Jag har av och till för att tydliggöra betydelsen den visuella upplevelsen har för oss som vi ofta naturligt inte alltid tänker på illustrerat det i kontext av föreställning med "romantiska sådana".
Till min stora glädje och som jag missat forskning om kan jag nu läsa följa i Newscientist:
"Georgiadis argues that the OPC maybe be the basis of sexual control - and perhaps only by letting go, so to speak, can orgasm be achieved. He suggest this deactivation may be the most telling example of an 'altered state of consciousness' [...]".
The pathways of pleasure
I forskningen som journalisten Kayt Sukel också prövar följs aktivitet i hjärnan under romantiska föreställningar.
Idéerna om orsaker som presenterade i artikeln säger väl egentligen ingenting tycker jag. Detta var dock väntat för mig därför att:
- Orbitofrontala cortex är av allt att döma kritisk i prediktion relativt värdering oavsett fara eller risk inkluderande samspel med andra delar.
- Den romantiska höjdpunkten så att säga kan vi ju se som realisering i mål på en belöning.
- Om orbitofrontala cortex i sig under det skulle aktiveras påverkas ju dess inlärning direkt.
- Givet att orbitofrontala cortex ska och som visat i annat "speglar sådan aktivering" predikterande kan man tycka att den borde aktiveras men inte så.
- Därför att ett värde vi har och får sätts som en given grund och ger inte samma aktivering vid upprepning.
- Att det är en given grund påverkar dock inte orbitofrontala cortex predikterande vilket för mycket heller inte skulle vara bättre d.v.s. större territorium och fler sparade äpplen är bättre även om det i det moderna samhället går till meningslösa överdrifter oavsett egentligen vad (inklusive givetvis underhållsmissbruk av ex. droger).
Ändå sättet det är möjligt är att den deaktiverar när realiserad värdering var förväntad.
P.s.s. om belöningen inte är helt förväntad utan förväntad skulle vi i det fallet få påverkad på orbitofrontala cortex. Det är nu känt från mycket annat och kanske tydligast när det gäller läkemedel inom besläktade grupper som kan växlas för ofta en bättre effekt när ett tröttats ut inom ex. smärtbehandling, antidepressiva läkemedel, centralstimulerande läkemedel och sömnmedel. Där kan vi också se att den relativa skillnaden mellan dem relativt behandlingslängd för respektive och totalt påverkar.
Också på detta sätt fungerar nu all vår inlärning och i det ligger också varför det första intrycket är viktigt. Och varför när vi bara förändrar perspektiv om vad något är och hur det sorterar också kan sätta det ur spel (mindre intuitivt för många tror jag men faktiskt så gäller det också läkemedel).
Jag är mycket nöjd med detta. Fortfarande 2010 fick jag av och till nya studier där jag behövde korrigera modell eller gjort saker för komplicerat eller förstått saker fel inklusive fortfarande nya områden jag tog in när jag gick bakåt. Aldrig numera. Orbitofrontala cortex är dock central så även om jag inte för allt i världen förväntat mig att något rörande den och dess samspel som kommer nytt inte skulle bekräfta modell är det särskilt nu när jag inte läst särskilt många studier på en månad ytterst tillfredsställande att se modell bekräftad igen.
Den ofta frustrerande programmeringen kan spela in i det med en lämplig kontrast. Och det illustrerar ju förövrigt också varför en period utan ex. ett centralt verkande smärtstillande läkemedel kan öka effekten. Det blir mer oväntat. Prediktionen har ju slagit fel för en period. Och fel är avsaknaden d.v.s. den relativa skillnaden. Inte absolut. Absolut finns också men ligger inte i detta. I relativt ligger storhet och risk. I absolut ligger både fundamentalismen såväl som den avslappnade glädjen utan krav eller hunger efter storheten.
Så här oväntat när jag verkligen inte ens sökte information utan endast råkade läsa artikeln är belöningen ungefär på nivå sju gånger mer konkreta romantiska kontakter ungefär. I det ligger självklart också den totala relaterade värderingen och riskmiljön i övrigt runt om saker går fel d.v.s. ex. investerad tid och vad det kostar.
Utmärkt.
That is good.
