Ordet är känt uttrycktes i ett språk medan orden finns i alla språk. Hur kan då någon säga sig vara kunnig nog om al-Masih ad-Dajjal om denne någon ej studerat orden?
Hur kan denne någon veta att han kan igenkänna det falska ordet? Och ej godtyckligt väljer det som låter främmande i verkligheten istället kännande al-Masih ad-Dajjal? En värld av endast Ordet är en värld utan prövningen men prövningen är skriven i Ordet.
I sanning om prövningen är svår måste vi se att kunnande om språken och människan allmänt tjänar oss för att klara den. Vi kan se något litet av allt mänskligt och tro att det räcker för att se vad som är falskt när falskt står bredvid äkta. Kunnande i orden såväl Ordet är som kunnande i att göra och varför vi gör när varför är Ordet.
Vi ska ej tro att prövningen är lättare än att igenkännande av al-Masih ad-Dajjal fodrar oss att vara mycket kunniga i orden såväl som Ordet.
Att isolera oss från orden och endast läsande Ordet är att göra prövningen till vad som aldrig skrevs i Ordet.
