Precis som hon pekar på är det också ett större problem att vi har politiker som tycker att konceptet att politiska åsikter ska avgöra om man får presstöd eller inte ska finnas. Det största problemet med presstödet ligger inte i det utan separationen mellan medborgare och politiska aktörer där i praktiken media hamnar närmare dom politiska partierna generellt ofta med starka vänskapsband och att medarbetare går fram och tillbaka mellan dem.
Om något kan vi se diskussionen om att nu forma presstödet för att gynna vissa politiska partier som en tydlig indikation på att presstödet i sig har blivit farligt och att dom politiska partier inte klarat det ansvar ett sådant problematiskt system kan innebära om man saknar rätt moraliska ryggrad.
Ett annat perspektiv på detta mer relevant för mig är hur man hanterar metoder och möjligheter visade eller indikerade som möjlig ai min modell vilka kan missbrukas. Där har de delats in i två grupper.
Grupp ett inkluderar vad som inte kommer publiceras under överskådlig framtid där jag först vill se att man allmänt nått närmare konceptet. Därför att det minskar den tidslucka mellan tidig och sen anpassning enligt resonemanget för grupp två.
I grupp två finns vad som precis som grupp ett kan missbrukas för att orsaka allvarlig skada. Här ser jag dock att en anpassningsperiod från att möjligheter är kända tills de inte längre är ett problem finns som är kort.
Förutsättningen för att möjligheten i grupp två ska finnas är mer än bara att möjligheten för problem inte ligger för långt ifrån vad man är van att se som möjligheter utan också att ingen dispergens finns.
Har vi dispergens exempelvis om jag tar modell innanför väggarna hos en västerländsk säkerhetstjänst får vi det oavsett om handhavande är helt moraliskt. Riskerna är också problematiska oavsett om man inte ens tillämpar sådant därför att vetskapen är i sig en risk när dispergens råder därför att personer rör på sig och att något finns tenderar i sig forma om kartan.
Särskilt när vi betraktar möjligheten att påverka åsikter i snabba tidsskeenden kan vi lätt se problemet med dispergens än mer när metoder tillämpas. Har vi t.ex. dispergens där ett rasistiskt parti har större kunskap påverkar det saker medan om alla har kunskapen gör det ingen skillnad efter en period.
Problemet kan emellertid bli lika stort om vilken annan politisk entitet som helst skapar dispergens. Höger- och vänster-blocket kan båda vara väldigt troende på respektive koncept men ingenting i forskning, statistisk eller något annat indikerar att någon av sidorna ligger närmare någon särskild sanning där det enda som tycks viktigt är att frihet-, respekt för människan och demokrati råder. Värdet blocken ger ligger mer i att de balanserar och bevakar varandra där effekt också fås när vi kan ha samma block en längre tid som regering därför hotet från fiende blocket håller dem i form.
Därför föreställning hos ett block om att deras idéer är överlägset det andra blocket är felaktiga. De kan vid en tidpunkt vara ett bra val men ingenting indikerar att ett part över en längre tid är bättre än ett annat.
Om något formar respektive block det andra lika mycket. Vi kan se det som att Moderaterna när det gick närmare mitten hade mindre att göra med dom som att befolkningens generella åsikter gick mot mitten och det allmänt ökade vår koncentration där. Enskilda personer kan tro att det beror på en den ena och en den andra eller den och den undersökning de gjort men det är verkligen ett kollektivt språk som påverkar individen från individerna.
På samma sätt gäller det främlingsfientliga partier. Problemet är inte att partiet finns utan problemet är dom åsikter det kanske speglar. För att vettigt kunna diskutera det och se rationellt på frågan gäller dock att man inte bara kan göra en massa antaganden om dom personerna. Det är inte ens säkert att de frågor deras väljare respektive partimedlemmar engagerar sig har något med de frågor som skapat det uttrycket.
Vi kan t.ex. se att konceptet främlingsfientlig är en väldigt stark stereotyp att ta på sig. Du separerar dig förvisso från en större grupp men om en separation ändå upplevs finnas gör ju just det inte någon större skillnad. Att i sig politiskt uttrycka separation mot sådana rörelser genom att ex. särbehandla dem rörande politiskt stöd till press får därför inte den förväntade effekten utan tvärt om
stärker de dem.
Inte heller är det kort att se den här typen av partier som problematiska. Åtminstone inte när de är så pass små. Att åsikter uttrycks politiskt snarare än på andra sätt är en förbättring. Ett politiskt parti får andra krav på sig. Där gäller också att partiet blir del av en till grupp där det är gruppen av politiska partier. Det kommer påverka dem. Om något får vi därför en politisk kanal för dessa åsikter vilket är bättre än diverse mindre balanserade uttryck på gatan så att säga.
Jag tvivlar också på att det gör någon skillnad upp eller ner på mängden av dessa åsikter i Sverige. Men jag tror åsikter inte radikaliseras lika mycket vilket reducerar våld och polarisering vilket i sig möjligen kan öka mängden av dem.
Idag gjorde jag den första av artiklarna om bilder där jag fick in kontraster och värdering. Jag ville ha den första gjord så blir de andra lättare att göra mer kompletta för delområden när en är klar med en översikt över alla.
Den anknöt till kvinnor i militären för att skapa kontraster över flera aspekter för att ge en bild av hur vi roas av skämtteckningar:
Jag gjorde en till precis som egentligen illustrerar samma mekanismer och metoder men här ser vi också hur de kan användas mycket mer riktat. Vi ser något av det politiska värdet de kan ha särskilt i demokrati-fattiga länder där just den lite bittra torra humorn ju var vanlig ex. i Sovjetunionen.
För att ta ett motiv och en fråga kändes det mer meningsfullt med något svenskt så jag anknöt till renarna Expressen hade en ledarsidor om - Eric Erfors: Ren dumhet - eftersom jag nyligen använde den som exempel:
Här har vi också det jag döpte till ridicule d.v.s. vi tar frågan. Flyttar om den till en extrempunkt som i princip inte behöver ha någon verklighetsförankring (här vet jag ju inte om Erfors skjuter renar eller jultomar men betvivlar att om så att han gjort det i ett bostadsområde) men det är den uppfattade känslan vi vill se dit den är eller vi vill flytta den närmare.
Här har vi fått in:
Den negativa stereotypen grinig gubbig. Man hade kunnat förstärka den negativa stereotypen genom att låta barnet kraftigare addera till den. Ex: "Var Farbror Erfors också ut med gröt till tomten." Eller: "Orkade Farbror Erfors ut med gröt till tomten eller ska jag ta ut hans också.
Att den tycker illa om barn.
Han ogillar djur där renen på taket är ritad lätt (hade kunnat göras) mer gullig.
Och han har skjutit tomten.
Och på det är en grym mot en sedan århundraden förtryckt minoritetsgrupp.
Man hade också kunnat låta renen gråta lite. Dels för direkt påverkan men också som en prediktion för att förstärka förståelsen av hur barnet kommer reagera när han upptäcker tomtens lik vi endast ser blodet av i bilden.
För att förstärka kontrasten har vi ett litet barn som är ute för att ställa ut gröten.
Här anknyts ju till myter och föreställningar om tomar. Men tomar ska det
förlåtet om man skjuter av några stycken så att stocken inte blir dålig. De är som råttor varenda jul.
Om de kan bli så talrika att de springer runt varenda december till och med inne i städerna är inte risken bara att de ska tigga och uppträda berusat utan också sprida sjukdomar.Kul för barnen säger folk men vill dom ha sina barn stå och tigga med stora hinkar? Dom är inget bra föredöme. Själv satt jag och importerade N-gram på julafton fram till cirka 11.45. Det är föredöme det. Tomtar. Sådant djävla pack.
Stör gör de också. Knackar på och håller på med annat djävulsskap. När man försöker läsa. Som om det inte är nog med stojande och skrik på julaftonarna. Förbannat strunt. Livet handlar om uppoffring för högre syften och inte om att hålla på och dela ut paket.
Tja vi har alla olika sidor antar och en är inte mer verklig än den andra givet att jag mer eller mindre kna ha citerat min privata reflektion i ett svagt ögonblick rörande tomtarna dagen före jul tror jag. Men visst har de stort värde. Utmärkt om de roar folk. För barn är det på alla sätt bättre att vara konstant glada också. Stärker hälsan och hjärnan o.s.v. Och jag hade roligt på julafton jag med. Givet att dataimporten blev klar eller åtminstone kunde lämnas att gå klart. Om något behöver folk roas mer tror jag. Men några kunde man ju få jaga. Kvinnliga tomtar. Det förvånar mig att de inte är fler. De skulle störa så mycket mindre. Allt blir bättre när kvinnor gör det. Jag föredrar helt enkelt tjänster levererade av kvinnor.
Hur konstnären Hans Husman (jag) föreställer sig hur förhandlingar om fria val i Tibet och Kina kan tänkas gå till. Genom att stort avstånd var man står efter år av förtryck och bitterhet kan verktyg och möjligheter för att överbrygga det ex. vara visuella verktyg som en leksak för att visa vad man menar.
Att hitta en gemensam punkt t.ex. att båda bestämmer sig för att tycka illa om Nordkorea kan hjälpa processen framåt.
SKÄMTTECKNING
I förhandlingarna om fria val i Kina och Tibet föreslogs att länderna tillsammans efteråt skulle bomba sönder Nordkorea.
Det kunde ge folk möjlighet att avreagera sig lite och samtidigt visa att armén inte var svag och det var orsaken till valen.
Dessutom kunde man kanske övertyga tibetanerna om att det var en nordkoreansk konspiration som varit problemet så att de och Kina kunde gå vidare utan en massa bitterhet från ockupationen.
Ser man på människonaturen på det här sättet är klart att många känner sig mindre korrekt roade och riktigt nyskapande men Tony Dokoupil ser här inte helt klart - han har både rätt och fel...
"These days loyalty has replaced honesty as the highest virtue. [...] Lying seems to be an inherent part of human nature . something that we're all capable of when pushed.
Här är det två saker han ser. Madoff med flera man indikerar är tror jag mycket riktigt vad vi kan se som en allmän moraliskt korruption vi har haft i Sverige såväl som i USA.
Hur är det då med lögner i människonaturen? Ingenting självklart i dem finns där det mer är en icke-fråga än en ja och nej fråga. Det är kreativiteten som är inbyggt mänskligt:
Att fuska eller att ljuga är inte i sig det mänskliga lika mycket som det kreativa. Att det uppfattas som av dessa eller en av några likartade exempel är i princip bara en dispergens i hur man ser på flocken utåt eller hur den ser på under-flock eller hur individer ser på vandra. Vi förstår detta genom följande helt omvända exempel:
1. Flera personer som togs till Guantanamo bay troligen var oskyldiga. Det innebär inte att de egentligen blir trodde och inte heller att de alltid säger sanningen.
Det är en dispergens i perspektiv och språk, och upplevelse av världen.
Problemet där är självklart om det också finns en dispergens i kultur mellan DOD och politiska valda. I vilket givet hotsituationen är problemet allvarligare och många fler problem kan finnas. Det om så är vad som går skatta från mängden incidenter av korruption där skattebetalarnas pengar stulits. Just i detta fall ser vi exakt vad problemet är:
Antag att högt uppsatt militär som tar mutor för att godkänna ett meningslöst vapen.
Hans uppgift är att beskydda flock mot risker och faror.
Han stjäl från flocken han ska beskydda.
Falerar armén efter en långserie hot gäller givet om din armé redan är så stor att det är uppenbart att ingen det extra kan tillföra värde blir det problematiskt.
Det skapar rädsla och otrygghet och du samlar på hög.
Och du samlar oftare på hög vad som inte var ditt från början tror jag. /li>
Det är menar jag verkligen alltid i det som är mest uttryckt i flock man måste börja om man ska förklara därför att dispergensen mellan individen och flocken är för det handlandet mycket större. Hur mycket pengar? Hur länge? Hur välkänt blev det? Samma resonemang finns i allt politiskt. Inget formellt i vad som är lagligt eller inte laglit existerar där det enda som har betydelse är hur flocken upplever det.
Där drivs det efter en tid upp. Är det då spritt tillräckligt faller kontrollmekanismerna givetvis precis som för Madoff. Det fascinerande när det nått ditt är att den statliga korruptionen kan man se som en möjlig kostnad men när det senare når hit har intäkterna som finansierar det förlorat sina förutsättningar i negativ utveckling där varje skatte-krona blir dyrare år från år.
I mycket tror jag att det väldigt svårt att hantera dom här frågorna utan att ha stat ytterst rent. Det finns ett fåtal andra frågor där det är lika viktigt men korruption är en av de viktigaste.
Inser ni vad jag säger här? Hjärnan är ett biologiskt neuronnät och det skattar skillnader från vad vi ser där kreativitet är att manipulera omvärlden för att få något eller undvika en risk. Eftersom vi är flockdjur har vi respekt för flocken i övrigt men ingenting inbyggt moraliskt finns i särskilt mycket relaterade till mytor, pengar, miljöförstöring m.fl. abstrakta koncept som ligger i uppfinningar och idéer som inkluderar ett abnormt stort antal andra abstrakta koncept kombinerar i olika sätt.
Om flockens centrala delar är korrumperad är det den regel som gäller som moralisk-standard där risken för att åka fast endast förvandlats till vilken annan risk som helst när du är ute plockar blåbär och svamp, jaga människoätande elefanter eller göra något annat fysiskt eller mentalt krävande för bli mätt, roas av risken eller ha att skryta med för kvinnorna - och denna skattade risk skalas mot vad som är accepterat i flocken där ju mer korrumperad stat, armé, företaget vi arbetar i o.s.v. ju mer korrupt blir du. Det samma givetvis om du föds i en moraliskt korrumperad kultur eller familj. I den meningen är Sydamerikas svårartade problem att hantera kokain-baronerna inte en konsekvens av Västvärldens efterfrågan på drogen så mycket som att regimerna var korrumperade långt innan problemet ens kommit i närheten av dagens nivåer.
P.s.s. förstår vi också att det är en konsekvens av hur vi uppfattar risk. Därmed är det viktigt att förstå att uttryck av sanning och lögn saknar bäring i korruption. Lögn är ju i någon mening dispergens mellan kreativitet och verklighet och vad vi använder för att utvärdera risk och möjlighet. Är den generellt högre kommer det minska risken för ex. korruption därför att risker uppfattas större och av samma anledning gäller att personer som likt Madoff är mästare i att ljuga sällan dyker upp för småsummor där när man hör vad folk gått på tvivlar på vår grundskola.
Madoff kunde ju faktiskt ljuga och skapade världar på nivåer med romaner, växlar också mellan abstrakt och konkret i snabbare takt än vad som är lätt för någon som lyssnar att klara där vi egentligen inte inser att vi är begränsade i det utan fortsätter som det är en sekvens fast en bit av verkligheten försvann i skärningen mellan de båda.
Hur du ljuger i en situation där ingen uppfattad risk finns kan både spegla ökad benägenhet att göra det där det har betydelse såväl som motsatsen. Det beror om du över-tolkar eller under-tolkar risker. Just mellan dom två är det tämligen lätt att skilja ut. Egentligen all typer av ångest och oro socialt relaterade är tecken på ökad upplevd risk d.v.s. om ingen korruption finns är det generellt större tolkning och vad vi vill ha i skyddsfunktionerna allmänt där när de blir för feta utan att oroa sig inte ens klarar att hindra omfattande angrepp man blivit förvarnad. Du ska inte sova bra du ska gå ut och titta en gång till. Därför det finns alltid något du glömt. Och hoten finns alltid där. Hittar du inte mer beror det på att du blivit lat, korrupt eller inte har vad som krävs i intellektuell eller fysisk-prestation längre. Då behöver du precis som åldrade jakthunden som haltar och käkar upp dina möbler rensas ut för annars får vi dåliga gener bland alla hundarna.
Kanske lite romantiskt uttryckt. Men att spara och skära i alla statliga organisationer är väldigt sunt att göra regelbundet. Dröjer du med det får du betala för den tiden i vad som räknas om till reda pengar ofta ytterst direkt och omedelbart när det gått långt.
Det kanske givet någon teokratisk ideföreställningar inte låter rätt eller känns fel på något annat sätt i en eller flera detaljer. Men då är frågan hur bra din ideföreställningar predikterar. Kan det inte prediktera är det meningslöst - kanske farligt - att använda för att avgöra hur stor skada möjlighet den själv eller något annat har och är därför meningslös i alla typer av seriösa resonemang. Ju längre tid det uttryckt skillnad utan att omvärderats desto mer problematisk är modellen där problemet inte är att modellen har någon inbyggd sanning som folk fattat helt fel jämfört med hur du uppfattat den utan att det inte är en faktiskt modell annat än ett uttryck för det mänskliga. Sådana precis som länder eller vad som helst gör det konkurrerar och bråkar med varandra också men det finns aldrig något egentligt annorlunda mellan dem - det verkar bara så där skillnaderna mer speglar förutsättningarna i populationerna där de verkar - men hur vi värderar risker och möjligheter går det inte att se någon skillnad. Du kan vara buddhist och ändå tända eld på dig eller smuggla och använda vapen.
De skillnader vi har i den kortare tiden är uttryck för samma sak som för korruption. Hur vi värderar och skalar vad andra gör, hur mycket olika abstrakta värden motsvarar i konkreta röda äpplen (hur högt måste kyrktornet vara relativt samhällets ekonomi för att du ska känna dig trygg?) Måste det vara så högt att du svälter för att bygga det? I vilken kultur får vi se sådant? Har vi gemensamma nämnare i dom?
Vad byggdes Taj Mahal på? Var det kärleken till en kvinna eller på ett av världshistoriens blodigt inbördeskrig där bröder jagar bröder om vid tiden världens rikaste där du som härskare var Världens härskare?
Inkluderar Kung av Världen ett stort harmen? Det dröjde inte länge innan Gaddafis statliga bordeller blev kända och han började visa upp sin kvinnliga armé förrän folk äntligen började tröttna nere i Libyen - det var så osmakligt på obegripliga nivåer han har konkret mer eller mindre slavarbetare där han därmed devalverar det värde som människor de kan ha för honom och därför gör att han får ut konkret mindre av sin relation med dem.
Värdering är dock relativ så om du mot förmodan trots det når en relation meningsfull blir ju värdet den ger just gigantisk. Är landet du slavar runt med oavsett om det är för att du irrationellt ska slåss med dina bröder om vem ska härska (helt meningslöst givet att rikedomen och makten relativt precis vad som helst annat var just gigantisk) kan du ju bygga henne en gigantisk grav när hon dör. Det är väl gigantiskt meningslöst på samma nivåer som det negativa värdet en diktatur tillför innevånarna allmänt i sina överuttryck från en det ena och en det andra. Sedan visst att vi idag har nöje av det men vi ska också ha klart för oss att kostnaden för att bygga något som Taj Mahal ligger inte ens på magnituder något idag når till alls i världen.
Särskilt om det nu både är relativt en människosyn som reducerar värdet kvinnor annars kan ge respektive tillsammans med att du växt upp under ständiga hot och inbördeskrig med din egen familj.
Jag var på alla sätt oerhört imponerad av Clint Eastwoods film om Nelson Mandela. Att sätta fokus på rugby och världsturneringen är riktigt därför att det kan ha varit viktigt och mer visar ett sätt man säkert i fler situationer (men inte nödvändigtvis alltid med sport) kan lösa problem.
Situationen i Sydafrika är spänd. Befolkningen är polariserad. Det är om det inte minskar ett problem därför att det kan leda till våld och direkt eller indirekt förstörelse av ekonomiska värden i landet.
President Mandela behåller många i den gamla presidentens personal. Det ger något kontinuerligt och det minskar upplevelsen av den kraftiga förändringen. Bland dessa den kvinnliga sekreterare som det ibland föreslås att han har en romantisk relation med sedan många.
Landslaget är för den vita befolkningen en väldigt viktig symbol för Sydafrika. Sporten och landslaget är mycket ogillat bland den svarta befolkningen. Rugby är ju en av samväldets sporter och samväldet är viktigt för flera av de gamla kolonierna (ett relativt stort antal innevånare i Sydafrika kommer också från andra länder i samväldet ex. Indien) och det finns därför också där ett värde i sporten.
Genom att prioritera sporten och att det skulle gå bra för laget visas respekt för att man är en nation där rugby är vad som alla kan ha glädje av. Att sporten var elitiskt isolerad till den vita var inte viktigt när man förändrade landet utan det viktiga var att den var för båda.
Lämnar vi det och funderar över skämtteckningar är ju frågan vad man får skämta med och implicit antyda trots att det egentligen är felaktigt. Här var jag dock tvungen att göra det av rättvise-skäl. Ett ansvar för att uttrycka en balanserad syn på världen där vissa kontinenter och personer särbehandlas.
Efter i ett svagt ögonblick nu gjort den med Dalai Lama fodras det ju därför att man också gör det med en eller ett par som rör sig i samma särskilda kategori av välkända personer som Vi Männsiskor inte skämtar om. Dessutom gör jag ju teckningarna för att förstå det eller mer korrekt för att vi grova indikationer på ett område jag tittar mer praktiskt på från andra sidor för att inte fasta idéer och även om jag gör så allmänt (men inte annars i teckning) är det för värdering för flockens språk utmärkt därför att det är ett föga exakt område.
Verkligen att jag förstört hela skämtteckningen med inledningen till den. Nu är den knappt ens vad som rör sig i det olämpliga givet att sådant nu är så beslutande av sannolikheten för vilken väg vår association går. Det ställs ju nu av text just nu såväl som de i populationen allmänt repeterade. Man hade väl kanske kunnat göra något visuellt överuttryck också genom att sätta riktning tydligare på högearmen. Gaddafi blev excellent i alla fall. Pingvinerna var jag ganska nöjd med också men då är det senare mindre precis konst där den kognitiva tolkningen är nödvändig och den investerar man som konst-konsument bäst på några rutinerad skicklig konstnär än det uttrycket. Men som koncept hade motivet en del poänger där man öppnar upp för lite olika tolkningar väldigt utspritt i händelse-rummet. Är pingvinerna en omskrivning för något och i så fall vad? Vad menade Putin med att bli upprörd över att Obamas pingvin var större? Jag har inget svar på det utan det är vad vi kan göra den personliga tolkningen av utifrån vad vi har aktiverat i vårt biologiska neuronnät mer eller mindre sannolikt. Ju intensivare och i genomsnitt för en population starka komponenter som skapar det ju troligare blir det att vi får ut någon träff. Här bör dock den visuella förstärkning bäst vara mycket högre men jag är ännu ovan med direkt föreställande bilder av människor som jag bara gjort två eller tre dagar.
Varför gör behandlar vi då en del annorlunda? Hur paradoxalt det än kan verka är jag väldigt säker på att det beror av negativa stereotyper men omvänt. Associationen till det man ser som ytterst osmakligt tillsammans med att flocken i övrigt också gör det samt också respekt för personen (det senare gäller dock många fler inte allt för skilt men där jag inte ser just den skillnaden vi särskilt har för en del).
Fast då har jag aldrig följt i kanaler där man kan ha det direkt uttrycket för negativa stereotyper där det är möjligt eller troligt förekommer men det är ju relativt små kanaler. Nätet där vem som helst kan publicera gör ju att det kan verka vanligt eller mycket men det översätter inte till fler läsare på något jämförbart sätt. Men vi ska givetvis inte utesluta att vi kan se viss förändring på det när man (om de tänkt på det) givet senaste valet och så kanske får utökade möjligheter att föra ut länkkraft så att säga. Jag tvivlar att det är ett problem och ska jämföras med övriga partiers gamla domäner med massor av länkar även om de givetvis har vanskött mycket rörande hantering av sådant.
Jag tittade ju kort på två eller tre av partierna inför valet. Det var emellertid även om nytt finns ingenting och jag tråkades ut en aning där jag såg nytt i hur man egentligen tänker mer där än någon annanstans i Sverige. Några nya kanaler finns men jag såg ingenting i metod oavsett kanaler som kombinerar nya koncept man inte hade sätt innan.
En jag gjorde var den här och jag tror den kan ha varit länge längre som den första. Arkivet framåt bör ge dom andra liksom övriga minnesanteckningar (prediktion om valsiffrorna ska också tror jag finnas från kanske några månader innan men jag följde aldrig upp i vilken utsträckning det stämde men antagligen ligger de väldigt rätt men jag ids som inte bläddra i det området just nu därför jag har så många gamla fallstudier som ligger innan jag ev. behöver gå in och titta på den där i ett par småsaker:
Ett till område värt att reflektera över i politisk information oavsett från politiska entiteter, media eller organisationer som påverkas eller påverkar utifrån information är hur vi organiserar informationen för att förstås vad som sägs och inte sägs i pressmeddelanden, tal t.ex. i filmklipp, sociala medier o.s.v. För organisation av det finns ju följande två ex. att utgå från:
Även om jag får erkänna att det är väldigt litet och ofullständigt jämfört med hur jag ser på det här där jag nu börjat kategorisera in per entitet. Är du viktig för mig och uttrycker dig gör jag dina kategorier. Jag började också föra samman dom per ord för att göra det lättare. Där har jag också ritat om arkitekturen något därför att jag insåg att jag missat som en ganska lateral del som jag gör det annars där man verkligen behöver redan i organisationen från grunden utgå från att det ska möta upp mot entiteter vi önskar ha vetskap om och generaliserar vi ut behöver vi det också åtminstone som uttryckt i fördelade likheter.
Mer än det är ju en annan fråga mer än vad som sägs var det syftar. Det behöver ju inte individen ha någon vetenskap om utan är ju ett samspel med andra som denne inte ens behöver veta något alls om. Den lägre magin är de vanliga teknikerna för att skatta från vad som sker.
Mer än det önskar man ju att se hur vi lär oss nya saker och resonerar om världen. Hur kan vi ta ut ex. stora viktiga förändringar? En ny energikälla som indikation om vad som rör sig är ju ett exempel som jag sett diskuterat (tror jag) eller som egentligen är intressantare därför att det sker komplexare över fler frågor och grupper där ämnen är ostrukturerade innebärande att allt vi tar där kan vi ta mer effektivt i vetenskap är politiska frågor. Perspektivet jag tog i december och runt om framåt diskuterades ju i ex denna en metod ner:
Artighet och Gulligt som strategi för fred <7li>
(Om jag kommer ihåg rätt men om inte kompletteras den i ett par saker värda att tänka på där vi ju har vad man egentligen borde ha följt upp bättre eller om det var Israel - Palestina perspektivet jag tog mer än den större - nå vi har dubbel-perspektivet med ett dåligt uttryckt worse-case även om jag är osäker på vilken men båda är mycket konkreta från då aktuella frågor vilket är vad som är enklare att utgå från).
Vi ser där givetvis begränsningen. Vi kan se förändring men i sådant som är så komplext som dessa är det något så här allmänt omöjligt att se vad det kommer resultera i. Ju närmare man går något i hur man följer det desto precisare går det givetvis att gissa vilket håll det rör sig-
Särskilt gäller det när vi kan addera pengar som en dimension som att budget för mindre effektiva uttryck behöver korrigeras ner medan kanske inte allt riktigt levererar. För statsbudget och sådant är det tror jag i allmänhet tydligare från detta perspektiv givet att det sker i mycket offentligt.
Och så sätter vi musik till det vaande det ständigt implicita hotet levande där det för Hu Jintao liksom andra är tydligt att för eller senare kommer man kompromissa. Och armén sitter på möjlighet att under en övergångsperiod upprätthålla viss samhällsstruktur tills valen kommer.
Jag tvivlar starkt. Så oerhört. Men folk är så lätt imponerande av efectos especiales. Det tycks alltid enkelt i ögonblicket. Du arresterar någon troligen har de av skammen begått självmord innan. Men istället får man en implicit mutkultur med en mängd diskreta problem som håller i sig år efter år.
Lösningen där vi det istället förändrar utan det skär mycket av det menar jag. Därför problematik som uppstår liksom möjliget är mycket i huvudet på folk.
Men redan nu även när vi kan vara troligen allra minst sex månader och mycket mer troligt att det skulle bli ett mer troligt alternativ om cirka 1.5 - 2 år och uttalat där saker får ta skulden inför "förändring" som inte lär bli bättre utan tror jag mycket sämre att konkret kontroll tas över o.s.v. märks redan implicit att armén tar en större roll. Även i små saker i de regionala städerna kring kusten utan de större städerna och jag tycker inte man ska liksom argumentera att det inte saker saker. Ofta har de en väldigt god känsla av hur saker blåser. Mer formellt i metodik kanske vi kan förklara det bara genom att representanter för delar tappar potens ändå är väl repeterade.
Det är en oroande utveckling. Inte bara har vi hela sörjan med osmakliga Hu jinto. Dessutom oavsett den nu påstått så mäktiga positionen klarar han inte ens att bibehålla den centrala makt olk argumenterar att han nu ska representera.
Och verkligen att jag ser både han och armén som döda vägar här. I mycket precis som jag argumenterat är det annat vi kan hoppas driver förändring i kommunistpartiet.
Något för en central roll av orsaker som kanse har ingenting med rollen de sedan har. Jintao är inte för dum för han är tveköst mycket duktig på att organisera saker men han klarar inte riktigt att se igenom det egna perspektivet. Så han kommer tror jag säg med en gissad sannolikhet på känsla med en 50% - 55% inte klara att reda upp det där det känns som han springer en massa men bara förvärrar saker för egen del eller sitter och gör ingenting mer än att irritera administrationen. Egentligen tror jag personligen att fyra eller fem år med honom är bättre en militärdiktaturen men sådant är inte bara svårt att gissa om utan skulle jag mena ens svårt för alla inblandade aktörer att få en exakt (eller något i närheten av det). Vad vi vet är att relativ makt förskjuts från den traditionella strukturen där det närmast går av sig självt om än sakta. Jag flaggade redan för nästan två år sedan. Folk sa att jag hade fel. Nu är det ingen som säger att jag har fel. Jag pekar inte på det för att lyfta fram mig själv för här finns ingenting att hämta för någon utan just för att understryka att den relativa förändringen i relevanta aspekter mer än det mest färgglada du stirrar på kanske kan ha lite värde oavsett storlek att itta lite på också. Och att när relativ förändring kommer sakta kan lite fokus på mer än den egna karriären krävas där man fäster lite commitment till arbete mer än att uttrycka en massa där jag tycker man kan se vissa gemensamma problem på alla möjliga ställen.
Men som sagt här finns inget bra för någon. Kinesiska kommunistpartiet är ett förbannat otyg. Men de försöker ändå hålla uppe sken internt i partiet. Och det gör att väldigt många på mellan-nivå är enkla att ta dialog med. Internet ger goda möjligheter i det liksom självklart alla kontakter runt handel.
Militär-diktaturen eller ens bara om det här fortsätter i samma lugna takt något år med försiktigt större uttryck allmänt blir en helt annan sak. Vem ska man då ta dialog med där det är dialog som är annat än att ta fram trumman= Det blir kanske tre till fyra personer som håller i egentlig all makt i den mening att strukturen kan förändras.
Men det är då min syn. Andra har annan syn här. Men som jag ser det tog jag förändringen redan för flera år sedan och om någon i något annat haft mer rätt än jag här i något annat får man gärna ta det som exemplet för att visa att gör fel i det här resonemanget.
Möjligheten att driva förändringen här via militären är en helt annan sak än en del mindre länder. Här har du släktbanden både med entiteter i partiet där det i egentligen bara är en annan sida, också kontakter med våra vänner ovanför vattnet och mycket mer. Det är en förskjutning av två aspekter där problematiken inte är förändring i sig utan att den går till en struktur som är svårare att se att angripa.
Sedan givetvis ingen blir gladare än jag om Hu Jintao tar "självmord" för att det skammen med förändring kring sådant blir för stor. Men vill vi verkligen ha generalen oavsett hur sociala vänner till honom kan vara? Ja tvivlade för två år sedan och gör det lika mycket nytt. Kina är för stort för att någon entitet kan utova inflytande över en sådan struktur. Den enda stabila lösningen är demokrati.
Jintao är faller visst. Men armén är inte vår lösning här.
Och visst är musiken korrekt= Om jag har rätt? Och när hade jag inte rätt i detta?
Jag tror det här har potential att vara ett utmärkt beslut:
"President Obama is expected to name CIA Director Leon Panetta as his new Defense secretary and is expected to make David Petraeus, the general now commanding troops in Afghanistan, head of the CIA, according to U.S. officials."
Från: Obama set to name CIA's Leon Panetta as Defense secretary, officials say
Tveklöst har DOD enorm kunskap och kompetens inom flera områden. Samtidigt vet vi ju att det någonstans finns problem. Budget är mycket stor - gigantisk jämfört med precis vad som helst annat med några enstaka undantag - ändå har man problem att leverera på en rimlig nivå.
Det jag citerade nedan från Kreativa idéer om ekonomi och finans från krigföring och närstrid jag skrev är visst en avgränsad funktionalitet men ändå talande som företeelse i hur väl man klarar att anpassa sig till världens faktiska hot. Är den anpassningsbarheten låg innebär det inte nödvändigtvis att riskerna är högre åtminstone kortsiktigt men det kan resultera i onödiga kostnader för drift och underhåll av enheter, fler förlorade människoliv i försvaret och att hantering av operationer tar längre.
"En av de mest fascinerande pansarvagnarna i modern tid är Sheridan M551. Den har ett riktigt dåligt rykte p.g.a. många problem i direkt strid som när den får en träff.
Den tillverkades endast mellan 1966 och 1970 i 1700 exemplen. Inte heller dels kanske för det dåliga ryktet och ev. även med att den inte riktigt stämmer med idéen om pansarvagnen som en stor stridsmaskin som ska klara vilken träff som helst har den inte ersätts med någon annan.
Trots den extrema åldern används de få fungerande enheterna fortfarande. Och i Panama - en få lyckade konflikter entiteter i Västerlandet varit inblandade i - var de viktiga.
Orsaken ligger i att:
Det är en lätt kompakt pansarvagn.
M551 är den enda pansarvagn som går att släppa från flygplan.
Hastigheten den officiellt ska klarar är cirka 72 km/m men vi kan spekulera att kvarvarande enheter trimmats upp till betydligt mer.
M551 är en dålig lösning i brist på en modern pansarvagn seriöst anpassad för snabba mycket rörliga operationer.
Övriga stridsvagnar är gjorda - elakt och lite överdrivet uttryckt men ända ganska nära sanningen - för någon strategisk variant av Nazitysklands gamla idé om att snabbt rulla fram i en lång rad - land bakom är "färdigt" där vann vi - för att stanna när man når slutet på landet."
Ett till område oerhört viktigt för att man ska nå en förändring i världen långsiktigt där risker reduceras utan ständiga kostnader för diverse krig lite varstans är en förståelse för hur människan fungerar. Tveklöst har DOD omfattande sådan men vi kan se att det strategiskt inte tillämpas. Sådant är naturligt då området om än inte nytt relativt nyligen börjat indikera den fulla potentialen men där vi inte ser förändring till att anpassa sig mot den nu. D.v.s. vad jag diskuterade i inlägget nedan där också flera andra modeller och idéer om tillämpningar oftast mindre åt det här hållet finns men också vad som har konkret värde:
Sådant behöver inte vara ett problem med en person utan att man fastnar i koncept. Att föra in någon som kan området men från ett annat håll kan tänkas lösa upp det.
CIA bör ju ha en översiktsbild av hur DOD fungerar och uppgifter där det ju är en administrativ-position också. Vidare kan vi ju konstatera att det perspektiv jag indikerade här för möjligheter inte är nytt för dem där jag refererade till en bok de gjort fritt tillgängliga och diskutera dem i det i följande artikel:
Tittar vi på den andra sidan av beslutet finns ett likartat potentiellt värde. Och General Petraeus bör ju vara en person vars kompetens och var den bäst passar President Obama utmärkt kan bedöma eftersom han hanterat operationen i Afghanistan.
Man kan också tänka sig att förändringen har värde när det kommer till samarbete och koordination mellan DOD och CIA.
Otaliga härskare över Ryssland och USA hade slagits om makten över världen. Nu behövde de samarbeta. Förfalskade uppgifter på Sydpolen av en galen vetenskapsman pekade ut Putin som en brittisk look-a-like placerad i KGB under 1980-talet och Obama som en skotsk frimurare.
Klarade de inte att i det tysta utan att någon märkte det hämta uppgifterna inom 48 timmar var risken att de skulle förlora nästa val.
Båda hade många gånger påstått sig motionera ofta och hårt. Båda rakade huvudhåret regelbundet.
Båda var kända rökare om än inte kanske annat än undantagsvis.
Deras erfarenhet från politisk administration var till hjälp och de började göra en problem-modell. Båda länderna hade djur i sin krigsmakt och de kände inte att de kunde lämna pingvinerna ute ur ekvationen.
Deras skilda erfarenhet adderade olika värden:
President Putin kunde addera en liten revolver byggd av KGB under sent 1980-tal han fortfarande alltid bar med sig som en av pingvinerna fick bära.
President Obama hade många gånger lekt med handdockor tillsammans med sina döttrar och kunde med det spela ut olika scenarier med pingvinerna vilka inte kunde uteslutas.
Obama trodde pingvinen bl.a. kunde tänkas ha modifierats genetiskt för högre intelligens och sedan lärt sig karate.
Det tog långa diskussioner innan man nådde en samsyn om man skulle försöka alliera sig med ev. pingviner med handeldvapen eller pingviner som kunde karate om de fanns. Det största problemet var att President Obama hade "missuppfattat" den tillåtna storleken på pingvinerna och menade att det i sig var en indikation om vad som kunde tänkas gå fel också för forskaren i den genetiska modifikationen och att karate-pingvinerna var flera gånger större var ett kritiskt hot att hantera.
En kanske intressant och berättigad fråga är varför Libyen kanske lättare får mer uttalad hjälp än ex. Syrien. Några lätta svar finns inte på det därför att vi har så lätt att rationalisera vad som egentligen inte är konkret rationellt.
Låt se det som att våra idéer följer likt floden landet, stenarnas och skogens motstånd där det för oss är vår erfarenhet, språk som når oss, sinnesstämning m.m. Det ger oss en grund som vi värderar risk och möjlighet från.
Jag ser det i min modell mycket från den forskning som publicerats huvudsakligen 2011 där vi ser samspelet mellan amygdala och frontala cortex. Värderingen kan vi se som projektionen ner i amygdala som vi kan forma beslut och slutsatser från.
Ibland säger man att Gaddafi är färgstark. Det är ett utmärkt ord att välja. Han är om vi så vill mer intensiv. Han ger oss därför ett starkare avtryck. Det är lika korrekt att säga att han är ett mer kraftfullt varumärke.
Prediktion inkluderade honom kan därför bli mer potenta. Men om så är fallet hur förändrades världens agerande från att se honom som ett mycket stort hot till direkt lättsam att ha att göra med?
Visst att nu rationella skäl finns till det i hans förändrade förhållningssätt. Också i det samma förändrade han sin kommunikation där det tycks mycket troligt att han fick konkret inköp hjälp med det av någon mycket skicklig.
Kommunikationen kom att gå mot det lätt löjliga. Vi ligger då i en av de funktioner komikens speglar i vår kognition. Att upptäcka överuttryck av energi, eller ej rimliga proportioner som ej relevanta. Men det innebär egentligen inte att själva värdet och påverkan av den högre intensiteten försvinner.
Problemet är när det görs för mycket där det för över samma koncept på andra som i skämtbilden. Då ser vi ju löjliga ut också.
Det sista krävs emellertid inte för att Libyen skulle få hjälp. Andra aktörer hade det kunnat ha betydelse för men Europa är väldigt uttråkade kring sådant. Vi ser inte riktigt på världen utanför oss i den meningen politiskt längre och ännu mer var väl mycket som sågs närmast associerat till Italien.
I aktuell situationen går dock Gaddafi till att konkret bruka våld. Han bekräftar gång på gång vad han säger och han säger att han ska i princip döda alla i en stad. Givet den höga grundintensiteten, bekräftade prediktioner o.s.v. bär det långt och vi fick ett snabbare agerande i FN än vad som är normalt.
Andra orsaker fanns också i att en beredskap förelåg genom att vi redan sätt förändringarna i t.ex. Egypten och rörelser i flera andra länder i regionen. Libyen var och är dessutom möjligheter för Västerlandet och Österlandet att hitta en mötespunkt. Jag har argumenterat flera möjligheter i det och vi har ett konkret exempel på det exempelvis i:
Det är viktigt att vi inte tappar den möjligheten. Just nu är det energieffektivt att nå det. Annars tar det tid, är svårt och kan i uttryck för konflikter kontinuerligt bli oerhört kostsamt.
Givetvis i att avväpna en situation med det lätt löjliga säger ingenting i sig själv om konkret fara. Men det i kan systematiskt använt minska risken för onödiga uttryck i våld eller vad som leder till våld som förhindrar att konflikt förvärras eller blir utlöst. Det är självklart endast en del av vad jag pekade på i Artighet och Gulligt som strategi för fred men är värt att peka på därför att samma användning givetvis också understryker att det inte är en faktor som går att ha som utgångspunkt för riskbedömning.
Syrien är tråkigt för de flesta i övriga delar av Världen. Det är Libyen också undantaget möjligheten till ekonomiska belöningar de ständigt uttrycker och det "varumärke" Gaddafi skapat i den intensitet i vad han gör, säger och agerar skapat och det gör viss skillnad. I situationer där många försöker bromsa stöd för folket är även det begränsade vad som kan göra all skillnad i världen.
Väldigt olämpligt givetvis experimentare jag med en del stereotyper i den här. Uteslutande för att bättre förstå hur de kan fungera i det komiska. De bär ingen korrekthet.
Det ligger givetvis ingen korrekthet i stereotyperna. Jag tror alla människor har goda förmåga att döda varandra och har många gånger tvivlat på att det egentligen fodrar någon speciell kompetens eller utbildning. För mig tycks det som att det kan gå ganska bra ändå och det viktigaste inte är att fastna i en doktrin utan att överraska fienden. Har man ex. bombat med flygplan i många veckor kanske man när man angriper fiendens chef kan prova som något annat ex. en fallgropp, katapult, engelsk långbåge, rostig spik med stryknin eller dylikt.
Problemet med engelsk långbåge är ju nu att man måste vara på marken och då kan ramla och slå sig. Det vill vi ju inte. Fast om någon sitter håller er sällskap kanske med en kattunge kanske det ändå går att några medborgare självorganiserar en liten operation användande en Fiat, liten fickkniv, två vattendunkar, boka möte under förespegling att visa världen att vi stödjer al-Gaddafi och lite extra bensin. Efteråt
bör man är jag tämligen övertygad om lämpligen pröva den lokala maten och luta sig tillbaka och titta på med kaos sprider sig efter lite initialt kutande runt för att plocka andra personer som kutar runt och sedan vänta på att det faller samman.
Jag menar det kan ju tänker jag spara en hel del pengar givet att all den här efectos especiales som romantiskt båtar runt och flyger i luften tycks ju inte leverera särskilt mycket alls egentligen. Eller känns det otäckt? Otäckt verkligt att döda generalen som om någon kunde göra det med dig?
Det är som om du strider i enorma grottkomplex är kanske inte automatkarbin eller dylikt lika bra som expansivt skum via slang (gas är självklart det starkaste alternativet men är ju inte tillåtet längre - tillåtna i enorma komplex är jag osäker på om de egentligen är lika effektivt som skum därför att de kan ventileras ut och stänger inte dörrar och reducerar därmed inte komplexiteten på operationen).
Sedan ska ju sägas att jag tror att motståndet mot angrepp på den militära överbefälhavaren bromsas mer av andra än militären.
Här är ju dock ett primärt motiv att utforska och bättre förstå kontrasterna och stereotypen i det komiska. Och när vi låter saker från hårt uppdragna linjer där stereotyperna i sig representerar dem kan det upplevas roligare när avståndet mellan dom är större vilket gjorde det intressantare att pröva.
Generalen med mikrofonen här - kanske en fallos-symbol - steroetyperna om militärer högre upp som egentligen lite mentalt begränsade givet att operationer ofta misslyckas (det är dock som vi vet från historien svårt att vinna lätt därför cirka 1/2 av deltagarna förlorar helt) samt steteotyperna om de homosexuella o.s.v. Där vi blandar fördomar med fördomar.
I den här skämtteckningen har vi ett intressant problem. Jag har ännu inte nått så långt att jag klarar att rita bestämda personer fritt och vi kan se hur när personen uttrycks för lika en verklig person vi får en ökad reaktion på att bilden inte riktigt stämmer. Jämför gärna med den tidigare bilden som ligger direkt efter.
Bilden skildrar givetvis ingen verklig händelse.
Alla böckerna var dock inklusive de han skrev tillsammans av andra eller som skrevs där han deltog vad jag tror många kan få ett praktiskt värde av att läsa och höll mycket hög kvalitet i budskap.
Det är sedan problematiskt när ett varumärke i sig inte bara är starkt utan kommer med ett fixt policy-system för hur problem ska lösas.
Ett problem är ju givet det och det inte fungerar är frågan hur folk i Tibet egentligen reagerar på det när politisk och religiös funktion är sammanblandat i samma person (som tydligare uttryckt tidigare men säkert ligger kvar).
Var ska man då söka hopp om förändring när verktygen och möjligheterna är satta i ett relativt resten av världen tämligen begränsat synsätt?
Och hur påverkar det människor? Vi vet ett uttryck av vad det kan leda till (och självklart är det primära problemet det kinesiska förtrycket där detta knappt gör till eller från relativt det men ändå viktigt att tänka på) som exempel från en annan region i världen:
"On December 17, Mohamed Bouazizi, a 26-year-old street vendor in Tunisia, set himself ablaze on the steps of a local government building. Touching off a combustible mixture of economic despair, social frustration, and political yearning throughout the region, the flames consumed not only Bouazizi—who died on January 4—but, in the weeks and months afterward, the regimes of Tunisian President Zine El Abidine Ben Ali and Egyptian President Hosni Mubarak—and likely others to come.
Why did this happen? Why now? What does it mean, and what comes next? We at Foreign Affairs have been following "the new Arab revolt" along with everyone else."
Från: Foreign Affairs
En koppling till att man saknar hopp om all rimlig sannolikhet för förändring tycks åtminstone för mig inte otrolig - det verkar ju ligga relativt det - men jag har inte betraktat självmord som företeelse annat än att jag noterat att det är just rörande detta troligt en faktor jag vill följa men utan att försökt göra det seriöst någonsin. Jag såg dock den här nu som inte direkt rör det men ändå ligger i närheten: Suicide Barriers May Fail to Cut Suicide Rates as People Go Elsewhere.
Är det i Tibet vanligare bland munkar än bland religiöst troende i andra länder? Och vad är då orsaken? Är det kanske det jag pekade på här? Jag vet inte om det är så. Jag vet inte ens om det går att trovärdigt jämföra annat än från nyheter och jag har ännu inte ett gott system för det uppsatt där det förövrigt finns intressantare saker rörande denna och liknande indikationer och frågor att följa där man skulle se detta mer som bekräftande tror jag. Dessutom ogillar jag intensivt företeelsen.
Frågan är givetvis om det givet att den teorin stämmer är en indikation på att man närmar sig Maximal Osäkerhet? Där det är jämförbart eller ett uttryck av att man egentligen inte ser att den situation man befinner sig bär vad man kan prediktera meningsfullhet i där motsvarande kollektiva reaktionen är vad vi ex. i Tibet många gånger sätt tillsammans följt lite senare i folkliga uttryck på gatorna.
Jag om någon säger inte att det är fel - de folkliga uttrycken givetvis - men jag tror att ska dom ske behövs det en meningsfull chans att de ska lyckas också där det kan behöva vara synkroniserat på något rimligt sätt för att sträcka ut saker. Dessutom vill man rimligen ha en indikation om hur värderingar ser ut i t.ex. kommunistpartiets större delar och folk i allmänhet rörande hur deras värdering och idé förändras.
Det går ju också att se väldigt problematik om en trovärdig koppling gick att se. Om något vad jag mest ogillar med hela munkrörelsen runt Tibet är just att det tycks för mig att de oftare än andra går ut och tänder eld på sig. Jag ser hellre att de tar den vägen folket i Libyen tog även om den inte nödvändigtvis slutar på något annat sätt. I Libyen går det ju just lättare genom att det finns ett fördelat stöd i samhället.
Jag kanske förövrigt ritar om bilden någon gång. Det är min tro att har man försökt ett par gånger på ett nytt koncept när man tecknar saker löser det sig när man nu ritat ett tag. Eller så gör man kanske en som drar lite paralleller runt siffran 13 på något komiskt sätt. Nästa blir ju den 14 om den räkningen skulle fortsätta och det har jag mycket större tilltro till kan ge mer konkret värde. Det finns väl ett par kandidater där som ska vara duktiga dataspelare - eller en i alla fall - om jag kommer ihåg rätt och det är konkret indikation om god förmåga även om jag egentligen själv spelat föga på många år.
I Ett folk
utan röst ser jag en aspekt av problemet inte bara i de problem Ghayath Almadhoun pekar på utan i vad han säger. Det finns egentligen flera saker man kunde diskutera runt det men räcker bra att peka på en sak som artikeln bättre lämpar sig som exempel på.
Att det palestinska folket precis som författaren pekar på saknar "en röst" är ett problem. Att det och andra saker som han pekar på i sig är korrekta innebär inte att det är hela sanningen eller att övrigt i artikeln är korrekt.
Särskilt menar jag på det allvarligaste att detta oftast är felaktigt och att idéen om att det skulle vara riktigt kan förvärra problematiken både i hur Mellanöstern ser på Västerlandet och hur Västerlandet ser på Mellanöstern och därmed förvärra problem:
"Västvärlden lyssnar till den palestinska sidan genom tänkare som Noam Chomsky, Judith Butler, Israel Shahak, Illan pappe och Ella Shohat, och på den svenska sidan Israel-kritiker som Per Gahrton och Helle Klein. [...] Men svaret avtäcker likväl en dold rasism och medveten likgiltighet inför palestinierna [...]
Den inkorrekta slutsatsen är kursiv.
Vad som är förklaringen till fenomenet är en kulturell distans skapad av mindre samtal vilket i sig minskar sannolikheten för samtal. Vi kan se det som ökad distans redan i brytningen kommer till en konkret kostnad i att bedöma korrekt där vi har följande studier och efterföljande som bekräftar det:
Vad vi ser från studien är just att det inte är rasism. Hur kan det vara det när vi får effekten när personerna vet att det inte är en person med annan kultur eller annan avvikande faktor?
Exemplet vi har i studien är bara början på "problemet". Utifrån enkla grundläggande och funktioner bygger vi komplexa koncept, lär oss att hantera och förstå fler dimensioner än de enkla i rummet. Ett av många exempel på hur det gör kostnaden högre när avståndet är större är vilka ord vi använder. Ord är inte entydiga utan deras betydelse formas av sammanhanget. Ännu mer gäller att sannolikhet relativt kontext och person påverkar tolkningen.
En till faktor är vem som säger det mer än kultur och den värdering man fäster vi det.
Det i sig behöver inte ha något med kultur att göra där ju ett strålande exempel är den mycket höga värdering folk fäster vid Dalai Lama trots att föga unikt finns i hans tankar och att man lätt kan argumentera att han varit oerhört destruktiv för den politiska utvecklingen (han kan lite av gulligt men inte den andra sidan där för att få saker i mål mycket mer krävs).
Vägen till frihet för Tibet tvivlar jag på inte kommer kräva en hårdare och mot sig själv ärligare ledare än denne. Men någon egentlig bedömning av sådant gör ju inte folk (se ex. energieffektivtet och skalning för några aspekter som påverkar här i det kollektiva språket) utan man tror eftersom han är känd och hyllad att det översätter till praktiskt värde där endast försvinnande få ens läst honom. Är de också rasister? Många av dem är exakt samma personer.
Lika lite är det ett medvetet beslut att de föredrar välkända personer som de känner igen från media. Inte heller speglar det någon hemlig dold rasism de bär på. Det finns ingenting som överhuvudtaget pekar på det och de få gånger det påståtts associerat till likartad association har det alltid varit en egen tanke och idé hos forskaren och aldrig att det följts upp där man konkret skulle se någon dispergens mellan sådana uttryck mellan grupper. Se diskussionen i följande inlägg för diskussion om ett liknande exempel där personer heller utan något att stå på påstått för mätvärden rörande just sannolikheter för associativa uttryck:
(Direkt under de beräknade relationerna diskuteras det utifrån colored.
När det gäller personer som hoppar till slutsatsen att sådant är rasism eller något annat uttryck associerat med negativa värderingar gäller att de representerar personer som själva står i konflikter där den hårda linjen är uppdragen. De är lika mycket som den andra sidan en del av problemet.
För Israel - Palestina är det lättare att se än när det ex. gäller infekterade konflikter i forskningsvärlden men sådant finns där också. De är när de fastnat och forskarna tolkar allt de ser till att stödja deras gamla idé de drivit sedan 1960-talet oavsett om det är en tes om rasism och feminism, hur man ska "förklara" färgerna i människans språk eller precis vad som helst vad som har föga värde. Jag säger här föga värde hellre än inget värde därför att en del av dessa forskare är fantastiska på att sparka ut excellenta nya verktyg i jakten på nya data att slå i huvudet på sin motståndare vilka i sig mer än datat de sitter och "formar" till nästa rond kan ha visst värde.
Vad Ghayath Almadhoun borde göra är att ta sig en ordentlig funderare på hur problemet han pekar på egentligen borde lösas. Och ännu mer vilken skada han kan ha orsakat genom att tänka irrationellt där jag föreställer mig att det här är ett stickprov och diverse annat publicerats innan. Beroende på mängd och räckvidd kan det vara skada som inte är försumbar. Det samma gäller diverse Israel-vänner både i Sverige och andra länder. Ta gärna intryck av vad jag skrev i:
Jag annat än för analys ser ingen som helst poäng med att läsa sådana här trivialiteter. Det känns bara pinsamt att någon kan vara så blind.
Men visst om du tror att du kan vinna något värde genom att påstå att jag och diverse andra som hellre läser ex. Noam Chomsky än Palestinska tänkare så fortsätt gärna att påstå det.
Kanske kan du pröva samma koncept på Twitter, Facebook, bloggar, och 100-andra tidningar också så kan du sedan återkoppla och mäta hur stor förbättring du klarat att nå. Är det ett fungerande koncept där du får ett mätbart positivt resultat i det konstruktiva målet mer än att känna att du vunnit ett pseudo-mål i striden för konfliktens skull är det bara att fortsätta. Om det inte lyckas - och varför skulle det lyckas när samma sak prövats ända sedan konflikten började - kanske du skulle prova något annat eller våga se att det är bättre att du gör något annat och helt lämnar frågan.
Jag vet som inte när personer i dom här låsta konflikterna får nog och börjar tänka? Om man lämnar dom för sig själva. Finns en gräns i människoliv för dem?
20 år och 1 miljon människor? Det låter lågt för mig givit att teknikutvecklingen lär ge mycket effektiva och billiga vapen i allt snabbare takt. Säg 20 år och 10 000 000 människoliv? Är det gränsen för de här två sidorna? Eller ska vi sätta 100 miljoner människor därför att när människor dör förvärrar det konflikten och antalet människor i världen ökar ju i mängd.
100 miljoner tror jag är det troliga om vi inte börjar se förändring nu. Är nu alla på båda sidor i den här konflikten som sitter fast i sina idéer beredda att acceptera det. Därför metoder som prövats har inte fungerat och jag menar på det allvarligaste att antalet jag här ger är var vi kan hamna.
Och ord bär mening. I Aftonbladet idag gjorde Ghayath Almadhoun skada. Nu kommer säkert några "vänner" (korrekt ovänner) till Israel göra mer skada. Och så fortsätter det. Att påstå att dessa personer är mördare är att ta i men det är personer som mycket bättre tar och engagerar sig i en annan fråga eller tar och funderar mer om sig själva ett tag och ärligt utvärderar vilket faktiskt värde och skada de orsakat genom åren. Ta som övning utifrån antal personer ni når att fördela antalet personer som dött i konflikten relativt det. Det är inte hela sanningen men en sida på det. Upplagan för Aftonbladet är ju känd. Det samma gäller andra tidningar runt om i världen. Det är bara att räkna.
Nu har ni ändå fått förändringen för de som vill ha den. Den femte rollen dansade och förändringens entropi genomsyrar Österlandet men var det når för respektive fråga är vad man gör det till. Gör något av det. Tror ni att chansen kommer en gång till? Det gör den inte. Det här är den bästa chans under all överskådlig framtid. Det blir inte bättre än så här. Klarar ni inte göra något nu där det rör sig i år är det bara att lägga ner. Att tänka praktiska lösning där man ska lämna konflikten är inte att föreställa sig att lösningen är att få "motståndaren" att "förstå" att felet är dennes oavsett om det inbillade felet är att han lider av "dold rasism", skjuter folk för att det är roligt eller precis vad som helst som personer i låsta infekterade konflikter påstår tills de eventuellt börjar tänka.
Det är så riktigt att testa den här vägen för att spara lidande. Han är högt uppsatt officer i armén. Han leder kriget. Han är i så mycket praktiskt mer eller mindre regimen i allt. Han är diktatorn. Den singulära.
När han dör är det inte säkert att regimen faller omedelbart men jag tvivlar på att skillnaden till det kan vara mycket mer än att ordna dom väpnade linjerna för att lättare kunna sätta sig vid förhandlingsbordet och försöka rädda något för sönerna eller ev. någon välbeställd runt om al-Gaddafi som kanske försöker hålla samma saker ett tag. Och om inte vad har förlorats? Ingenting relativt allt annat i det här.
"Men de mytomspunna krigarna [Navy Seals] från Kalifornien fick se sig besegradeö Av två team svenska kustjägare - som nyligen avslutat värnplikten."
Jag tror säkert det stämmer. När man är ung är det lättare att inte bygga onödiga muskler och istället uthållighet och seghet i kroppen. Det är stort värde i just den typ av konflikt Sverige kan ha förvänta sig. Möjligen i byggnader och liknande trånga utrymmen där man under kortare tid behöver röra sig snabbt med tung utrustning och väpnad fiende är mer muskler ett värde (vilket kanske är vad Navy Seal gör där jag får erkänna att jag knappt kan hålla reda på alla förband som finns).
Man kanske också kan se det så här att om du blir angripen av någon som kan slåss har det ingen betydelse om din muskler kan ta lite impact därför får de en eller ett par smällar på dig är du död ändå (om de kan slåss).
Detta kanske kan tyckas lite utanför inlägget men så är det inte. Aftonbladets artikel är ett utmärkt exempel precis som en ledare nyligen i Expressen på hur man kan kommunicera konstruktiva värden. Där ma pekar på idéer hur vi kan förhålla oss mellan information och energi, och hur våra möjligheter faktiskt är relativt andra. Det ska jag återanvända till. Det och dom artiklarna ska jag dock återvända till när det är aktuellt att bättre uttrycka relativa storlekar i kontext av värde.
När det gäller fylleslagsmål - och i dess uttryck ser vi också hur vi kan undvika det även när de är tämligen på om att slåss och aspekter av det illustrerar mekanismer jag har möjlighet för att hantera särskilt dom problematiska låsta konflikter som håller på år efter år utan att vi ser något konkret tecken på att problemen minskar - är det ju verkligen en strid mycket i informationen. Folk blåser upp sig. Och vill uttrycka inflytande eller mycket oftare att de är kritikkänsliga där kritik inte alls behöver vara verklig eller ens att någon nödvändigtvis talar med dem.
Kritikkänslighet menar jag då en överdriven känslighet och även om alkohol nu kan öka hybris är det nog ofta vad som ligger runt detta i funktion och vad saker slås mellan liksom givetvis gråtmildhet. Riktning på mening och syfte samt upp och ner på styrsignalen på "värde" nere i Amygdala. Värden i mötet mellan Amygdala och frontala cortex är ju vad mycket pekar på att dopamin har en viktig funktion för och kritikkänslighet är ju också en inte ovanlig biverkning av vissa typer av antidepressiva mediciner där då orsaken troligen är att den relativa skillnaden i fria signalsubstanser (särskilt just dopamin) ännu varierar för kraftigt. Det är dessutom ett symptom som kan förekomma både på depression och ADHD men givetvis är ännu troligare vid överdrivet drickande (där det ju ofta verkar lite omvänt vid de neuropsykiatriska funktionshindren därför att den relativa nivån det går ner till är högre och inte längre).
Bråkstaken på stan som är berusad slåss regelmässigt på samma sätt. Det inkluderar ofta stå nära och prata högt. Och göra sig bred - peka och vifta - vilket ju är potent språk men i energins praktiska värld en enorm måltavla.
Hellre när någon uppträder hotfullt och vi inte lätt kan lämna platsen vill vara "smala" - vår kortsida mot fienden därför då är måltavlan mindre - och vi hålla största möjliga avstånd men inte fly eller backa så vi håller ett konstant avstånd. Går han mot dig backar vi men utan att vi hamna i väggen. Vi vill inte hamna i väggen.
Därför där har vi inte längre några valmöjligheter och det är angriparen som väljer när han slår till.
Är vi på väg in i väggen är det dags att börja dansa - bildligt talat och absolut inte i boxarens bemärkelse där vi istället kanske backar lite rätt extra eller avleder på annat sätt. Vi börjar inte skråla, svära och vifta med armarna, peka och gå framåt breda. Utan vi slår till en gång hårt och effektivt. Där det har verkan. Fylla gör att folk tar smallar bra så huvudet är väl inte första valet direkt. Knäled är väl bra att undvika om det går men är ditt liv hotat är det ingenting att bry dig i. Vad har en domstolstolkning av nödvärnslagen för betydelse om du är död?
För kvinnor är knäleden en bra punkt att sparka därför den går av om du övat dig i det och följer du upp bara med en knuff räcker det i bästa fall för att du ska kunna komma förbi (och han kommer inte följa efter dig efter en god träff men övning är viktigt).
Jag har många gånger för några år sedan när jag var ut mer blivit "antastad" av berusade liksom rånförsök. Nästan alla gånger - ett par undantag finns väl från det även om det verkligen inte var någon risk för endera praktiskt - aldrig haft något problem att gå ifrån sådant utan att det slutat att de uttryckt sig positivt på något sätt. Jag har väl egentligen då åtminstone inte haft full kontroll på hur jag gör givet att jag vid hot går från mitt vanliga disträ natur till en trevligt högre verklighet där man har exakt kontroll på allt.
På det låg också att jag behöver ofta ställa om mig något i första meningarna de säger till deras röst. Jag är väldigt artig. Jag går lite närmare för att höra bra. Men jag håller också visst avstånd. Jag har min smala sida mot dom om de angriper. Du flyttar saker till ett hemvant kontext.
Den smala sidan gör att man uttrycker mindre hot. Och du vill inte svara upp på konflikten. Du vill vara trevlig. Men du vill inte uttrycka svaghet. Att du rör dig för att hålla avstånd utan stress visar att du är i kontroll.
Konflikter som ligger utanför orden undviker vi så långt det går. Att springa kan vara fallet men har vi en god möjlighet att fly springande gör vi det därför att situationen du är i är redan farlig. När vi inte kan undvika dem vill vi inte låta angriparen få ett frislag därför får de inte frislaget räcker det normalt. Därefter är du nere.
Helst vill du inte ens att de ska välja arena, tidpunkt eller spelregler. Kan du inte springa men kan backa försiktigt när denna rör sig för att öka avståndet och nå en öppenpunkt där det är troligare att någon ser dig är det bra. Kan du box - stänga in kanske man säger - honom är det bra men är de flera vill du inte (och konsultera runt det gärna också andra därför jag är inte helt säker på att jag har rätt i det) göra det därför att det kan tänkas utlösa angreppet medan det för den enskilda om man känner viss kontroll kan gå att föra till minskad risk om man är försiktig.
Träffar slaget är du ur balans. Är de större går de sedan in nära och du hamnar under och därefter är det väldigt svårt. En elpistol vilket jag tror kvinnor kan få ut av polisen om en känd risk finns kan dock fortfarande fungera i den situationen liksom pepparspray (sämre här därför att du kommer också få i värsta fall om det översprays ganska mycket i ögonen samtidigt som du fortfarande har angriparen sittande på dig men bättre när du fortfarande har avstånd ex. försvarar dörren mot någon som försöker ta sig in).
Vi har här menar jag ett par koncept som jag tror kan ha värde i de låsta konflikterna (sätt över en population). Först är artighet viktigt. Vi uttrycker respekt. Hånar vi och gör oss löjliga över fienden ökar vi sannolikheten för värre problem och det är just vad som ska undvikas för att istället försöka nå en långsiktig lösning.
Men ska vi slåss ska vi slå hårt och energieffektivt därför långdragna konflikter kostar civilbefolkningen mycket mer och förstör landet. Förutsättningen för det kan vara att vi varit artiga och att vi uttrycker oss riktigt när vi kommer in i landet. Respekt för att vi alla är människor är oerhört viktigt.
Ännu mer är jag övertygad om att samma princip när vi är artiga är vad vi kan bygga vidare på för att gå ifrån de låsta konflikterna som aldrig tycks gå att lösa. Dels artighet i den större mening jag argumentera för i:
I lista konflikter gäller ju precis som jag pekar på att information stängs av direkt redan på ytliga inte sällan mer första ledtråden i ljud eller bild. Att diskutera McCain, Reagan och referera CIA passade utmärkt här i de konkreta exemplen men det var också passande därför att en hel del läsare kommer direkt på referensen utan att läsa vad jag skrivit stänga av. Inget värde finns i det och för att citera från Chefen & Ledarskap 1986 (M7743-712021) - en relativt många andra sammanfattat skrivna böcker i ledarskap mer inriktade på mangement är mycket ger bättre:
"Den som uppmärksammat studerar och analyserar sina handlingar kan kanske, åtminstone för sig själv, avslöja egentliga värderingar och besluta hur de skall speglas i beteendet i framtiden.
Alla har en personlig uppfattning om sina medmänniskor och om hur man skall uppträda [...] det ger tillvaron en viss stabilitet. Men detta kan också innebära ett hinder för att se människor ur varierande synvinklar och det är inte bra - det försvårar att rätt tolka reaktioner hos enskilda och grupper med olika bakgrund."
Viktigast menar jag att när vi ex. har konflikter som Palestina - israel är det viktigaste inte längre vem som har rätt. Ingen i vad de gjort kan ha haft rätt därför ingenting har fungerat. Människan kan slåss hur länge som helst - tills vi där om vi inte klarar oss att överbrygga det men det är inte att ha rätt det är för att du inte hittat en lösning.
Du är fast i ett lösningsmönster som inte fungerar. Du behöver ett nytt perspektiv. Du måste utvärdera andra metoder. Det innebär inte att du ska acceptera ökade risker eller att du behöver uttrycka svaghet. Ditt mål är att lösa problemet.
Du kanske är stark. Du har vunnit. Men ni kommer ingenstans och din fiende blir bättre och bättre. Andra delar av samhället kanske nu också börjar uttrycka problem. Är vi frysta krigar vi mer och dina soldater om de är som du älskar dig för det. Men bättre med bibehållen beredskap för att varje gång det fordras gå ut och försvara linjen därför att det är en del av säkerheten och säkerhet är viktigt för att folk ska slappna av.
Har konflikten hållit på länge tenderar alla att vara obenägna att pröva nya lösningar om de inte i ögonblicket reducerar en upplevd risk - det är viktigt att det syns och hörs - du kan se eller uttrycker makt.
När någon med samma mind-set uttrycker makt mot dig reagerar du. Likt hur hundar står och blåser upp sig. Svarar den andre. Människor som slagits länge skiljer sig inte särskilt här. Det är därför riktigt att som New York Times gör peka på de potentiella problem vi har i interneringen på:
Det är inte en fråga där USA står för en enhetlig linje. Inte heller gäller det myndigheter (eller Vita huset). Och heller inte DOD eller för den delen DHS. Problemet har troligt delvis varit att givet företeelsen är frågan vilken risk avskaffandet i sig innebär. Det är ett problem men du är frusen och ser inte möjligheterna för att reducera det problemet (även om det givetvis inte försvinner). Förändring i ögonblicket är viktigt och där finns en väg om det görs på rätt sätt (konceptet med de uppblåsta hundarna ska undvikas därför det vet vi konkret och mätbart inte fungerar bra).
Vidare också i vad jag (kanske valde jag ett mindre bra namn men det blev att jag började använda gulligt och det beskriver mycket exakt vad konceptet innebär). När vi "reducerar" uttryck för hot i samhället generellt som relativt gulligt ökar vi förutsättningarna för att lösa konkreta problem. Det är en metod jag på de allvarligaste menar är vad som kan behöva läggas ex. till Israel - Palestina. Trevliga saker som uttrycker glädje till folket på båda sidor. Det behöver inte alls vara dyrt,
Detta har jag diskuterat många gånger tidigare men ännu egentligen inte samlat än.
Vad som dels finns och som för många troligen har mindre i sakfråga konkret värde och också möjligen kan bara lite av problemet med namnet jag gav den konsekvens av vad modellen indikerade i vår natur kanske inte uteslutande värde att ta med.
Detta är nu anteckningar från en fallstudie för att bättre förstå den känslomässiga mekanismen på ett sätt som gör det lättare att kunna se och förstå parametrar att skatta och mäta från i ex. offentligt språk för en population i en mer exakt mening än de vanliga ordskattningar som utvecklats i olika koncept och varianter inom psykologin (de har konkret värde men är föga tydliga i vad de egentligen uttrycker och därför är det svårt att indikera och se förändring på annat sätt än skattningen av själva kurvan lite framåt i tiden på väldigt grovnivå oräknat alla normala upp och ner punkter).
Man måste gå nära och se och känna på alla sidorna ens för att förstå vad som kan finnas att mäta därför att detta är inte konkreta upplevelser för oss. Jag har ett verktyg uttryckt sedan ett tag - Efectos especiales (specialeffekterna) ex. att folk blåser upp sig eller språket som gör kvinnor extra vackra att skatta från där ju dessa vi såg indikationerna om förändring i Nordafrika (förändring mer än vad och hur) från indikerar en del runt om det:
Jag hade väl hoppats att antingen kunna följa Sudan eller Israel - Palestina under året men tidningar m.m. kostar här. Det är stort mycket att göra på flera delar. Gulligt är ju den trevligaste delen av modellen - den jag älskar - men det är också den som är dyrast både konkret i inköp och i tid därför att i efectos especiales är det mesta mer eller mindre manuellt. Skattningar har väl för en del indikerat likhet men inte med den exakthet som gör det intressant i vad vi söker här. Förändring mer än en kul termometer över känslouttryck i ord. Jag har ju absolut ingen talang alls för att sälja men för en del delar är ju kan man se möjligheterna större.
Det är tråkigt men möjligheterna finns inte och man måste nästan skatta bra om man meningsfullt ska kunna göra något.
Nu gjorde jag också en initial "liten sak" initialt till Palestina - Israel. Den publicerades aldrig och kvaliteten är låg där det ligger på nivå minnesanteckning kring idéer för vad man kan titta på. Också kan den vara olämpligt formulerad i delar där det om så inte speglar värderingar utan kan lika gärna vara att en aspekt värderats där det uttrycker hur det kan påverka. Jag tog dock och publicerade den nu och länkade den där man läser den på egen risk.
Artikeln är "inte gullig" och den pekar på en möjlig allvarlig risk. Det är tror jag ändå givet problem korrekt att publicera den nu även om jag inte för ut den på startsidan. Jag väljer dock redan här att citera en del av den information jag lade till överst i artikeln för att korrekt sätta den i kontext där det är viktigt att inte tolka den fel:
"Det är korrekt att understryka att situationen nu april 2011 inte är den samma som 2011-01-01. Jag har i andra sammanhang pekat på att Sudan var den viktiga vändpunkten och vad vi troligt kommer återvända till här på Nyfiken vital. Flera hot som jag här indikerat är inte längre fallet. De hade heller inte säkert varit vad som hade tagits med i artikeln slutförd och absolut inte som jag skrev dem här där det just är ögonblickets uppföljning av en väg som var möjlig.
I mycket gäller istället att världens utveckling ser mycket bättre ut i säkerhetspolitik än den gjort på många år. Det är korrekt att säga att mer indikationer finns om det än vad kanske fanns vid den tidpunkt artikeln var planerad att publicerad.
Det är korrekt att se det som att de förändringar som man kan de se Uganda och utåt var en aspekt på varför den mer problematiska risk som här indikerades var en möjlighet."
Egentligen borde kanske två till tre och en del handskrivna anteckningar publiceras också för att korrekta komplettera rörande en del begrepp. Men ex. när det gäller Maximal osäkerhet som är viktig här är det vad vi nu ändå är på väg in i den mer formella mer noggranna i strukturering om än kanske ytligare bilden av modellen som i alla fall är påbörjad även om den kanske inte nått längre än till 1 - 2%. En aspekt relaterad till mer eller mindre (som definierat idag där det tagit in mer) i mötet mellan aspekter vid upplevd förändring där faktorer är dolda för oss men att vi upplever att de är viktiga och kan påverka. Jämför gärna med:
"Skulle istället information som styrt oss till en situation som visar sig vara just farlig gäller helt andra spelregler. Givet det kan vi inte lita på språket vi tar emot och det är ett mycket allvarligt hot därför att det är den ena sidan av just hur vi bedömer vilka faror och risker vi ska hantera på ett mer energieffektivt sätt. När diktatorn mer än de risker och faror folket är vana vid lurar ut dem för att skjuta ner dem vågar jag inte bedöma effekten av det men det är inte vad jag hade vågat göra om jag hade styrt. En möjlig väg är att linjen därmed är oåterkalligt dragen tills rösten som manipulerar folket in i fällor där de faller döda eliminerats.
Det är nästan den ultimata risken och på den risken finns givetvis flera möjliga reaktioner. För Syrien där detta nu är aktuellt vågar jag inte bedöma den väg det kommer ta och någon historisk riktad analys har jag inte tidigare gjort i just detta för populatoner. Men det är en stor sak. Speletsregler har brytits. I hot om arrestering, att bli skjuten o.s.v. ligger trots godtycke o.s.v. en viss regelnivå och sannolikhet möjlig att bedöma.
Nu kan du få veta att du får gå i parken men sedan blir du nerskjuten. Kopplingen till demonstrationen är kanske inte bärande. Ett gott råd för presidenten är att fly landet därför det är möjligt att det nu är avgjort att regimen faller oavsett om det tar sex, 12 eller 18 månader. Även om den vägen åtminstone inte här kan vägas mot andra gäller åtminstone att den är väldigt trolig - låt oss säga 20% - 50% - där det också ska förstås från att när regimen faller är risken för att representanter bokstavligen slits i stycken finns.
Ett blodigt slut åt båda hållen är ett högt pris oavsett hur man ser på det för vem som helst. Ingen vinner på det och att nå någon form av övergång och accepterande av varandra där fler döda undviks är mycket bättre för Syriens framtid. Mord lämnar spår efter sig.
Om det sannolikt kommer uttrycka maximal osäkerhet och vad det innebär vet jag inte säkert. Jag kan också väldigt lite om Syrien relativt andra länder i regionen. Men att fuska även om du alltid fuskat fast på ett förväntat sätt ska man inte pyssla med om man inte är på mästarnivå med President Reagan med flera som hade förmåga att klara det (avseende "Stjärnornas krig" och hur det hjälpte till att ge ett fredligt avslut på Sovjetunionen - av av den moderna historiens största insatser).
Men efectos especiales är den del som är absolut svårast att göra automatiskt elektroniskt även om en del saker borde när jag gått in i de abstrakta konceptet gå att ta in och i övrigt kommer Ner eller mindre och Svart eller vitt för populationer kunna ersätta mycket (men helt säkert inte alla av de starkaste konceptet och heller inte dom i det vanligaste visuella använda).
På den bloggen har det ju varit känslorna och hur känslorna och våra kognitiva sannolikheter i språket mötts som varit det centrala medan vi här rört oss mer i dom
inte sällan tyngre frågorna. Där är vanan att försöka uttrycka till koncept eller associationer eller faktorer uttrycka känslor i musik. Det kan vi göra här också och i det också uttrycka retro.
Men denna hammare är egentligen inte ny för oss oavsett hur man ser det praktiskt är det sidor av människan. Gamla konflikter har stört så många gånger för människan framåt i historien. Det är viktigt att vi ser det och väljer en bättre väg. Vi kan i marginalen öka sannolikheten för det med fler metoder än som idag används men det är i sig inte en lösning. Men även om effekt per individ är väldigt låg av en trevligare om vi så vill gulligare kollektivt uttryck mind-set gäller ju att feedback och spridning som vi väl vet är fallet för språk.
Retro ska nämnas här därför att en kort förklaring jag gjorde nyligen är kanske det lättaste sättet utanför mönsterigenkänning, statistik eller en omfattande längre förklaring indikera vad som avses med att vi ser association som sannolikheter där det påverkar vad vi uttrycker. Det är viktigt för att förstå gulligt och hot därför där har vi en sida (fler finns) av den feedback som går fram och tillbaka i dom låsta konflikterna:
Retro kan ju också ha så stor påverkan. Vad jag skulle välja att se som en statisk fråga där det rätt gjort är koncept kraftigt repeterat i ett lokaliserat område där man givet just retro-distansen mindre ofta kommer ha konkurrerande aktivitet från annat (jämför med Ord över 0.7 när relationerna projiserades ner där data uttrycker samma princip men utan förutsättningen att det är tidsseparat). Samtidigt när vi ser det kommer det kännas igen och är det Pac-Man är för min generation kraftfullt repeterad.
Pac-Man upplevde det att begripa att Miss Pac Man trodde slottet skulle vara spökfritt. Vilket slott är det? Och motion kunde hon ju verkligen ha behövt mycket mer av ville han mena.
Konceptet med musiken är givetvis likartat med experimenten med poesi. Där jag också i dessa fallstudier - vilket inte är ett generellt krav - räknar med att kunna använda data.
Och nu kan vi lägga musik för att uttrycka både retro och gulligt där jag väljer den som ligger närmast i den set jag just nu väljer att lyssna lite mer på:
Nå nu när vi förutom allt gulligt i fallstudien uttryckt den västerländska stereotypen - stereotyper är så fascinerande när man började se dem för vad de är i mötet mellan sannolikheterna, värde vi ser i oss själva och språket vi möter och uttrycker där det så mycket verkligen är den spontana associationen som är en sida av var vi hamnar i tolkning - av den exakta, kalla vetenskapsmannen som i en vitrock och ett provrör studerar möss i labyrinter kan vi ta och länka mina inlägg (men för att förstärka mitt skydd mot ridicule än mer ska pekas på att min kraftfulla mycket manliga metodik att dokumentera känslor och koncept i känslomässiga eller funktionella bilder också är vad Library of Congress investerat ordentligt i: The Thesaurus for Graphic Materials).
Det är ett urval. Det totala antalet bara på HUMÖRET OCH PRYLARNA är gigantiskt i antal. Många andra inlägg är länkade men jag tappade domänen på den nyligen och har inte editerat om dem än. Men site-sökning med Google på titlarna är en väg om man är särskilt intresserad av något inlägg. Också går det ju att kopiera URL och ersätta i webbläsarens URL-fönster med prylar-elektronik.blogspot.com.
Nu jag ska väl kanske kunna återvända till det här. Jag hade hoppats att kunna uttrycka en görlig vög hur det kan tillämpas. Det är ingen magisk lösning men det är en faktor som givet att motivation finns - och det gör det ofta oavsett vad respektive sida vill tro om den andra - kan vara öka chansen och där om inte något liknande höjer den nivån om den är låg från början gör misslyckande mycket troligt. Vissa typer av förändring kräver att vi har viss gott grundhumör för att neuroner konkret ska kunna uttrycka förändring i andra delar än dem mycket mer inriktade på att hantera hot och risker.
Skillnaden mellan dom två perspektiven är enorm. Båda "typerna" av kreativitet har värde och är viktiga men det är just viktigt att man inte tappar bort sig bara i hoten och konfliktens uttryck. Det ska inte förvåna oss att dom vi hittar i historien som genomgått det och varit av sådan tyngd och i praktialiteter av sådan funktion att det blir mer känt är missionerande och investerar oerhört i möjligheterna som finns.
Vi kan passande nämna Franklin D. Roosevelt som i mycket var den person som avgjorde att det besegrande Tyskland hanterades på det sätt som idag givit oss den i forskning och ekonomi kraftfulla och på alla andra sätt oproblematiska granne Tyskland är idag. Det ska ställas i relation till den bitterhet och hat som Första världskriget födde. Priset det det kom att kräva blev gigantiskt.
Låt oss citera Bernard Baruch, St. Petersburg Times från 1955 när det där fortfarande var möjligt att publicera material som detta:
"In Franklin D. Roosevelt's record, four things will stand out above everything else. One, his interest in human beings and their welfare, as is exemplified in the social legislation and which is being carried further to this day. Two, as President of the United States and commander-in-chief of its forces, he became the main factor in winning the greatest war of all time. Three, he brought about the creation of a United Nations, in the framework of which, if the nations so willed it, a peace can be written -- a peace which mankind has yearned for over the ages... Four, he gave hope to countless disabled by conquering an affliction which struck him in the prime of his life...Because of his interest in Warm Springs and polio, an advancement has been made in the intensive study of that dread disease that may bring relief from it, an accomplishment which in itself is of first importance."
När det gäller hur Västeuropa avslutade lämnade sina kolonier är mycket avskyvärt på nivåer förslaget av annat än vad som skett i de samma innan. Ett land jag ofta lyfter fram som exempel på att man trots många misstag under sin koloniala period hanterade det ändå relativt övrigt på direkt föredömliga nivåer var Storbritannien. De klarade också att lämna kolonierna utan att göra det med en förutom skada för länderna direkta pinsamheter som att förstöra fabriker m.m. utan någon nytta.
En bättre för just vad vi här avser att lyfta fram är emellertid President Charles de Gaulle (Frankrike). President de Gaulle var en stark supporter för att Algeriet skulle förbli en fransk koloni. Något rationellt värde av det finns inte där Frankrike är gigantiskt rikt på alla sätt medan Algeriet inte var det då och inte nu heller. Om befolkningen vill styra sig själva är det rätt beslut.
President Charles de Gaulle klarade att se det och ställa om sin bild av världen och se en bättre väg än det redan problematiskt och mycket blodigt bittra krig som fortgick och säkert hade eskalerat än värre.
Det fodrar all respekt därför det är oerhört svårt. Att se att de ideal och idéer man har måste ändras är svårt för alla. Ännu svårare föreställer man sig för en så uppburen person - Frankrikes hjälte från kriget. Du behöver också mer än det se en väg att gå. Kanske kräver det nya metoder, verktyg, politiska allierade m.m. där vi med säkerhet åtminstone kan säga att stora delar av Frankrike inte stödde honom i detta även om många gjorde det. Frågan hade delat landet.
Kanske var det en förutsättning för att vi nu kan se positiva förändringar i den mening att det gav en något bättre sannolikhet för en mindre blodig väg.
