djur. Den dag han går defunct i sin funktion för massa lär det dock bli veterinären eller elegantast här om bonden tar ut och skjuter honom framför fårens lada medan dom tittar på (och jag hoppas verkligen att det kan bli en del av avsnittet med Shauns frånfälle så att slaveriets ondska görs tydlig i allt inkl. meningslösheten i att vara den behjälplig också när aktuell generation och bondgård av "får" ej når till att avliva hunden själva).

Fåret Shaun i slav-stian han delar med en hel skock andra får. Det hör till det dagliga att de får hålla till godo med ruttna sopor bonden kastat ut: Exempelvis i avsnitt två en rutten nalle efter att bonden stulit ett lidande - kanske kolik-sjutk - lamms nalle.

Självklart ska vi dock räkna ut - Tvärt hoppas ty utan att försöka vilket kräver det kan det aldrig bli bättre på bondgården - att Shaun "nödslaktar" bonden och hans snuskigt två-faced husneger. Inget skulle glädja mig mer än att få uppleva det sista säsongen. Men liksom jag lärt känna igen "dubbel-roller" så väl nu att jag kan se en djupare kulturell historia mellan Dr Venture och Mr Monarch efter att noterat tekniken tidigare i It's always sunny in Philadelphia (utan tvivel vad jag tänker blir allt vanligare i Hollywood om än kanske inte i Bollywood - Indien är ju välkänt för sina låga löner - för att spara pengar) har jag efter många år som vuxen utiliserande det större utbud internet erbjuder fått en god känsla för vad den sorts diskreta ledtrådar skaparen kanske inte ens själv är medveten om att han läcker ut siar om kommande säsonger. Att vi här har en typisk kött-producent ras bådar ej gott om Shauns livslängd.

För att bevisa min tes om att får blivit coolt refererar jag också till att det förekom i sista avsnittet av Family Guy. Liksom Venture Bros är det tidsförskjutit kontra populär- och subkultur kommande på en lagom-nivå paketerad för en översikt över allt "nytt" i film m.m. som passerat en totalt förbi sista året. Jag gillar när Family Guy bekräftar då de troligen gör lite uppföljning mer än man själv ids. Och ofta nog har man fel i sådant här. Jag var 100% säker många år på att Justin Bieber var en utvecklingen av metrosexualiteten där nu homosexualitet blivit coolt i producent-delen av populärkulturen. Men det är ej så. Tvärtom ses han som en cool rebell (! Jag ser inte alls Shauns allierade i den kommande striden mot bonden hos honom: Känns mer som anti-rebell. Så conformed förväntat av befintlig struktur man kan komma. Men jag hade som sagt helt fel. Bra mycket i annan komisk populärkultur som blev begripligt för mig när jag slutligen läste en nyhet relaterat honom och insåg att han inte bara vara heterosexuell utan sex-symbol.) av kvinnorna. Två i framtiden kanske ikonifierade revolutionärer just nu mycket dolda men antar jag ändå med en tänkbar potential. Utan att omsätta räckvidden mot fansen till något värdefullt mänsklighet på det stora meningslösheter där om vi ej har det ena hade vi haft något annat. Innan tycker jag nog - sex symbol eller ej - att det ej är fel att förstå företeelsen Bieber som tämligen omanlig. Men liksom för Shaun betvivlar jag att vi sista säsongen ser något annat än bondens seger. Skapandet av det tidlösa värdet för det större flertalet ska vi korrekt hoppas på att Bieber är man nog att leverera men vi ska ej ta det som troligt (och ev. vän eller medarbetare till Bieber får om han är i super-star-kontinuerlig-mani gärna utnyttja reflektionen till att sätta honom att ge världen lite verkligt värde i någon fråga som betyder något: Man är verkligen fel ute om man tror sådant ej fungerar. Rätt tidsperiod med rätt star fungerar det alltid. Venezuela kanske? Eller teen age pregnancy? "Jag åkte inte bara hem direkt efter två föreställningar ute ställd upp på ett informations inslag om preventivmedel.").

Mest välkända olje-wallah ute på gatan och ropar om att man kan köpa olje-värdepapper ägande oljan i marken förutom extraherad olja

Aktörer härifrån närvarande tror jag mig minnas Sydsudan och Libyen också (och antagligen i den mån någon av dessa är "funktionella" att göra seriösa affärer i fortfarande vilket jag tvivlar på är fallet för ej mer "udda" köpare just nu):

• Exclusive: China offers to buy 5 percent of Saudi Aramco directly - sources | Reuters

Jag tror mig minnas att någonstans mellan 5000 och 15000 kinesiska medborgare lämnande Libyen under de tidigare delarna av 2011 delen av transformationen mot förutsättning till ett bättre styrelseskick (vilket det libyska folket just nu reflekterar alternativ till: Vi kan spekulera att PTSD m.m. etablerad al-Gaddafi eller bara väldigt spridda udda intressen gör de känner att de vill ta en 10 - 20 år realiserade FSP våldsspel som Doom till verkligheten. Vi behöver ej respektera det och behöver ej känna att ge någon frihet till ansvar ställer oss till ansvar. Och kan nöja oss med att kvinno-harmen-arméerna, kokain-fester med demokratisk valt europeisk regeringschef, Lockerby m.m. är vad vi slipper få på besök i EU. Dock spekulerar jag att vi kanske ser stabilisering nästa år - men så trodde jag om tidigt i år också bak förra året eller kanske 2015 - troligen tidigt 2016 det verkade kunna orka något ej kollektivt psykotiskt för i år. Men jag menar jag skäms inte för att jag och till i år 2017 spelat Doom på datorn vilket kanske folket i Libyen säger om sitt inbördeskrig om 20 år.).

Själv förstår jag inte riktigt affären med att ta Aramco ut på börsen. Saudiarabien kontrollerar ju i mycket givet så kostnadseffektiva stora oljedepåer den marknaden. Är man nu ensam om en vara på marknaden bestämmer man själv priset om den efterfrågas som nu demonstrerat av dom många gånger. Utan att kontrollerat alls vad andra tänkt här spekulerar jag att det snarare än att roa andra länder rörande marknadskontroll stats-strukturen eller ett försök att få ut ett mervärde utanför vad man själv kan ta ut via marknadsmanipulation att det kanske snarare handlar om att man önskar vinst-dela mot nyckel-personer bland myndigheter, etniska-grupper, löst besläktad "familj" till regeringen o.s.v. på ett sätt som via "gambling brain" engagerar och ger ett incitament att önska stabilitet utan brandskadade oljekällor.

Men jag vet inte här: Kinesiska expert myndigheter tror att Trump är kliniskt galen vilket jag betvivlar (och en nation fortfarande kollektivt vanligt skadad efter kulturrevolutionen har som ett symtom på det väldigt udda definitioner utan medicinska evidens: Psykiska sjukdomar är inte sällan mer av en ideologisk defekt hos personen - D.v.s. eventuellt är problemet Trump att han är "oartigt" överpratande anti-kinesiskt rörande en del nyckelfrågor och gör man sådant är man såväl galen som tänkbart en amerikansk agent). Men kanske har jag missat (jag läser honom ej på Twitter eller sett filmklipp med honom: Jag föredrar följa nyheter lite distanserat och sammanfattat) eventuellt engagemang hos honom rörande priser olja satta Saudiarabien likt de relaterade diverse commodities (såväl som värdepapper som man handlar dessa med ex. kinesiska valutan) vars prissättning i USA Trump menat att Kina omanligt och omoraliskt befuskar genom att manipulera sin valutakurs (såväl som jag också åtminstone om jag minns rätt 2006 och närmaste åren därefter: Har ej därefter följt frågan men jag menar per definition sätter de ju själva växelkursen på sin valuta vilket givet deras enorma utlåning av sitt valutaöverskott är en internationell riskfråga för demokratier - de köper inflytande här också om problematiken i Europa radikalt minskat här i och med att bl.a. Tyskland kom att erbjuda mer funktionella vägar för diverse länder EU som börjat låna in stora summor från diktaturen). Med Saudiarabiens engagemang att önska bli en hastighetsbestämmande politisk entitet i Mellanöstern: En regelrätt Lawrence of Arabia (och jag skämtar här som såväl anti-kolonialist och en person som står och väger mellan att ta ett eller två år som jude eller arab för att komma närmare och lära om dessa kulturer. Så jag skämtar här nästan som en av er öken-infödingar.

Och ej den anglofil jag min omdömeslösa ungdom ofta beskrev mig som.) kanske de tycker det verkar klokt att hålla sig väl med Trump. Kombinationen är ju lite unik i att Saudiarabien kan betala för vid behov också större volymer av mycket avancerade och dyra vapen som endast ett fåtal entiteter alls kan leverera (kanske om alls på kortvarsel USA) av den sort man eventuellt inte alltid (nästan aldrig snarare förutom ett fåtal länder) köper stora lager av i fredstid därför att de är dyra. Allt större areor i krig på halvön gör det ju kanske viktigt. Men som sagt jag tvivlar ej på handelsmannens krämarnatur (och precis vad man som medborgare i en nationalstat vill se hos sitt statsöverhuvud och associerade: Jag har inget i sig emot svenska kungahuset eller kostnaderna för det. Kostnaderna får gärna gå upp om de faktiskt såg till att leverera ett dugligt dagsverke men så tycks ej fallet. 1 - 2 besök annan nation per månad 10 månader per år är per nyckel-par rimligt. Istället verkar mycket handla om ren okynnes representation i Sverige runt mer eller mindre vilken födelsedag eller helgdag som helst. Självklart firar kungahuset sina födelsedagar hos Sveriges största handelspartners roterande - liksom Midsommar. Att det är lättare arbete att åka till någon herrgård och träffa en bunt i handelsbalans-mening helt medellösa skolbarn gör det ej rätt. Någon ursäkt för svensken efter så lång historia som monarki romantisera när det kostar arbetstillfällen och rikedom för folkhemmen finns ej. Viktigt att motivera ut gott värde av hela kungafamiljen också.) Så snarare att jag skulle gissa på att man vill etablera ett konkret långsiktigt ekonomiskt stake hos fler medborgare för att säkerställa deras rojalistisk-religiösa-preferenser.

Oroligheter i Teheran

Alla vägar bär till Teheran vilket är hög komplexitet där men görande analys och prediktion lättare för omvärlden. Relaterat tror jag någon högtidsdag Iranska revolutionsgardet och som fortsättning på Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"? har möjligheterna till sammanfattade skildringar av dem ökat i teve och andra medier. Jag tvivlar inte alls på att de är förhållandevis goda soldater: Rent allmänt tycks mig runt om i världen att entiteter som har pågående praktisk stridserfarenhet har stor fördel relativt de som saknar de samma. Och Iran låter dessa få stridserfarenhet lite varstans i Mellanöstern.

Samtidigt får jag ofta en känsla av att man förstår fel kvaliteten av enheterna kombinerat användandet i att uppnå värde resp. vilka värden man egentligen söker.

Betraktar vi Hizbollah i Libanon (och Syrien) vilka aktivt slåss med medarbetare (soldater) i revolutionsgardet och tar del av kompetens och utrustning från Iran nåddes menar jag dom största framgångarna ett större flertal år under vilka många ansåg dem misslyckas. Syfte och mening med Hizbollah är ej i någon väsentlig utsträckning att bekämpa Israel eller ens för sakens egenvärde utanför egentligt övergripande syfte bibehålla kontroll i Libanon.

Snarare är Hizbollah liksom många andra strukturer såväl associerade nära Iran som associerade en del Sunni-entiteter (i sakens natur att vi i de senare är i princip helt bland dem som förvaltar redan givet värde ex. Saudiarabien snarare än säg marginaliserade medborgare missnöjda rent allmänt och tycks det osunt ofta söka svaren i religionen - men självklart även om svaren söks någon annanstans så som vanligare medan Sovjetunionen fortfarande "levde" gäller att själva det icke-demokratiska systemet som sådant tenderar att öka risken för radikaliserade grupper då alternativ att söka förändring utan vapen ej nödvändigtvis ens alltid mindre farligt och kanske varken bättre eller sämre i effekt: Ej troligt ökar tortyr m.m. också riskerna här) transformerats till att under allmänt samhälleligt sönderfall fram till nutid bibehålla med "sega-strukturer" (smetar sig lätt ut - kanske prestigelöst med mindre behov av lokalt myndigheter m.m.) viss stabilitet.

Över delkomponenter när vi sträcker oss över hela regionen ligger i stabilitet inte minst att balansera andra aktörer som resp. upplever varandra som hot mot den egna stabiliteten.

Utifrån detta tycks det trivialt att konstatera att man i en aspekt varit framgångsrik. Men att man samtidigt aldrig orkat till att komma i en bättre position än man hade året innan. Resp. tolkning (och båda förekommer) av att Iran övergripande är i år starkare än motsvarande vad vi kallar Saudiarabien & Co, och omvänt istället den senare starkare, är i båda fallen menar jag helt felaktiga och bygger på att man ej ser vad resp. aktör söker uppnå under allmänt kontext av i regionen samhälleligt sönderfall (vilket vi ju kan kvantifiera i antal miljarder förstört under en viss period utifrån kostnad att bygga upp det igen i den mån möjligt: Vilket det ofta ej tycks vara).

Idén om ett modernt teokratiskt Stor Persien enande diverse folk närmare deras religiösa tolkning än andra skolor inom Islam tvivlar jag starkt på att konkreta realistiska (vilket så här många år efter revolutionen - och för den delen kanske då också - känns troligt i delar - politiska såväl som teokrati-politiska - ledningen Iran) ser som vad man primärt vill ha som praktiskt styrande målsättning. Det primära målet tror jag är att uppnå bibehållen stabilitet och överlevnad som nation.

Överenskommelsen om antalet centrifuger (som jag förstått det ett hastighetsbestämmande industriprocess steg i tillverkning kärnvapen: Inga av mina gamla kursböcker kärnfysik pratar om centrifuger och jag orkade då ej titta mer än ett par sidor av irrelevant Iran-information på Google) var därmed tror jag tilltalande för dem. Ökad tillgång utländskt kapital ger möjlighet att öka stabiliteten inom Iran.

Inte minst är det viktigt för teokratin genom att man i geografisk-närhet utanför landet befunnit sig flera år nu under accelererat sönderfall av strukturell-stabilitet vilka gör regionen allt mer volatil närmare och närmare Iran i sig.

Engagemanget Syrien må ha uppnått något för dem där (jag avstår från att försöka bedöma det men jag kan se hur man kan argumentera att så är fallet) men stabiliteten är ej vad den varit och kommer ej de närmaste 50 - 75 åren (eller åtminstone de närmaste åren som följer). Engagemanget i Irak har ej heller kommit med resultatet att man nått stabilitet. Tvärtom blir landet allt instabilare för varje år. Det tycks ej otroligt att beslut engagemang där såväl som kanske andra områden där man ökat sin närhet sista åren alltid varit reaktivt på en situation där instabilitet indirekt hotande Iran ökat för snabbt för att man ska våga något annat.

Står valet mellan motsvarande en rätt-trogen övernitisk grupp lik det som revolutionsgardet föddes ur och ingen alls föredrar man säkert det sista ty övernitiska rätt-trogna utanför kontroll av regimen Iran är accelererar instabilitet lika mycket som sunni-radikaler. Praktiskt står nu valet ej bara mellan dessa två alternativ. Faktiskt är det senare alternativet ej heller vad Iran kan besluta om åtminstone utanför det egna landet (och tror jag ej utan stor försiktighet där heller). Utan man får i Irak såväl som andra områden försöka finna efter bästa förmåga något av den transformation till teokratiskt-regulariserad och kontrollerad "righteousness": Vad man kan få ut ett värde från kompenserande för komplexitet och kostnad genom att inducera inflytande (d.v.s. potentiellt bidragande till övergripande mål om att försöka fördröja och kanske vända sönderfallet innan det nått själva "Iran") samtidigt som det följer instruktioner och ej i religiös- eller övrig kulturell persisk-nit gör "för mycket" och startar ett allmänt krig inkluderande Iran på arabiska halvön.

En målsättning väl så sund i perspektiv från teokratin som någon annan men ej riktigt vad man klarat vinnande redundans. Man har ej på flera år nu klarat att bromsa i närheten av tillväxten instabilitet. Regionen är en krutdurk och det må vara att två av de mer stabiliserande faktorerna (osäker om paradoxalt är riktigt rätt term här?) resp. är:

1. Inkompetens hos aktörer som söker reducera instabilitet (jag är inte främmande för att i flera delar är det eventuellt - en del pekar på det men jag skulle behöva titta mer här eller vilket ej känns aktuellt eller moraliskt försvarbart troligen lite enklare göra några små praktiska tester - inte svårare än att för vem som helst nästan som känner hur man "talk the talk" "uppmana" folk att ta tag i saker som de växande irriterat sig över många år - ibland som del av kultur många generationer). Större kompetens och hela regionen hade brunnit idag inkl. Iran och Saudiarabien vilka hör till de upplever jag troligare att börja bränna ner sina länder.

2. Israel. Över under också de bästa åren för regionen under sönderfall är osäkerhet ett av de emotionella tydligare obehagen från individ till population. Osäkerhet handlar ej bara om den osäkerhet flyktingar vars tillgång man och vatten såväl som tak över huvudet kanske är satt i fråga utan också folk allmänt som kan leva under från relativt acceptabla till mycket goda omständigheter. Det är lätt stress och ett lätt obehag.

Gamla fasta - tillsynes oföränderliga - sanningar så som religion blir viktigare upplevd stabilitet reducerande obehag av osäkerhet. Det samma gäller gamla trotjänaren Israel som nu under vår moderna historia sista halvan 1900-talet tills idag funnits som "anti-polaritet". Du kanske inte kan kritisera prästen eller kungen - eller din lokala feodalherre (och vi har sådana också i regionen) - utan att torteras, mördas eller fängslas. Kontextuellt relaterade (d.v.s. relaterade i mening krig och våld ligger i konflikten) entiteter som alternativ till de omedelbara hoten ger viss strukturell stabilitet. Inte för att det som vi väl vet från ett flertal krig och återkommande mindre väpnade aktioner, resp. upprustning i regionen där nu just frågan om Iranska framtida kärnvapen är en del av det, det egentligen stabiliserat regionen som sådan i mening av förändring. Det må i anti-oro huvudsakligen vara ett kognitivt värde för individen än vad som skapar någon politisk stabilitet för någon. Utanför strategier som mer är av naturen att "låna för att betala av lånen" och försöka göra det så långsamt ökande lånen som tänkbart (jfr att vi kan se att Hizbollah och Iran kanske kan få ut eller uppleva sig få ut värde egen-stabilitet från Israels-existens: Men i allt konkret ruttnar områden där detta värde är aktuellt utan att man når dit att man börjar bygga riktiga strukturella värden som håller sig över åren. Mycket Hizbollah är just nu i Syrien och slåss där vilket kanske bromsat ökningen instabilitet Libanon men det är mer spekulativt ty själva processen innan de gick in i Syrien i form av flyktingar från Syrien med alla problem för ett fattigt land det innebär är oförändrade - men självklart att vi kan tänka oss och jag kan tro det som ej otroligt - att Libanon varit svårt brinnande idag om ej Hizbollah hade börjat tömma sig i Syrien. ).

Idag tar Iran för att tröga ner (liksom andra länder i regionen som Saudiarabien också gör) sönderfallet som ökat problematiskt sista åren kontinuerliga kostnader Libanon, Syrien, Irak, Yemen, (där vi sätter gräns för inkludering att man är engagerad väpnad konflikt) och högst troligt fler länder som jag spontant tänkte på.

Irritationen osäkerheten och accelerationen innebär ökar i sig risken för större krig. Så som mellan Saudiarabien och Iran. Såväl som risken för sönderfall i Iran och Saudiarabien. Vem vet kanske är en, flera eller alla "dåliga" scenarier egentligen bra. Det tycks inte som regionens värde idag just är avsaknaden av problematiska konflikter eller att man seriöst söker dem lokalt. Att man väljer borta andra sorters verktyg för att lösa problem innebär ej att problemen ej kommer tvinga fram lösningar eller förändringar. Utan det är i så fall vad som behöver transformeras den väg som man låter det gå fram: Var det rinner fram.

Lämnande perspektiv av Iran och Saudiarabien upplever jag som argumenterat i Nationalstaten Kurdistan: Komplexitet är dyrt men ändå dåligt: Nationalstaten Kurdistan förenklar och är just nu för utsträckt svårt dyr att äventyra att ett Kurdistan i Irak kan bli ett brohuvud för stabilitet p.s.s. som Israel i praktiken blivit det (ex. genom att ha ekonomisk tillväxt i kompetenskrävande områden vilket är långsiktigt oerhört viktigt för regionen och som trots stora subventioner är ej självgående - d.v.s. de fortgår och når sällan just särskilt mycket ens med dem - i något annat land i regionen). Aktuell tillväxt instabilitet:

"“The Iraqi army and the Hashd al-Shaabi are not the only state that are attacking us. We have intelligence with 100 percent accuracy that there are also the Iranian army and the Revolutionary Guards among them,” Shwan Shamerani, commander of the Peshmerga second brigade in Kirkuk, told Rudaw on Saturday."

Från: Kurdistan: Iraqi forces, Shiite militia engage in fighting with Peshmerga south of Kirkuk | Rudaw.net

Är också en mycket god möjlighet för Israel att via kanske diskretare stöd etablera långsiktigt samarbete. Det är tror jag ej att öka instabilitet utan minska den såväl kortsiktigt som långsiktigt att eskalera mot försök att föra in norra Irak i ett statssystem motsvarande Irans där en större Shia-befolkning äger politiskt-inflytande åt ett antal etniska minoriteter (och övriga). Sådant tillför ej stabilitet utan skapar och jäser en enorm bomb ty systemet ger ej något för någon utan är i bästa fall (i perspektiv från teokratin) ett tillfälligt värde förande bakom ljuset samtliga medborgare (inkl. majoriteten).

Jag tror ej heller Iran gör bedömningen att man tillför mer stabilitet görande annat än väldigt lite i år och nästa år (därefter vem vet?). Man prövar om man reducera osäkerhet men krävs mer än en viss nivå är man troligen ännu ej redo att gå vidare Irak-Libanonisering till hela eller huvudsakliga delar av Irak (inflytandet är dock väsentligt). Vilket talar för att våga här för att etablera en långsiktig första plattform för stabilitet.

Vidare har man mot förmodan fel är det självklart tråkigt. Men man måste förstå att kurderna har utsatts för folkmord gång på gång under såväl denna som tidigare Irakiska regeringar. Mycket värre än så blir det ej. Och möjligen kan man lyckas bra även trots vissa mer utdragna problem. Sådana problem är jag ej främmande för att tro kan göra Iran i sig själv instabilt med följd att sannolikheten för att teokratin faller åtminstone ej är liten (även om kanske - väldigt svårt att bedöma - troligare). Intensitet föder intensitet när vad som när elden finns. Så vi ska ej förvånas - ta det för troligt rent av - att intensiteten vi har refererad i citerad nyhet kommer vara nog för att vi närmaste tiden också kommer se intensitet i Iran. Området är för nära Irak för att vara contained avseende Iran. Iran är också utsträckt i fortlöpande kostnader (Syrien o.s.v.) vilket gör dem lättare reaktiva beslut (saker går av bara farten). Sådant kan ibland vara starkt men här där intensitet i sig är "värden" / "risken" kan det ganska intressant. Och det är inte primärt (även om jag ej vet nog för att bedömda det alls för kurderna i Iran) kurderna utan huvudstadens medelklass jag primärt förväntar mig aktivitet från (det är också den ända grupp i Iran som jag försökt följa: Övriga upplever jag är ej bra tillgängliga att bedöma utifrån).

Jag ser med andra ej någon självklar ner-sidan möjlig från att eskalera uppåt godtyckligt. Ej någon som ej redan är given med tycks det högre kostnader default än en lyckad utgång här har.

Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"?

För ganska många år sedan nu gjorde jag en automatiserad "komprimering" av koncept och relationer mellan koncept i Bluelight (min representation av mänskligt vetande). Enstaka koncept som verkligen inte borde tagits bort försvann och som det senare skulle visa sig inklusive Syrien.

The wave i arabiska Nordafrika och in i den arabiska halvön argumenterade jag ganska långt tillbaka nu var delvis relaterad förändring Sydsudan i tid påverkan för att ge effekten. Det kanske spontant tycks lite underligt men bandbredden mellan Sydsudan och omvärlden har gigantisk (också om kommunikationen är långsam) från det enorma antalet flyktingar. Hopp - att förändring känns fruktfullt är viktigt - för att försöka göra saker bättre (ej bara internet är kommunikation meningsfull förändring. Ex. etniska konflikter gav nu upphov till stora krig och brott mot mänskligheten - såväl som positiva förändringar - långt innan internet: Många gånger är annan kommunikation viktigare därför att det är kommunikation som ligger närmare resp. persons risk och möjlighet: Värdet internet också där ska dock ej underskattas för skattning samt också medium av samma kommunikation avsedd som "annan" sort.). Extrempunkterna på individbasis ligger mellan djup melankolisk depression (omedelbart konkret belöning framför person behöver ej ge upphov till något försök att få den trots inget arbete d.v.s. orörlig - positiv kommunikation värderas ej positiv ex. glada ansiktsuttryck tolkas ej så - läggs ej märke till och filtreras troligen ganska tidigt nära perception) och ("egentlig" snarare än hypomaniska tillstånd som antagligen ofta ej medieras lika tydligt kopplat reward utan kanske mer feedback-mekanismer via ex. serotonin mer globalt flera områden än nödvändigtvis lokaliserat sådant som orbitofrontala cortex) mani där upp till vad helst tycks fruktfullt och kunna med hög sannolikhet resultera i stora belöningar (och där arbete resp. misslyckanden redan givna "förlorade" ej hella nödvändigtvis alls upplevs kostnad eller kommer med som del av discourse reflekterad).

Predikterande framåt följande från Sydsudan var den tunga terminerings-punkten innan ev. fortsättande svagare mer utbredd österut över de gamla kulturområden relaterade Persiens historia indikerades utan just alternativ direkt som det på många sätt via andra metoder svårbedömda Iran. Dock som sagt hade delar av arabiska halvön i övrigt fallit ur Bluelight. Och saknas kultur-koncept där existerar de ej för mig (processande text kan ord utnyttjas också om ej existerande om de indikerar ex. emotionella polariteter men ingen upparbetning mot annat än BL-koncept sker). Det hela torde vara diskuterat några gånger om vi går många år tillbaka här.

Givetvis är kopplingarna många mellan Syrien och Iran. Tolkningen att det nödvändigtvis har värde att se Syrien som en offer-buffert framför Iran kan jag inte bedöma då det kräver analys av en typ krävande (för mig åtminstone) hel del mänskligt-reflekterande ovanpå mänsklig kunskap för att etablera vetande visande metod eller data för att bedöma data. Det attraherade mig aldrig att kompletterande mitt vetande om området: För mig personligen tycks det vara kanske jordens minst attraktiva region. Och om ej följt the wave innan hade jag otroligt intresserat mig alls för regionen. En del bra data har dock kommit ur det hela även om jag åtminstone ännu inte processat den. Jag gick några gånger utnyttjande bl.a. nationella sökmotorer m.m. för att ta ut snippets m.m. som enklare ögonblicksbild av deras corpus in the wild men nöjde mig med den försvinnande mindre andelen på engelska.

Iran är oavsett "fastkörningen" några år i Syrien och den allmänna bredare rekyleffekt i negativ-valence (som mer än kanske oftare närmaste åren är märkbart för vem som helst när det gäller regionen då själva utsträckningen över många länder av the wave innan i Nordafrika och mer självklart och kanske därmed mindre intressant arabiska halvön gör den tydligare. Egypten och Libya kom ganska tidigt.) en nation som med stor respekt och viss oro bör betrakta den tänkbara turbulens närliggande Bagdad tycks göra troligare nu:

• Tension grips Iraqi Kurdistan post-referendum | Aljazeera.com

Ty bandbredden över flera kulturer från detta område in i de delar av kultur-paraply Persien som finns i Iran är mycket stor. Större än något föregående i den geografiska vägen från Sydsudan längs Nilen in i Egypten och ut i Nordafrika. Vi adderar på kulturområden ovanpå vad innan befintligt (också inkluderande historiska i all nutid försvunna i tidigare regioner så som mameluckerna i Egypten - Mamluk_Sultanate till 1519 - ev. 1517 som Wikipedia anger - då det slutligen gick in i det Ottomanska riket. Aktörer vi väl känner i kulturella rester från det geografiskt lokala området i Irans närhet d.v.s. samma Turkiet som Iran samarbetar med i Syrien: Och allt jämförbart samma eller starka befintliga kulturer - betrakta också mer uppenbart kanske de huvudsakliga "huvudskolorna" Islam - men många fler till antal så vi adderar på potentiell kraft historien satt på plats och bredden över de kanaler som kan föra meningen som skapar intensitet över gränserna.).

Att addera intensitet gör händelse verklighet. På vissa nivåer befintligt innan kan man hindra förändring via intensitet. Huruvida det någonsin de senaste tiotalsåren var aktuellt i dessa regioner vet jag ej. Det tycks vara en vanlig föreställning att det är vanligt och funktionellt i området men nutidshistoria ger så vitt jag vet inget exempel här. Viss ganska låg turbulens och vi är senast ganska få år senare i väpnad konflikt och snabbare växling styrelse där på grövre nivå nationerna kan delas in i ännu ej lite högre intensitet resp. de som är i kontinuerlig turbulens (ex. återkommande förändring "statsskick" jfr Egypten och Irak) eller krig.

Känner sig folk hoppfulla i Iran? Verkade kanske så för kanske två eller tre år sedan (eller om det var fyra: bara nyhetsrubrikerna fick mig att sampla ut Iran över allt på engelska: Men som sagt ej ännu processat data.). Hoppfullhet är spännande tider. Eller kanske just i den här regionen ibland med risk för att man råkar kollektivt förstöra hela sitt land i den typ av konflikter som ej naturligt för människan stannar innan allt är förstört om stridande sidor båda är geografiskt lokala. Klokt att hålla sig från att hamna så långt in i konflikt (där börjar förövrigt påslag genuttryck ändras vilket går i arv några generationer efter att lugn etablerats. Jag tog det för självklart två till tre år innan man ganska nyligen visade det första gången för tror jag svält möjligen åtta till tio år sedan. Studien finns antagligen refererad längre bak här. Så det kan vara trögt och tidsödande och komma tillbaka till ett mer konstruktivt lugn än man kan förledas tro då det ej bara handlar om situation just nu föda och ekonomi m.m. eller ens det samt väldigt påkostad hantering PTSD, vapeninsamling m.m.).

I mer praktisk än kart-namn-mening börjar ju förövrigt Syrien nu år efter att jag råkade rensa bort Syrien ur Bluelight gå in i att "försvinna" som "koncept". Hela orelaterat den bort rensning som tittade på om jag minns rätt antalet relationer - för få i förhållande till indikerad typ - samt vissa "noise-mönster". Men känns ändå som ett meningsfullt sammanträffande nu 2017.

Tysken i Kurden - Kurden i Tysken

• Kurdistan: after vote for independence, what’s next?

Tyskland... Många kurder i Tyskland sedan "evigheter", just nu mer välbalanserad i utrikespolitiken än många andra, industriellt ledande infrastruktur och några till kanske tyngre möjligheter där jag är mer osäker kanske (för en annan gång ev). Tyskland är kanske den bästa vän som man just nu kan få.

Mer GEO-nära: Israel. Israel kommer alltid i allt troligt föredra Kurdistan. Det balanserar Irans inflytande i det nuvarande Irak. Men i praktiskt värdefullt bygga en nationalstat inte riktigt samma "typ" av vän jag avsåg med Tyskland. Vissa saker förväntas ej av dig och du kan ej förvänta dem men kanske är andra värden just nu och flera år svårare att få? Man får räkna med att handel och transport Turkiet, Iran, och Irak störs lite. Ej riktigt kritiskt egentligen givet värdet man skapar och värdet man för närvarande får från samma länder. När man ser ut i världen givet sådana problem tror jag starkt på att tänka German:ish och helst konkret Tyskland.