Väldigt olämpligt givetvis experimentare jag med en del stereotyper i den här. Uteslutande för att bättre förstå hur de kan fungera i det komiska. De bär ingen korrekthet.
Det ligger givetvis ingen korrekthet i stereotyperna. Jag tror alla människor har goda förmåga att döda varandra och har många gånger tvivlat på att det egentligen fodrar någon speciell kompetens eller utbildning. För mig tycks det som att det kan gå ganska bra ändå och det viktigaste inte är att fastna i en doktrin utan att överraska fienden. Har man ex. bombat med flygplan i många veckor kanske man när man angriper fiendens chef kan prova som något annat ex. en fallgropp, katapult, engelsk långbåge, rostig spik med stryknin eller dylikt.
Problemet med engelsk långbåge är ju nu att man måste vara på marken och då kan ramla och slå sig. Det vill vi ju inte. Fast om någon sitter håller er sällskap kanske med en kattunge kanske det ändå går att några medborgare självorganiserar en liten operation användande en Fiat, liten fickkniv, två vattendunkar, boka möte under förespegling att visa världen att vi stödjer al-Gaddafi och lite extra bensin. Efteråt bör man är jag tämligen övertygad om lämpligen pröva den lokala maten och luta sig tillbaka och titta på med kaos sprider sig efter lite initialt kutande runt för att plocka andra personer som kutar runt och sedan vänta på att det faller samman. Jag menar det kan ju tänker jag spara en hel del pengar givet att all den här efectos especiales som romantiskt båtar runt och flyger i luften tycks ju inte leverera särskilt mycket alls egentligen. Eller känns det otäckt? Otäckt verkligt att döda generalen som om någon kunde göra det med dig?
Det är som om du strider i enorma grottkomplex är kanske inte automatkarbin eller dylikt lika bra som expansivt skum via slang (gas är självklart det starkaste alternativet men är ju inte tillåtet längre - tillåtna i enorma komplex är jag osäker på om de egentligen är lika effektivt som skum därför att de kan ventileras ut och stänger inte dörrar och reducerar därmed inte komplexiteten på operationen).
Sedan ska ju sägas att jag tror att motståndet mot angrepp på den militära överbefälhavaren bromsas mer av andra än militären.
Här är ju dock ett primärt motiv att utforska och bättre förstå kontrasterna och stereotypen i det komiska. Och när vi låter saker från hårt uppdragna linjer där stereotyperna i sig representerar dem kan det upplevas roligare när avståndet mellan dom är större vilket gjorde det intressantare att pröva.
Generalen med mikrofonen här - kanske en fallos-symbol - steroetyperna om militärer högre upp som egentligen lite mentalt begränsade givet att operationer ofta misslyckas (det är dock som vi vet från historien svårt att vinna lätt därför cirka 1/2 av deltagarna förlorar helt) samt steteotyperna om de homosexuella o.s.v. Där vi blandar fördomar med fördomar.
