Thesaurus kan ju översättas med synonymordbok men jag tycker inte att det riktigt uttrycker vad som avses i engelskan- Synonym är dessutom ett för smalt ord där fler likheter används nästan regelmässigt.
För media-entiteter är strukturering av information med en thesaurus vad som åtminstone lika mycket som mer flexibelt satta nyckelord kan ha värde i långsiktig strategi. Vi kan illustrera det med värdet EU:s thesaurusEUROVoc kan skapa:
1. EU är i sig nyhets-skapande både direkt som nyhet och påverkande nästan alla andra internationella frågor i världen och lokalt i Europa för det mesta i övrigt. Deras thesaurus är hur de ser på samlat och är målsättningen att den egna information ska struktureras. Det gäller nu både arbete, databaser m.m. Därmed är den också för media en förenkling i bevakningen av EU.
2. Storleken och bredden på EU gör att den är komplett, resurser med långsiktighet är prioriterat och den känns väldigt kvalitativ. Den kan ge en idé eller i vissa frågor direkt vara utgångspunkten för hur man strukturerar områden för nyheter, fakta m.m. kostnadseffektivt.
Hela strukturen stämmer excellent med särskilt morgon-tidningarna men bör fungera bra även som utgångspunkt för övriga nyhetstidningar. I en del (några är den dock stor i som ekonomiska frågor) mer specialiserade områden är den fortfarande bra att titta på men mer komplettering krävs helt säkert.
3. Vidare harmoniserar ju Europa mer och mer. Det verkar inte otroligt att den åtminstone är en utgångspunkt över tiden för de flesta eller alla EU-länder (vad som är beslutat eller hur det ser ut idag har jag inte tittat på).
För media finns mycket mer man kan göra med dimensioner likt dessa över vad som händer över tiden, i olika ämnen och platser i världen. Det kan indikera samband förenklat mer automatiskt som med vad jag brukar kalla nuhetsnät där samband nu indikeras.
Även ger det en indikation om språk och därmed även vad det är för typ av information. EU motsvarar ju väl en kraftigt samarbetande organisation där de kan följas upp utefter strukturen med god motsvarighet men samma sak går så klart att göra med andra informationskällor som Twitter m.m.
I allmänhet utanför nyhets-media och politik tror jag dock att andra strukturer i allmänhet är mycket bättre. Wikipedias kategorier är ett självklart val givet bredd.
En äldre och mycket smalare är ju Roget's Thesaurus från 1852. Även om strukturen inte är intressant för media är den ett bra exempel på några saker man kan fundera över när man skapar träd över kunskap.
Roget's uttrycker vad jag brukar kalla abstrakta koncept och just här efter den tyska filosofen Leibniz logik.
Även om den är gammal är det ett oerhört imponerande verk än idag. Ett sätt att indikera det utanför själva verket är ju att logiken (monader, substanser, relationer o.s.v. även sätt som matematiskt uttryck där det ju kräver viss exakthet som just den tiden var viktig då det ju var då som den moderna vetenskapen föddes där han och Newton är två typiska exempel som står med ett ben i vardera tidsåldern). Leibniz skissade inte var vad han särskilt uppmärksammades förrän säg runt 1900 sett som viktiga tankar.
Nu säljs mycket som kallas Roget's Thesaurus som inte är det. Den igenkänns tryckt på den unika indelningen i koncept med underdelar.
Vi ser huvddelarna nedan (ev. lite olika för en):
Och delarna direkt under:
Dessa kan ha fler underdelar beroende på var vi är upp till två delar ner. Och sedan kommer orden:
Intressant med den är att den illustrerar både risk och möjlighet med enhetliga struktureringar. Denna är skapad väldigt annorlunda från hur en thesaurus, ord eller ordlista vanligen görs. Än idag är den mycket använd.
Att göra ordböcker, ordlistor på samma sätt som normalt idag har visst värde men när det går för långt finns föga värde att ha mer än en därför att de förutom detaljer kring enskilda ord m.m. i princip är det samma. De organiserar informationen likartat och ger därmed var för sig inget utökat värde än att förklara orden. Roget's med en annan struktur ger en alternativ bild av vetande både i språk, filosofi och vetenskap.
När vi organiserar världen med en thesaurus får man inte glömma att vi försöker spegla världen. Oavsett hur eleganta de är blir de inte mer än ett perspektiv.
Det samma gäller statistiskt skapade som Never Ending Language då vi har olika språk i olika situationer där områden vi kan mindre i är vi mindre exakta rörande "nymer" av olika slag i och de flesta av oss kan mindre om de flesta vilket smetar ut språket en aning ungefär som ett medelvärdes-filter på en bild. Båda typerna är viktiga.
Fascinerande nog har Google ännu efter åtminstone tre år inte kunnat lösa flashbuggarna i Chrome. Det är som nyss. Ingen applikation ens med en verklig svår och prestanda krävande uppgift klarar av att hänga datorn så fort något lite oväntad inträffar samtidigt som Youtube i Chrome - här att jag växlar användare där den står och dum läser för att kasta bort Detta emedan min egen socket som samplar Twitter inte ens tappar något.
<&o>
Det ger två områden relaterade till internet förutom sessions-hanteringen för internet där även allvarligare säkerhetsproblem kvarstår utan tycks det ambitionen att hantera dem heller.I det första fallet troligen med viss problemförståelse men för komplext utspritt i det andra fallet mycket troligt inte.
Rent spekulativt är det Googles lastdelning över stora sever-miljöer som ger problemen i båda fallen. Det första kanske medvetet det andra helt säkert inte.
Nu är det väl inte otroligt att UK tar en viss roll här. Men jag kan se visst värde med Sverige istället:
Sverige har ett mycket gott rykte i hela den muslimska kulturer i varje del mer eller mindre. Det går till baka med viss tillväxt över åren.
Viss vana av samarbete med övriga entiteter bör ju finnas från engagemang i andra operationer samt kontinuerliga samarbete som Partnerskap för fred.
Det är ju också en väldigt organisatorisk roll där knappast någon specifik kunskap för vapensystem mer än för området naturlig förståelse. Sådant är ju svenskar duktiga på.
Att det inte är ett NAO-land har värde.
Sverige tar ingen skada av det utan absorberar samtidigt som värde ges oberoende av det både till operationen, till regionen och för Sverige.
Att göra vad som är rätt har alltid värde i sig.
Mer konkret för Sveriges del går det också att se möjligheter:
Excellent uppmärksamhet där operationen nu när den kommit igång visat sig få ett mycket gott stöd men mindre än tror jag av någon förväntade problem.
Det ger goda förutsättningar att ge synlighet och med en positiv association där egentligen varje sådan adderar till konkret möjlighet för företag såväl som medborgare som vill söka sig ut i världen.
Någon orsak att uppleva feghet över de entiteter som uttryckt missnöje med operationen finns inte. Det kommer inte orsaka skada. Att det varit så ytterst lite från dessa som Kina m.fl. är en indikation om rebalansering i världen. Vad som vi säkert var flera som tog tidiga tecken på redan 2009 mot sen-sommaren. Trevligt lugn men stabil.
Förutsättningar till större industriella strukturella samarbeten och affärer blir också mer reella eller sannolika.
Betraktar vi nu detta som ett systematiskt engagemang där man visar tydlighet, ledarskap och personligt engagemang mer än den här idéen om att FN-byråkrati ensamt är en lösning trots stort inflytande också av diktaturer där vi kontinuerligt håller ett tydlig internationell politisk koncept där vi aktivt och uttalat stödjer demokrati har vi 15 år av Schweiz ekonomi som deras riktigt goda år att se fram emot minst samtidigt som värdet för världen är ytterst konkret.
Beakta här endast det värde de mindre insatser vi tidigare gjort längre tillbaka både i Afrika, och Mellanöstern. Och det var ingenting mot vad den kontinuerliga möjligheter finns för.
Argumenten är goda för Sverige. Norge är också ett gott alternativ men samtidigt är ett icke Nato land bättre och Sverige har också som framgår av tidigare lista en del mer unikt just här.
Sedan är ju frågan om man vill? Ledarskap i skeenden där nästan alla andra är större är inte för alla. En del klarar det inte. Där bör man så klart tänka efter oavsett den här frågeställningen.
Detta hör till den underligaste reflektion jag läst rörande Libyen-konflikten:
"Resolutionstexten anger dock kravet på ett omedelbart eldupphör och ett fullständigt slut på våldet och alla attacker på civila, oavsett sida i konflikten."
Det är ett exempel på det dolda hot som när det sprider sig orsakar skada: Orealistiska fantasier om vad som borde göras snarare än att se svårigheten att ens göra det lilla som redan sker. Dessa personer ser alltid ett ideal - enligt dom själva - för vad som borde göras och allt annat är därför fel på något sätt.
Sällan gör de något själva.
Så fort vi inte vågar vara pragmatiska och ta ansvar för besluten det kräver är alternativet inte den föreställningen dessa har om en högre sanning som de tar för given är rätt alternativet utan att ingenting görs.
Givetvis är angrepp på civila oavsett sida fel. Men det innebär inte att kravet på ett eldupphör har stöd i resolutionen eller mer allmänt. Inte heller att det i sig är fel hos frihetskämparna.
Här gäller följande:
Revolutionsrörelsen var till sin natur fredlig.
De angreps.
Därefter har man försvarat sig.
Därför gäller folkrätten. Definiera och tolka den hur du vill men du försvarar alltid ditt liv eller de liv du är ansvarig för med vad som än krävs. Förhoppningsvis aldrig mer än vad som krävdes men viktigt är att inse att krig inte kan med någon realism jämföras med nödvärnslagen där våldstrappan m.m. ska balanseras. Utan här gäller att om realism ska kunna finnas att taktiska och strategiska rörelser finns. Utan möjlighet att göra annat än att skjuta i det direkta hotet finns ingen förutsättning att försvara ditt liv.
Det går aldrig och kommer aldrig att accepteras en annan tolkning.
Och det är aldrig fel att bekämpa en diktatur oavsett om ett direkt hot föreligger eller inte. Aldrig. Där har Sverige viss tradition både i stöd till väpnade och icke-väpnade frihetsorganisationer både statligt och icke-statligt.
Sedan har givetvis också diverse förrädare materialiserats genom åren i Sverige såväl som andra länder som sålt ut sin egen eller andras demokrati och fri och rättigheter till Sovjetunionen, Kuba, arabiska diktaturer, Chile, Kina m.m. eller värre liv och blod till smärta. Fler förrädare finns säkert kvar här även om jag inte alls tror att det skulle gälla Krister Wedin där det nog snarast är en dålig genomtänkt kommentar som kommer från visst engagemang för civilbefolkningen.
Här har vi en till underlighet:
"Den internationella styrkan har här alltså en lika stor skyldighet att ingripa mot överträdelser som utförs av rebellerna som av den reguljära armén. Något som inte framkommit i den politiska eller mediala debatten efter beslutet. Sedan tillkommer ytterligare krav på myndigheterna för att säkra den humanitära situationen."
Vem har den skyldigheten? Problemet för att nå fram till att aktionen överhuvudtaget skett är just att ingen har en sådan skyldighet. Vi ser dock alla fram emot att
Krister Wedin lägger ifrån sig ev. åtaganden eller hindrande kontrakt han kan ha ingått för att resa ner och uppfylla sin skyldighet.
Denna typ av insatser liksom det stöd kamp för frihet överhuvudtaget får kommer sällan och är heller inte någons skyldighet att leverera. Resurser är magra där motståndarna inte sällan har allt. Vi kunde ju bara i går höra att al-Gaddafi har stora penningsummor i Sverige: mer än tio miljarder. Investeringar i oljeindustrin har säkert ofta betalats av utländska företag och föga har investerats i övrigt i landet. Mycket möjligt är han god för belopp som överstiger all begriplighet.
Jag ser inte att Secretary of State Clinton eller President Obama ger olika budskap i citatet nedan. Secretary of State Clinton säger att personer i al-Gaddafi's inre cirkel snarare än al-Gaddafi's har tagit kontakt:
"Secretary of State Hillary Clinton said in an interview Tuesday that people in Qaddafi's inner circle have been "reaching out" to contacts in the region asking, 'how do we get out of this?'
[...]
But on the same day, President Obama said Qaddafi could just be digging in his heels.
'Qaddafi may try to hunker down and wait it out, even in the face of a no-fly zone, even though his forces have been degraded,"
Dessutom känns det som att de pratar om lite olika saker.
al-Gaddafi's personlighet är nu sådan givet den abnorma makt, föga behov att ta andra åsikter, stora ekonomiska skillnader, ett trackrecord där bl.a. flera europeiska länder tillåtit honom att få sin vilja igenom i allt från att familjemedlemmar inte behöver följa lagar och regler här till att tas emot och hyllas även med direkt underliga uppvisningar associerat till det att han troligt inte på något sätt är direkt galen men är väldigt speciell särskilt given helt säkert tämligen kontinuerlig strid för att bibehålla makten. Han slåss för striden mer än annat nu och troligt sedan länge. Pengar och makt ger inte riktigt någon egentlig tillfredsställelse samtidigt som de och kanske excesser liksom den ökade kraft som den hårda striden kan skapa givit honom hunger.
En konsekvens av det är nu att han troligt är känslig för lätt paranoida idéer. Här har han också alla orsaker att vara det. Det är inte otroligt att han avlägsnas av folk i sin närhet tämligen snart för att skapa förutsättningar att nå en lösning medan man fortfarande har viss styrka att förhandla ifrån och utan att möjligheterna att kapitalisera oljan skadas (vilket jag tvivlar skett i någon väsentlig omfattning ännu).
Vem vet? Kanske är det en av sönerna som för dialog här. De har ju arvsrätt också till kapitel o.s.v. Alternativt är det eller båda någon i den direkta fysiska närheten. Det är dom två förutom klanen som säkert redan från dag ett haft beredskap för out-of-band kommunikation som har positioner där det är genomförbart enkelt och där kontroll kan bibehållas (åtminstone en av sönerna kontrollerar ju en viktig del av de stridande förbanden).
Excellent då kan man strunta i att följa det har en fyra fem dagar för innan dess lär vi inte ha något trovärdigt att bedöma. Stridsflygen i alliansen för att skydda den det modiga frihetsälskande folket i Libyen som kämpat hårt med många döda och är hotade i än större antal.
Och så inläggen samlade om jag vill plocka upp någon av anteckningar. Det lyckosamma brädet är givetvis det som har en del saker jag kan vilja ha kvar till annat men ev. glömma ett par eleganta formuleringar kring som jag upplevde då.
Efter att ha tröttnat på alla spam-kommentarer införde jag en kul och lärorik serie för att vaska fram det verkliga värdet från alla seriösa kommentarer tagna tillsammans. Det både förenklade och tydliggjorde för läsarna det viktigaste.
Samtidigt är det ingen risk som förändras nu. Tvärtom lär det bli svårare och viktigast av allt: al-Gaddafi bär uniform. Han är en soldat i Krigsmakten. Han leder krigsmakten. Titeln är rent av officiell. Han faller inom UN mandatet så länge det är flygangrepp. Varför ge honom den möjligheten om det oroar?
"Service/branch Libyan Army
Years of service 1961 – present
Rank Colonel
Commands Commander-in-chief, Libyan Armed Forces"
"What worries NATO planners, however, are Libya's plentiful anti-aircraft guns and light, short-range shoulder-launched missiles — systems which proved very effective against Alliance aircraft during the Kosovo war, said a diplomat who asked not to be identified."
Från: Gadhafi Anti-Aircraft Guns A Danger For NATO
Nej. Därför att det flyg man använder mot marktrupper hade inte något problem rörande detta.
Men jag menar i den här konflikten. Blir det inte UK Eller Frankrike köper de sig säkert hjälp söderut eller kanske österut eller var som helst. Givet att du har dina legosoldater i Libyen kan man nog som krigsherre vänta lite på att få sin del av oljepengarna.
Jag tror knappast det dröjer heller. Up to grab som det är nu. Laglöst.
Oavsett hur otur Tyskland har haft med sina politiker både idag liksom flera gånger i historien har de åtminstone i områden jag följer mycket skickliga forskare och i ordets verkliga betydelse. En forskare kan göra ett gediget och mycket kompetent krävande arbete som adderar ett systematiskt värde men det innebär inte annat än sällan att det har det jag gärna kallar storhet.
Många resultat jag läst som haft denna egenskap har annat än sälla just varit uppmärksammat för det av andra där jag snarare än den mest bombastiska forskningen söker den som för området framåt i den mening att man kan se att de föregår andra större upptäckter.
Det har heller inte varit isolerat (det är sällan det även om det ofta finns en eller några viktiga personer man kan se) utan har rört allt från studier på vilda djur där vi såg intressant forskning om fladdermössens ekolod, ny kunskap om människan och tror jag oerhört viktig grundläggande kunskap om hur centrala nervsystemet och neuroner fungerar där det för det sista under 2011 gick in i tveklös storhet med t.ex. dessa två studier:
Förutom att verkligen tillföra ny kunskap är det också kunskap man kan se har värde från ett mer konkret perspektiv än läkemedel och behandlingsmetoder som det ju dröjer innan det ev. har värde för genom att det ger oss bättre förståelse av hur hjärnan fungerar.
Här kan vi skåda att relationer och ekvationer som bara tagits som givna - jkabelekvationen m.m. - men egentligen kastat bort massor av information varit mer problematiska än bara för det där två viktiga fenomen missats. Dels vad man kan argumentera (även om det från den här studien är en lite längre tolkning) att neuronerna gör motsvarande error-bakc-propagation i något man kanske kan jämföra som besläktat med Monty-Hall problemet. Vidare att axonerna gör oberoende beräkningar och uttrycker vad som kan vara korrelation själva och det ser jag som en indikation på att de bibehåller viktig tillståndsinformation och söker långsam korrelation mellan sådant (vi kan jämföra med NREM som ju inte passat riktigt bra in med andra dröm-tillstånd).
När jag mer systematiskt försökt bredda ut koncept jag hade till min modell valde jag ut tror jag ursprungligen fem eller ses aktörer jag följde särskilt givet prestationer i området språk. De två jag fortfarande ser konkret värde att utvalt besöka och följa oftare (för Max Planck dock endast två gånger per månad eftersom de informerar mer sekventiellt samlat upplever jag och också därför att de tidigare varit svårare att följa direkt då de förr prioriterade webb-information sämre) mer än bara via den allmänna strömmen av pressmeddelanden om forskning, via journaler, och vetenskapsmagazin är Max Planck respektive MIT där både verkligen kompletterar varandra.
Via MIT får man ju också ofta om Harvard gjort något mer än vanligt för dem viktigt också reda på det men MIT:s inriktning är mer relevant från ett implementations perspektiv samtidigt som områden där Harvard riktat en sig har ju större delen av beprövad kunskap redan levererats för många år sedan. För MIT har jag dock varit road av att följa dem lite bredare för att få en vettig lättsam översikt mer runt om teknisk databehandling, fysik m.m.
Även Max Planck trots inriktningen med neuroscience på en väldigt låg nivå (små detaljer mycket exakt) upplever jag som relevant för implementation. Det ger en bättre bild av mekanismerna. Visst hade man bara kunnat tagit kabelekvationen men vilket varde hade det givit? Ingenting. Den kan ha värde om avbildningar ska tolkas men inte för något annat.
Aktörer som föll bort och som jag slutade följa lika regelbundet var University of California, Northwestern (delvis för jag alltid har svårt att minnas deras namn), ett par kanadensiska lärosäten betraktat mer samlat och University College of London.
Samtliga av dem tidigt när ett bredare perspektiv var viktigt gav dock väldigt stort värde. University of California gav det mer avslappnade soliga perspektivet på forskning med deras exkursioner ner i Sydamerika, ibland ovanligare perspektiv och särskilt tidigt 2010 ett flertal riktigt lärorika studier att läsa även för att behöva lära sig en del begrepp där de var lagom introduktioner genom att inte vara lika obegripliga som ex. studien om neuroner runt råttornas "perception" för morrhåren skulle ha varit då. En mycket viktig studie från University of California var också:
Därför att genom jag redan kunde markov processer och forskningen var gjord av och artikeln skriven av en fysiker var den väldigt begriplig för mig där det blev väldigt tydligt ungefär hur denna typ av inlärning och mekanism fungerar. Dess betydelse oavsett det bara rörande fakta som dokumenterades framgår i 4.4 Given information kommer först.
Vidare var det ett stycke väldigt elegant forskning genom att inte bara dokumentera och förklara ny kunskap utan även göra det på ett sätt där det lättare fungerar som byggstenar för andra forskare och företag via noggrant och korrekt beskrivna relationer som också visades genom en modell som implementeras. Det är dessutom ett kvalitetsmått genom att många feltänk som är lätta att göras filtreras bort den vägen. En av de tre trevligaste studier jag läste 2010.
Vi kan för UCL liksom flera brittiska universitet notera att de ofta är ganska praktiskt inriktade mot modeller där de ju gör en hel del runt robotar. Även om forskningen både för det och var för sig håller kvalitet är jag egentligen tämligen tveksam till inriktningen på dom projekten rörande om de egentligen är bra inriktade mot något som kommer ge värde oavsett om vapenindustri, nöje eller ågot annat beaktas. Men det gäller ju många andra liknande projekt i andra länder också där jag upplever att problemet är att man antingen gör en enorm överdriven super grid-satsning som man tror ska magiskt börja lösa problem med massor av CPI:er och inträffar det inte är lösningen alltid alldeles runt hörnet oavsett om det är memristorer eller något annat (mest typiskt för amerikaner och numera tyskar) eller att man reducerar ner alldeles för mycket till enklare algoritmer vi vet inte just gör något spännande där små förändringar tnte kommer tillföra något (mer brittiskt) och varje steg till en mer praktiskt krävande applikation ex. för en robot är bara tror jag massor av tid som bättre hade lagts på smartare algoritmer.
Jag menar helt säkert pågår striderna fortfarande och säkert minst in till i morgon. Det vore ju därmed lämpligt att få saker gjort nu i Libyen så att världen inte sitter med den här sörjan och Norra Afrikan i värsta fall direkt problematiskt istället för förbättrat under kanske tio år eller till och med längre.
Ibland kallar ödet på en man oavsett om det är att hjälpa någon som fryser till döds. Andra gånger kallar det på ett land för en liten elegant operation med få risker och stor vinst. Up and go...
Nu när UN beslutet finns som ju ger ett gediget utrymme och UK, Kanada och Frankrike såväl som Egypten (för den sista att dömma från supplies som går in därifrån nu enligt initierade källor hittade via Google News) är det ju inte så mycket att vänta på om praktiska förberedelser inte krävs.
Detta därför att målsättningen måste vara att med lägsta kostnad i människoliv respektive ekonomi nå det bästa resultatet. Tyngden som trycker mot de kvarvarande konklaverna behöver slås ut där givet att nu möjligheten att ge lite stöd kom nu snarare än tidigt i veckan det kan behövas lite mer direkt både spatiellt och temporalt.
Vidare om vi lämnar den frågan ska heller inte värdet av att göra en kompetent lyckad operation i Libyen underskattas både för det arabiska och västerländska självförtroendet och värdering av den egna förmågan.
Irak och Afghanistan har varit och är problematiska medan vi i Libyen har en villig och stark opposition som välkomnar hjälp. Genom att göra en mycket kompetent insats - och det ska verkligen inte vara något problem där vi inte kan jämföra med Jugoslavien som varit en del av det Sovjetiska blockets sköld och där tillräcklig teknisk kunskap hos officerarna rent av fanns för att utveckla en innovativ metod för att ta ner stealth-plan med - utan det ska inte finnas något relevant hot alls om man slår ut lite småsaker som kan hitta i ev. enstaka stationära luftförsvar. Det är vad som kan vara positivt både för UK och USA särskilt för USA som av allt att döma här inte behöver ta en överdriven roll (vilket kanske hade varit lite problematisk ex. använt som propaganda lättare i andra regioner eller i Libyen p.g.a. bias).
Vidare om detta lyckas finns en positiv ny regim att bygga en långsiktig relation med som kan förvandla Nordafrika med sub-sahara givet förändringarna vi redan sett stabilisera och föra regionen till vad vi mer kan jämföra med dagens Egypten för de norra delarna och mindre problematiska söderut.
Det är dom två väsentliga värdena som bör vara mätbara också i rena pengar. Sedan ligger den säkerhetspolitiska sidan om Libyen går in i kaos och gerilla-krig där det ju tråkigt nog gränsar direkt till Sudan där situationen går åt rätt håll (och jag tror det är viktigt för det är ett land som lidit mycket där även små förbättringar betyder mycket för folket direkt och hela regionen ekonomiskt enligt samma resonemang som tidigare) där ju regimen i norr aldrig varit främmande för att peta runt väpnat i vad som helst oavsett moraliska problem. Sudan är också ett land där vi åtminstone har en numera oberoende agerande krigsherre och kanske kan argumenteras om man "summerar samman" några lite både och fler än så.
Vidare förutom det rent omoraliska sen en djävla har vi nu Bhrain som så fort det blir lite rubriker om i annat land försöker passa på att bete sig ytterst omoraliskt. Givet det är det mycket lämpligt att situationen i Libyen hanteras kompetent därför att:
Libyen har olja där även om inget problem från det är troligt på flera år givet att andra länder som kan öka sin kapacitet finns är en god reserv om det senare kanske oavsett flottbaser m.m. blir aktuellt att isolera dem beroende på hur situationen utvecklas vidare.
En balanserad globalt positiv mer demokratiskt land i den muslimska delen av världen blir viktigare.
Och en kompetent operation här bär också viktig information till Bhrain.
Jag tror att det bästa är att slå till mycket tydligt redan idag. Och lyfta en del av trycket som ligger mot en tämligen dåligt utrustad och utbildad milis. Givet nu track för hur trupperna dragit fram i områden de redan passerat genom ska det väl knappast vara något problem att slå direkt mot trupperna i omgivningarna runt utpost-städerna. Är de på öppnare ytor en bit utanför finns det ju många valmöjligheter där utan att allt för mycket av civila strukturer skadas?
Det här tror jag är bra från vad Reuters citerar någon källa runt:
"French diplomatic sources said military action could come within hours of the U.N. vote, and might include France, Britain and possibly the United States and one or more Arab states."
Från: U.S. support for U.N. Libya move opens new chapter
Och givetvis flera europeiska länder eftersom det nu kräver en del praktiska förutsättningar med flygplan (och kanske en eller ett par zeppelinare om tyskarna ska hjälpa till) m.m.
Detta tror jag också är bra om det stämmer:
"Egypt's military has begun shipping arms over the border to Libyan rebels with Washington's knowledge, U.S. and Libyan rebel officials said.
The shipments—mostly small arms such as assault rifles and ammunition—appear to be the first confirmed case of an outside government arming the rebel fighters. Those fighters have been losing ground for days in the face of a steady westward advance by forces loyal to Libyan leader Moammar Gadhafi."
Från: Egypt Said to Arm Libya Rebels
Det är som jag skrev att när man tar ansvar för något betyder det i bästa fall något och ger kanske hör förändring som redan skett viss stabilitet och möjligen även något som lyfter blicken hos en del från diverse lokala problem med treta runt religiösa frågor m.m.
Så mycket hos människan vet vi ju och sedan länge är relativt. Här kanske också därför att det värderar upp Egyptens innevånares syn på sig själva både på sätt som möjligen är direkt positivt för ekonomi men viktigare även allmänt i att stödja varandra. Men det är svårt att döma från något ändå litet som det här och i ett lite känsligt område varande nu dela ut vapen.
Det här hade ju annars kanske - men inte säkert - varit bättre: Låt Egypten agera proxy i Libyen. Det är svårt att veta hur saker går och det bästa är om Libyerna klarar av saker så mycket de kan själva men lite stöd från luften är nog bara bra.
Nå ska vi sätta någon lämplig musik till inlägget också kanske. Denna kan passa bra eftersom jag nu lyssnat mycket på musiken från amerikanska inbördeskriget ett tag. En intressant egenskap förutom annat jag noterade tidigare är ju avståndet mellan tonerna som banjon skapar. Det är kanske vad vi kan jämföra med det tydligare mellanslag vi har mellan ord i text men inte alls har uttalat på samma sätt när vi talar.
Det är också en lämplig påminnelse om den uttalade skada väpnad konflikt alltid kan leda till där det Amerikanska Inbördeskriget var tror jag den första av de gigantiska mer jämställda krigen (bort-räknande t.ex. Spanjorernas härjningar i Sydamerika) och förebådade Första Världskriget på så många sätt.Ändå ett vackert stycke musik.
Vi människor formas av vår historik. Det skapar bias. Bias är både styrka men kan också få oss att värdera saker fel.
När vi betraktar Ryssland är folk fortfarande oerhört formade av Kalla kriget och deras betydelse övervärderas regelmässigt. Det ska inte vara ett problem att efter dialog nå en punkt där de inte blockerar visst flygstöd för Libyens frihetskämpar.
Lösningen heter gas. Även om det ev. inte är realistiskt att någon i EU kan nå att det kan störas direkt rörande befintliga leveranser har de inte råd att ta risken att en väsentlig aktör oavsett om det är UK, Frankrike o.s.v. ensam utan stöd av övriga engagerar sig mot det de kommande åren som en lätt kontinuerlig fråga.
Vad har Ryssland mer än gasen för utländsk valuta? Tja diverse mer eller mindre underliga affärer med Kina som ger dem stora belopp. En del vapenaffärer. I övrigt väldigt lite.
Jag lade faktiskt en hel del tid för ett par år sedan för att försöka öva upp mig i teckning som en del av övningar för att träna upp hjärnan. Min talang var dock inte den bästa men i ritprogrammet Google Drawings är det mycket enklare när man insett några enkla principer.
Vi kan utgå från följande exempel.
Först för att kommentera det konstnärliga värdet är min syn på sådant generellt formad av hur hur det konkret fungerar i hjärnan där abstrakta värden styrs av allt att döma av flockens värdering (se för en av de senaste studierna Following the herd actually shifts your opinion) innebärande att vi en modern global värld kan vad som helst bära ett abstrakt värde med eller utan också ett abstrakt ekonomiskt värde. Här roade jag mig dock med att anknyta till de fortfarande inte ovanliga föreställningarna bland personer som studerar konst och litteratur utan att själv prestera något om olika skalor för att rangordna konstnärligt genom att addera ett där vanligare utpekat viktigt abstrakt värde: att kommentera en viktig fråga.
Kring motiv känns det ju enklast att ta vid där man en gång i tiden slutade någon gång i 10 - 12 års åldern kanske förutom bilden i skolan. Att återknyta till barndomen är ju också alltid populärt bland kulturskribenter så det är säkert riktigt här.
Så hur vi gör nu dessa, hur får man dem att se tillräckligt bra ut och vad är tillräckligt bra? Tillräckligt bra är en avvägning mot tiden vi vill lägga och där följer jag en enkel princip som styr övrigt och som gör att Google Drawings räcker till: konturer. Får man konturerna rimligt rätt där det inte är ett problem utan snarast en fördel att överdriva för figuren typiska drag så känns det hemvant typiskt.
Principen är det samma som konstaterat för ordning vi tar ut objekt för en kategori, hur lång tid det tar o.s.v. Desto mer typiskt något är för vad det hör till desto enklare är det att uppleva och minnas. Mest typiskt är inte ett genomsnitt utan det som tydliggör de mest troligt förekommande dimensionerna av möjliga motiv som ses som höra samman (t.ex. svansen för olika hundraser). Se även Kategorisera ord utifrån påverkan för prediktion och analys och Kontrast och gränsen mellan ytor.
Är man osäker på hur man gör konturerna för en figur är det bara att utgå från en foto, målning eller dylikt och fånga bara de mest uppenbara och tydliga konturerna och göra dem lite eller mycket förstärkt överdrivna. Det går ju excellent att lägga ett foto bakom när man drar upp linjerna och sedan ta bort den. När man lärt sig principerna behövs det inte längre för motiv med ungefär jämförbara motiv där jag t.ex. efter gjort så för hundar ett par gångar nu lika bra ritar marsvin m.m. utan något bakom. För detta används enklast kurvorna:
Flera delskepnader är praktiskt så att man enkelt kan ändra vad man överdriver och styra om proportionerna allmänt.
Ett problem med Google Drawings är dock att det i alla fall för mig hänger sig regelbundet med en fel-box som kräver att man laddar om. Det är vanligare just för kurvorna.
I sig är det inte något problem därför att ingenting förloras men det uppstår också i samband med att kopiering över Google Docs används vilket gör att praktiken kan ingenting som använder kurvor hanteras den vägen.
Det kan också uppstå för annat men mycket mindre ofta vilket givetvis tydliggör vad det handlar om. Avsnittet om morfologi i Digital image processing av Rafael C. González, Richard Eugene Woods ger i sig inte någon algoritm som jag tror löser detta som mer har gissar jag att göra med samspelet mellan Chrome och Windows men väl gissar jag en del idéer om hur man kan tänka för att slippa sådant här (små bildskärmar där upplösning i Windows är ställd för att få in maximalt medan Chrome använder förstoring är nog vad som orsakar det där kanske viss avrundning ibland skapar ett oändligt många objekt).
Nedan har vi några till jag gjort:
Efter att ha tröttnat på alla spam-kommentarer införde jag en kul och lärorik serie för att vaska fram det verkliga värdet från alla seriösa kommentarer tagna tillsammans. Det både förenklade och tydliggjorde för läsarna det viktigaste.
70% av nöjet med att läsa en brittisk tidning oavsett om det är New Scientiest eller The Economist är ett lätt humoristiskt språk utan att reducera en positiv fakta-gradient. In the beginning... was Pac-Man (NewScientiest, 5 mars 2011) är ett excellent exempel på det.
Svenska och amerikanska tidningar känner sig alltid tvungna att vara så abnormt seriösa kring allt där man inte vågar addera nöje även när det inte skadar värdet i övrigt. Det härrör är kan man spekulera från osäkerhet bland skribenterna relativt vad de skriver om där den längre mer geografiskt och ämnesmässiga spridd England haft så längre skapat mer gedigna traditioner. Själv har jag försökt så smått - varande anglofil - på att anamma den traditionen som ex. nedan:
"Förändring kan vi emellertid uppfatta via fler metoder där vi nedan ser en av dom metoderna (grafen uttrycker den ökade och senare minskade aktiviteten för cirklarna i föregående figurer medan papegojan och pingvinen gör vetenskap roligt)."
Så tilltalande med artikeln i New Scientiest är att den illustrerar något jag sagt så många gånger: det evolutionära värdet av en grundläggande mekanism kan vara enorm och den vana (confirmation bias gång på gång) att förklara varenda företeelse som att det i sig behöver ha värde utan att någon modell eller samlad kunskap ännu kan prediktera samband och relationer i det semantiska nät vi kan säga att vår genetiska information bildar. Mycket är troligt bara resultatet av att föregående mer grundläggande mekanismer har ett extremt högt evolutionärt värde där färgteckning m.m. lika troligt bara är resultatet av det och ev. nytta som skapas t.ex. i romantiska relationer mellan fåglar mer kan komma från inlärning där sådant byggt på samma grundläggande princip kan komma mer eller mindre av sig själv.
Ingenting kan bättre illustrera det än detta citat där polymer av vätecyanid skjutits in i droppe av nitro-bensen med oljesyra på ytan i vatten som medium:
"[When] injected into a simple oil droplet, the gunk endows it with spookily
lifelike behaviour - although crucially it cannot yet reproduce. Like Pac-Man,
an oil droplet doped with tarry junk can sense and respond to its
neighbours and move towards 'food' sources."
Det är som jag har konstaterat kring så mycket - kanske lättare när man följer forskning lateralt över många områden som jag - att oerhört mycket är byggt på grundläggande mekanismer som expanderats ut mot högre komplexitet. I detta försök ser vi redan hur mycket som är givet av den komplexitet och de energisamband som gäller när kemiska samband kombineras med viskositet för medium respektive omgivning.
Oljesyra har vi nedan som bildas av vätecyaniden i reaktion med vatten
Syra går ut som biprodukt och rör oljedroppen i den motsatta riktningen.
Forskaren vid University of Southern Denmark ska nu också försöka testa deras minne. Jag är övertygad om att dom har helt rätt och att detta kommer uppvisa minne. Fördelningen av energilagret i form av polymererna kommer ju ha förändrats och därmed för en population av dem åtminstone är sannolikheten för rörelse i en riktning förändrad.
Vad jag gillar med det här är att givet kostnadsreduktionen för digitala kameror vi sett de senaste tio åren och som knappast lär sluta under överskådlig framtid har vi här med säkerhet en väldigt prisvärd metod för att göra komplexa simuleringar.
Det här tror jag betydligt mer på än memristorer som alla är så upphetsade över. De lär säkert ha ge värde men det här är kostnadseffektivt på nivåer likt föga därför klarar man renhet och avstånd kan man göra oerhört i områden kring stora simuleringar som kräver abnormt i CPU annars med nästan ingenting.
Dessutom liknar dessutom väldigt naiva försök jag gjorde som barn efter att ha läst Lars Gustafsson's Det sällsamma djuret från Norr när den precis kommit ut men givetvis med svamp-organismer. Det felaktiga tänket där såväl som novell-samlingen är givetvis att bakterier eller annan enkel mikroorganism skulle vara något att bygga på när de i verkligheten tror jag redan expanderat ut för mycket i komplexitet över de grundläggande mekanismerna.
Här är jag all on-board. Poängen här är varken att bevisa en princip, skapa liv eller något annat nämnt i artikeln utan att principen går att modellera beteende för populationer med. Åtminstone om man har ett ramverk för det snarare än att ha bekänt sig till den felaktiga idéen att om man gör en liten sak som inte fungerar många miljoner gånger så kommer det plötsligt börja fungera och tänka. Du behöver ha det rätt från början.
Detta. Bara gå till färghandeln och elektronik-butiken. Det är ingen brutal förstoring som krävs för detta.
Dessutom illustrerar det värdet av scouting vettigt utspritt snarare än att låta saker som kanske mer naturligt för människor bunta sig samman där alla oavsett hur esoteriskt sitter och studerar samma beteende.Även om det nu varit känt en tid är det just exempel på vad man inte hittar genom att uteslutande peta runt mer där andra redan sökt (rörande ursprunglig upptäckt).
Passande för skrivet av en brittisk tidning har vi här paralleller med vaz
först introducerat i Jeef Noons debutroman Vurt och dess ursprung likes the Vurt får vi förklarade i Nymphomation där det just är skapat av den polymeriska gegga som de otrevliga reklam-flugorna (ett pseudo-liv som flyger runt och gör reklam för ett hasardspel i sig representerande ett artificiellt liv där vi kanske kan se spelarna som data det utnyttjar (ingenting som är omöjligt från befintliga algoritmer men oändligt många gånger praktiskt i komplexitet mer än vad någon är i närheten av att klara). Vaz-geggan uppvisar en form av primitiv intelligens även extraherad från flugorna och kan t.ex. användas för att dyrka lås med eller som i citatet för att ge en motor förhöjd tillförlitlighet:
"Beetle burned all the way down, over the Princess Road, into the Rusholme maze. Cops
were following, but they were up against three killer factors: Beetle had lover's knowledge of
these streets, all moving engine parts were greased with Vaz, Beetle was hooked on speed." Vurt, Jeff Noon
Dessutom låt oss alla vara ärliga här. Vi använder datorer därför att de ger visst värde men vi vet att de är lätt ondskefulla och i bästa fall inkompetent programmerade och i sämsta fall både inkompetent programmerade och inkompetent använda där fel kommer gång på gång. Oljedroppar it makes sense. Det är gammal hederlig vetenskap från en tid när forskning skedde med väldigt noggranna klockor, fjädrar, lutande plan, vatten som rinner genom rör m.m.
Fenomenala Voice of America som har en tämligen god kompletterande nyhetsförmedling till för internationella nyheter BBC, New York Times och för det svenska perspektivet DN och SVD har följande att berätta:
"Saif al-Islam Gadhafi has told France-based Euronews television that Libyan funds were poured into Sarkozy's 2007 campaign so France could help the Libyan people. But he said Sarkozy has disappointed them. Gadhafi said Libya has documentary evidence of the contributions and is ready to reveal everything."
Det är som framgår från Kina i Libyen och EU:s farligt meningslösa utrikespolitik ingenting som skulle förvåna mig det minsta om det visar sig stämma. När det gäller Afrika är inte som ofta föreställt i Sverige USA den aktör utifrån som petar runt mest utan det är Kina och sedan länge också Frankrike. Det är också som New African tog upp nyligen så att Frankrike i praktiken beskattar flera afrikanska länder utan att de just får något tillbaka för det.
Att Frankrike inte direkt kan argumenteras från vad som är känt för mig (men jag har ingen initierad information och heller har jag inte följt all nyhetsrapportering i närheten av allt) skapat problem i Libyen akut nu tror jag delvis har hindrats av att frågan uppmärksammats av bl.a. New African.
Samtidigt när det gäller Libyen har inte bara Frankrike utan hela EU mycket av tänka över. Att USA inte vill agera direkt för flygskydd är svårt att argumentera emot givet de bias som finns runt USA inte minst respektive och genom att de är lokalt i två arabiska länder i praktisk krigföring eller efterdyningarna av det.
För EU är problematik som kan komma från Libyen om seger inte nås också mycket större. Att slå ut regimens möjligheter att använda helikoptrar och stridsflyg hade och kanske fortfarande kan vända situationen. Alternativet är en långvarig konflikt som inte otroligt kommer sprida sig söderut. Det är ju svårt att argumentera emot gerillan i Libyen om de söker allians entiteter i norra Sudan respektive generaler där som just nu agerar helt oberoende för att få vapen. I så fall är problematiken växande.
Jag hade hoppats att Libyen hade kunnat få EU att få ordning på den totala förlamning och meningslöshet de uppvisar i utrikespolitik där agerande i praktiken i varje fråga är hastighetsbestämmande av den mest långsamma. Det är därför en glädje att se att ett likartat fenomen istället uppvisas av Arabförbundet om uppgifterna som indikeras om att de kan vara villiga att ta ett utökat ansvar är riktiga (se t.ex. After Mideast Uprisings, Will the Arab League Finally Lead?.
Att ta ansvar för något är speciellt. För människor formar det oss och i praktiken tenderar det att begränsa oss till en mer troligt moralisk väg därför att vi öppnar upp oss för att ifrågasättas med en högre sannolikhet. Det är därför alltid positivt när aktörer tar ansvar trots den också högre risken för att fel och misstag kommer begås.
När EU fortsatt är helt cementerad i utrikespolitik är det i praktiken ett EU
som allt mer närmar sig det moraliskt korrupta där nu i fråga efter fråga direkt underliga uttalanden och policy uppvisas av fler och fler. Senast givetvis Italien rörande Libyen men likartat gäller bl.a. Frankrike och en del f.d. Östeuropeiska länder, Danmark m.fl. länder beroende på fråga.
Det är svaghet. Förutom den moraliska problematiken är det dessutom direkt dåligt för ekonomin. Det minskar menar jag den abstrakta värderingen hos medborgarna av EU och EU är dom själva och det drar ner ekonomin. Exakt samma mekanism jag menar kan vara en möjlighet rörande negativa stereotyper: Och så de negativa stereotyperna och menar jag mer än praktiska kostnader varför USA:s ekonomi haft hårda år.
En insats i Libyen hade om det gjorts korrekt med uppvisad kompetens varit excellent därför att förändring som vi alla vet förstärks i hjärnan och tenderar därför när den kommer radikalt att ges en mycket tydlig tolkning oavsett om det är demokratisk förändring eller en entitet som EU som förlamats till meningslöshet som börjar röra sig.
Det är tråkigt att New Scientiest tar med Bar-Yam resultatet i How to predict when a dictatorship is ready to fall då ingenting nytt i hans resultat finns och heller ingenting som har konkret värde.
Värde i detta fall är om resultaten är predikterande. Oavsett att det och massor av likartade samband ofta påstås vara det är det falskt oavsett hur bedrägligt lockande idéen tycks.
Det är inkorrekt på samma sätt som att internet inte predikterar säkerhetsproblem relaterade till internet. Lika lite är det predikterande att säga att etniskt våld är relaterat till storleken på undergrupper.
Sådant är en trivialitet välkänd från en mängd system sedan väldigt lång tid. Det är själva grundförutsättningen för att problem ska uppstå där ju vi sedan väldigt många hundra år redan har sambanden vilka inte skiljer sig radikalt oavsett om vi diskuterar gaser, bakterier eller människor så länge systemet trivialiseras.
Efter att ha tröttnat på alla spam-kommentarer införde jag en kul och lärorik serie för att vaska fram det verkliga värdet från alla seriösa kommentarer tagna tillsammans. Det både förenklade och tydliggjorde för läsarna det viktigaste.
Trivialiseringen här är att vi endast beaktar just detta och antar att utlösande faktorer kommer med en viss hastighet. Expanderar vi givet det utrymmet språket verkar vi ökar givetvis problemen. Predikterande är det först när:
Det kan förutspå tillväxt eller reduktion på problem givet konstant storlek på populationerna.
Kan prediktera givet komplexiteten i antaganden i modellen en rimlig exakthet där ju en modell som bara följer denna mekanism har extremt låg komplexitet och därmed rimligt ska kunna ta ut dag eller vecka vilket det inte klarar.
Systemet är inte predikterande. Betraktar jag världsekonomin 10 år i taget kan jag också förenkla ner till ett system som tycks ha värde t.ex. visa att vikten på container-trafiken är den enda faktor man behöver för att prediktera ekonomin men det är lika löjligt och felaktigt. Precis som Bar-Yam resultat: ett kort kurvsegment som ger en mycket grov skattning av en derivata där man behöver ner på många flera exaktare funktioner. Sådant visar förändring som är förväntad och som kan tas från vilken som helst av många hundra faktorer men som inte fångar plötslig oväntad förändring.
Det finns i sådant inte mer intelligens än en elev i högstaadiet som med en linjal drar en liten linje.
Vi kan lätt konstatera meningslösheten i relationerna genom att betänka att de saknar värde i andra populationer där problem inte alls behöver finnas eller kan öka trots att samma relation reduceras. Ingenting i dennes modell klarar av att indikera när den kommer sakna giltighet. Q.E.D.
Jag tycker att det finns mycket annat tvivelaktigt i artikeln också. Jag menar herregud tala för er själva. Jag såg det waving i många veckor innan. Hence jag började följa Sudan.
Sedan när det gäller kollektivt beteende är följande inte felaktigt men visar att man inte förstått problemområdet:
"The key to predicting regime shifts, says Marten Scheffer of the University of Wageningen in the Netherlands, is to look beyond individual behaviour to seek simple laws that describe a population's collective behaviour."
Nej. Detta är funktioner som finns i individen och samma samband är dokumenterade menar jag sedan relativt lång tid för hur individer hanterar information. Samma mekanismer skalar rekursivt ut för att ge oss gruppens språk och klarar du inte av det för en individ kan du glömma att du klarar av det för 10 000 samverkande. Det är samma sak som idéen att om du inte klarar att få intelligens med ett fåtal neuroner skulle du plötsligt om du skalar upp dem till många hundra miljoner få det. Själv säger jag att om du först inte klarar av att skapa något lika flexibelt intelligent som en snigel inklusive foreging, scouting och immun har du ingenting att göra med att bygga abnormt stora neuronnät. Det är bara slöseri med pengar.
Ännu mer och mer kontroversiellt menar jag att det generella systemet för att hantera grupp-kommunikation härrörande från flock-beteende är en skugg-mekanism som även om den kallas något annat (men aldrig egentligen vad någon påstått sig förstå vad det är) är menar jag just detta. När den dominerar avvägning får vi locomotion där ingen längre ifrågasätter vad det är. Jag visste att mekanismen fanns där länge men det var först nyligen som jag såg vad det motsvarande i den kända psykologin.
Bar-Yam, Scheffer m.m. lägger tid på sådant jag insåg efter cirka en månad back in 2008 var meningslöst på premisserna att det prövats gång på gång utan att sagt mer eller mindre. Det är studerat så många gånger.
Men visst vill man slösa tid på att gå över populationer där allt reduceras ner till medelvärde är det för mig bara värde därför att det adderar statistik som given en grundmodell faktiskt har värde. Även om jag nu tvivlar på att något av värde tillkommer mer än all den excellenta statistik alla möjliga aktörer nu exporterar ut.
Mycket av citaten i artikeln får man direkt en god möjlighet att sätta proportioner på med 22nd United States Secretary of Defense Gates citat:
"We have never once gotten it right."
DOD har ju trots allt ganska bra resurser och tillgång till god statistik just av den typ övriga aktörer citerade i artikeln laborerar med.
För samtliga aktörer i artikeln är menar jag de grundläggande antagandena felaktiga. De söker något annorlunda när ingenting annorlunda finns i mekanism. Detta är bara vad vi människor är och svaret ligger därför i vad som är känt och där i det mest triviala därför detta är just inte komplexa skeenden utan skeenden där komplexitet reducerats lätt att inse genom att antalet vägar en kravall kan gå har reducerats ner till en eller två möjligheter (ibland något mer men poängen inses).
Jag ska inte vara för hård här. Det är möjligt att frågan naturligt är lättare för mig att förstå. Jag blev bara lätt irriterad över hur löjlig artikeln var. Nå det var ju ingen stor artikel utan bara en 1/2 sida och med det utrymmet är det givetvis svårt att göra något bra då antal tecken återspeglar tiden som går att lägga på research d.v.s. det är knappast Debora MacKenzie's fel. Tvärtom tycker jag att hon har sina poänger som skribent vilket är mer än vad man kan säga om många andra.
Och så återigen när ekonomin är lite svagare i världen men den tyska industriella produkten känns - helt felaktivt bedömt - relativt stark ser vi samma tendenser som tidigare. Ett Tyskland som efter två världskrig satt Europa i brand börjar allt mer aktivt peta runt i internationell försvarspolitik:
Det här är ju områden Tyskland förr väpnat försökt ta den politiska kontrollen över. Då precis som varje sådant tyskt försök genom historien blev ett totalt misslyckande där ett gigantiskt antal tyska stridsvagnar, soldater m.m. slösades bort på ett försök till att kontrollera hela den nordafrikanska kustregionen samtidigigt som Arabiska halvön, Indien och kusten hade god täckning av britterna utan att Tyskarna kunde hota dem där även om Egypten hade fallit.
Tyskarnas ständiga misslyckanden i deras illaluktande agenda gör det inte mindre accepterat.
Vad Fritz intresse är i Libyen kan vi bara spekulera om men givet historien är det tryggast för oss alla att tysken håller sig 150 mil från närmaste oljefält.
Återigen kan jag konstatera likt 2010 och antagligen 2009 att ingenting värre att röra vid än kabelekvationen finns. Det förvirrar begrepp därför att konceptet är inte förenklade som alltid påstås och att ingen annan såvitt jag vet nått fram till någon förståelse av funktionalitet snarare än ev. bättre mätmetod (vilket jag egentligen tvivlar på) torde också visa det.
Nu lyckades den återigen förvirra mig. Konceptet pekar på ett synsätt som det inte går att få ihop något med och här tappade jag bort mig så grovt att jag plötsligt inte såg att saker jag redan löst var lösta som indikerat i:
Det är bara riktning precis som vilken annan dimension som helst. Allt sådant kommer ner till visshet där vi kan ta olika perspektiv och där det styrs av behovet i den enskilda situationen.
Det tar inte längre tid att identifiera något i ett ovanligt perspektiv. Det tar bara mer tid att reducera andra möjligheter och välja det svar lämpligt för situationen samt prediktera risker och möjligheter relaterade till det. Precis som högt självförtroende tenderar att ge snabba svar.
Betrakta nu hur de flesta typiskt lär sig språket. Vi hör det analogt och gör vad vi kan jämföra med att sampla det. Innan vet vi ju att det redan har separerats utefter flera dimensioner i lateral geniculate nucleus även om denna lilla i varenda referensbok jag läst i bästa fall nämnd på ett fåtal rader men oftast inte alls.
Där kan vi ju se hur vi får feltolerans rörande det och hur vi kan kvantifiera skillnaden (jämför med Tal med brytning känns oftare lögnaktigt). Jaha men då är det ju bara att låta samma sak ske igen och från alla aktuella perspektiv.
Låter det underligt se det som att når vi en neuron hade den 10 000 - 100 000 dendriter in till sig. Och de neuroner som nås av kommunikation från den har var och en lita många.
Svaret är varken top-down eller buttom-up utan båda och flera gånger varierat från vid behov olika vinklar.
Vidare parallellt i lateral geniculate nucleus till dimension med mönstren av förstärkt skillnad ligger ju där en dimension med detaljer. Och vad är det mer än detaljer? Jo följande:
Avstånd. Växande antal enheter per "sträcka" ger färre vi klarar att särskilja och det relaterar till uppfattat avstånd.
Så vad är saken här? Och hur kan det förklara tidsfördröjning för mental rotation liksom kategorier och allt annat? Det finns aldrig ett rätt svar utan bara ett svar som är mer eller mindre troligt rätt för den aktuella situationen. Vi försöker reducera tiden det tar att hitta det vilket sätter ordningen på datarymd vi kör ner i denna lilla del av hjärnan (om den gör vad jag tror att den gör).
Värdet med denna modell är att skilt från övriga kan här alla försök förklaras från detta tror jag. För fallet när ledtråd rörande försöker med mental rotation ges är tidsbesparingen vad som skapas från att vi redan indikerat och lagt vad vi jämför med. I båda fallen är en av dimensionerna förberedd och när de tas samtidigt båda.
Det handlar om att se samband och för det fanns välfungerande begränsade funktioner. Där dessa antas användas igen. Frågan därifrån är bara hur man modellerar det på ett sätt där man bättre löser problem.
Låt oss förklara det från ett ytterligare ett perspektiv. Nedan ser vi hur pingvinen gjordes med Google Drawings. även när vi har delarna en bit ut från varandra kan vi se att det är en pingvin därför att vi har ledtrådar som sätter sökrymden och delarna har ungefär rätt relativa skillnad mot varandra.
Nu givet ankor har pingvinens fötter blivit ankor.
På samma sätt när förväntat kontext bryts har vi svårigheter att se klart. Det finns ingen anledning att separera mellan kontext från inlärning, vad vi accepterat i ögonblicket, värdering av en expert, vad situationen tidigare indikerat är meningsfullt som perspektiv o.s.v. Vi handlar i någon mening bara med vår visshet om vad som ger bäst visshet för lägsta tankemöda.
För våra ankor kommer de nu vara ankor i den första bilden också. Därför när jag indikerar släktskapet och att de kan vara både också accepterar vi det om vi ser det. Trots att vi här vet att båda perspektiven är falska.
Det har inte med rätt svar så mycket som vad som troligast för situationen vi har störst visshet om utifrån ett antal perspektiv är rätt tolkning. Den intresserade kan kanske se en förklaring av ett helt annat välkänt fenomen i det här där vi också kan acceptera en sekundär världsbild men utan konkurrerande värdering: hypnos. Här ligger dock också den egna tolkningen också vilket torde vara skillnaden där vi annars väger sådant samman med varandra för åtminstone vår erfarenhet i efterhand och antar jag också just som relativ skillnad från olika perspektiv.
Nå oavsett hur meningslöst det är att rört vid kabelekvationen igen kan det i alla fall ha haft värde att sparka lite allmänt på fysikerna igen. Även om få här lär läsa det kommer de allmänt undan alldeles för lätt bara igen att valt ett brutalt tråkigt ämne att specialisera sig på. Folk kan tycka annorlunda men tänk A-bomb. Och vad är alla prylar vi blev lovade som barn? Punkt till punkt kommunikation, flygande bilar m.m. Knappt något har levererats... Och de bara fortsätter och fortsätter: maskhål bla bla. Gör klart det vi alla uppfattar att vi lovats först. Gör t.ex. en energisnål stargate. Tycks knyta samman allt mycket.
Fördelen är att det ger Egypten ett ansvar att leva upp till vilket kanske förbättrar deras självförtroende framöver. D.v.s. man har - eller förhoppningsvis kommer - införa fria val i det egna landet och stödjer nu Libyen i det med.
Samtidigt är uppgiften inte allt för krävande. De behöver i princip slå ut Libyens styrkor i luften inklusive helikoptrar och stridsflyg samt beväpna och snabbutbilda frihetskämparna i öst på lite tyngre modernare vapen.
Via riktat smalt bistånd till Egypten för det behöver uppgiften i sig varken vara dyr eller komplicerad. Det finns ex. inget som hindrar att andra flyger under den samlade egyptiska ledningen i interventionen.
Här behöver man också se att en beredskap att ge väpnat stöd när det är nödvändigt på ett sätt där man inte gör mer skada än nytta är nödvändigt. D.v.s. tänka energieffektivt: faktiska resultat till minimal kostnad i skada och med maximerad nytta. Att som EU och USA gör idag agerar först när en katastrof redan är på väg att bli faktum innebär att kostnaderna för att lösa problemet gått från cirka 30 miljoner för en liten diskret riktad slagstyrka för att riktat lösa problemet al-Gaddafi snart kommer ligga på gigantiska hundratals till flera miljarder även för en mycket kort insats.
I New Scientiest har vi en excellent artikel och en av de trevligaste lättsamma ändå med värde jag läst på kanske en till två månader: The Power of the abstract.
Ett perspektiv på ett närliggande ämne som intresserar mig men ändå inte exakt samma. Inga direkt hårda fakta men mycket av dimension och yta som uppmuntrar till att fundera själv. Jag tror säkert jag kommer läsa den en tredje gång.
Jag har heller absolut ingenting emot teoretiska fysiker men jag menar att de bäst inte klumpar samman sig i ett fåtal områden utan givet att man inte följer ett bevisat spår mot ett konkret mål utan letar möjligheter ger scouting mer. Jag tvivlar också starkt på att någon har ett exempel från historien där så många utna konkret arbetande på samma sak utan att komma närmare givet något resultat överhuvudtaget. Tvärtom har vi ju motsatta exempel som alla osm slösade bort tid på att söka topologiska lösningar rörande Perelman's proof.
Vad är det underliggande problemet? Språk är kraftfullt. Vi optimerar värdet samarbete ger och i det ligger i att vi värderar gruppens åsikter och hos yngre forskare som börjar sin forskning visst förtroende för att vägen som indikeras är görlig. Det väger tyngre än att sätta sig med papper och penna och titta efter vad P(nästa kanske är något av värde | många många personer som producerat enorma mängder utan en enda träff) som för strängteorin. Där man ju också bekräftar varandra som har befintligt "investerat" en massa tid på det.
Det skulle vara en gigantisk överraskning om det inte kommer ge ordentligt mer upptäckter om sådant begränsas till kanske maximalt 5 - 6 st och man arbetar i olika områden utan att konvergera mot falska maximum.
Historisk har jag dock absolut inget emot området som sådant. Varande ett lätt esoteriskt område var ju matematiken aldrig svår åtminstone för kvantmekaniken och ett par till vi hade tror jag redje året på teknisk fysik. Kvantkemin tidigare gjorde egentligen mycket mer sense praktiskt men då hade vi ju privlegiet att fortfarande ha Hägg där jag förestämmer mig att man nu har något lättsammare fyllt av helt obevisade spekulerade idéer om enorma hål som sträcker sig över universum m.m.
Här har vi istället ett verkligt problem med praktiska implementationer. Kabelekvationen är en gammal fiende till mig från 2009 när den nära nog drev mig till vansinne. Givet att jag nu satt och roade mig en aning med perceptionens gamla lagar där man kan uppleva att det finns en del samband som går att förenkla ner för att spara tid och öka effektivitet rörande samband runt entropi för att detektera förändring relaterat till information men där också en energiaspekt ev. har viss betydelse även i approximationen mer rörande vad som modelleras sökte jag efter fler lagar.
Lagar från en enklare mycket mer noggran tid när forskare var väldigt exakta och mätte med en stor klocka medan de stel i ryggen blickade rikt fram medan de väntade på en ny testserie att skriva ner för att på kvällen förhand plotta upp det gång på gång sökande samband och orrelation (sedan kom modern medicin och de blev alla glada och började med forskning som verkar trevligare eller pysslar med stora instrument som fMRI och båda har stort värde men p.s.s. har det minst sagt poänger att ta sig en titt bakåt) råkade jag för att försöka hitta en till trevligt noggrant mätt relation som går att ta in i en samlat bijective funktion där man ka få 1 - 1 men också projisera ner till en mindre mängd ramla in på The Length Constant i Wikipedia från Google (mer komplett och korrekt förklarad i length constant från cable theory i Scholarpedia).
Det är oerhört svårt att se hur kabelteorin egentligen ska kunna fungera som modell annat än för de minst intressanta fallen och kanske även då att viktig information skärs bort. Även när man ser det som jag gjorde för absolut gehör är det en förenklad bild:
"Även om denna förklaring var tilltalande är den en aning förenklad utan att förklara mer. Låt oss därför lämna bias från signalbehandlingens sampling och inse att det här måste vara koncept som varit möjliga att återanvända för allt möjligt."
Från: 3.9 Absolut gehör visar hur neuroner söker exakthet respektive samarbetar
När det kommer till att uttrycka korrelationen för den bättre lösningen som följer på det har vi dock fortfarande ett litet mysterium (även om förenklingen som görs efter givetvis när vi nu arbetar med bayesianska samband kommer gå lika bra oavsett vad den faktiska kanalen är)
Den närliggande korrelationen är absolut inget problem att fånga på detta sätt och vad vi ser att dendriterna gör. Samtidigt gäller att även om samband uttrycks via kolonnerna räcker inte det för att skapa den meningsfullhet som vi konkret från oss själva vet är verklig (antar vi här där vi ju också kan konstatera från bl.a. denna studie att ord som ju uttrycker interferens inte nödvändigtvis aktiverar några inarbetat antagna särskilda språkcentrum: Neural Circuits Used in Processing Basic Linguistic Phrases Identified. Låter för mig som vi har out-of-band data som passeras men jag har inte hunnit läsa mer än pressmeddelandet men det tycks ju tydligt nog). D.v.s. längre korrelation även i respektive "platta värld" måste också till.
Här är det då svårt att kabelekvationen infört en massa förenklingar där man först och främst approximerar bort den korrelation som redan dendriterna kan uttrycka. Men det exakta felet ser jag inte men låt oss resonera lite och vi börjar med:
"The spatial extent of neurons provides both opportunity and difficulty. As an example of the former, a complex dendritic tree allows a neuron to receive a large number of synaptic inputs (hundreds of thousands in the case of the Purkinje cell!). Furthermore, the inputs can interact in highly nonlinear ways in the dendritic tree which goes well beyond just summing them up, thus allowing dendritic computations.
On the other hand, the fact that synaptic inputs are collected far away from the soma leads to the inherent difficulty that, when they arrive at the soma, they will be filtered and attenuated. That is, the current that is seen at the soma will be very different (usually much smaller and of a different shape) than the current that is injected at the site of the synapse."
Och visst är dendriterna komplexa räknemaskiner bland det mest fantastiska vi har i hjärnan. Där uttrycker vi korrelation men kastar vi sedan bort större delen av den informationen bara för att uttrycka en ner trivialiserad mer eller mindre? Och om så varför klarar inte förenklade modeller även när de växt sig stora av ens i närheten av ganska jämförbart enkla biologiska nätverk med lite skalning?
Så låt oss anta att förutom information antaganden som uttrycks framåt gäller det korrelation som filtrerats och kan vara fortsatt mer komplext än linjärt upp eller inte lika mycket upp (där ju om vi inte når tröskelvärdet allt data skulle vara borta om vi inte når det senare trots att det i sig kan vara mycket värdefullare information för andra neuroner om det är ovanligt d.v.s. indikerar problem med hela processen).
Nu har vi nått axonen där kabelexaktionen ska gälla. Vad menar de egentligen med e här och lambada? Är det verkligen elläran som de hamnat i eller är det vågrörelselära och i så fall är det verkligen vad som kan approximera dendriterna? Jag begriper inte hur de får ihopp den för neuronerna i något intressant fall och egentligen är jag inte säker på att de beräknar vad de tror. Kanske något annat som uttrycker samma sak ungefär i vissa fall. Någon borde ta och ta fram en enkel och sund formel här lämplig för enkla män som jag: relativa distanser, enkla igenkänningsbara polära kordinater, inga antaganden om att vissa saker inte har någon betydelse när det tycks ha det o.s.v. Sund matematik. Utan all den här subkulturen som växt fram i medicinen där den har som en egen helt meningslös syntax för matematik och fysik som troligen mest försvårar för dom själva.
Så låt oss kliva över den och cellkärnan och besökas våra glada vänner synapserna. De tar ju nu som vi alla vet emot information via återupptagning där det ju i princip är vad jag först skrev men som är felaktigt: derivata av den funktion dendriterna i ett perspektiv kan sägas ha integrerat (men som vi enklare oraktiskt oftast tillräckligt hellre ser som att de tagit ner exponenten på data och uttryckt icke-linjära samband precis som : Dr. Ernst Niebur från Hopkins skriver i Scholarpedia) där vad som nog är fallet är fallet jag skrev innanför parentes samt att de särskilt fångar också vissa typer av förändringar medan det är axon som löser integralen (eller hur vi beroende av modell ser det där andra alternativ kan göra det lika bra och implementerat för prestanda också de som är snabbare men vi återvänder till det längre ner).
Skulle nu återupptagning bara vara att återta kemisk energi hade vi ju rimligen inte avfyrat sådana mängder för mycket där ju nedskalning och ändå ha feltolerans rimligen måste vara möjligt. Vill vi däremot uttrycka vår relativa hastighet och fånga korrelation framför rörande det är det en helt annan sak. Då har vi också en väg att implicit kunna ta emot felkoder som vandrar i den direkta närheten och kanske längre än så (men i så fall när vi när aktivitet är lugnare).
Men vi behöver också lokaliserad hantering av korrelation med ett tillstånd där dendriterna konkret inte tycks riktigt räcka till givet var de befinner sig och givet att de redan hanterar en hel del mycket viktigare under större delen av vår evolution samtidigt som de implicit via ökad närhet till synapser också uttrycker ett långsamt fast tillstånd.
Det logiska svaret givet längd och därmed faktisk komplexitet av förändringar i utsträckning och form givet signalförstärkningen där jag också hittade ett par studir (finns (nästan sist efter övriga länkar om wavelets) som pekar på det d.v.s. nästan ingenting för ett så komplext område och det säger oss egentligen inte så himla mycket mer än att vi nu kan ex. (beroende på hur vi vill se det) integrera en funktion uttryckt av axonen över korrelationer (t.ex. i form av uttryckt förändring som entropi eller varians för olika tider där man efter ett tag börjar om och överlagrar data) väldigt konkret som vi skulle se funktionen uttryckt fysiskt följande formen men här i kanske (jag gissar där jag inte har en aning vilken feltolerans som ligger här men den kan vara bättre än man tror)) fem kanske sex dimensioner från formen.
Varför skulle feltoleransen ev. vara låg? Vad är mängden som omger oss? Nå i den direkta närheten liksom över längre avstånd uttrycks förändringar i laddning och spänningsförändringar. Även om dessa kan påverka oss är det antingen meningsfulla rörelser eller vad som approximerar för oss i axonens runda löpande slumpmässiga vilket i båda fallen bör ge oss feltolerans respektive meningsfull långsam information.
Arbetar vi aktivt kommer den långa korrelationen kanske ha väldigt liten påverkan men kan av och till annars ha mer uttalad effekt. Är det väldigt slumpmässigt lär approximationsmetoden mindre troligt konvergera.
Här har jag dock vad denna lilla (om än i bilden uttryckt i en "platt" förenklad värld och med lite saker som inte medtagna där heller men det framgår väl ett perspektiv som man kan se på det) intelligens kan klara om den behöver för vissa positioner men oftast bara kan approximera utan att engagera sig i detaljer alls i de nedre sannolikhetsuttrycken just för korrelationen:
Många pratar alltid fourier runt neuroner men man ska ju ha klart för sig att givet dess enorma applikationer sedan evigheter snart nog och används i de flesta områden har folk ett bias. Varför skulle det vara något som motsvarar fourier? Visst jag kan se hur det tycks meningsfullt här men det finns många andra transformmetoder som kanske (vem vet något säkert) bättre uttrycker det och och kanske är wavelet av någon särskild typ trevligare givet att axonen har ganska lång utsträckning och vi vill ha feltolerans samt uttrycka många många dimensioner:
Se t.ex. University College of Londons arbeten för wavelets där jag såg något väldigt intressant 2009 men jag är inte helt säker på att jag hittade den nu men dessa visar alla excellent flexibiliteten både i de små detaljerna och att göra stora signaler också.
THE INTEGRATION OF BOTTOM-UP AND TOPDOWN SIGNALS IN HUMAN PERCEPTION IN HEALTH AND DISEASE också från UCL har vi också en liten sammanfattning för dom som glömt dem efter att ha hjärntvättats med all fourieranalys i allt från matematik till vågrörelselära och annat otrevligt (det är fullt förståligt att folk efter ett antal år av det snart börjar se hela världen som fylld av vågor snarare än att det ofta är bara approximationsmetoder (kanske jag blev lite baffled av axonen här och gillar egentligen inte detta även om det givetvis är vad man approximerar utanför relationerna som gäller där).
"Wavelets are simple oscillating amplitude functions of time, with a zero mean amplitude (Samar et al., 1999). They are relatively localised in time and frequency space with large fluctuating amplitudes during a restricted time period and very low or zero amplitude outside that time period (see Figure 2.11). This localisation property allows one to follow the time course of component structures in the MEG signal. Wavelets can take a variety of shapes. For the analysis in this thesis, the Morlet wavelet, also known as the Gabor wavelet, is used. These are complex functions with real and imaginary parts consisting of a harmonic oscillation windowed in time by a Gaussian envelope. They are particularly suitable for analysis of oscillatory activity due to their sinusoidal nature (see Figure 2.11)"
Men vi säger oss detta? Tja åtminstone någonstans där vi konvergerat behöver det inverka på något som är lite "ortogonalt" mot signalsubstanserna och dessutom gjort det försåtligt i stealth utan att någon lakt märke till det kan överföra energi tror jag. Kanske är det inte mer avancerat än att spänningsförändringar både rörande detta och återupptagning påverkar ATP? Men jag verkligen ingen aning. Men för mig tycks det lite misstänkt beteende av den att både hålla till inne i cellerna men också röra sig mellan cellerna och särskilt till glia om denna studie stämmer: ATP: an extracellular signaling molecule between neurons and glia Även om vi accepterar det har vi dock bara balanserat den krotare korrelation som dendriterna uttrycker och som inte ska gå att passera igenom axonen.
Vidare trots att man utgår från ett fall där korrelation uppenbart måste ha skett givet man säger om lambda har man stängd alla dörrar till att det kan ske utan att öppna några nya möjligheter.
"During early embryogenesis, glial cells direct the migration of neurons and produce molecules that modify the growth of axons and dendrites. Recent research indicates that glial cells of the hippocampus and cerebellum participate in synaptic transmission, regulate the clearance of neurotransmitters from the synaptic cleft, release factors such as ATP, which modulate presynaptic function, and even release neurotransmitters themselves."
Utan att brytt mig att förläsa mig på glia celler kan vi ju dock se i hur de uttrycker sig mot omgivningen och deras strategiska placeringar i rymden för att kunna hålla kontakt just är optimerade för att fånga korrelation och det över längre avstånd:
Kanske är de lite som en semafor både i traditionell betydelse som kanal och som i datavetenskapen. Signalerar och gör det lite mer skyddat för viktigare saker.
Eller vad vi kan jämföra med myrornas mer inarbetade kraftigare doftspår som de alla bidragit till:
"Myror hanterar mycket av sin kommunikation direkt "analog" där de kan minnas enskilda vägar, uttrycka skador, information om risker m.m. med dofter och doftspår (se Current Bilogy) [3] för en sammanfattning av flera tekniker). Långa vägar som inkluderar mindre vägar och går över större områden kan de uttrycka tillsammans där de var och en förstärker och adderar information. Vi kan jämföra det med människans motoriska och perceptiva nätverk där vi just lagrar större datamassor i meningsfullt komprimerade mönster och som representerar oerhört mycket av vad vi är."
Från: Evolution: Hur vi fick vårt språk och blev människor
Där vi säkert har flera system som opererar över olika kanaler, avstånd och dimensioner (ungefär som vi kan samtala, köra bild - motsvarande detta om det är ATP givetvis eftersom det konkret både förbrukar och överför energi - eller surfa och telefonera m.m.).
Vad ska vi nu korrelera detta inlägg med för musik? Notera här att Ray Charlge förstärker åt sig själv genom att uttrycka musiken också med kroppen. Frågan är för neuronerna (där ju vad vi diskuterat här kanske bl.a. inverkar på detta även om det skulle förvåna åtminstone mig om det inte ligger i dendriterna om skillnaden han uttrycker med kroppen är relativa eller absolut?
Jag har inget svar på den sista frågan. Man optimerar så lite på sådana sinnen allmänt tror jag när man är seende så det blir svårt att ens relatera till det oavsett trummande, dans m.m. Visuella cortex är massivt. Medan nog doftens perception förlorat länge för oss alla oavsett om vi är seende eller inte:
