Jag såg Google Wallet: Who'll Buy In? på Technology Review och utan att egentligen läst den tänkte jag några aspekter givet att jag för tre eller fyra företag varit lite runt om den frågan där vi för alla har tror jag en eller några gemensamma nämnare att jämföra med andra lösningar i vår vardag.
Vi börjar på Ericsson där jag har ett tydligt minne av att Örjan Rheinholdsen - en Norrman som då arbetade som chef för säkerhetsgruppen i produktutvecklingen av IP@Service - visade och gav några om jag kommer ihåg bra synpunkter på en liten lösning han hade gjort med Symbian och OpenSSL (som vi arbetade med i övrigt och gissningsvis var det som ett test av möjligheter att använda ett ändå väldigt speciellt bibliotek på begränsad hårdvara) till någon Ericsson Mobile.
På Mynta (medelstort konsultföretag på tror jag kanske varierat från ca 50 till ca 150 cirka) tittade jag själv lite på det från aspekterna i standardiseringen och diskuterade det kommer jag ihåg i kontext och samband med både två uppdrag och branschmöten m.m. det som förre hette id2 men som nu finns tror jag uppköpt av någon. Ett fascinerande stort företag för en aktör som ger ut certifikat samt en del andra också i den storleken.
Sedan har vi mindre företag som jag både då respektive senare av och till under åren medan jag skrev åt IDG följde av och till också nära detta men mindre. Dels det här företaget som en upplevde jag då (och tror jag hade rätt i) väldigt kompetent säkerhetsarkitekt i mjukvaruutvecklingen startade med tror jag några andra. Helt säkert de var inriktade på något här.
Jag har också ett visst minne av att kanske en arkitekt jag delade rum med nere på Domikanska republiken blev produktchef på ett annat mindre inriktat här men följde aldrig upp på dem havande när jag noterade det tror jag 5 - 10 företag i det här segmentet jag tittade till ett par gånger per år när den årliga artikeln i det här segmentet skulle skrivas.
Sedan några stycken jag gjorde en del små uppdrag för rörande bedömningar kan vi vill säga utanför det tekniska. Marknadsanalys kanske man skulle kalla det men bättre beskrivet som argumenten för att sälja det specifikt rörande säkerhetsfrågorna i olika situationer.
Myspace d.v.s. inte sociala media företaget utan det produktföretag jag gjorde en del mindre uppdrag med och nära nog startade ett företag tillsammans med deras Styrelseordförande med rörande management security var ju också inne i digitala signaturer för transaktioner och bredare. Där ju konceptet gick mot det inkapslade rörliga tror jag runt omkring innan det såldes till WM-data.
Jag upptäckte också när jag just i dagarna gick i genom papper som behöver förstöras snarare än sopsorteras enkelt att jag hade gjort tre tror jag uppdrag åt en väldigt stor svensk teleoperator samma om än inte ligger just i denna fråga uttrycker ungefär samma svårigheter.
Låt oss fundera över vilka isomorfologiska relationer vi kan se hos en mängd lösningar vi sett och sett försvinna eller bli som ingenting speciellt.
En vanlig föreställning är att dom här lösningarna ska och allra bäst stödjas mycket brett av många. Jag tror säkert det är en god förutsättning men vi kan också se att samma egenskaper lika gärna eller mer troligt kraschar dom här projektet.
Varför är det så? Jag säger att det dels kan bero på att det inte blir tillräckligt enkelt för användaren, är för långsamt i funktioner och tid relativt vad användarna förväntar sig m.m.
Men också ligger en faktor i produktutveckling och kostnad för denna och underhåll där antalet personer som krävs tenderar att öka. I den ökning ligger då också att man kraftigt behöver öka tid för utveckling och underhåll också för att reducera riskerna som kommer med fler personer d.v.s. uttrycka mycket strikt formalisering.
När man läser systemutveckling på universitet lärs man en massa saker som man nu långt efter fullständigt baxnar av att de utan självkritik inte ifrågasätter. Vad jag avser är samma sak som en massa troende på olika metodiker m.m. ständigt upprepar. Gemensamt är att systemutveckling resulterar ofta i en massa defekter och fördyrningar och felet är att inte det här eller det här görs o.s.v. Men någon egentligt samband med allt sådant mer än att strukturera saker meningsfullt som man begriper i projektet finns inte. Och där handlar det verkligen bara som vi kan säga med någon säkerhet om att det kommer ner till två saker:
- Vad som kan automatiseras bort där det inte belastar personerna (notera det sista då många sådana lösningar från tror jag alla större företag jag varit i projekt i ofta varit väldigt tidsödande ex. med särskilda personer som försöker lära folk hur man hanterar olika versioner av program, förklarar hur man ska tolka relativt människans perception helt förvridet konstruerade system för att uttrycka processer ex. RUP m.m. )
- Och antal personer relativt kommunikation och komplexitet för denna.
D.v.s. vad jag pekade på flera saker djupare relaterat till i Organisation av människor: Komplexitet, Värdering och Språkets effektivitet.
I projektet utan hänsyn utåt därför detta är rekursivt. Det torde vara en anledning till att konsulter för vissa uppgifter i utveckling kan tillför förvånande stort värde att det för dom rollerna (ex. systemutveckling inte sällan) inte engagerar sig i företagets interna frågor där en mängd kommunikation och "bevakande" av frågor kan krävas (vilket med en god karriär kan leda till systemkramande där man kan sitta och förvalta ett system under 20 år som egentligen inte gör något någon annan längre förstår men det är tror jag kanske mindre vanligt numera).
I det inser vi att storlek kan vara ett problem men inte behöver vara det.
Nu kommer vi dock till ett implicit antagande vi gjort här och det är att värderingen hos personerna relativt projektet är konstant. Är den inte det varierar komplexiteten och den effektiva tiden (oavsett antal timmars arbete d.v.s. vad vi kan se som antal beräkningar som görs för utvecklingen) för hur personerna uttrycker och tolkar i projektet. När vi förklarar det kan vi börja med att återvända till den algoritm jag gjorde för att ta ut isomorfologiska samband mellan ord och begrepp där datat som användes i dessa togs ut från olika studier där personer varierat uttrycker något i situationer en implicit värdering finns d.v.s. exempelvis fri-association där du svarar med ett ord på ett annat:
En del aspekter på vad vi kan se från det relevant ges i diskussionen om varför vissa ord tenderade att komma högt. Och här gäller att om man förändrar miljö och kontext tydligt i hur värdering och risk gäller för begreppen orden associerar till kommer vad som uttrycks spontant ändras.
Faktiskt gäller att det mesta i vår personlighet påverkas av det kontext vi befinner oss i. Länge trodde man inte att det var så föränderligt som det verkligen är för få tenderar att märka det hos sig själva (anteckningar du inte löpande och gör det kontextuellt flyttat ut från dig själv tror jag inte att man själv kan märka det utan att ha något externt som mäter löpande) och forskning har ju skett under tämligen standardiserade sammanhang. Men numera vet vi att det verkligen är oerhört förändrat från en större förståelse och nya mätmetoder av människans psyke.
För att förstå en av de största riskerna för ambitiösa systemutvecklingsföretag i stora företag behöver vi dock inte vara så sofistikerade även om jag tror det var bra att peka på vad det faktiskt handlar om snarare än de vanliga idéerna om vad som är relaterat (vilka ju får aktörer gång på gång att tro att de kan undvika problemen med uppenbart fel metoder). Vi kan se den problematiken när relativ värdering ligger verkande för individen som inte enkelt översätter till prestationer i projektet. Det kan vara optioner, aktier m.m. som ges eller förväntningar om att delta i diverse extra projekt kanske i för sig beundransvärda men där personerna upplever att en värdering av dem ligger ej relaterat till projektet.
Notera nu också resonemanget om hur orbitfrontala cortex fungerar i Orbitofrontala cortex minskar aktivitet vid romantisk höjdpunkt. D.v.s. direkt kontext när belöning utfaller är styrande. Det finns inser vi stor risk enklare i problematiken att se att sådana uttryck är mindre troliga i systemutvecklingsprojekt därför att det är arbete som till stordel är långsamt i tid och i delar mindre socialt uttryckt.
Men viktigare tror jag att vårt arbetsminne är begränsat. Att hantera relativ värdering är krävande och det är min övertygelse sedan tidigt 2009 att det är direkt vad som hanteras i arbetsminne därför att:
1. Vid ADHD är arbetsminne nedsatt och det är ett neurospsykiatriskt funktionshinder som direkt påverkar värdering på så många sätt.
2. I autistiska spektrumstörningar har vi också jämförbara förändringar. Ta en sådan sak - vilket jag tänkte på igår när jag kom hem efter att ha pedagogiskt hjälpt personalen på ett av apoteken att se möjligheter till förbättringar genom att vänligt fråga dem på olika sätt om de har något verksamhetssystem för hur de ska hantera saker relaterat till en del problem de hade rörande prissättning m.m. kring ett nytt datasystem - att skattningssystem för sådant inkluderar olika frågor som syftar till att söka bestämma om du klagar på att du upplever ett problem ex. att du får fel växel tillbaka. Här är det då de färre dopamin receptorerna som gör att "lösningen" på situationen divergerar och entydiga lösningar rörande risk och möjlighet blir mindre tydliga och därmed mer än intellektuellt styrt ökar risken för att avstå från det särskilt i situationer där tiden är kortare.
Varken ADHD eller autistiska spektrumstörningar är i sig rörande symptom annorlunda från människan allmänt utan bara mycket tydligare mycket oftare.
Vi kan se det som att om överlastar ditt arbetsminne kommer du tendera att uppvisa ADHD symptom. Så om vi överbelastar det nu just med relativ värdering där du söker skatta hur du värderas bäst borde vi givet den teorin också få symptom på att man sökeer belöning överuttryckt. Belöning kompenserar ju det och avlastar ju det också därför att du kan slappna av.
Lägger man på det sedan kraftiga belöningar men där personerna upplever komplexitet att exakt förstå sambanden mellan hur mycket pengar de kommer få och arbetsinsatsen t.ex. att summan beräknas från ett värdepapper som styrs från hela företaget blir det väldigt speciellt. Därför nu kommer också okänt in och det om belöningen kan vara stort är vad orbitofrontala cortex direkt riktar in sig på därför det är troligen den enda del av vår cognition som överhuvudtaget kan resonera relativt tidsaspekter i prediktion om belöning och risk.
Den är nu än mer begränsad än för andra värderingar där mer kan läggas på amygdala, andra delar av frontala cortex eller för risk också ut i specialiserade delar. Men nu har det gått fel därför risk och möjlighet som du vill att medarbetarna är engagerade i är om projektet ska lyckas och vad som kan hindra det från att lyckas.
Du vill ex. inte ha situationen att man tar leverans i tid snarare än två veckors försening därför att man är osäker på hur det kan påverka en värdering som man inte förstår relativt projektets incitament, aktiekurser, vad din chef tycker om det o.s.v. P.s.s. vill du inte att medarbetarna när orbitofrontala cortex är överaktiv och efterfrågar information känner behov av att följa aktiekurserna flera gånger dagligen.
Men ofta kommer ju något positivt med saker förutom problem. Det positiva här är att det är beroendeframkallande. Så länge du håller medarbetare hårt styrda på detta stannar de men du blir tvungen att fortsätta att anställa och i allt snabbare takt därför de timmar effektiva timmar kontinuerligt.
När det trätt in tror jag att den typen av lösningar vi här diskuterar där relativ värdering av bara själva produkten är enorm i komplexitet bäst köps in genom ett företag man handlar in om det ska lyckas och håller i en separat organisation ganska länge. En redan fungerande lösning.
I sådana gäller givetvis samma grundläggande mekanism men ofta i en mindre mycket överblickbar organisation där alla känner alla är fokus just den fungerande lösningen så att man kan kasta över det hela på något lämpligt stort företag.
Men har vi inga alternativ? Nej egentligen inte därför en lösning är inte tillräckligt. Företag av typer som mer än andra berörs av detta behöver helt säkert arbeta med företagsinköp men det innebär inte att man kan sluta med egen utveckling där då fler lösningar krävs. Det är verkligen aldrig att en fint paketerad lösning i någon bok skriven av en populär person, eller viss metodik eller en trosföreställning inkluderande massor av bön och kanske när projektet riktigt skriker offra en get (faktiskt kan det tänkas addera viss effekt men troligen mindre relaterat till i projektet externa entiteter d.v.s. gör man sådant är hela projektet samlat och mycket teater kanske med en pyramid eller en krypta - tänk Eyes Wide shoot kombinerat med stora krokiga knivar från Indiana Jones - och du lär få någon effekt även om det är svårt att sia om vilken väg det skulle ta men åtminstone blir det lätt att förklara för din läkare att du behöver sjukskrivning något halvår medan projektet dör utan dig) utan det kan för ett större företag.
Jag kan inte påstå att jag är nöjd med den här diskussionen. Det här är ett av de fenomen jag tittat mest på i kontext av modell därför det är en så viktig aspekt som går igen i oerhört mycket i samhället inklusive infekterade politiska frågor. Därför hade det egentligen förtjänat att man diskuterade det komplett och seriöst och inte alls.
Och faktiskt har jag ett realiserat verktyg för hur det kan hanteras därför det istället skapar fler nya idéer via stimulerad kreativitet. Istället är nu fel ord självklart därför precis som jag sa är inte en sak en ensam lösning och därför vad vi bättre uttrycker som att den volativitet som är verkande ger ett värde som inte kostar utan istället reducerar problematiken både i att belastning på arbetsminne minskar genom att saker övergripande utanför projektet organiseras utan egentlig tidskostnad där det förenklar samtidigt som det ger möjlighet att i det relativt projektet skapa nya idéer enklare för att lösa dom problemen.
Man behöver dock egentligen inte göra det för ett företag. En bransch eller en kultur i samhället går det lika bra för. En kul jämförelse man kan göra och oerhört grov och egentligen felaktig men kanske illustrerande lite allmänt här är att jämföra de fyra tidningar jag brukar göra fallstudier för tidningar i Sverige på - SvD, DN, Aftonbladet och Expressen - utifrån aspekter av vad vi diskuterat här eller besläktade:
Aftonbladet och Expressen kan vi både se ligger närmare de bombastiska relativa värdena. Nu händer det något och det är stort, upprörande, värdefullt, okänt o.s.v. och givetvis bäst visuellt stort också.
SvD ligger närmare vilket är varför jag just här fick för mig att göra det i något hur jag tänker när jag säger att man lika gärna kan ta metoden ut i samhället. De har inte det men man kan se att journalisternas arbete i en helhet ligger något närmare det i kultur men just utan meningsfull organisation i dom här aspekterna så det flyter ut lite. Där är det ju heller inte mer eller mindre rätt därför värdet här är ju inte att eliminera dom risker vi diskuterat för projekt utan hur du lägger ut en lösningen mot projektet här läsarna och vad de är engagerade i sina liv för att ge dem möjlighet att ta ut värden.
DN är starkt i vad vi kan jämföra med dom kategoriserade delarna av vår hjärna. En aspekt vi kan se relativt SvD är också att SvD tenderar i värdering av något konvergera en tid. Ingenting är rätt eller fel i respektive uttryck i språket - i verifierbar uppföljning i några stickprov tycks det vara sak samma ungefär - men det passar olika personer olika bra. DN sitter lite eftertänksam grubblande i parken och tänker på synthmusik och poesi medan SvD går runt och fascineras av skyltfönstren.
Man kan inte korrekt jämföra på det här sättet men det fungerar kanske något vi konkret har i alla fall.
Hur som helst relativt betydelsen och värden i vad jag kunde uttrycka om jag tog tiden bland det sämsta jag skrivit. Men att skriva den här delen seriöst är vad jag alltid upplever skulle kräva så mycket i stödjande delar för att förklara saker.
