Om folk givet situationen och risker redan börjar närma sig en miljon telefoner är det naturligt att diktaturen oroar sig men det är att betvivla om det gör någon skillnad. Intressantare är kanske det här:
"Registered users don't have much leverage, for instance. North Korea has its own cellular network called "Koryolink" that limits and monitors international calls to ensure outside news can't conflict with the government's official version.
In order to bypass this system, people who live in Hamkyong and Yangkang are tapping into Chinese and Russian networks to call relatives who have escaped over the borders.
They limit their talks to five minutes -- the time it takes to trace a call."
Från: North Korea Seizes Cell Phones
Nu var det ett tag sedan jag hade någon uppdaterad aktiv kunskap om mobil-protokollen eller kunskaper i bassystemen även om jag får erkänna att jag lärde mig och var road av att läsa om GSM och UMTS medan jag var på Ericsson 1999 (den senare var ju en standard som utvecklades vid tiden).
Varför går det nu inte via Sydkoreanska basstationer? Nå det störs väl kanske över gränsen? Eller så är det ev. så avbefolkat där nere att det inte når utan störa störningar (troligt lite både och kanske?).
Emellertid finns inget hinder för befolkningen att sätta upp egna basstationer och låta dem nu villiga basstationer som går att nå. Vi har ett flertal mobiltelefoner som klarar av det särskilt äldre Ericsson. De agerar basstation om de blir tillsagda. Man kan ju gå lite längre och helt enkelt programmera om ett par att sitta vid förslagsvis de ryska basstationerna som jag tror är dummare därför att något ekonomiskt värde finns ju inte och ev. politiskt intresse de haft förr är ju borta så de fungerar väl bara därför att de står medan de kinesiska kan vara uppdaterade och ha möjlighet att filtrera. Problemet är ju dock att du normalt inte vet vilken basstation du anknyts till men visst att det går att lösa också. Men sådant här får folk en mobil och de hittar några korta tidsfönster de tror är säkert är det ju strålande och mycket i sig här. Fungerar det är det bra. Landet är så isolerat men kan de nå ut får de något att jämföra med.
Andra möjligheter till det finns ju också. Några saker diskuterades och nämndes i:
Om något är det de 200 000 personer sitter i fångläger som skulle behöva lite mobiler. Och kanske fler verktyg än så. Ge dem vad de nu kan behöva och the wind of change lär blåsa vackert genom nerhuggen skog, förstörda jordbruksmarker och byar med svältande människor och säkert ända upp till Beijing.
