En kanske intressant och berättigad fråga är varför Libyen kanske lättare får mer uttalad hjälp än ex. Syrien. Några lätta svar finns inte på det därför att vi har så lätt att rationalisera vad som egentligen inte är konkret rationellt.
Låt se det som att våra idéer följer likt floden landet, stenarnas och skogens motstånd där det för oss är vår erfarenhet, språk som når oss, sinnesstämning m.m. Det ger oss en grund som vi värderar risk och möjlighet från.
Jag ser det i min modell mycket från den forskning som publicerats huvudsakligen 2011 där vi ser samspelet mellan amygdala och frontala cortex. Värderingen kan vi se som projektionen ner i amygdala som vi kan forma beslut och slutsatser från.
Ibland säger man att Gaddafi är färgstark. Det är ett utmärkt ord att välja. Han är om vi så vill mer intensiv. Han ger oss därför ett starkare avtryck. Det är lika korrekt att säga att han är ett mer kraftfullt varumärke.
Prediktion inkluderade honom kan därför bli mer potenta. Men om så är fallet hur förändrades världens agerande från att se honom som ett mycket stort hot till direkt lättsam att ha att göra med?
Visst att nu rationella skäl finns till det i hans förändrade förhållningssätt. Också i det samma förändrade han sin kommunikation där det tycks mycket troligt att han fick konkret inköp hjälp med det av någon mycket skicklig.
Kommunikationen kom att gå mot det lätt löjliga. Vi ligger då i en av de funktioner komikens speglar i vår kognition. Att upptäcka överuttryck av energi, eller ej rimliga proportioner som ej relevanta. Men det innebär egentligen inte att själva värdet och påverkan av den högre intensiteten försvinner.
Problemet är när det görs för mycket där det för över samma koncept på andra som i skämtbilden. Då ser vi ju löjliga ut också.
Det sista krävs emellertid inte för att Libyen skulle få hjälp. Andra aktörer hade det kunnat ha betydelse för men Europa är väldigt uttråkade kring sådant. Vi ser inte riktigt på världen utanför oss i den meningen politiskt längre och ännu mer var väl mycket som sågs närmast associerat till Italien.
I aktuell situationen går dock Gaddafi till att konkret bruka våld. Han bekräftar gång på gång vad han säger och han säger att han ska i princip döda alla i en stad. Givet den höga grundintensiteten, bekräftade prediktioner o.s.v. bär det långt och vi fick ett snabbare agerande i FN än vad som är normalt.
Andra orsaker fanns också i att en beredskap förelåg genom att vi redan sätt förändringarna i t.ex. Egypten och rörelser i flera andra länder i regionen. Libyen var och är dessutom möjligheter för Västerlandet och Österlandet att hitta en mötespunkt. Jag har argumenterat flera möjligheter i det och vi har ett konkret exempel på det exempelvis i:
Det är viktigt att vi inte tappar den möjligheten. Just nu är det energieffektivt att nå det. Annars tar det tid, är svårt och kan i uttryck för konflikter kontinuerligt bli oerhört kostsamt.
Rörande möjligheter i Libyen se också:
- Libyen: Mötet överbrygger låsta konflikter
- Vad är skillnaden när diktaturen faller stridande resp. ger upp? Mängden
- Artighet och Gulligt som strategi för fred
- Libyen och Kina - Några tankar
Givetvis i att avväpna en situation med det lätt löjliga säger ingenting i sig själv om konkret fara. Men det i kan systematiskt använt minska risken för onödiga uttryck i våld eller vad som leder till våld som förhindrar att konflikt förvärras eller blir utlöst. Det är självklart endast en del av vad jag pekade på i Artighet och Gulligt som strategi för fred men är värt att peka på därför att samma användning givetvis också understryker att det inte är en faktor som går att ha som utgångspunkt för riskbedömning.
Syrien är tråkigt för de flesta i övriga delar av Världen. Det är Libyen också undantaget möjligheten till ekonomiska belöningar de ständigt uttrycker och det "varumärke" Gaddafi skapat i den intensitet i vad han gör, säger och agerar skapat och det gör viss skillnad. I situationer där många försöker bromsa stöd för folket är även det begränsade vad som kan göra all skillnad i världen.
