Nu är det väl inte otroligt att UK tar en viss roll här. Men jag kan se visst värde med Sverige istället:
- Sverige har ett mycket gott rykte i hela den muslimska kulturer i varje del mer eller mindre. Det går till baka med viss tillväxt över åren.
- Viss vana av samarbete med övriga entiteter bör ju finnas från engagemang i andra operationer samt kontinuerliga samarbete som Partnerskap för fred.
- Det är ju också en väldigt organisatorisk roll där knappast någon specifik kunskap för vapensystem mer än för området naturlig förståelse. Sådant är ju svenskar duktiga på.
- Att det inte är ett NAO-land har värde.
- Sverige tar ingen skada av det utan absorberar samtidigt som värde ges oberoende av det både till operationen, till regionen och för Sverige.
Att göra vad som är rätt har alltid värde i sig.
Mer konkret för Sveriges del går det också att se möjligheter:
- Excellent uppmärksamhet där operationen nu när den kommit igång visat sig få ett mycket gott stöd men mindre än tror jag av någon förväntade problem.
- Det ger goda förutsättningar att ge synlighet och med en positiv association där egentligen varje sådan adderar till konkret möjlighet för företag såväl som medborgare som vill söka sig ut i världen.
Någon orsak att uppleva feghet över de entiteter som uttryckt missnöje med operationen finns inte. Det kommer inte orsaka skada. Att det varit så ytterst lite från dessa som Kina m.fl. är en indikation om rebalansering i världen. Vad som vi säkert var flera som tog tidiga tecken på redan 2009 mot sen-sommaren. Trevligt lugn men stabil.
Förutsättningar till större industriella strukturella samarbeten och affärer blir också mer reella eller sannolika.
Betraktar vi nu detta som ett systematiskt engagemang där man visar tydlighet, ledarskap och personligt engagemang mer än den här idéen om att FN-byråkrati ensamt är en lösning trots stort inflytande också av diktaturer där vi kontinuerligt håller ett tydlig internationell politisk koncept där vi aktivt och uttalat stödjer demokrati har vi 15 år av Schweiz ekonomi som deras riktigt goda år att se fram emot minst samtidigt som värdet för världen är ytterst konkret.
Beakta här endast det värde de mindre insatser vi tidigare gjort längre tillbaka både i Afrika, och Mellanöstern. Och det var ingenting mot vad den kontinuerliga möjligheter finns för.
Argumenten är goda för Sverige. Norge är också ett gott alternativ men samtidigt är ett icke Nato land bättre och Sverige har också som framgår av tidigare lista en del mer unikt just här.
Sedan är ju frågan om man vill? Ledarskap i skeenden där nästan alla andra är större är inte för alla. En del klarar det inte. Där bör man så klart tänka efter oavsett den här frågeställningen.
