Slaveriet i USA skapade ett lidande på abnorma nivåer. Föreställningen att folk bara kan och korrekt borde gå vidare från det och absolut inte besvära någon "oskyldig" idag med oro över att det och andra övergrepp kan upprepas.
Föreställningen att Afrikanska makthavare huvudsakligen eller väsentligt var skyldiga till slavhandeln är vanlig och trycks regelbundet ut av alla möjliga aktörer. Vilka källor man bygger det på och den politiska analysen för hur sådana härskare kom till makten och vilka som egentligen styrde dem ges aldrig. Men det var slavhandlarna vid handelsstationerna och kolonialmakterna som sammanställt de få uppgifter som finns bevarade idag från åren när dessa osmakligheter grundlades.
Ännu mer rättfärdigar inte att en diktator Afrikan eller inte säljer en människa att du köper honom eller henne. Det är fel. Gränsen för acceptabelt ligger inte ens i närheten av det. Ingenting som ens rört vid frågan kan ursäkta sig.
Jag finner ännu mer föreställningen att något skrivet av en svensk skulle dokumenterat den mest korrekta världsbilden än i storlek verkligt prioriterade forskningsresurser. Låt oss bryta upp citatet jag använder för att illustrera det tysta problemet där vi ska se att det är ett problem på många fler sätt:
"Pastor Jackson anar att studenterna har 'bristande kunskap om slavhandelns historia'.
Det är möjligt.
De som har läst Dick Harrisons utmärkta historia över slaveriet inser till exempel att en korrekt historisk återgivning skulle innebära att ”negerslavarna” slogs i bojor av en annan afrikan, inte en europé."
Vilka idéer han har? Vad tror han studenterna vet om slaveri? Kallt teoretiskt som Hakeiuls i sin uppblåsta värld menar kan de säkert redan där väldigt lite. Ännu mindre vet de något om det från de skador de än idag medför för människor. Och återigen är det förbjudet att protestera när de upplever en risk för mer än bara rasism försvar av handel med människor där de reducerats endast till värde därför att en diktator representerade samma hos Hakelius föreställda etiska grupp "Afrikaner" som om det vore ett folk?
"Slavhandeln över Atlanten möjliggjordes av att afrikanska potentater ville bli av med besvärliga landsmän, eller sålde dem för att tjäna en hacka. Men något säger mig att det inte är så Jackson menar."
Nej nu är vi på nivå med historierevisionism. Vi kan gå till vilka källor som helst ursprungligt och ingenting i detta är korrekt. Det värsta här är att jag tvivlar på att han skämmer ut Sverige drivet av någon övertygelse utan obegripligt därför han känner sig irriterad över att Jesse Jackson hade mage att klaga över en svensk teaterföreställning.
Hur ofta klagar svenskarna på USA på olika sätt och hur ofta klagar de på svenskarna? Hakelius han har lagt två halvsidor i Aftonbladet på det här. Det blir väl en systematisk kampanj kan vi tänka.
Slaveri är inte något folk bara kan eller ens bör lämna. De har rätt att vara överkänsliga. Och ännu mer tror jag att överkänsligheten konkret kan spegla faktiska risker. Har vi inte ökad främlingsfientlighet i Sverige? Överkänsligheten är positiv.
För personer som Hakelius och de finns över allt är dock det egna heligt. Han ser det inte själv så. Men han sätter det egna så hemvant och självklart att varje ifrågasättande av det måste spegla något felaktigt. Det är samma fenomen vi har i:
Men fråga dig hur rimligt det är? Vilken verklighet lever Jesse Jackson i? Och vilken skada eller besvär har hans önskan orsakat studenterna, Hakelius eller regeringen?
- 1865 avskaffades slaveriet i USA.
- Ingen då levande bör leva kvar men deras barn kan fortfarande göra det.
- Vad man ofta kallar rasismen (jag tror egentligen inte på begreppet utan menar att det är mer allmänt vilket jag rört vid ibland där den intresserade kan söka sig bakåt) riktat mot egentligen alla färgade levde kvar extremt starkt länge inklusive godtyckliga socialt accepterade mord på svarta.
- Fortfarande systematiskt fanns uttrycken kvar på andra nivåer långt in i 1970-talet och med rester än idag även om det verkligen konkret är reducerat numera och spekulerar jag ungefär på nivå med Sverige (om något tror jag vi numera delvis har större problem men inte just mot Afrikaner där stereotyper hindrar oss).
Effekten kognitivt går excellent att följa i intelligenstesterna. Delvis speglar det möjlighet till utbildning därför att träning av hjärnan är viktigt. Vi vet dock från forskning gjord de senaste åren att andra mekanismer spelar in. Excellent illustrerat av studierna om kvinnor och matematik:
För Hakelius är ingenting av detta viktigt nog att han kan se att vi inte tar någon skada av att någon pekar på ett problem. Komedin måste vara rätt därför att han gillar den. Att andra mår dåligt av den kanske i Sverige också ser han inte. Den är så svensk gjord av en folkkär komiker.
Två halvsidor i Aftonbladet har han nu slösat på att spy ut sin irritation över det här. Vad är nu bra med det? Ingenting alls:
- Inga konkreta förslag på något som kan förbättras finns.
- Ingen person som lidit någon skada vi kan se och hjälpa har uttryckts.
- Ingen kunskap från historien vi kan lära från har uttryckts.
- Inga insikter i människans natur som hjälper till ökad tolerans eller idéer som skapar något bra har givits.
Det enda vi har här är Hakelius uppblåsta natur där det är oförlåtligt för en engagerad vän av människorätt att protestera mot något de givet sin vardag och historia kan uppleva som ett konkret hot för att helvetet ska återvända.
Jag ogillar lika mycket Hakelius underförstådda antagande att jesse jackson engagerar sig i detta som någon form av affärsrörelse. Idéen det bygger på är att de samhällen och medborgare i USA som stödjer honom skulle vara idioter. Så är det inte.
Jesse jackson är duktig. Jesse jackson kan lösa problem när han ser dem. Det fodrar varumärke. Det är som när Aftonbladet och Expressen gör något. Sällan blir det riktigt elegant eller smakfullt men sådant kommer nu med den typen av varumärke det handlar om. Ungefär som Britney Spears.
Vi ska i Hakelius cyniska tolkningar av världen inte utesluta att en lokalt kulturellt associerad kunskapsbrist finns som ej har med åsikter eller värderingar att göra. Med det menar jag inte att kunskapsbristen i sig är lokaliserad utan tror den är vanlig överallt utan att feltolkningen är kulturellt lokal.
Det problemet förklarar vi dock mycket bättre med Krönikor Birro's slutsats kring barnprogrammet Teletubbies. Här är det i själva språket men samma sak gäller troligt allmänt. Marcus Birro tror jag ska vara väldigt känd men jag bara noterat honom i Expressen som krönikor. Jag gillar honom. Kommunicerar hopp och hopp är viktigt. Nu har han haft ett drogproblem vilket givetvis speglar hur repeterade begrepp och betydelse man lägger i ord är. Ord och uttryck varierar dock kraftigt mellan olika kulturer. Det kan leda till radikala feltolkningar om man tror det egna språket betyder samma sak över allt:
"Om man ska stoppa vartenda teveprogram där folk någon gång, kanske eller kanske inte, tagit narkotika skulle det bli rätt svart i rutan.
För att inte tala om barnprogram som 'Teletubbies' och 'Drömmarnas Trädgård'. I den förstnämda finns märkliga män i dräkter med små teveapparater på magen och ibland kommer en liten björn ner i en speldosa från himlen, och i 'Drömmarnas Trädgård' heter en av huvudfigurerna Makka Pakka och hans stora nöje är att tvätta stenar med en fuktsvamp."
Vi förstår att Birro nått en självklar tolkning här om vad saker betyder. Varande intresserad av språket med cirka 430 000 - 450 000 oräknat emotionella uttryck och uttryck relaterade till linjer kan jag lova honom att varje subkultur i något så obestämt som teletubbies kommer nå tolkning där en del av dem ser en betydelse relaterade till dem. Det är lite som horoskop...
Följande för att citera vad jag skrev relaterat till en studie nyligen tydliggör den kulturella aspekten rörande avstånd:
"Ett praktiskt exempel på att detta översätter till konkreta mätbara resultat har vi först från studien i [2]:I detta mer än bara likhet i språket gäller ju hur effektivt språket är. I närhet finns större möjlighet att uttrycka känslor och känslor handlar just ofta hur vi upplever motivation och värde rörande risk och möjlighet. Högre exakthet kan göra att man arbetar mer effektivt tillsammans.
- Forskarna analyserade koordinater och geografiskt data för författarna till forskningsstudier publicerade.
- Sambandet mellan författarna och geografisk distans mellan dem indikerade att större avstånd innebär en konkret kostnad.
- Är närheten hög tenderar artikeln att bli mer citerad.
Välkänt är också att ett "socialt samarbete" finns för hur studier citeras. Forskare vill gärna tala om att de citerar någon och förväntar sig ofta att bli citerade tillbaka. I vårt synsätt här är det ju ingen skillnad från något av de övriga. Bara en annan upplösning (mer jag och mindre universitetet eller forskningsområdet) och tidsaspekt (titta här vad jag gör nu).
I samband med att studien i [3] publicerades 2010 i Science Translational Medicine uttryckte Keyton (bl.a. National Science Foundation) följande som viktigt just i samarbetet runt forskning som han studierar:
- Forskning i team skapar nya utmaningar. Språket är ofta ett problem. Till exempel kan forskare i olika discipliner använda samma term men som refererar till väldigt olika saker. Det kan skapa väldigt feltolkningar mellan forskare i samma grupp utan att de ens vet om det."
Från: Organisation av människor: Komplexitet, Värdering och Språkets effektivitet
Sedan är den stora frågan med Hakelius. Och jag gillar Hakelius därför han approximerar väl i uttryck en ganska intressant makthavare där jag haft värde i att följa en person som skriver i mitt egna språk. Det är inte relevant vem därför ingenting i det är sig relevant rörande något man kan tolka i Hakelius men skulle ev. ändå kunna tolkas felaktigt. Men frågan är om han speglar en förändrad syn, är en del av en förändring som skapat en mer generell syn eller är båda sakerna.
Jag tror han är mirror. Men han påverkar.
Vi ska ge Hakelius lite konkreta råd också för att hjälpa honom från problemet han uttrycker:
- Hakelius uttrycker kritik-känslighet.
- I kritik-känslighet finns inga proportioner. Det är bara Hakelius sårade stolthet.
- Jag kan själva ha det av och till men försöker vara väldigt noga med att det inte får påverka känsliga frågor.
- Hakelius bör p.s.s. skaffa sig en hobby där han kan använda sin kritik-känslighet mer fritt uttalat istället där den bidrar positivt.
- Hellre än att irritera sig över Jesse Jacksons engagemang mot rasism bör Hakelius hjälpa kubanerna till frihet.
- Det ger Hakelius både möjlighet att göra något positivt och möta andra väldigt kritikänsliga.
- Det ger förhoppningsvis Hakelius de perspektiv han tvivlar på att andra har.
- Dessutom får han möjlighet att kanske möta Jesse Jackson och se om ni kan hitta några gemensamma intressen.
- Jag tycker att en skicklig skribent som Hakelius med en halvsida i Aftonbladet rimligen måste kunna använda utrymmet till något där han visar positivt engagemang mer än att gnälla om Reverend Hackson.
- Jag tror också det vore nyttigt för Hakelius att skriva en barnbok. Han börjar bli så otäck i sina åsikter att han behöver reflektera över vad som kan skrämma barn.
Vi tvivlar dock på att Hakelius kommer göra något av det eller nödvändigtvis adderar mätbart värde men i sådana frågor är folk sällsynta. Saker kostar. Folk behövs. Hakelius bode snickra sig en engelsk långbåge och åka ner till Kuba och göra lite nytta istället för att gnälla över Jesse Jackson.
Hakelius otäcka krönikor:
