Jag tog en kort tur iväg cirka 00.00 och kom precis tillbaka. Tråkigt nog glömde jag min Why Courage Matters av John McCain. Ändå tänkte jag våga mig på en första kommentar (och jag har mycket kvar i boken att läsa eftersom detta är en bok som ska läsas sakta och reflekterande) och diskutera vilken typ av mod McCain söker.
John McCain skriver att han inte menar det typ av mod som gör att man vågar klä sig annorlunda och ha en egen stil. För en svensk är det lätt att missuppfatta det som en konservativ syn där han menar att det är fel att bryta mot vardagskonvenans. Oavsett vilka åsikter McCain har där är det faktiskt en annan typ av mod han söker. Fortfarande vill jag säga att det mod som möjliggör en egen stil är värdefull och ger dig ett användbart verktyg.
Det Mod McCain söker
För mig känns det som McCain excellent beskriver exakt det mod han söker. Ändå sätter han inte direkt fingret på det med en definition. Det tror jag är värdefullt för läsaren därför att det uppmuntrar reflektion. Trots det försöker jag här från min tolkning beskriva detta mod mer exakt.
Modet McCain söker är det mod du behöver när du är helt omringad utan möjlighet att fly. Du kan ha en flyktlina men plötsligt stängs den och du står ensam med korruption som tränger fram från alla håll. Skräcken det kan väcka är fruktansvärd. Särskilt om man inte ens ser fienden klart. Det finns bara två saker att välja mellan. Antingen ger man upp eller så tar man återigen upp värjan (bildligt talat) och börjar slåss.
Valet är inte binärt. Slåss du med defaitism har du redan förlorat. Du måste slåss för att segra även när fienden är överlägset stark. Det är vad jag brukar kalla spela för att vinna efter Jeef Noone's Nymphomation. Att spela för att vinna kräver mod. Med mod kan du vinna: Det visade första exemplet i boken.
Att kalla fram Mod
Ett avsnitt i boken (så långt jag har läst) kändes både tröstande och inspirerande. Han berättar att ett gammalt trick för att mana fram modet är att styra ditt fartyg långsides med fiendens. Och precis som han skriver fungerar det ofta.
Enstaka gånger oavsett hur stark man är falerar det. McCain berättar (utan otrevliga detaljer) att när han satt nordvietnamesiskt fångläger brukade de knacka i väggen efter att de torterats och förhörts. Ofta var det just detta som de blev förhörda för. Det visade att de ännu inte brutits. McCain knackade en gång i väggen till sin granne som var den starkaste av dom alla men han svarade inte. Det var ett exempel just på att modet ibland sviker. Ibland är man helt enkelt för trött och orkar inte. Modet sviker och man behöver tystnad.
När det för första gången händer kan det vara fruktansvärt (och jag talar nu från egen erfarenhet). Man ifrågasätter om man alls har någon kraft kvar och om den någonsin kommer återvända. För mig vid det tillfället tror jag att det tog tre dagar innan det började återvända (lustigt nog emulerade jag skräck ett tag till som inledning till vad jag trodde skulle bli en ordentligt strid men möjligen tog jag fel på aktör, deras motivation eller så saknade de mod därför de sprang snabbt iväg efter att jag började spela för att vinna).
Att nu få tillfälle att läsa erfarenheten av McCain som varit igenom något mycket värre och här dokumenterar det från ett praktiskt perspektiv - närmast som en instruktionsbok - har ett värde jag inte nog kan tacka för.
En bok för engelska undervisningen i gymnasieskolan
Mod både när det verkligen krävs liksom i vardagen är något både jag och de flesta andra kan bli bättre på. Mer mod ger oss ett bättre samhälle och menar jag ger mer samhällsbyggande tolerans därför att det reducerar onödig irrationell skräck. Samtidigt får vi mindre av implicit tolerans mot samhällsförstörande avarter därför att vi vågar säga ifrån.
Why Courage Matters är därför en bok jag vi borde ha på litteraturlistan i gymnasiet. Den är utan tvekan rent språklig lämpligt för tredje året i engelska undervisningen eftersom den är lättläst. Vi behöver ge ungdomarna en stark moralisk ryggrad.
