Att försöka lära från vad som sker i en region för att generalisera eller transformera till en specifik annan är oerhört svårt för politiska frågor som inkluderar populationer. Sådana frågor kan vi nämligen dela upp i:
- De triviala vilken antingen tycks gå (fungerar oftast men missar stor förändring eller potential till förändring snabbare uppenbart med vilken metod som helst).
- De där ett större antal frågor, relationer i information tillgänglig om förändringarna respektive kognition och samspel mellan människor där det är osäkert vilka som haft betydelse.
Enklare är oftare att ta ut vad som gått fel och rätt där troligt felen lättare skalar och ju mer avgränsade och praktiska desto lättare. Det innebär absolut inte att man inte ska pröva att göra mer.
Gör vi det behöver vi separera mellan vad som är vad jag vill kalla (och gör det) isomorfiska relationer i rekursion och inte är det. Med rekursion menar jag att hjärnan återanvänder grundläggande principer för att bygga mer komplexa strukturer och möjligen kommer begreppet avlägsnas från modellen i tidiga implementationer för att istället uteslutande använda isomorfiska. Den viktiga skillnaden är dock att vi i rekursion har en målsättning om ett resultat att nå där vi tillämpar ett antal relationer och symboler i sekvenser som vi kan upprepa i olika skalor (jämför med rekursion i dator system).
Likartat uttrycker vi samband utanför en människa (idén att vi egentligen entydigt kan avgränsa en människa i den mening att mindre delar självklart utifrån "deras" perspektiv skulle se det så är ganska tvivelaktigt där man lika gärna kan se det som ett samarbete där vissa gemensamma regler finns som formar en balans eller kanske terrorbalans i en del delar och också med konkurrens mellan dem) där vi kan se samarbete i gruppen (ex. en familj) som ett uttryck av det och kanske ännu mer mellan två romantiska partners.
Samarbete karakteriseras av många saker men det primära är att vi överför information till varandra. Det fodrar nu ett språk som kan vara mer eller mindre anpassat. I denna artikel ser vi hur likhet i språk tillsammans med andra faktorer indikerar några vägar och metoder för att skatta dessa uttryck:
Flera andra finns diskuterade både här och i Nyfiken vital.
Vi kan praktiskt se det som att vi för en förändring önskar identifiera faktorer eller skeenden som inverkat och se om dessa i sig i hur de påverkande kan tänkas bära isomorfisk likhet med en faktor som kan inverka på en annan för en i båda kvantifierbar aspekt eller mätvärde.
Tar vi Mellan-Östern och Nordafrika utifrån förändringarna där var för att vara tydligare än tidigare det jag mer generellt sökte i december kandidater på regioner eller länder som kan tänkas uppvisa isomorfisk likhet till hur förändringar i Nordkorea kan tänkas inverka på humör i en större region. Det för att utifrån det få en skattningsmängd. Somalia är en excellent kandidat för det.
Varför är det viktigt? När Nordkorea faller är det mycket möjligt att det får Kina att påverkas givet att väldigt många människor troligt väller in i Kina direkt därför att de svälter i Nordkorea.
Liksom tidigare diskuterat flera gånger här exempelvis i:
Gäller att humör påverkar hur vi hanterar förändring och prioriterar vår kreativa förmågor. Om detta sker samtidigt med ett relativt (absoluta tal är ointressanta utan det är skillnaden som är helt avgörande) bättre humör innebär det:
- Risken för att kreativitet och beslut bredare ska gå mot att se det som risk minskar.
- Förutsättningen för att våga förändringar som medför en för alla trevligare väg ökar (riskfokus är enormt begränsande i det även om det givetvis också kan vara en enormt användbar förmåga ex. att man bättre betraktar olika scenarier som kan vara möjliga).
Vi kan förutom sådana likheter identifiera likheter som är isomorfiska i sådana relationer men just isomorfiskt rekursiva. Exempel är just som nämnt likheterna i språk och viktigare för vad jag här önskade peka på krisens språk. Vi kan göra det med utgångspunkt från följande citat från Technology Review (MIT):
"Asked about the role of government in trying to block communication technologies, another organizer, Waleed Rasheed, said: "I would like to thank Mubarak so much.... he disconnected mobile phones on Jan. 27. More people came down to the streets on the 28th of January because he disconnected." By February 1, the protests had swelled to at least 1 million people, and Mubarak stepped down four days later."
Från: Inside Egypt's "Facebook Revolution"
Givet egenskaperna i krisens språk vet vi att intensiteten ökar där motivationen att söka och uttrycka information ökar. Det leder till upprepning där vi därmed får förstärkning utan att det nödvändigtvis tillfört ny information.
Motivationen tycks troligt spegla den uppfattade storleken / skalan / magnituden på förändringen relativt inverkan. När kommunikationen skärs ökar det därför sannolikheten för att man söker möjlighet att uttrycka och få information på annat sätt.
Gatan är i sig snabbare kommunikation i krisens språk därför att vi får likställdhet i hur man uttrycker känslor d.v.s. de uppfattas och hanteras likartat. Det samma gäller vad som sägs - därför att slagord både är populärt och effektivt.
Ändå är mobil-kommunikation i eller utanför mobilnäten viktig. Vi kan se att det finns värde i att få reda på om massmord pågår eller bättre innan om mer centralt lojala förband är på väg in i en del av aktuell stad där man håller kontroll.
Att skära mobilnät är lätt. Att skära annan typ av kommunikation är svårt därför att det tenderar till att störa ut samband för militär och polis också vilket demonstrationer vinner på därför att deras språk är mer explicit uttryckt lokalt mellan personerna (krisens språk) och tenderar därför när polisära och militära enheter tappar samband att övertyga dessa där de känner samhörighet.
D.v.s. kan man lägga ett nät för samband som ej är i mobilnätet eller vilar på internet är det vad man alltid som demonstration vinner på. Några möjligheter diskuterades 2009 i:
Om det är den bästa tekniken vågar jag inte svara på men givet att moderna mobiler ofta tycks ha stöd för det kändes det i alla fall meningsfullt att ta en kortare titt på.
Ytterligare något är värt att peka på. Följande studie visar oss att ett geografisk samband relativt informationen kan tänkas vara aktuellt: Does Collocation Inform the Impact of Collaboration?. Vi kan givetvis men mindre intressant då det är känt se ett samband aktuellt för exemplet med den skurna mobil-kommunikationen.
Viktigare är frågan hur avstånd till en kraftig relativ förändring av humör påverkar. Givet sambanden direkt för språket rörande likhet o.s.v. inser vi också från det hållet att förändringen klingar av. Jämför här med Syrien och Libyen relativt Egypten och befolkningens kommunikativa rörelser (där man på det sista givetvis får skatta och gissa en del från befolkningstäthet och vägar).
Nordkoreas närhet till Beijing är därför viktig. Av samma anledning ser jag mindre potential i ev. möjlig förändring i Tibet rörande just detta.
Frågan är dock om vi accepterar Nordkorea för detta är hur det kommer se ut Shanghai och Hong Kong. Varför är dessa städer viktiga? De uttrycker geografisk spridd relativt Beijing, de är stora, de har flera kulturella centrum som format dem genom historien och många etniska grupper vilket kan tänkas göra dem mer toleranta och förändringsbenägna.
Den historiska differensen mellan Nord och Syd kan tänkas ha betydelse här. Kanske ökar det möjligheterna till att ta ställning för förändring? Samtidigt gäller att koordination och samarbete över flera länder kan vara nödvändigt givet att det sträcker ut och tröttar ut armé samtidigt som det i sig ökar mängden språk och kommunikation som säger förändring där denna behöver maximeras till tidpunkten.
Tittar vi på 2009 gällde att kommunistpartiet klarade att väcka nationalism och få hat uttryckt väldigt praktiskt. Det reducerar positiva möjligheter genom att istället fokusera folks idéer till skydd där man bygger murar och uttrycker linjer snarare än att fundera på hur man kan förändra samhället.
Därmed finns en negativ faktor som kan utlösas. Det tycks troligt att den är mycket svårare att utlösa ju mer positiva känslor vi har.
Slutligen lika motiverande för detta gäller att infrastruktur, hus m.m. kostar ofantliga summor att bygga upp. Det tar lång tid. De representerar ett stort värde för befolkningen svårt att ersätta. Förändring är ju därför mycket bättre när den kan ske utan kravaller utlösta av kommunistpartiet vilka alltid kan gå ur kontroll och få i värsta fall hela städer nedbrända.
Det var nu några kompletterande perspektiv.
