För alla amerikaner som glömt The Great War och dess efterföljare några år senare har vi följande citat:
- At least I will die the American way. In a foreign country wearing short pants.
Ej 100% identiskt men nära nog. Domänen är fiktion - vulgär-kultur, komedi. Korrekt svar varifrån ger mina kvinnliga läsare möjlighet att bjuda mig på middag.
Detta citatet ger oss exempel på två ytligt "motsatta" risker i vad diskuterat innan i Det säkra angreppet säkrat? och Abstrakta dimensioner för övergripande större organisation att bedöma informationssäkerhet relativt offensiva och defensiva mål givet större uppgift.
"Mayor: You're telling me that students from Mr. Garrison's class actually did something that had some kind of relevance to the world?
Lady Member: That's right. [Garrison is shown]
Mayor: Mr. Garrison, the guy with the puppet?
Lady Member: Yes!
Mayor: Well, I must say, Garrison, perhaps you're not as stupid and crazy as I always tell people you are."
Och riktigt så fanns en okänd faktor påverkande kvalitet av barnens prestationer i skolarbetet: Tweeks far utnyttjade honom tillsammans med några till barn som kanal för riktad information där hans särintresse doldes bekom barnens falska engagemang.
Ett mycket vanligt feltänk i ekonomiska modeller såväl inom sociologi och runt om områden som t.ex. information warfare är att när vi har historik på data:
Tror man på det. Trots kanske 100 år av lyckad prediktion i historiskt data slår dessa modeller lika ofta fel som rätt i nästa år vi ej känner.
Förklaringen är att komplexiteten är enorm relativt antal förekommande händelse i historik och den historiska period vi här. Huruvida historiken vi har inte alls är relaterad faktorerna vi bedömt kan vi därför inte säga något om vi inte klarat att känna alla andra faktorer.
När samma modeller sedan implementeras i mjukvara blir problemet än mer övertygande. Där kan ju enorma mängder - gigantiskt mer än vad man från början i verkligt data utgick från - genereras. Och så kommer fascinerande slutsatser och ibland tidningsrubriker och kanske lite extra forskningsfinansiering ett å eller kanske lite mer.
Ett till problem tycks för mig varande fallet i modeller skapande i ungefär samma idé-sfär där vi ser problemet ovan är att också när viss predikterbarhet tycks fungerande saknar den allt praktiskt värde. Att t.ex. prediktera något på en sammanfattande årsbasis är helt ointressant för en mängd användningar om vi mest tydligt inte kan utnyttja värdet förrän säg oktober och det hela redan är självklart utan modell i juni (kanske med högre säkerhet). Oftare rörande användning som tittat en del på av och till genom åren är att dessa modeller något funktionella prediktion måste orka klara cirka 5 till 15 år på den nivå de levererar i exactness och resolution / zoom i abstract vs concrete ett år framåt i tiden.
En känsla jag ibland haft är att man kommer från en forskningskultur där man längre bakåt oftare kunde argumentera teser, modeller eller hela världsperspektiv utan mätbarhet eller ens testbarhet. När nu statistiska och mer avancerade modell-system potentiellt korrektare bedömande värde kommit till kanske man fortfarande tenderar att relaterat subkultur tänka lite fel och se dem som argument-levererande i mer akademiska diskussioner som ibland kan ha pågick 50 år i ett vetenskapsområde trots att det mer eller mindre är vedertaget i vetenskapsgrenar med mycket lång erfarenhet av seriösare metoder för att bedöma riktighet att båda perspektiven endast är en fråga om trosföreställning och ej har något ex. att göra med hur hjärnan fungerar eller ger kunskap som går att tillämpa för prediktion. Konflikter i mycket övertydliga - och på denna nivå har jag endast uppmärksammat en trolig träff (notera risk för total felbedömning därför att jag aldrig seriöst sökt dokumentera och bedöma faktorer jag utgår från relativt ens vilka dokumenterade och publicerade) - inkluderande så många tycks det som 30 - 70 personer lite varstans i USA, England och Frankrike.
Vi ska också ha klart för oss att det är vanligt att universitet eller motsvarande på en "management-nivå" mellan-liggande lokaliserat i olika inriktningar forskningen publicerar en hel del studier som är prospekterande mindre relaterat lärdom eller särskilt utbildning doktorander utan mer att skapa marknadsföring mot potentiella studenter och attrahera bidrag och investeringar. En metod jag upplever man ibland arbetar med är modell-system med dessa problem indikerande något spännande som verkar förklara något basalt med allmän intresse för en mängd människor. Kanske varför dom män eller kvinnor du alltid varit skeptisk mot egentligen aldrig får ut något av sina många romantiskt resulterande sociala kontakter eller att om matpriserna går upp leder det till revolution.
Är man resurs-stark kan man självklart illustrera eller försöka addera argument för eller emot en sådan tes. Ibland räcker det bra att hålla ögonen öppna efter fallet där extrema toppar visat sig nu och kontrollerande faktiskt bakåt i tiden men kanske ej korrekt eller ens detekterat i data. Och ex. för matpriser ser jag ingen skillnad i min bedömning nu än 2011. Troligt - tycks för mig - en av en väldigt stor mängd faktorer (när ej direkt nere i svält) inverkande på reward-dimensioner som påverkar men ensamt ej vad man sunt ska följa därför att risken att man missar saker är det mest sannolika. Och tror jag en väldigt vådlig dimension om man inte vid längre problem ser det som samverkan med andra faktorer inverkande på "biokemin" i mest konkret "hjärna" (riktigt den exaktheten torde vara opraktiskt regelmässigt men t.ex. hanterande samband jag tycker är något mer indikerade relaterat luftföroreningar och temperatur om vi vågar oss på att titta på latent och manifesterad rymd sökande association utåt för att kompensera den enorma mängden faktiska dimensioner relativt händelser vi kan använda ex. med mest välkänd men normalt aldrig mitt första val latent semantic analysis (inte alltid traditionellt eller nu alltid helt sund använd inom sociologi och psykologi även om historia praktiskt började just för att söka samband relaterat mänsklig personlighet och grupp-dynamik snarare än textanalys).
Ett nyhetsintensivt exempel är ju matpriserna för kött - viktig protein-källa - som tryckt upp sig högt i flera kinesiska kuststäder. Förvisso vad jag kan tänka mig ökar sannolikheten för politisk positiv förändring (även om tänkbara risker ex. relaterat över-uttryckt trigger happiness hos soldater ej är vad jag kan bedöma men sannolikt givet träningen för nyckelförband väldigt inriktad för organiserad styrning där av mindre betydelse än i svältande Nordkorea).
"Underskattar vi faran med cannabis?"
"Ja, [...] grovt. Skulle te, kaffe och choklad komma i dag skulle det också betraktas som ett gift."
Ingenting är lika fascinerande lärorikt som när en gammal livserfaren lärare pedagogiserar världen: allt blir så begripligt. Och om cannabis, kaffe och te inte nått farliga nivåer bland barn och ungdomar är det Lantz med kollegor tillsammans med den uppenbart höga nivån på pedagogisk grundutbildning och fortbildning lärarhögskolor presterar.
Exakt rätt paketerat enkla och tydliga budskap passande ungdomen som ju trots allt faktiskt ju behöver sitta och lyssna så det fastnar och vars förståelse kan följas upp via provskrivning.
Te och kaffe - mer sällan choklad - hör till de få laster jag har. De ändå berusande via det kemiska utifrån. Te har ju sina kända hälsofördelar, och sedan jag började dricka riktigt kaffe också har jag upplevt stadigt förbättrad kognition (kanske inte bara relaterat koffein). Att koffeinets moraliska riskprofil inte märks, och att jag känner en tydlig fördel av att blandmissbruka te och kaffe ger en personlig förståelse av hur rätt Lantz har.
Redan skadad kognitivt och psykiskt - säkert kaffe i mycket gissar jag - träder emellertid rena missbrukstankar in här från Lantz. Borde jag kanske försöka kombinera in cannabis i det hela? Kaffe och te har jag ju ändå klarat att hantera socialt många år nu: 20 år kanske.
Vi noterar att kapprustning mot det ontologiska vapensystemet först anpassat det tyska-hotet pågår:
Konceptuell ritning av mitt vapensystem tidigare publicerat i Att besegra Tyskland: Kunskapsdriven militär-innovation (2012-12-30) och kommer igen nedan...
Lämnar vi det komiska och tar mitt komiska weapon of ridicule som utgångspunkt till diskussion information warfare kan vi i skämtet både se både skölden och svärdet.
Och vi vet ju att sanningen i citatet nedan är riktigt i dess fulla konsekvens:
“There is no teacher but the enemy.
No one but the enemy will tell you what the enemy is going to do.
No one but the enemy will ever teach you how to destroy and conquer. Only the enemy shows you where you are weak. Only the enemy tells you where he is strong.
Mazer Rackham"
Från: Ender's gane,
Orson Scott Card
Men som vi kan lära av President Reagan och hans vision om visualiseringen och marknadsföringens kraft att skapa värde från fantasins rymdvapen utan att faktisk krig krävs och med låga kostnader och få riktiga vapen ovan mark mer än stridsplan gäller att det också är viktigt att förstå vad fienden lär dig. Annars tränas du likt Sovjetunionen att dra väldigt fel slutsatser om världen. Det är möjligt att diktaturer alltid kommer tendera att förlora mer i det. Motivationen att söka se är hög från medvetenhet att statsformen i sin natur är ytterst volativ oavsett om förändring går till ny diktatur eller närmare demokrati.
Det skapar lätt en process med ständigt fler medarbetare som processar och söker tolka information. Kina och Östtyskland är välkända exempel. Informationsanalys oavsett grad av dator resp. människostöd skalar emellertid inte linjärt utan kommer liksom allt organisatoriskt hanterat samt i informationsanalysens och språkets natur med en exponentiell kostnad. Ovanpå det gäller att diktaturens lösningar inte sällan blir onödigt ineffektiva därför att intern-maktdynamik har större betydelse och att kritisera din politiska-polis ledare för ineffektivitet kan vara problematiskt: vem vet vad han har för information om dig?
Dagens verklighet i och med internet erbjuder ju dessutom att lägga rena analyskostnader genom att generera analysträffar som måste följas upp av medarbetare inom censuren. Det är denial of service i form av en kostnad i mantimmar beräkningsbar och också analysbar när leveransförmågan reduceras märkbart. Hur lång tid innan reaktion i genomsnitt per miljoner informationsstycken per 12 timmar (eller var nu den rimliga brytpunkten börjar bli absolut: normalsering både mot algoritmiska lösningar i mjukvara mer än bara personer påverkar ju där ju bättre denna är desto närmare intelligent generering närmast deltagande i världens nyhetshändelser, aktualiteter m.m. i naturligt språk fodras: mänskliga med varierad personlig och språk: jämför ex. med koncept likt Drifting thoughts även om det konceptuellt - inte minst inkluderande mer implementerat än konfigurerat aktivt resp. övrig teoretisk modell över och ännu utanför praktisk modell är over-kill mot behovsnivån idag och överskådlig tid framåt men givet kan vi se oändligt med liknande applikationer).
Cold blooded Warrior chilled by blue ice,
While joking forging new,
to ease hunger to keep outer layer - the wall of fog
, Weapons
"The whole city went wild for the gambling fever, as the screen fluttered into darkness. Pulses of music. Circles of light, starting to shine. An undulating darkness, littered with stars. Revealing the dancing queen of randomness. Cookie Luck’s skintight and black catsuit was snug-fit to the country’s dreams, an Emma Peel of forever and a long shot."
Nymphomation,
jeff noon
En mängd tidigare citat.