Korrigering och komplettering: Nyhetshändelse jag avsåg att referera initialt var ej alls vad jag länkat (men låter det stå kvar nedan). Istället Are US-China Academic Exchanges Worthwhile? (rörande "Xia Yeliang, a former Peking University professor"). Samtidigt handlar detta inte om något nytt för någon intresserad. Problematiken är känd.
Att det blev fel beror på att jag antog att nyheten rörde nyhetshändelsen och förvirrade samman 2014 med 2013 (en pågende risk vi säkert kommer se fler ex. på fram till cirka juli normalt) kombinerat med att jag beharbetade nyhetshändelsen väsentligt innan refererande den här och fysiskt inte placerat mig där jag riktigt kände för att läsa vad jag länkade till. Emellertid en bra sak kanske? Uttrycker via komplettering min goda uppföljande ärlighet och gör mig mer mänsklig minskande risk för irrationellt ogillande hos personer som ibland felaktigt känner sig mindre jämförande sig med mig från min troligt oftast uppfattade knivskarpa fel-befriande talande här d.v.s. konceptet vi kan sammanfatta med the man, the detail perfekt computer machine, the man who feels for simpler people like you, brave enough to tell you the truth, and the myth history are made from: Hans Husman. Och skicklig nog att skapa ett elegant konkretiserat värde från sitt fel och moraliskt såväl som långsiktigt samhälls-undervisande abstrakt värde. Såväl som distansierad nog till sig själv för att känna behov av att dölja felet eller uttrycka kompenserande språk för att balansera upplevd värde reduktion i (den istället gediget sunda där ingenting haltar) självbilden. Själv-kompenserande språk är för veklingar och ej ett nationellt föredöme och klenod.
Rörande:
I kontext av Sverige tror jag knappast att undantag föreligger utan att närmast linjär-skalning kanske är fallet över de flesta eller alla traditionella netto-donatorer till världens globala forsknings vetande.
Om det egentligen är ett problem är en inte fullt lika trivial fråga att besvara idag. Rent allmänt när det gäller forskning runt om i Sverige döljer man föga naturligt och distansen och resp. mängden totalt som i transformativ mening hamnar där det har ett mer direkt kommersiellt värde ej väsentligt bundet i den hos forskaren upparbetade kompetensen är tämligen begränsad.
Men undantag finns. Och särskild respekt rörande hantering information gäller givetvis när externa aktörer ingått samarbeten där man rimligt kan förvänta god hantering och också kan ha uttryckt det formaliserat i kontrakt i samband med att budget allokerats och samarbetsformer mellan R & D företag och forskare universitet (och liknande institutioner) ingåtts. Där avviker förväntat (jag saknar statistik Sverige även om jag har resp. känner till statistik från utvärdering i andra länder men utan att detalj-studerat det någonsin) rimligen givet den p.s.s. kortare distansen kommersiell realisering just den samma distansen för informationen universitetet har ansvaret för. Korrekt att indikera är detta dock väldigt långt ifrån risker relaterat Sverige eller Kina jag upplever mer direkt problematiska i mening att det hör till vad man mer genomtänkt offensivt behöver hantera utan hör just mer till vad man långsiktigt vöer flera år etablerar sunda system för hantering av utan att klampa in på universiteens viktigare funktion närmare deras basfunktion i förvaltande av vetandets komplexitet relativt entropi (och jag har tror jag en ganska god bild av området konkret Sverige jämförtmed det mest eller allt).
Egentligen ska jag ej över-spekulera Sverige men numera väldigt sällan egentligen brukar jag känna av från fyra personer (mer sällan numera fem) en del dynamik ett universitet i alla fall (och även om ej konkretiserat tycker jag inte att man självklart ska falla till att tro att det behöver vara geo-lokalt eller relaterat där jag utbildade mig: rimligen lika gärna Lund eller vad som helst som Uppsala Universitet) tror jag nog viss pågående inhämtning systematiserat pågår. Romantiserande via kostnader att betala av och till för ex. utbildning eller samarbeten med en del värde utanför det i reklam-materialet från universitetet uttryckta. Och av och till kanske rent av mer konkretiserad romantik också (något av en personlig förhoppning sedan länge: Hur länge ska man behöva sitta här och blogg-antyda innan Kina, Ryssland, Kuba m.m. skickar ut the female spy stereotype för effektiv information mining? Föga problem där: En så gediget domatisk non-believer och därmed närmast orubblig i tron att folk bättre självorganiserar saker mer än att jag eller någon annan uttrycker sanning ej självorganiserat förvaltad ex. i utbildning finns knappast oftare än sällan såväl som argumentativt effektiv även om jag valt att helt utesluta efectos especiales av den typen här - Så turn to us möjlighet med extra gratifikation men tråkigt nog ej vad man någonsin försökt: Man käner väl att man redan börjat förlora och ids inte längre).
Men där det ev. har betydelse - jag varken "kan" eller känner lust att söka vetande vad ev. aktuellt - bör man vara observant på att det inte alls otroligt är etablerat. Bra koncept tror jag är att se attraktioner ej uteslutande som riskområden spå mycket som sensorer att ta upp aktivitet från och där när möjlighet finns passera nästa logiska steg. Vidare kan man mycket väl etablera områden prioriterade som etablerar kompetens grund hos forskare med gott värde näringsliv men där resultaten i sig normalt inte (statistiskt föga troligt) har särskilt värde men som för någon övergripande bedömning av var man ska prioritera inhämtning av information är attraktiva.
"Nästa logiska steg"
Samtidigt vill jag igen (några år sedan sist och givet vad området berör värt att påpeka för att inte dra hit mer strunt än nödvändigt utan vetande eller egentligen givet storlek särskild vinkling just Sverige d.v.s. inget aktuellt här Sverige idag) peka på att också möjlighet finns. Det är inte minst mycket görligt att via kontext aktuellt för alla kommande oavsett sammanhang (och initialt "defekt" person behöver självklart inte vara det fortsatt: diktatur är naturligt ej attraktivt för någon annat än de som tar ut de stora värdena i upplevd relativ makt och/eller korruptionens pengar - d.v.s. sund hantering säkerhet genomtänkt gärna i access-mening men ej exkludera onödigt - där ju praktiskt viktigt värdet en individ kan bidra med är väldigt svårt att veta tidigt) att det är enklare möjlighet att när intresse finns ge möjlighet att försöka förändra problemen hemma (inte allt långt ifrån vad all utbildning handlar om: organisera möjligheter redan upptäckta energieffektivt så att fler kan få ut värde):
- För intresserade ge kunskap konkret användbar i och runt intresse att transformera hemlandet till en demokrati.
- Organisera i meningsfulla sammanhang där en kompetent säkerhetsfunktion finns där att minska risk infiltration i väsentlig nivå. Antal år för utbildning och/eller forskning berör gör det mycket mer än normalt i näringsliv eller det mesta i övrigt görligt att göra sunt "stegvis".
- O.s.v.
Att tänka långsiktigt
Givetvis (uttryckande det här) mindre tänkt sensor (även om den säkert söks infiltreras om etablerad trots detta) som ett värde jag tror är viktigt för Sverige de kommande tio till 30 åren menar jag att man bör etablera forskning cyber warfare i Sverige.
Jag upplever (trots / oavsett att mycket hög kompetens finns hos båda) att praktisk slagkraft är tämligen begränsad (men ej om man vill gå över gränsen normalt rimligt ex. energi-nät oväsentlig ur försvarsmening men också vad jag menar här att man måste - återknytande till klassiska white paper inser jag från gamla minnen 1997 poppande upp - inte görligt kan hantera i infrastruktur mening utan att etablera vapnen och vetandet runt det) att ofta uttryckta väsentliga aktörer här i Kina och USA är veka men har hög motivation vilket jag tror predikterar snabb utveckling.
Att säkerhetsproblem såväl är oväntat problematiska som everyday numera är verklighet. Det senare kan göra att vi underskattar konkreta möjligheter att skapa stora problem. Sverige har tradition av god förvaltning av gemensamma tillgångar. Det ger menar jag väsentligt bättre resistans som grundförutsättning exempelvis i energinät jämfört med åtminstone för några år sedan USA. Men jag tror ej att där vi är nu, hur vi utvecklas i kvalitet och prioriterar vetande offensiv-slagkraft räcker på kanske ett fåtal års sikt normaliserat faktiskt värde tjänster och infrastruktur representerar (och p.s.s. den skada störning kan orsaka).
Rörande energinät har jag påpekat det flera år (och tycker heller inte att jag kan säga att jag rimligt kan säga att svenskt energinät tidigare angripits men ej heller argumentera det konkretiserat troligt rörande incidenter troligt) återkommande. Det är naturligt bland det mest känsliga. Men områden där känslighet påverkande svår bedömt utåt föreligger.
Även om jag ej försökt etablera predikterande statistiska modeller på många år i detta segment menar jag att jag ändå mycket mer än uttryckt här kan bedöma det. Jag har pågående sedan - och föregripande något år - haft i det större området IT- och informationssäkerhet cyber- såväl som information warfare (i konkretiserad mening information abstrakt såväl som konretiserat ej självklart i direkt mening nära IT d.v.s. ej uteslutande säkerhetsdefekter mjukvara eller krypteringsanalys utan inkluderande propaganda i ytterst bred mening) Introduction denial of service från 1997 (för den verkligt intresserade är dock materialet från året efter ej publicerat USENET mycket mer intressant eftersom information warfare ur risk-perspektiv konkretiserat gås igenom och fascinerande nog ligger vi idag rörande vad publikt uttryckt i publikationer ungefär vad som redan då var områden insedda av mig såväl som andra intresserade vilket korrekt ska ses som dispergens mellan slagkraft och försvar etablerad pågående nu - jag avstår att spekulera varför vid sidan om USENET den senare tenderar att bli svår att hitta på nätet men föredrar p.s.s. ej att ta upp den från arkiv-backup - något man hellre skriver som ung med större upplevd distans mellan teoretiskt spekulerande och konkretiserad verklighet).
Jag tror mindre att långsiktig lösning är prioritet i myndighet i eller utanför försvar mer än idag utan att det bör etableras forskningsområde unviersitet med väsentligt riktat bidrag. Förslagsvis Uppsala Universitet på så mycket som några miljoner årligen initalt med säg fem personer. Accepterande att det kommer ta ett par till fem år innan värden väsentligt balanserande kostnad börjar ses. Och understryker att jag helt saknar värde från sådan etablering, ej har förslagits indikera denna budgetering eller i någon annnan mening stimulerats till det (och rörande internet-konkretisering gäller att alla kontakter rörande säkerhet vid UU jag haft ligger år tillbaka och är idag avlidna: ex. rörande gästföreläsningarna 2000 - 2004 om jag minns rätt Cryptology and Data Security Courses, Winter/Spring 2002). Vid särskilt intresse kan jag dock utmärkt motivera (längre än görligt här från något tämligen långt på nivå att jag knappast ids korrektur-läsa det ens) varför UU är bättre än samtliga övriga möjligheter. Tänker man strukturellt övergripande här diskuterat kan man nog utmärkt se samma värde rörande maximering värde såväl som risk minimering.
Givetvis värd att indikera:
