När ett namn för en grupp alltid används - vi kan kalla namnet A - och det samma gäller en grupp vi kallar B.
Om vi vet att en falsk B finns och en prövning av vår del av B är att se den falska A. Och vi vet att den falska B kallar sig för B.
Att A är den falska B är ej en värdig prövning. Är det nu Gud som givit oss preferenserna är detta också att säga att Gud ljuger. Det är vad den som redan ljuger Guds ord är den vi redan vet gör detta.
Lögnen här är ju över givna kännetecken bred egenskap. Något att diskutera här längre fram hade jag tänkt. Trots allt när nu tecknen finns att läsa i Orden och ganska ofta är tämligen entydiga: Mer så än i tiden mycket mer distansierade bokens folks heliga skrifter.
Att se en individ - en konkret - varande prövning är vad människan gärna vill sättande namn och roller även på vad vi vet är väder och vind. Al-Masih ad-Dajjal är ej namnet jag ser själv och även ser att andra pekat ut som kommande senare i tiden. Varande ej kunnig nog i språken är det likväl ändå troligt riktigt att namnet släktar från daggālā (medan Wikipedia och mycket mer har fel pekande på ett substantiv såväl som menar jag tolkande al ganska vanskligt: Wikipedia har dock rätt i det Syriska ursprunget i språkhistorien). Vad är prövningen att se innan att möta ondskan om så mycket av det ligger i en av vad vi så självklart som lästs in i namnet och rollen efter Orden att det liknar en konkret människa?
Tryggare finns profetens ord.
Att tänka över fram till dess är att om falsk B är en prövning av de troende görande vad som är fel att se är handling separerad ordet. Det kan ej vara rätt att göra samma som den falska B gör under den stora prövningen av de troende utan att vara den falska B.
