Toy Soldiers & Ondskans Axelmakter

2011-04-27

Nå först det visuella...

Och så sätter vi musik till det vaande det ständigt implicita hotet levande där det för Hu Jintao liksom andra är tydligt att för eller senare kommer man kompromissa. Och armén sitter på möjlighet att under en övergångsperiod upprätthålla viss samhällsstruktur tills valen kommer.

Jag tvivlar starkt. Så oerhört. Men folk är så lätt imponerande av efectos especiales. Det tycks alltid enkelt i ögonblicket. Du arresterar någon troligen har de av skammen begått självmord innan. Men istället får man en implicit mutkultur med en mängd diskreta problem som håller i sig år efter år.

Lösningen där vi det istället förändrar utan det skär mycket av det menar jag. Därför problematik som uppstår liksom möjliget är mycket i huvudet på folk.

Men redan nu även när vi kan vara troligen allra minst sex månader och mycket mer troligt att det skulle bli ett mer troligt alternativ om cirka 1.5 - 2 år och uttalat där saker får ta skulden inför "förändring" som inte lär bli bättre utan tror jag mycket sämre att konkret kontroll tas över o.s.v. märks redan implicit att armén tar en större roll. Även i små saker i de regionala städerna kring kusten utan de större städerna och jag tycker inte man ska liksom argumentera att det inte saker saker. Ofta har de en väldigt god känsla av hur saker blåser. Mer formellt i metodik kanske vi kan förklara det bara genom att representanter för delar tappar potens ändå är väl repeterade.

Det är en oroande utveckling. Inte bara har vi hela sörjan med osmakliga Hu jinto. Dessutom oavsett den nu påstått så mäktiga positionen klarar han inte ens att bibehålla den centrala makt olk argumenterar att han nu ska representera.

Och verkligen att jag ser både han och armén som döda vägar här. I mycket precis som jag argumenterat är det annat vi kan hoppas driver förändring i kommunistpartiet.

Något för en central roll av orsaker som kanse har ingenting med rollen de sedan har. Jintao är inte för dum för han är tveköst mycket duktig på att organisera saker men han klarar inte riktigt att se igenom det egna perspektivet. Så han kommer tror jag säg med en gissad sannolikhet på känsla med en 50% - 55% inte klara att reda upp det där det känns som han springer en massa men bara förvärrar saker för egen del eller sitter och gör ingenting mer än att irritera administrationen. Egentligen tror jag personligen att fyra eller fem år med honom är bättre en militärdiktaturen men sådant är inte bara svårt att gissa om utan skulle jag mena ens svårt för alla inblandade aktörer att få en exakt (eller något i närheten av det). Vad vi vet är att relativ makt förskjuts från den traditionella strukturen där det närmast går av sig självt om än sakta. Jag flaggade redan för nästan två år sedan. Folk sa att jag hade fel. Nu är det ingen som säger att jag har fel. Jag pekar inte på det för att lyfta fram mig själv för här finns ingenting att hämta för någon utan just för att understryka att den relativa förändringen i relevanta aspekter mer än det mest färgglada du stirrar på kanske kan ha lite värde oavsett storlek att itta lite på också. Och att när relativ förändring kommer sakta kan lite fokus på mer än den egna karriären krävas där man fäster lite commitment till arbete mer än att uttrycka en massa där jag tycker man kan se vissa gemensamma problem på alla möjliga ställen.

Men som sagt här finns inget bra för någon. Kinesiska kommunistpartiet är ett förbannat otyg. Men de försöker ändå hålla uppe sken internt i partiet. Och det gör att väldigt många på mellan-nivå är enkla att ta dialog med. Internet ger goda möjligheter i det liksom självklart alla kontakter runt handel.

Militär-diktaturen eller ens bara om det här fortsätter i samma lugna takt något år med försiktigt större uttryck allmänt blir en helt annan sak. Vem ska man då ta dialog med där det är dialog som är annat än att ta fram trumman= Det blir kanske tre till fyra personer som håller i egentlig all makt i den mening att strukturen kan förändras.

Men det är då min syn. Andra har annan syn här. Men som jag ser det tog jag förändringen redan för flera år sedan och om någon i något annat haft mer rätt än jag här i något annat får man gärna ta det som exemplet för att visa att gör fel i det här resonemanget.

Möjligheten att driva förändringen här via militären är en helt annan sak än en del mindre länder. Här har du släktbanden både med entiteter i partiet där det i egentligen bara är en annan sida, också kontakter med våra vänner ovanför vattnet och mycket mer. Det är en förskjutning av två aspekter där problematiken inte är förändring i sig utan att den går till en struktur som är svårare att se att angripa.

Sedan givetvis ingen blir gladare än jag om Hu Jintao tar "självmord" för att det skammen med förändring kring sådant blir för stor. Men vill vi verkligen ha generalen oavsett hur sociala vänner till honom kan vara? Ja tvivlade för två år sedan och gör det lika mycket nytt. Kina är för stort för att någon entitet kan utova inflytande över en sådan struktur. Den enda stabila lösningen är demokrati. Jintao är faller visst. Men armén är inte vår lösning här.

Och visst är musiken korrekt= Om jag har rätt? Och när hade jag inte rätt i detta?