Återigen kan jag konstatera likt 2010 och antagligen 2009 att ingenting värre att röra vid än kabelekvationen finns. Det förvirrar begrepp därför att konceptet är inte förenklade som alltid påstås och att ingen annan såvitt jag vet nått fram till någon förståelse av funktionalitet snarare än ev. bättre mätmetod (vilket jag egentligen tvivlar på) torde också visa det.
Nu lyckades den återigen förvirra mig. Konceptet pekar på ett synsätt som det inte går att få ihop något med och här tappade jag bort mig så grovt att jag plötsligt inte såg att saker jag redan löst var lösta som indikerat i:
Det är bara riktning precis som vilken annan dimension som helst. Allt sådant kommer ner till visshet där vi kan ta olika perspektiv och där det styrs av behovet i den enskilda situationen.
Det tar inte längre tid att identifiera något i ett ovanligt perspektiv. Det tar bara mer tid att reducera andra möjligheter och välja det svar lämpligt för situationen samt prediktera risker och möjligheter relaterade till det. Precis som högt självförtroende tenderar att ge snabba svar.
Betrakta nu hur de flesta typiskt lär sig språket. Vi hör det analogt och gör vad vi kan jämföra med att sampla det. Innan vet vi ju att det redan har separerats utefter flera dimensioner i lateral geniculate nucleus även om denna lilla i varenda referensbok jag läst i bästa fall nämnd på ett fåtal rader men oftast inte alls.
Där kan vi ju se hur vi får feltolerans rörande det och hur vi kan kvantifiera skillnaden (jämför med Tal med brytning känns oftare lögnaktigt). Jaha men då är det ju bara att låta samma sak ske igen och från alla aktuella perspektiv.
Låter det underligt se det som att når vi en neuron hade den 10 000 - 100 000 dendriter in till sig. Och de neuroner som nås av kommunikation från den har var och en lita många.
Svaret är varken top-down eller buttom-up utan båda och flera gånger varierat från vid behov olika vinklar.
Vidare parallellt i lateral geniculate nucleus till dimension med mönstren av förstärkt skillnad ligger ju där en dimension med detaljer. Och vad är det mer än detaljer? Jo följande:
Avstånd. Växande antal enheter per "sträcka" ger färre vi klarar att särskilja och det relaterar till uppfattat avstånd.
Så vad är saken här? Och hur kan det förklara tidsfördröjning för mental rotation liksom kategorier och allt annat? Det finns aldrig ett rätt svar utan bara ett svar som är mer eller mindre troligt rätt för den aktuella situationen. Vi försöker reducera tiden det tar att hitta det vilket sätter ordningen på datarymd vi kör ner i denna lilla del av hjärnan (om den gör vad jag tror att den gör).
Värdet med denna modell är att skilt från övriga kan här alla försök förklaras från detta tror jag. För fallet när ledtråd rörande försöker med mental rotation ges är tidsbesparingen vad som skapas från att vi redan indikerat och lagt vad vi jämför med. I båda fallen är en av dimensionerna förberedd och när de tas samtidigt båda.
Det handlar om att se samband och för det fanns välfungerande begränsade funktioner. Där dessa antas användas igen. Frågan därifrån är bara hur man modellerar det på ett sätt där man bättre löser problem.
Låt oss förklara det från ett ytterligare ett perspektiv. Nedan ser vi hur pingvinen gjordes med Google Drawings. även när vi har delarna en bit ut från varandra kan vi se att det är en pingvin därför att vi har ledtrådar som sätter sökrymden och delarna har ungefär rätt relativa skillnad mot varandra.
Nu givet ankor har pingvinens fötter blivit ankor.
På samma sätt när förväntat kontext bryts har vi svårigheter att se klart. Det finns ingen anledning att separera mellan kontext från inlärning, vad vi accepterat i ögonblicket, värdering av en expert, vad situationen tidigare indikerat är meningsfullt som perspektiv o.s.v. Vi handlar i någon mening bara med vår visshet om vad som ger bäst visshet för lägsta tankemöda.
För våra ankor kommer de nu vara ankor i den första bilden också. Därför när jag indikerar släktskapet och att de kan vara både också accepterar vi det om vi ser det. Trots att vi här vet att båda perspektiven är falska.
Det har inte med rätt svar så mycket som vad som troligast för situationen vi har störst visshet om utifrån ett antal perspektiv är rätt tolkning. Den intresserade kan kanske se en förklaring av ett helt annat välkänt fenomen i det här där vi också kan acceptera en sekundär världsbild men utan konkurrerande värdering: hypnos. Här ligger dock också den egna tolkningen också vilket torde vara skillnaden där vi annars väger sådant samman med varandra för åtminstone vår erfarenhet i efterhand och antar jag också just som relativ skillnad från olika perspektiv.
Nå oavsett hur meningslöst det är att rört vid kabelekvationen igen kan det i alla fall ha haft värde att sparka lite allmänt på fysikerna igen. Även om få här lär läsa det kommer de allmänt undan alldeles för lätt bara igen att valt ett brutalt tråkigt ämne att specialisera sig på. Folk kan tycka annorlunda men tänk A-bomb. Och vad är alla prylar vi blev lovade som barn? Punkt till punkt kommunikation, flygande bilar m.m. Knappt något har levererats... Och de bara fortsätter och fortsätter: maskhål bla bla. Gör klart det vi alla uppfattar att vi lovats först. Gör t.ex. en energisnål stargate. Tycks knyta samman allt mycket.
