Min grundprincip när det gäller alkohol sedan jag nådde längre in i min modell är att jag betalar inte för det. Problemet med alkohol åtminstone när du har överkänslighet eller ett konkret missbruk är att det liksom andra droger kan tillföra ett större upplevt värde relativt flockens idéer om vad som är bra och inte bra.
Därav om alkoholen är given är det mycket mer osannolikt att du får något problem. Från det gör jag nu av och till valda undantag. Här tre starköl för att se om jag fick ett nytt perspektiv på saker utifrån gammalt data, bekräftande skeenden och vad som divergerat eller ser ut att divergera konkret och också ännu mer i direkt tid (d.v.s. att intensitet måste avvika oavsett hur det predikterats, mätts eller grovate skattats till).
Förord
Vi resonerar nu här lite stegvis mer än att någon uppenbarelse blev fallet och ser vad det kan leda oss till. Där ska upprepas vad jag skrev tidigare:
"Förändring och mötet mellan energi och information hör till det som intresserat mig i modellen som viktiga ben. Vad som ger den plötsliga förändringen där vi resonerar annorlunda. Det är ju vad media-sverige kan ge lite perspektiv på när man av och till följer det givet ganska stora förändringar åren som varit. Vilka klarar att ta till sig nya verktyg utan att det kräver tio gånger fler personer för det än andra? Vilka stannar där de var utan att någon kvalitetsförbättring i ens ett reducerat innehåll är fallet? Blir några kanske bättre? SVD tycker jag att man kan säga det för i mycket och också DN i den politiska journalistiken.
Det finns en mängd anteckningar och ögonblicksbilder från perioden när jag följde dem intensivt ett tag. Jag ser absolut inte något problem med att populationen man studerar kan läsa det. Tvärtom. Nya perspektiv är viktigt och detta precis som andra kan ge när det vägs samman med varandra och den egna erfarenheten visa på möjligheter eller vad man inte ser själv. Där ligger inte något unikt här och därför givet inte formella fallstudier utan en väg för idéer och perspektiv från ett annat håll bara utmärkt om det ger nytta."
Från: Framtiden för media 2011 och framåt: Demokrati, Dataanalys, Skalfördelar och Göra ett bra jobb
Uppdaterad något förändrad version i: Media 2011 och framåt: Dataanalys och att skapa värde
Vi kan se det som att problemlösning kan vara relativ eller absolut. Är problemlösning relativ kan den sedan t.ex. beskrivas som "innovativ", "trött" eller "lättlurad" i hur man tar in information.
Lättlurad där man givet en viss grundförutsättning hos vad som representeras är aldrig vad som detta kan påverka därför att de går alltid till lösningar vi bäst uttrycker från branscher där management rapporter är fallet. De kan ha hög kvalitet men oavsett om de är det eller låga är bestämmande varumärke och yta på rapport och presentation där köpare inte tränger in i sak fråga, kontrollerar referenser, testkör refererade modeller o.s.v. När förutsättningen för att flexibelt kunna resonera i information utan att ett övertryckt värde oavsett konkret eller inte saknas kommer de heller inte påverkas av vad som uttrycks här så fritt och utan prioritet på paketering. I dessa fall är själva kärnan en dispergens mellan upplevd egen värdering och värdering i omvärlden där man inte klarar att se lösningar som förändrar relationer och metoder i den omsättningen (det behöver absolut inte vara nödvändigt för att lösa problem men reducerar sannolikheten för att du ska klara det respektive nivån du klarar det på och här motsvarar givetvis förutsättningar vad vi kan sammanfatta i skärningen mellan intelligens och visdom). En motivering för att uttrycka här snarare än även bland egna mer visuellt paketerade kanaler och utan samma fokus på exakta uttryck är för filtrera i publiken därför att utan det krävs att man är mycket mer exakt rörande vad personer som inte tänker efter och värderar kan tänkas göra d.v.s. jag vill ha stor buffert för vad som krävs hos läsarna här.
Innovativ innebär att man klarar att ifrågasätta befintliga värderingar man har för att lösa problem. Det i sig innebär att man kan bedöma och se oavsett dagsläget. Om något i det utgår från anteckningar kan syfte från mitt perspektiv vara positivt eller negativt. Vissa sådana parametrar är delade andra är det inte och givet de som är differentierade kan negativ hanteras pre-strika så att säga (och i det lämnar vi det särskilda fallet och att peka på detta har inte så att säga någon betydelse längre).
Trött gäller att information som positivt eller negativt kan påverka antingen är allmän eller specifik. Är den allmänt positiv är tröskelvärdet minst sagt högt för påverkan. Är det negativ information kan det alltid förvärra men trött tenderar att skära bort information. Riktad information (magic vilket jag generellt undviker att diskutera innan grundläggande delar är dokumenterade läsbara) är när jag uttrycker det aldrig negativ mot problematiskt trött där ej mottagare som klarat att separera mot det och är innovativa finns.
De tre dörrarna
Att se de tre dörrarna var vad jag lade tid och pengar på när möjlighet fanns för spelrum en tid. Jag återvände lite implicit till grundförutsättningen för att förstå hur vi resonerar utifrån Monty hall problemet i år:
- Monty Hall problemet och att ej förstå spelet (Titeln på stycket är utmärkt för vad vi här diskuterar och mer allmänt betraktat. Om något förändras och du ej förstår det tenderar människor att oroa sig. Men om du inte förstår spelet är du inte en aktör. Du måste förstå spelet innan du klampar in om du inte vill att du ska realisera varje typ av problem du föreställer dig och värre mycket mer än så.)
Vad skrev jag i bildtexten? Jo:
"En dörr öppnad. En valmöjlighet stängd. Två vägar. En lätt och en lite mindre trevlig men fortfarande får du ett pris oavsett dörr. Byter du dörr är chansen för att vinna det största priset i genomsnitt för många personer 2/3 och om du behåller ditt val endast en 1/3. Språk mellan människor är information och den kan vara mer eller mindre effektiv och bära fler eller färre fel men det är alltid språk om systemet är definierat av människa eller direkt uttalat av dig eller någon annan eller för dig själv föreställt. Så länge det är språk håller Shannons entropi men man måste kunna definiera systemet man tillämpar det på."
Har jag rätt? Nå det vet jag inte. Jag skulle kunna följa upp det (eller riktigare genererade jag inte kassa nog för det då heller men allt kostar nu om det är konkret viktigt och viss flexibilitet fanns ännu och dessutom fick jag flera nyhetskällorna givande en god grund där fortfarande av någon aktör vilken jag osäker på vem men någon tidigare kund eller samarbetspartner antar jag där det höll i sig länge några år och 2010 hade jag det fortfarande till sen sommaren jfr IDG där det försvann efter bara sex månader efter att jag slutade skriva åt dem). Men givet en nu ej djupare kontroll ser jag väl ingenting ytligt som direkt pekar på att något avviker runt kärnfrågan. Dispergens i tid föreligger dock. Vissa saker rör sig snabbare än jag hållit som troligt men tycks väl ännu som varande lika troligt vad som kan svänga in långsammare mer normalt.
Viktigast med utgångspunkt från kongressen. De har två vägar praktiskt man kan gå utanför den vanliga strategin bättre eller sämre implementerad för att sprida skräck. Den ena vägen är att uttrycka makt allt mer allt bredare. Den andra är den gulliga vägen jag pekat på många gånger.
Väg två (här och lite framåt med väg avses steget innan de tre dörrarna där jag kan ha varit otydlig ev. där jag ser det ungefär som bilden i Komplexitet, Exakthet och Värde) var radikalt annorlunda för dem men de tog den. Inga av vägarna förändrar egentligen sannolikheterna men den väg de tycks ha valt (de kan ju ändra om) lär i alla fall öka sannolikheten för att förändring oavsett hur det sker kommer ske med mindre våld och mindre av ej förlåta efter förändring (jag tror stor beredskap för att vara beredd att göra det är viktigt och hade jag sätt faktorer som indikerar ändring här hade det varit positivt men så är inte fallet. Organisationer är som vi alla vet abnormt i flera fall stora i över-snällhet och jag har ännu att se någon av dem bidra konkret till trender jag menar ger förändring och de kommer därför knappast vara styrande praktiskt heller och därmed heller inte ha avgörande inverkan på hur detta kommer spelas ut och i förändring som kan vara styrande är denna faktor varken större eller mindre när jag sist tittade djupt 2007 uttryckt väsentligt skilt från vad vi lärt känna i Europa i stor förändring och kanske snarast med reducerad impulskontroll).
Jag tror därför att oavsett om syftet med att uttrycka den gulliga vägen - där vi heller inte ska utesluta att det egentligen aldrig ses som praktisk utan är en media-happening i vilket fall det fortfarande är värde men inte avgörande här - att det är utmärkt.
Problemet vi behöver väga mot är givetvis värde och fara i kravaller. Här gäller och skillnad finns från många jämförelsepunkter att kommunistpartiet uppvisar "ärftlighet". Sönerna gör några år i partiet. Familjebanden är starka. Det var väl tror jag 2009 styrkan i dom sista gången prövades. Eller kanske tidigt 2010. Samtidigt som vi blev av med strömmen här i Uppsala.
Ökar gulligt sannolikheten för kravaller? Minskar det sannolikheten? Vad är substansen i kravallerna?
Där ska först sägas att givet grundförutsättning rörande armé gäller att vägen i Kina potentiellt är tuffare. Storleken på landet är i sig ett problem därför att lokalitet påverkar besluten management på mellannivå fattar. Armé från en annan del av landet är styrka...
Förändring behöver ha viss potens. Vi kan utifrån mer eller mindre se det som att nivån det blir utlöst från ska vara hög. Sannolikheten för det ökar om impulskontrollen är högre.
Misslyckade kravaller är fara och möjlighet. Faran är att nedslaget sprider skräck. Och att det ökar risken i sig för små impulsiva som ej växer. Och som går utanför kontroll allt mer. Och därmed skapar rädsla för kravaller mycket systematiskt på högre nivåer än själva nedslaget.
Möjligheten är att de lyckas även när de i sig misslyckas. Där jag avstår från resonemang runt det av komplexa orsaker.
Vad vi vill är goda fall att se. Goda fall är inte fall som ger enkla lösningar. Goda fall är fall som gör att man resonerar praktiskt relativt och inte fastnar nödvändigtvis att jaga nästa kontrakt med staten, nya möbler till lägenheten där allt annat är oviktigt o.s.v. Där man ser att framtiden om saker inte förr eller senare ska gå ur hand kräver förändring då ingen garanti finns för att nästa ledare inte är vansinnig. Men att man tänker till innan och planerar effektivt.
Jag ogillar starkt den nuvarande ledningen i Kina. Men jag ger dem det erkännandet att de arbetar effektivt mot luftförorening. Jag kan inte utesluta att det inte i sig försenar förändring men jag är trygg i att det ökar chansen om så är fallet för att förändring sker mer positivt. Att samhället och kaos bryts sönder är inte positivt. Vi vill ha förändring där en isomorfisk likhet finns i förändrad attityd och begreppsvärld även i kommunistpartiet på mellanivå där relationer till många också på mellannivå i armén är stor.
Det är den ena dörren (tydligast uttryckt i föregående stycke). Den andra dörren är militärdiktaturen. Om kontroll bibehålls där i kaos är min tro att den centrala ledningen i kommunistpartiet inte kommer representera relationer till armén som är de som står starka efter det utifrån flera faktorer inklusive geografiska. Därmed kommer förändring att ske mellan maktsfärerna och det måste nästan uttryckas utåt i att armén tar över makten. Om du rensar ut stora delar av kommunistpartiet lugnar det läget och du köper dig tid. Men att restaurera det är problematiskt.
Det är dörr två.
Differensen jag ser i hur troligt jag bedömer dörrarna är låg. Inte större än att någon exakthet i differentiering kan sägas vara fallet. Det är nu givet att när dörr två stängdes har dörr ett och tre inte räknats om djupt. Möjligen har relationer nu ändrats men jag ser inte och nu blev jag osäker. Ta da. Nå jag avstår från att skriva det jag tänkte därför att jag kan ha resonerat fel. Möjligen är differentialen förskjuten. Jag vet inte säkert.
Oavsett vilket är förändring i Mellanöstern positivt. Generellt gäller nu i detta resonemang att vi kan se det som att varje absolut dörr har en sista mer eller mindre relation byggd på andra sådana. Våld och hat är i sig inte faktorer som avgör vilken dörr som öppnas utan är endast kostnaden för det. Sådant kan påverka intensitet och hastighet men detta är nu inte ett spel där saker avgörs snabbt. Vägen det går till målet är en sak och hur stort lidandet blir för det är en annan.
Det är nu mitt perspektiv. Jag vill ha dörren med demokrati och jag vill helst ha den öppnat utan grova störningar av samhälle. Helst skulle jag vilja se att förändring sker tillsammans så att säga. Men jag kan köpa att den dörren också öppnas på andra sätt. Det är absolut för mig och tror jag många andra inte ett enormt problem om det kommer med en period av gaturättegångar så att säga. Det är inte bra men förutsättningarna att påverka nivån på sådant är nu vad diktaturen i sig begränsar metoderna för. Den risken är vad de bygger och ingen annan.
Jag är helt separerad från frågan nu. Mitt perspektiv är därför att följa den mer än att påverka den. Om någon frågar mig ger jag råd men inte på länge att jag bara finns dä och snart troligen inte alls annat än den här vägen. För mig är det nu en fallstudie. Här lika lite som nu någonsin med enkla färdiga sanningar i en kort-lista vilket lär tror jag ge den nödvändiga filtrering och bäst hoppas jag gå in i andra värderingar även när det konkret drar ner det explicita värdet i den korta omedelbara tiden som ju ändå är mer värdefull oavsett hur rått det kan tyckas givet det större värdet som byggs av resonemang och tänka snarare än att tro på de enkla vägarna. Svåra saker kostar oss i tid, engagemang och kräver att man tänker efter. Det kostar. Att värdera det utan rosa ögon och med viss kyla i ögonblicket krävs av folk för att klara igenom här därför här mycket mer än någonsin tidigare är motståndaren kunnig. Allt vi talat om här är vad de håller god fart i att lära sig också och de är sedan bedömer jag senare delen av 2010 förbi Västerlandet i kunskap i dessa områden som generellt sätt i universitet, intelligence o.s.v. I hur de nu hanterar kravaller ser jag inte att någon metod eller erfarenhet befintlig som generell metodik ej heller uttryckt i forskning finns här. Sedan visst att situationen är speciell och att det för alla som betraktar den relativt framåt i god fart så att säga (glassbilarna ser folk här som antingen löjligt eller som en uppenbar metod där man i det senare fallet inte reflekterat över vad som ligger bakom i att se möjligheten och ha beredskapen för det, och att i ett parti abnormt styrt av makt och "manlighet" acceptera och gå ut och tala för den gulliga vägen indikerar om något en mycket god förståelse exakt av vad det innebär i möjlighet).
Var står vi?
En dörr är stängd. Två dörrar återstår. Den stängda dörren kommer och går men är direkt otrolig. Vi räknar den som död. Där står vi nu.
Libyen är viktig. Syrien är inte lika viktigt. Libyen kom före Syrien och precis som när vi läser en ny text gäller att det som kommer först är viktigast.
Libyen är också viktigt därför att USA behöver vinna något så att de inte kräver ner sig i saker och ting och ekonomin går fortsatt volativ där en tillräcklig grundtrygghet relativt omvärlden saknas hos många. Det ska inte vara ett problem vad jag ser men blir det en massa föga effektivt hattande hit och dit innan man i varje nödvändigt steg gör vad som krävs d.v.s. att man hela tiden ligger mer och mer efter kan saker självklart gå fel.
Libyen påverkar Kina tror jag (jag är ganska övertygad om det). Jag har inte gjort en djup titt i Kina i år. Men som vi nu alla vet springer Kina över stora delar av Afrika och Libyen var en viktig punkt för dem. Libyen hade ett stort nätverk till alla möjliga destruktiva entiteter. Ledningen sökte samarbete och delade pengar flexibelt med alla möjliga för att köpa makt. Vi kan utifrån min modell se det som att al-Gaddafi tidigt - varande en "hungrig" personlighet - bottnade ut vad rikedom och makt kunde ge honom i landet. Att uttrycka och skapa inflytande var därför hans drivkraft.
När aktörer i väst insåg hur han fungerade blev han en mindre problematisk entitet. Han kan visst uttrycka agenda och mål men hans mål är uttrycket för makt mer än att egentligen förändra något. Någon egentlig skillnad relativt drogmissbrukare finns inte förutom att uttrycket relativt hur han uppfattar det mer än det konkreta är mycket mer flexibelt.
Det gör inte hans regim acceptabel. Viktigt gäller också att al-Gaddafi själv lagt grundförutsättningarna för en god fortsättning på landet. Internationella mötet mellan makt-entiteter i klansystemet har varit legio där man resonerat relativt omvärlden utifrån sådana faktorer gång på gång när nu diktatorns nycker fört dem närmare eller alienerat dem med en den ena och en den andra. Det skapar relativa kontraster och jämförelse punkter. Det relativa mer än det absoluta är som jag nu förstår mycket viktigare än jag tidigare värderat det (och jag värderade det mycket högt tidigt men att förstå mekanismen konkret i inlärning och energiomsättning i de biologiska neuronnäten där man i modell kan uttrycka det understryker det än mer).
I Libyen är förutsättningarna för att skapa en punkt där Västerlandet och Österländet möts utan diktatur och med respekt för människan från båda sidor hög. Libyen kan därför mer än att addera värde i Kina - det värdet kommer oavsett väg menar jag men jag har inte samplat det dock av vad jag inte haft förutsättning och följt upp gäller att detta knappast är där resonemang troligast gått något fel - Libyen är levererad - - utan också bli en långsiktig variabel vars uttryck styr våld och hat. Det är den troligaste och mest praktiska möjligheten vi har för att långsiktigt minska terrorism. Jag ser ingenting alls ens jämförbart.
Nu ska sägas att oavsett faktiska problem o.s.v. fick vi reaktion på möjligheterna snabbare än något annat. Därmed kan man kanske tycka det svårt att kritisera saker och ting. Låt oss därför istället säga att inget uttryck i effektivitet på samarbete, prioritet på militära operationer o.s.v. speglar den nivå möjligheterna ligger på. Jag chockerades inte medicinskt med en brutal kall-dusch när jag idag läste att predators nu blivit auktoriserade att användas. Herre gud / gudinna (vad som nu är fallet eller inte). Jag trodde de om inte i luften från dag ett åtminstone när vissa saker slagits ut. Den surrande svärmen krävs för taktisk slagkraft.
Jag har flera gånger också argumenterat för att Västerlandet inte ska gå in på marken. Jag håller fast vid den synen. Att gå in i ett land påverkar befolkningen. Att inte göra det kanske kostar människoliv där men samtidigt måste vi också se att invasion inte är någon kostnadsfri väg heller även när vi lämnar den ekonomiska frågan. För att nå mötet mellan Västerlandet och Österlandet på det sätt jag ser är möjligt - och det är det största värdet gigantiskt i möjlighet överstigande allt annat - krävs flexibilitet att uttrycka, förstå, resonera och lösa problem. Invaderar vi kastrerar vi bort det under överskådlig framtid. Inte säkert. Men det är en risk. Säg att risken om vi utgår från att förutsättning för att försöka undvika det finns (vilket jag inte tror är fallet jfr invasionen av Tyskland där den kulturella distansen trots kriget som upplevd mer än konkret var mycket mindre från båda sidor).
Vi vill inte invadera. Men ingenting magiskt runt folk på marken i sig finns. Det är invasionen där vi tar makten om än bara periodvis som är problemet. Det abstrakta värdet. Värdet här motsvarar personers förmåga att omvandla mellan information och energi. Främmande trupp tar bort den möjligheten. De styr kontrollerade områden. Effekten kommer sitta i länge tror jag. Vi vill inte gå den vägen utan vi vill ha den goda möjligheten.
Vad vi ex. såg när Senator McCain besöker Libyen är excellent. Att Utrikesminister Clinton träffat dem är perfekt. Men jag vill se många fler göra samma sak från alla länder. Mer eller mindre skytteltrafik. De ska känna att det inte är Väst som löser ett problem de representerar och att deras ledare är högt värderade mycket mer än andra. Det är absolut inte för mycket att bjuda in en av dem till Vita huset (men det är givetvis inte troligt av inrikespolitiska skäl och en mer praktisk väg som adderar stort nog värde är ännu fler möten mellan personer i kongressen gärna med den tyngd vi redan sett).
Senator McCain är ju dessutom om Libyerna är redo att se det och orka lyfta blicken från dagens helvete en möjlighet mer än som representation. Han kan både praktisk krigföring från sin tidiga karriär såväl som politik nationellt och internationellt. Få personer i världen har i den kombination hans tyngd. Bättre råd än från honom finns knappast för frihetskämparnas representanter att få.
Vad säger nu McCain rörande Libyen. Först att man ska erkänna dem som Libyens legitima styrelse. Är det politiskt praktiskt görligt (vilket jag inte vågar bedöma givet att jag aldrig kommer ihåg att jag ens någon gång tagit reda på hur sådant sker) är det excellent. Det ger erkännande och det stärker dem i hur de ser på sig själva. Det visar också att Väst accepterar dem och det är viktigt.
Vidare menar McCain följande:
"He said the United States and NATO should support the rebels in their fight against Gaddafi by supplying them with weapons, the Telegraph reports."
Nu blir det svårare. Vapen är starkt. Vapen är ofta - nästan regelmässigt - det mest effektiva sättet att transformera mellan information och energi. Situationer som kan kräva enorm insats på andra sätt går att lösa blixtsnabbt med en revolver. Den styrkan torde vara en orsak till att välkända Madonna välde i lyriken till Revolver blanda det konceptet med sexuella anspelningar (två starka områden).
Samtidigt går det att göra stor skada blixtsnabbt. För att praktiskt få ut värdet i konflikt krävs också kunskap i hur vapen hanteras. Afrikas problem är givetvis inte att för lite vapen finns där. Samtidigt krävs vapen i Libyen för att lösa problemen.
"Lättheten" vi ger frihetsrörelsen vapen bör spegla det värde vapen konkret har. Det ska inte vara något vi gör lätt för ett enskilt behov utan att se bredare på det. Där vi står nu snarare än för några veckor sedan bär större förutsättning för det. Men bör kanske föregås av ännu fler direkta möten mellan rebeller och politiska ledare runt en sådan punkt. Inte just för att diskutera vapen givetvis där man heller inte vill att det direkt ska vara något man behöver förnedra sig gång på gång för att få. Utan att det är en systematisk generell svårighet att få vapen som inte direkt har med dem att göra men där samarbetet med politiska representationer är vad som kan snabba upp det.
På det ligger nu att effektivare vapen inte är vad de har goda förutsättningar till att hantera. Det går som jag förstår det - korrekt tror jag - in en del ammuniktion och handeldvapen med viss acceptans där man ser mellan fingrarna från den Egyptiska armén. Ska man nu expandera ut från det tror jag att man behöver hjälp med saker och ting.
Predators hanteras väl tror jag vanligen numera med eye-in-the-sky och dylikt. Men man kan argumentera att det är att underutnyttja dem. Taktisk förståelse och lokaliserad i perspektivet från marken är viktigt. UK ska ju skicka in en del folk. Jag antar och hoppas att en del redan finns där. Men fler kan vara en görlig väg att få detta att röra sig energieffektivt igen (där vi ska notera att drivkraften är stark och det får ingenting störa därför risken är då att vi skadar mer än den nytta vi levererar).
Viktigt är att man inte styr och ställer. Man behöver ge kunskap. Vapenutbildning av personer som vapenutbildar är utmärkt. Bäst är man beredd att investera lite i det mötet inklusive kanske besök i Frankrike förutom träning på marken.
Vidare förstår jag att något praktiskt problem med att döda al-Gaddafi måste finnas eftersom det inte skett. Det är den effektiva vägen att få detta i hamn mycket lättare än något annat. Vad problemet är kan jag inte föreställa mig då jag tror att bara kanske 20 personer införda i huvudstaden bara utifrån vad som i media är känt om dennes publika framträden borde räcka för att redan efter några veckor åtminstone för en sniper möjlighet. Lokalkännedom kanske är vad som kan lösa det? Med moderna vapen räcker ju väldigt begränsad erfarenhet för att klara att skjuta denne med rätt vapen. Han är en högt uppsatt officer i militären så det är 100% korrekt att ta ut denne. Grundläggande kunskap byggd från erfarenhet av alla konflikter säger oss också att föga i totalitära situationer existerar ens jämförbart för att nå förändring som att slå ut den politiska och militära ledningen. Den alternativa vägen är ex. Vietnam där man aldrig klarade det och var helt inriktad på markhändelserna. Samma problematik föreligger kan man mena i Afghanistan där dock inte alls samma möjlighet till alternativa vägar rörande det existerar givet en distribuerad motståndare där en mängd ledare existerar. Libyen är topp-styrt. Det är en inarbetad diktatur där nästan alla andra alternativa makt-sfärer ställt sig på frihetens sida.
Bäst vore tror jag inte något gigantiskt tungt samarbete för att skicka in rådgivare. Energieffektivtet är viktigt. Det handlar om att lösa problem genom samarbete och inte om att samarbete för ingenting. Värdet är resultatet av samarbete och inte samarbetet.
Det är utmärkt om t.ex. Egypten kan och vill ge stöd. Men möten med 50 länder för att samla 100 - 500 krigare för att ge lite vapenutbildning och råd om taktiska operationer är direkt löjligt på nivåer som gör det tragiskt snarare än komiskt.
Möjligheter torde finnas både i Storbritannien och möjligen i USA (beroende av hur mycket som används i Afganistan). Jag antar att Frankrike också har sådana möjligheter även om jag vet föga om det.
Visst att man vill ha både arabvärlden hjälpande Libyen såväl som Väst. Men att det egentligen i vad som översätter till det konkreta lösningar av problem i energi har värde med många tvivlar jag på. Det värdet det senare ger går så enkelt att ge ändå där möten med diverse ledare från olika entiteter torde ge allt vad det kan ge.
Exil-libyer i grannländer där förutsättningar för detta finns (Egypten inte minst) bör ju givetvis hos personer som vill det tränas och beväpnas till att ge ryggrad i en nationell armé och föras in. Struktur och träning är så viktigt och med dessa mycket enklare än i Libyen finns förutsättningar för det. Jag menar steg ett är ju att de inte ska lämna striden för att sälja sitt automatvapen för flera tusen kronor för att uttrycka det misstänker jag tämligen realistiskt.
Egyptiska ledningen bör tror jag se värde i detta. Förändringen där fick hjälp. Den var inte självklar. Nu vill vi se uttryck för att man förstår grundidén. Fria val och att förtryck av befolkningen är fel. Levererar man inte där om behovet finns och är uttryckt tror jag att det kan vara dåligt för turismen. Landet tycks nu oroligt. Det är dåligt för turism. Att leverera här är att uttrycka kontroll och det är möjlighet för turism. Att klara att lyfta blicken och hjälpa någon annan tror jag också är ett konkret värde för den egna befolkningen.
Detta var nu några tankar. Särskilt av vad som skett jag tror är positivt där mer är bra vill jag igen peka på McCain. Han är också en duktig skribent där jag ju skrev en del 2009 eller 2010 tror jag:
Vad som helt hoppats över är givetvis Syrien och Iran. Jag vet för lite lokaliserat och uppdaterat nu i alla fall. Och heller inte från de två perspektiv jag tog här är de annat än den analoga utsträcka konsekvensen i allmänt som exempel. På det sätt jag valde att titta på detta är Libyen ett centrum och Kina det andra. Det är inte självklart rätt eller fel. Det är ett sätt att se på det.
Jag kan slutligen konstatera att jag egentligen inte ser något nytt som ändrats eller några egentliga möjligheter jag inte redan noterat även om utrymmet för att uttrycka mycket mer för att realisera möjligheter finns. Återigen jag har inte följt upp på djupet igen. Samtidigt när jag säger det ska sägas att jag inte ser något direkt som indikerar att spelets ändrats radikalt.
