EU:s problematik och pengarna Sarkozy fick av Libyen

2011-03-16

Fenomenala Voice of America som har en tämligen god kompletterande nyhetsförmedling till för internationella nyheter BBC, New York Times och för det svenska perspektivet DN och SVD har följande att berätta:

"Saif al-Islam Gadhafi has told France-based Euronews television that Libyan funds were poured into Sarkozy's 2007 campaign so France could help the Libyan people. But he said Sarkozy has disappointed them. Gadhafi said Libya has documentary evidence of the contributions and is ready to reveal everything."

Från: Gadhafi's Son Says Libya Funded Sarkozy Campaign

Det är som framgår från Kina i Libyen och EU:s farligt meningslösa utrikespolitik ingenting som skulle förvåna mig det minsta om det visar sig stämma. När det gäller Afrika är inte som ofta föreställt i Sverige USA den aktör utifrån som petar runt mest utan det är Kina och sedan länge också Frankrike. Det är också som New African tog upp nyligen så att Frankrike i praktiken beskattar flera afrikanska länder utan att de just får något tillbaka för det.

Att Frankrike inte direkt kan argumenteras från vad som är känt för mig (men jag har ingen initierad information och heller har jag inte följt all nyhetsrapportering i närheten av allt) skapat problem i Libyen akut nu tror jag delvis har hindrats av att frågan uppmärksammats av bl.a. New African.

Samtidigt när det gäller Libyen har inte bara Frankrike utan hela EU mycket av tänka över. Att USA inte vill agera direkt för flygskydd är svårt att argumentera emot givet de bias som finns runt USA inte minst respektive och genom att de är lokalt i två arabiska länder i praktisk krigföring eller efterdyningarna av det.

För EU är problematik som kan komma från Libyen om seger inte nås också mycket större. Att slå ut regimens möjligheter att använda helikoptrar och stridsflyg hade och kanske fortfarande kan vända situationen. Alternativet är en långvarig konflikt som inte otroligt kommer sprida sig söderut. Det är ju svårt att argumentera emot gerillan i Libyen om de söker allians entiteter i norra Sudan respektive generaler där som just nu agerar helt oberoende för att få vapen. I så fall är problematiken växande.

Jag hade hoppats att Libyen hade kunnat få EU att få ordning på den totala förlamning och meningslöshet de uppvisar i utrikespolitik där agerande i praktiken i varje fråga är hastighetsbestämmande av den mest långsamma. Det är därför en glädje att se att ett likartat fenomen istället uppvisas av Arabförbundet om uppgifterna som indikeras om att de kan vara villiga att ta ett utökat ansvar är riktiga (se t.ex. After Mideast Uprisings, Will the Arab League Finally Lead?.

Att ta ansvar för något är speciellt. För människor formar det oss och i praktiken tenderar det att begränsa oss till en mer troligt moralisk väg därför att vi öppnar upp oss för att ifrågasättas med en högre sannolikhet. Det är därför alltid positivt när aktörer tar ansvar trots den också högre risken för att fel och misstag kommer begås.

När EU fortsatt är helt cementerad i utrikespolitik är det i praktiken ett EU som allt mer närmar sig det moraliskt korrupta där nu i fråga efter fråga direkt underliga uttalanden och policy uppvisas av fler och fler. Senast givetvis Italien rörande Libyen men likartat gäller bl.a. Frankrike och en del f.d. Östeuropeiska länder, Danmark m.fl. länder beroende på fråga.

Det är svaghet. Förutom den moraliska problematiken är det dessutom direkt dåligt för ekonomin. Det minskar menar jag den abstrakta värderingen hos medborgarna av EU och EU är dom själva och det drar ner ekonomin. Exakt samma mekanism jag menar kan vara en möjlighet rörande negativa stereotyper: Och så de negativa stereotyperna och menar jag mer än praktiska kostnader varför USA:s ekonomi haft hårda år.

En insats i Libyen hade om det gjorts korrekt med uppvisad kompetens varit excellent därför att förändring som vi alla vet förstärks i hjärnan och tenderar därför när den kommer radikalt att ges en mycket tydlig tolkning oavsett om det är demokratisk förändring eller en entitet som EU som förlamats till meningslöshet som börjar röra sig.