PLA blir en god kamrat i dom demokratiska kultur-nätverk framtiden bär mer sig

När förändring kommer behöver partiet konkurrera med andra partiet. Värden individer och partiet gemensamt tagit är ej möjligt.

Emellertid för PLA om man står bredvid stegen till förändring kvarstår man oförändrad. Försvaret före och försvaret efteråt. Och kan istället närmast bli en stabiliserande faktor om man klarar moral kraven särskilt viktigt just där (vilka inte just för det verksamhetskritiska är detalj-kontroll över ditt och datt kring små-saker i PLA så mycket som att man ej söker korrumpera demokrati till militärdiktatur eller stödjer eller enskilda aktörer utanför ett demokratiskt-system).

Givetvis kommer demokrati märkas i gränslinje makt stat såväl som "ekonomi" men knappast på samma brutala sätt.

Och om förändring kan gå trevligt i lugn takt utan att landet brinner upp finns ingen anledning att tro att ekonomin inte annat än gynnas på medellång-sikt och knappast påverkas alls på kort-sikt. D.v.s. arbetstillfällen i PLA p.s.s. som för monopol-partiet borde inte att vara vänta.

Kommer man felaktigt i processen skapas istället stora kostnader. Dels om det blir ordentliga bråk kan i princip vem som helst i uniform gå åt. Och att döma av sådana koncept ("elda upp allt eget land") vi sett sista åren utan att det leder till något rationellt.

Vidare för den som fattar beslut gäller att man kan ställas inför domstol. Nationellt post-kriget (eller ad-hoc som i Rumänien för ). Eller internationellt.

Och vad är plus sidan för PLA att ta risk för ingenting? Risk för att landet ska brinna upp. Risk att dödas i strid. Risk att dömas till fängelse eller döden. Risk att den organisation med medarbetare, management, research o.s.v. som det tycks i dag ganska välfungerande jämfört med liknande koncept i omvärlden förstörs.

Som bonus kanske det kan bli en särskild belöning för rätt synbolisk-representation för PLA: Nobels fredspris. Går saker smooth om möjlighet kommer kan jag lova det. Odödlig likt Kinas legendariska moraliskt överlägsna första kejsare.

Så oavsett att tillsägelse av partiet att tydliggöra att de inte bara är stora på havet utan också tar ställning för Boss Xi när det kommer till "kulturen" tänker jag mig att PLA är 3 ggr så bra som partiet (i den del som märks i policy d.v.s.). Och jag tror inte någon relativt allt möjligt redan effektivt från diverse konstruktioner vars huvudman kan diskuteras föreställer sig någon radikal förändring här.

Man kan rent av uppleva att det kanske är lite sunt att alla roar Boss Xi i det lilla. Men när turbulens och förändring kommer är inte konkret risk att Boss Xi ställer någon inför domstol för att haft en "god lön": Det klarar han ej då. Då risken något helt annat. Medan många andra risker blir void från relativ storlek mellan PLA och parti. Och då är den som är smart just smart och håller sib borta från en massa skit som försvaret ej är till för och som bara oavsett hur saker slutar blir problem för ingenting.

Och ska jag vara ärlig. För min del - även om jag här betyder ingenting - kunde jag inte bry mig mindre om man bygger några öar eller stimulerar upp halva Asien till att börja expandera sina försvar om det viktiga nationellt fungerar. Väldigt många andra nere i Asien tror jag inte riktigt delar mitt Europeiskt avlägsna perspektiv här. Men i någon mening är det ju det icke-nationella man korrekt ska pyssla med som försvar så för ett antal månader sedan beslutade jag mig att skita i att posta sura små inlägg om allt sådant. Hur sjuk det än är är det ju i någon mening sunt: Men nationellt och armé mot civila är vad som förutsätter är olagligt medförande långa fängelsestraff eller döden.

Norrmännen hade sönder Obama: Fortgående växande humanitära katastrofer blev konsekvensen

Potent väldokumenterat värde går att inducera genom symboliska belöningar. Särskilt när det handlar om motivation. Kritiskt är att det kommer med flock-status.

När ett pris repeterats och uttryckts till mycket hög kraft måste vi också kunna kräva att utdelande av symbolerna kommer med ett stort ansvar för konsekvenserna. Motivation är ju kontextuellt beroende som bl.a. demonstrerat för självförtroende vid Lunds universitet för cirka ett till tre år sedan. Och just för riskerna vi har här är det ju lätt att förstå från att motivation att lösa problem liggande i personens valda roll är viktigt medan icke-demokratiskt korrumperande av demokratiskt valda som motiverar dem helt fel med små-plaketter, medaljer, guldstjärnor eller andra status-symboler personen kan visa upp flock-potents med som kan riskera att bli imaginär och lika symbolisk utan någon verklig substans om hela dagarna går åt att sitta och putsa medaljen och fundera på hur man ska leva upp till den och vad som gäller för att man ska få en till.

Nobelprisen är ju närmast unikt repeterade till kraft. En viktig orsak ligger i att de varit pågående länge och startade tidigt nog att ha färre konkurrerande entiteter medan tidig igenkänning etablerades.

Viktigt och en oerhört förstärkt faktor hos Nobelprisen jämfört med många andra priser riktas de nästan genomgående mot personer med redan etablerat i sig själva potenta varumärken som vid prisutdelning marscheras förbi och skapar co-occurence med prisets varumärke. Dessutom kommer diverse kända personer i publiken och man hittade rent av någonstans en kund (också fenomenet tidigt repeterat varumärke och något jämfört med risken här diskuterad huvudsakligen symbolisk utan längre rollen som etablerade varumärket).

Vi kan se problemet med bristande ansvar när det gäller fredspriset. Sverige tog en risk när vi lätt norrmännen få ansvar för fredspriset. Det var förvisso en klok åtgärd vid tiden. Sveriges omanliga rädsla för att invadera Norge gömdes elegant av idéer om "fred", "föregripande folkrätt" m.m. jag tror vi alla från Game of Thrones mer undervisningseffektiva visualisering än grundskolan någonsin klarade är rent strunt förutom just som här för att packetera vekhet i striden till att bli ett högre syfte som bygger folkets myter om härskarna så de lättare klarar att leverera produkter, mat m.m.

Och Norrmännen - möjligen korrumperade genom NATO - föll till korta genom att inte tänka igenom konsekvensen av sitt handlande. De gav Obama fredspriset: medaljen med egentligen bara lite ytliga idéer som förvisso är elegant att lyfta fram men som ingen av oss egentligen tror på.

Förutom att för Obama ständigt jagad och stressad över ekonomiska problem, en massa republikaner som uttryckte sig nedsättande om honom och hela tiden nya torpederingar och bombningar av hans sjukvårdsreform började medaljen växa sjukligt i hans idévärld över åren. Den blev det värde han kunde lita på och nu har det gått så långt att han mer eller mindre tar hela fredskonceptet på allvar.

Så medan Obama inte vill ofreda för att lysa Syrien problemen är EU helt ställda inför att de plötsligt ska göra något. Vanligen brukar det ju räcka att adla ett par amerikaner, ge dem ett krigs eller säkerhetspolitiskt pris så brukar mer tröttande problem gå att lämna till dem att springa runt där med rätt riktning övermotiverade av kostnadseffektiva små symboler.

Men här gick det fel och man hade sönder Obama.

Skulden ligger hos Norge och Sverige och världen väntar på att båda tar sitt ansvar. Förslagsvis tar man Obama på en liten semester där man i en lugn miljö kan förklara för honom hur världen och människan fungerar och att Nobels fredspris bara är lite kul färg för att stabilisera redan inarbetade varumärken med där svenskarna och norrmännen tappar värde tillbaka genom att få varumärkesassociation plus en möjlighet att träffas för alkohol och pressbilder att förstärka inför nästa valrörelse med eller lugna folket bort från gatorna om det handlar om organisationsformer utan samma behov eller som hunnit realisera val (och här kan vi för forskningspriserna självklart räkna universitet och dess delar: att betvivla att annat än makt-potenta stora ledar-gestalter orkar fram till att få något av dessa priser: trots allt har ju många av dom bottnat ut dom sunda ledar-boosts de kan få av att visa sin flock-makt-position för lägre forskare under dem och kan ha rent av reward-hunger på nivå med riktiga makt-områden som world domination snarare än fysikernas pseudo-lekar om vem som ska erövra hur mycket finansiering och samla flest underlydande forskare).

Skjuts det på framtid för länge blir det bara svårare att laga honom tillbaka något sånär fungerande igen. Fastnar det här ännu mer ska man inte lita till att avprogrammering eller dylikt löser det. Nära nog allt som brukar uttryckas om sådant saknar vetenskaplig trovärdig dokumentation och en risk-dimension måste ju också inses där föga erfarenhet finns: Vi har en ledare för ett stort land som blivit Nobel fredspris troende. Hur saker och ting påverkar honom och vad som kan få honom att agera och vad det då blir är svårt att bedöma. Stressar man upp Obama för mycket som att avprogrammera honom med ex. något kinesiskt kulturrevolutions koncept kanske ger oss något helt oväntat som att han börjar göra press-konferens utan skor och strumpor med istället för fredspriset andra också tomma symboler för som i det skolösa exemplet (men ej mer troligt än annat) hippie-rörelsens alla symboler.

Jag tror vi alla enkelt ser att en hippie-Obama verkligen inte har löst något problem. Samma trasiga Obama-innehåll med bara förändrat utseende på symbolen han kryckar upp den självbild som tiden i Vita huset gjorde allt mer plågsam att annars orka med.

Fortsättningsvis måste folk börja tänka innan man kastar runt sådant här. En del och inte bara tonnårsflickor relaterat populärkultur kan börja ta symbolerna på allvar och tro att de betyder något. Vi vill inte att värden förfaller till kaos bara därför att Norge vill göra sig viktiga med sitt s.k. fredspris. Klarar de inte av ansvaret som kommer med priset ska de lägga ner.

Ska man vara lite rolig sist och låna ett av samma grupp av tomma symbol-koncept om än närmare verktygsvärde för att lugna medborgarna så att dom är korrekt produktiva utan att gå och känna sig negativa över pågående folkmord eller oroa sig över att den egna byn ska bli nästa att fördrivas.