Jag vill säga när jag tar Wall Street Journal som utgångspunkt för att kanske en sista gång säga vad jag tror är den kostnadseffektiva metoden att hantera Greklands-problemen med (och hade nog varit bättre för Grekland också kanske om införd mycket tidigare) att de i allmänhet håller upplever jag tydligt högre kvalitet än många andra jämförbara engelsk-språkliga publikationer såväl när det gäller allmänna nyheter av vad som händer i världen (jämfört med tidningar mer inriktade på sådana) som ännu mer finansiella nyheter. Vidare för att illustrera min poäng tolkar och förstår jag IMF som jag tycker passande för det (något som jag inte tror är helt främmande för heller alla gånger). Jag tycker därför inte att någon ska tro att IMF kommer göra något jag förespeglat som vad de i princip föreslår eller för den delen vad de mer exakt menat eller konkret sagt utan att ha kontrollerat det noggrant i detalj.
Emellertid gäller nu för vad som skrevs på en av deras bloggar också just vad jag satte i fetstil från citatet:
"Rather than being obsessed by debt, some countries should spur growth by not paying down their debt, argue top economists from the IMF, the institution largely tasked with helping countries cut their debt burdens.
'Recent debates have centered on the pace at which to pay down this debt, with few questions being asked about whether the debt needs to be paid down in the first place,' argue Jonathan Ostry, deputy director of the IMF’s Research Department, and two other economists in his division, Atish Ghosh and Raphael Espinoza."
[...]
"Traditional economic wisdom holds that those debt burdens must be paid down for a number of reasons. As the European debt crisis has shown, debt obligations can quickly overwhelm a country’s ability to pay as investors lose confidence and raise borrowing costs, precipitating tough economic contractions, or even shutting governments out of bond markets. Countries need to build buffers against future potential crises, the conventional theory says. And large debt loads can weigh on growth as investors keep their cash stockpiled waiting for demand to pick up."
Från: IMF Economists: Stop Obsessing Over Debt (2015-06-02) | blogs.wsj.com
Vilket jag upplever att dom såväl som media i övrigt genomgående nu som åren innan föga brytt sig i att utforska oavsett om man rapporterat eller än mer problematiskt dragit slutsatser med inkluderade råd om lämpliga åtgärder.
D.v.s. skulderna behöver "rullas" (jag tar det personliga exemplet här för att understryka att så länge görligt om än omständligt att hantera ser jag inga som i citat två moraliska "egentligen irrationella" problem i sig med att göra detta: Och för den delen om nödvändigt, juridiskt korrekt och ej gjort av mig ser jag rent av inget hinder att någon annan säljer något skadat av sporer) som jag brukade kalla det tills jag förra året slutförde det sista görande mig upplevt moraliskt fri att vid behov eller önskan lämna EU utan en massa administration hanterande skulder. En skuld rullas genom att frigöra en ny-skuld som ersätter en gammal skuld. Exempelvis fonderar du 100 000 kr i Sverige ett år och ej önskar eller kan betala den ett kommande år kan man fondera en ny summa frigörande den gamla fonderingen (vilket jag gjorde många år tills jag behövde frihet för ett nytt projekt ej beräknat att ej intäkter första sex åren). Därmed kan du hantera avbetalningar, lån som gör slut o.s.v. utan att behöva frigöra kassa i övrigt. Ett gammalt lån ersätts av ett nytt lån och skulden som för mig typiskt håller sig mer eller mindre konstant (upp och ner lite beroende på år).
Förutsättningen för att detta ska vara möjligt är emellertid att du har en villig ny lånegivare. När jag rullade var lånegivaren mig själv (själva naturen hos att fondera delar av intäkter: Du behöver ej betala F-skatt för pengarna åren du tog in dom konsulting och annonsering - eller vad aktuellt - men är tvingad senast X st år senare - sex kanske om jag minns rätt - återinföra fondering på det årets inkomster tvingande dig att betala skatt o.s.v. för dem då istället).
Saknas ny lånegivare och lån ska betalas enligt överenskommelse fungerar inte IMF strategi. Strategin förutsätter närmast att en ny sådan införs internationellt verksam såväl som välfinansierad. Givet IMF roll och verksamhet idag får vi anta att de tänker på sig själva här som den nästan alltid möjliga nya lånegivaren som gör det möjligt att sluta avbetala på gamla lån. Om IMF dessutom tänker sig garantera nuvarande låga ränteläge för väldigt många år vågar jag inte spekulera om: Om så handlar det ju närmast om att IMF gör helikopter-pengar mot en låg avgift som andel av lånen. Fast helikopter-pengar utan att kontrollera en egen valuta man kan skapa inflation från till en lägre faktisk kostnad. "Riktiga" pengar för dessa lån behöver komma någonstans ifrån externt (eller så ger världen IMF en gammal oljeplattform att trycka pengarna projekt Riskfri-inlåning till nationalstater från).
Praktiskt antar jag att bankens delägare - antagligen mest dom som inte är tvingade att själva betala av lån - måste kapitalisera upp IMF rekorderligt ( Sverige och Tyskland m.fl. ) som har förutsättning att kunna låna ut pengar kommer behöva föra in mer pengar till IMF för att möjliggöra det hela. Själva magin in lösningen tänker jag är att när kapitalmarknaden internationellt tappar värde-tilltro till stabilitet (pengar kommer ju reduceras i värde med viss fördröjning jämförbart) så börjar vi alla allt mer köpa kortsiktigt istället för att skjuta på inköpen av mat såväl ännu mer om alls görligt kapitalvaror (eller vad vi förr kallade kapitalvaror innan internationell handel byggd på viss tilltro till valuta-korgar m.m. gjorde tvättmaskiner, spisar m.m. till vad som börjar nere på några tusenlappar i pris d.v.s. vad som kan köpas av en månadslån eller senare antar jag troligare vecko- resp. dagslön) medan stora inköp av verkligt dyra varor där man behöver låna pengar blir omöjliga om nu inte IMF börjar låna ut också till oss och säljaren klarar att omsätta pengarna de får för varan till egna varor (eller värdepapper representerande råvaror som betong, guld, skog, olja, dator-processorer m.m.). Risken här - tänkande som en ekonom som att döma av deras egna prediktioner om framtiden som för IMF historiskt mest baseras på hur man känner och tänker formad av diverse man läst sista tiden än någon egentligen fungerande modell av verkligheten - är väl mest att representationer för råvaror m.m. börjar betraktas som pengar krävande att IMF's delägarna inför lagstiftning görande det möjligt för IMF att ställa ut sådana som de har lust från sina oljeplattform oavsett om nu källan under den är tömd sedan många år.
Eller så antar man att rulla befintliga lån för så stora aktörer som nationalstaterna skulle påverka tilltron till valuta som representation för världen för handel under förutsättningen att låg ränta är garanterad av IMF eller annan aktör. Jag tvivlar egentligen lite på det. Pengar lånas ut sämre än värderade vid fri handel: Varför skulle det inte reducera värderingen på pengarna när väldigt stora aktörer kan göra detta fuskande effektivare än övriga? Är inte detta nära nog direkt vad som sätter värdering på pengar? Kan det vara att IMF tänk som ekonom här och tagit för givet utan att försöka att det ej går att förutspå väder, gruvstrejker lika lite som ännu otroligare värdet på pengar? Jag tror det och kan tänka att IMF ska hålla sig till att prata om sina egna verksamhetsområden motsvarande policy de faktiskt kommer stå för. Tänker de inte gå i borgen för alla befintliga lån nationalstaterna ska betala ska de hålla tyst.
Sedan antar jag att lån som man egentligen inte är tvingad att betala av finns också men jag är inte säker alls på att mycket till förändrad policy rörande dom är troliga från IMF's "nytänkande". Nivån på råd och idéer, såväl som krav för finansiering från IMF ligger på många länder mer av att man inte överdrivet efter-moraliserar från dispergens från krav tidiga lån eller allmänna råd innan man i "värsta fall" gjort något praktiskt för att visa lite god vilja. D.v.s. jag tror inte att det är mycket av "problem" med länder i finansiella svårigheter som sitter och "okynnes" betalar av sina lån utan att långivarna kan kräva det.
Så klart kan man tolka IMF mer kreativt här. De tänker sig inte att dom själva ska ta över alla dom här lånen utan att länderna själva ska fixa till det så att dom inte behöver betala av dom. En lösning jag kan tänka mig IMF föreställer sig (och tror jag typiskt för många varianter mer eller mindre praktiskt realistiska):
- Säkerställa att IMF står redo för ev. eller givna framtida behov av lån (givet att efterföljande åtgärd i övrigt lär stänga dörren helt till sådant).
- Införa nationell lagstiftning görande det frivilligt för staten att betala av på lån.
- Gamla lån är värdelösa. Och nya lån man behöver står IMF för.
Eller bara trycka upp en fet summa med egen valuta och betala av allt som är normaliserat mot den i absoluta antal (snarare än att växelkurs m.m. kan påverka) och veckan efter om det krävs införa en ny valuta räkna av "seriöst sparade" pengar, hushållen o.s.v. 1 till 1 till denna medan stora inväxlare får acceptera att ställa sig i kö om ej samtidigt jämförbart stora arbetsgivare med växande kötid med summan. För 1 miljard U-LANDS / GREKLANDS PENGAR kanske 1000 års väntetid.
Kanske är det något kreativt IMF menar?
Det tyska moral-problemet är frifantasi
Vidare är det ej korrekt att se Tysklands perspektiv som huvudsakligen styrt av stereotypiska idéer relaterade moral kring skulder. Ingenting konkret som skulle peka på att tyska moral-föreställningar påverkar finns: Ingenting. Rent påhitt.
Snarare är det tyskens stereotypiska affärsmässighet som spelar in här. Tyska banker är väsentliga lånegivare till Grekland m.fl. länder:
"That’s why government debt has been one of the biggest political issues across the world. U.S. lawmakers have waged political war over the budget, using “debt clocks” to resist new spending. Germany, where debt is linguistically and socially linked to immorality, has fought a series of bitter battles in Europe, urging eurozone members to cut their debt. And it’s why the Group of 20 largest economies agreed in 2010 to halve their deficits and cut their debt ratios."
D.v.s. ska man IMF:a nationalstatslånen kommer bl.a. Tyskland få dubbel-betala kostnaden. Dels måste de finansiera upp IMF mycket mer än idag. Sedan måste de hantera den kris bland dom egna bankerna deras gamla lån nu värdelösa innebär.
Och här ligger tror jag utmaningen i bredare mening rörande alla idéer om att man ska låta greken vara grek även om det kostar lite för andra länder. Varför är det bättre att den aktör som känt är helt borta rörande allt runt hanterande av budget ta hand om den statliga finansieringen för hanterande av dom ej klarar av att annars betala av gamla lån än att göra det direkt till egna banker under kontroll av en aktör som känt är en av de bästa i världen på allt kring budget?
Särskilt om greken ändå inte egentligen tänker sig ställa om sina kostnader för att göra framtida betalning av lån möjlig någonsin (normaliserande givna kostnader som pension från falska beräkningar av ekonomin Greklands regering gjorde tidigare år medan de i verkligheten i smyg lånande in pengar) kan man ju lätt tänka sig att det nog är billigare att bara göra lånen void utan något stöd via Grekland och istället finansiera upp dom egna bankerna efter behov.
Många tycks mena raka det motsatta jämfört med mig här. Samtidigt kan jag konstatera att så här långt har hela EU vs Grekland m.fl. affären gått precis som jag menade att det skulle bli. Rent av värre:
- Sitter Grekerna och tolkar åtgärderna ej som viktiga därför att man ska göra åtgärden hanterande problemen i verkligheten.
- Istället har de börjat se åtgärder som vad som har värde i förhandling med EU m.fl. aktörer och därför ej ska införas innan man för att acceptera ett antal av dom fått nya lån.
Därmed gör Grekland alls väldigt lite numera mer än att förhandla respektive efter förmåga betala ut pengar maximalt i det egna landet under acceptans av överenskommelser man redan gjort om i (som ännu fallet) förhandling resp. nästa utbetalning.
Italiens tidigare statsminister och mäktig representant i EU menade ju att USA ej rätt tog sin del av kostnaden för sanktionerna mot Ryssland. Själv tyckte jag att det sundare nu och fortsättande är att EU börjar klara att själv ta ansvar för säkerhetspolitiken i EU. Och för Grekland och lånen är det ju annorlunda än för sanktionerna faktiskt också andra aktörers ansvar att städa upp här. Lånar du ut pengar till Grekland är risken din och förhoppningsvis inte min risk bara därför Grekland är med i EU. Går Grekland defunct får USA m.fl. länder ta sin del av kostnaden för det. Ty det är nu inte bara tyska banker som sitter med lån till Grekland: Några av de mer anmärkningsvärda konstruktionerna är utställda av amerikanska finansaktörer (och även om jag inte är säker tror jag att ej små andelar av dessa inte längre ägs av dessa aktörer därför de dog när finanskrisen var som värst i USA: Vem som äger dem nu vet jag inte men kan tänka mig att en aktör med ägar-intressen i dem är organisationer ägda av amerikanska staten - Och förstå det verkligen som jag ej kontrollerat detta och bedöm ej nivå från annars normal implicit-kontrollnivå på ibland jämförbara uttryck: Jag har överhuvudtaget inte kontrollerat det).
Ska vi ge bort ännu mer pengar? Utan att lösa problemen skapande den istället evigt växande utlåningen utan att vi någonsin får pengar tillbaka?
Alltid fler nya lån till diverse länder. Säkert ungefär samma. Och aldrig att vi får tillbaka våra pengar.
Hur är det förresten med svenska aktörer här? Jag har ju förstått att mycket intresse numera mer har att göra med Nordkorea och Saudiarabien men kanske var man bakåt i tiden mer verksam i Grekland? Förvisso tror jag nog våra aktörer är lite för små för att våga ge sig in i den här typen av affärer på storskala samtidigt har ju dumheten tydliggjord under tidigare finanskriser med dåliga lån i centrum verkligen förvånat mig (Hej och välkommet till Bank A: Sätt dig här och gör pengar genom att låna ut dem så följer staten upp dina affärer när de tar över oss om fem år. Lånar du ut mycket mer får du mer lön fram tills dess. - där man bara får beklaga att fina nationella intressen som bevarandet av Ö m.fl. särskilda bokstäver också försvann i och runt affärerna).
"Götabanken var en svensk affärsbank som bildades 1848 under namnet Götheborgs Privat-Bank[1]. Namnet Götabanken tillkom 1972 efter att man köpt upp och gått samman med Smålandsbanken[2]. Banken existerade till 1990 då den fusionerades med Skaraborgsbanken och Wermlandsbanken för att tillsammans bilda Gota Bank."
Från: Götabanken | Wikipedia
"Gota Bank var en svensk bank som bildades 1990 genom en sammanslagning av Gotabanken, Skaraborgsbanken och Wermlandsbanken[1]. Gotabanken ägdes av investmentbolaget Proventus[2], men efter fusionen blev Trygg-Hansa SPP Holding ägare till den sammanslagna banken."
[...]
"Det sammanslagna Gota Bank var för en kort tid en av de fem största affärsbankerna i Sverige, men nästan omedelbart efter bildandet fick man stora problem i samband med den finanskris som utvecklade sig under början av 1990-talet, och problemen accentuerades efter hand."
"När Bankstödsnämnden bildades 1993 hade ägarna, försäkringsbolagen Trygg-Hansa och SPP, genom det gemensamma holdingbolaget kommit till vägs ände och kunde inte skjuta till mer kapital utan såg sig tvungna att ansöka om statligt stöd. Man gav då upp ägandet och överlät detta på Bankstödsnämnden, vilket var ett nödvändigt villkor för att få tillgång till stödmedel och den första åtgärden blev att separara tillgångarna i en livskraftig del och en sjuk del med osäkra fordringar. Den livskraftiga delen av Gota Bank slogs samman med Nordbanken, vilken också erhöll statligt bankstöd, medan de osäkra fordringarna placerades i ett separat statlig bolag, Retriva. Tillgångarna och fordringarna i Retriva omstrukturerades för att på sikt kunna säljas av, och för att kunna återvinna en del av de medel som man varit tvungen att sätta in i bolaget."
Från: Gota Bank | Wikipedia
Med IMF som magisk penga-givare försvinner (inte) hela problemet relaterat ägare som ej klarar att bibehålla kontroll över sina investeringar och förvånas inte delvis utan till 100% när plötsligt en av Sveriges största banker och in- och utlånare plötsligt saknar ens kapital att fortlöpande kostnader. Dumt nog löste staten ej dessa problem som IMF kanske tänker sig utan etablerade kontroll accounting d.v.s. basalt vetande om vad man äger och är skyldig (ännu delvis ofullständigt för Grekland även om riskerna relaterade EU bör vara förstådda helt idag) och arbetade från det framåt för vad man tog över från Gothabanken såväl som andra aktörer vilket mer än väl visade sig betala sig för medborgarna (idag flera gånger realiserat bl.a. via sista försäljningen av ägarandelar staten har i Nordea). Man hade istället kunnat givit Gothabanken pengar i fria lån så att de aldrig behöver betala av sina egna lån. Det kanske hade hållit liv i finans-högkonjunkturen några år till. Men jag tvivlar verkligen på att det hade skapat tillväxt i någon verklig mening (ex. utifrån hur mycket spis vi får för 1000 svenska kr) eller att vi ej hade fått en symptomatiskt likartad lågkonjunktur ev. lite senare (och tänkbart bra mycket värre inkluderande kanske rent av hyper-inflation i Sverige när enorm utlåning från staten visar sig ha blivit värdelös).
Var är dom svenska, tyska m.fl. ägar-andelar av Grekland egentligen? Om vi nu än värre än redan ska börja IMF:a Grekland tillsammans med en massa andra länder. Nog skulle man ex. kunna få en hel del pengar bara av gamla antikviteter m.m. Grekland har kvar från sina guldår under antiken och den klassiska tiden? Nog finns en del värdefullt grekerna tog med sig hem från Troja och senare Alexanders krigståg nästan in i Kina?
