Proxy server och recursion bör vara två begrepp alla inom datavetenskap känner till. Dessutom är de välkända inom politiska vetenskaper och socialvetenskap och psykologi. Det är mänskliga approximationer vanliga i alla sammanhang.
Proxy är att någon gör något för någon annan utan att för den aktuella dimensionen någon olikhet finns. Lite som en legosoldat. För rekursion är Wikipedias inledande förklaring bättre än den onödigt långa jag troligt skulle uttryckt:
"Recursion is the process of repeating items in a self-similar way. For instance, when the surfaces of two mirrors are exactly parallel with each other the nested images that occur are a form of infinite recursion. The term has a variety of meanings specific to a variety of disciplines ranging from linguistics to logic."
Vad har nu Venezuelas president att göra i Libyen?
Att Hugo Chávez är sub-socialist tror jag har föga betydelse direkt här annat än att han har lite mindre bias för att samarbeta med Kina och ett större bias mot USA. Men det räcker bra när Kina sitter på de stora pengarna att dela ut utan att det egentligen är någon ekonomiskt förlust för dem.
Kina stora industriella sektor skapar behov av råvaror och den enorma spridden på vad som produceras gör att man kan byta saker också väldigt effektivt. Det eliminerar om inte annat den relativt faktiskt värde enorma marginal-kostnad finansiella transaktioner medför (som alla med lån säkert är medvetna om där bankerna p.g.a. dålig reglering, konkurrens och överdrivet riskartat beteende i andra områden tar ut en extra ränta som ligger utanför för konkurrens utan monopol-liknande strukturer hade skapat). Att de klarar att betala för sig ursäktar inte Hugo Chávez omoraliska agerande och det direkta stöd för diktatur och terrorism, och än värre agera proxy åt den diktatur som förslavar mer än en miljard. människor.
Venezuela är här Kinas är proxy som går in för att försöka rädda deras vän i Kina:
Det är ej acceptabelt.
Detta är Kina som direkt i Europas direkta närhet stödjer en diktatur. Hur länder i Europa agerat eller inte agerat i Libyen är ingenting som påverkar riskerna i detta.
Detta är inte acceptabelt. Sakfrågan här är ingenting att hetsa upp sig över. Jag tvivlar på att det förändrar något men det är dags att börja tänka efter nu för EU. Europa behöver nu se till att skärpa till sig. Klara att agera med en gemensam utrikespolitik och ingenting som är ner-fördummat till att vika sig för alla andras åsikter utan som drar gränser mot diktaturer där man skapar negativa konsekvenser såväl som positiva egentligen endast viktigt Kina som givet deras storlek sprider skada och direkt i egen befolkning påverkar abnormt många fler än allt annat tillsammans. Just nu såväl som 2010 säljer sig aktörer i EU till Kina - aktörer som inte har den storlek och bias som likt USA där man kan förvänta sig att varje steg för nära Kina leder till förlorade val.
Bojkott m.m. av Kina betvivlar jag värdet av och än mer att det är görligt. Men de behöver hanteras och ingenting EU gör eller har gjort har skapat något värde i sakfrågan alls och så länge det är styrt av en diktatur och deras finansiella kraft växer ökar problematiken globalt lateralt över hela världen. Just nu köper de in sig i Europa även med riktade lån och de går ut i ett mönster som indikerar att man selektivt gör det för makt.
Detta är inte acceptabelt. Förstå att det även om EU inte klarar att nå en vettigt acceptabel nivå gör det ingenting acceptabelt d.v.s. även om EU samlat mot förmodan - mindre troligt givetvis - viker sig i någon väsentlig fråga betyder det ingenting. Det ända EU kan göra som betyder något är när man agerar i positiv riktning. Grundläggande moral: möjlighet att välja representanter, frihet att tala utan begränsningar (det senare är det viktigaste som föder allt annat) o.s.v. är rätt. Vi kanske inte alltid utan att göra större skada kan införa det utåt men att negativt inverka på det är inte accepterat alls. Det balanserar sig själv.
I dessa frågor är mitt förtroende för EU noll och ingenting. Jag ångrar minst sagt att jag en gång röstade för denna pinsamma utrikespolitiska aktör. Handel om något är vad som tenderar att hanteras bra ändå och i allt annat är EU ingenting.
EU är en nolla i internationell politik som saknar all praktisk positiv betydelse. Nu pekar allt mer på att det fungerar som ett skydd för enskilda länder att bedriva en omoralisk politik.
EU måste börja ta ansvar. Viktigast är att de inte nu fortsätter den påbörjade vandringen mot att göra skada genom diverse medlemmar som fjantar runt i Afrika, Asien m.m. i tvivelaktiga samarbeten med diktaturer eller lägger förutsättningar för att precis som Venezuela börja agera proxy genom att vara köpta av Kina (om det inte redan börjat - tillåt mig att föreslå att det bör undersökas). Passunionen och mycket mer gör det konceptet direkt skrämmande på helt andra nivåer än den trots allt resurssvaga muslimska fundamentalismen representerar där varje agerande åtminstone är uppenbart oavsett hur otrevligt.
Men vem vet. 2011 kanske vi kommer se EU skärpa till sig. EU ska också komma ihåg att oavsett hur attraktivt det kan verka att sälja ut sig i en fråga skrivs det ner: varje gång. Så fungerar världen. Det kallas karma. Sälj dig nu och du betalar minst lika mycket i din handel senare. Låt oss kalla det en spirituell princip och den gäller när du gör moraliska kompromisser men inte för annan handel.
Om EU inte var den meningslöshet i utrikespolitik det faktiskt är hade ett uttalande direkt hotfullt mot Kina varit att vänta rörande de arresteringar som nyligen skett.
Komplettering: Här är gräns-frågan att ställa sig. Är det säkert i alla EU-länder för demokratiorganisationer riktade offensivt mot Kina och som ej är urvattnade att ha en fast struktur? Nej det är det inte numera. Inte om det inte är vad du är beredd att förlora. UK, mycket troligt Sverige, Tyskland och några till. Föga i övrigt går risken att ta i. Finns någon mer fråga att ställa sig om EU;s värde? Det håller inte måttet. Det är svagt. Än värre säljer det ut sig.
