Egentligen hade jag överhuvudtaget inte tänkt säga något om Asian Infrastructure Investment Bank innan en riktig konkret verksamhet finns där något från det är värt att säga något om. Asian Infrastructure Investment Bank kommenterar jag egentligen ej heller här. Istället är det analys och kommentarer av Asian Infrastructure Investment Bank jag vill använda som exempel på ett där lokaliserat problem (osäkerhet p.g.a. emotionalitet utan rationalitet givet i domän av argument) som generellt går igen i hela domänen av ekonomiska frågor som ett nyhetsintresse finns för.
Först hos Financial Times läser jag:
"Like all central bankers, Mr Draghi is at the mercy of events that are difficult to predict, something his predecessor, Jean-Claude Trichet, would have sympathy with.
[...]
In Europe, Greece is the unpredictable factor as the country plays a highly dangerous game of chicken with the EU over bailout loans."
Från: Whatever happened to Super Mario Draghi?
Inte alltid men en indikation om att historiskt data är av begränsat värde är när:
Den entitet vars risker vi önskar se är av ny typ.
Särskilt när den i ansvarsfördelning, ägare m.m. tydligt skiljer sig åt från entiteter som i vissa domäner kan bedömas vara jämförbara.
Vidare är följande exempel på vad som generellt är vad som bör följas upp när risk bedöms för sådan entitet:
Om ansvariga, ägare, personer på viktiga positioner m.m. känt varit associerade i och runt händelser där risker realiserats.
Särskilt när domänen sådana risker realiserats ligger nära domän för den entitet som är ny för oss.
Sedan läser jag också hos Financial Times (min fetstil och markering med ill-rött):
"The Obama administration’s negative response to China’s proposed Asian Infrastructure Investment Bank was a strategic mistake. Though some Chinese moves might be destabilising and require US resistance, this initiative should have been welcomed."
[...]
"The US needs to learn from this embarrassing experience. China is offering an opportunity to support the global economy and substantial financing to back its own plan. The greatest mistake the US could make is to lose the initiative in shaping a changing international system. The US should be adroit at connecting fresh prospects to the existing order so as to match new needs. This skill, insight and problem-solving capability, earned over many years, is a powerful American diplomatic asset and should not be squandered."
Från: Shunning Beijing’s infrastructure bank was a mistake for the US (2015-06-07) | Financial Times, Robert Zoellick
En bredare men mycket ämnesrelevant såväl som läsbar analys:
G2 kan som koncept förstås besläktad med äldst (tror jag) G7 fast bara med Kina och USA. Robert Zoellick m.fl. skribenter citeras jämförbart med sådan användning jag senare diskuterar och menar problematisk genom att endast använd för addera tyngd utan att där först fanns rationella argument och sällan heller när därefter använda som citat.
Kinesiska: 中美關係 如何從“相剋”中找到“相生”？ 如果G2不可行，P2（Partnership of Two，兩國夥伴）又如何？
Engelska via Google Translate: https://translate.google.com/translate?sl=auto&tl=en&js=y&prev=_t&hl=en&ie=UTF-8&u=http%3A%2F%2Fwww.nanzao.com%2Ftc%2Finternational%2F14dd30243f3bfd5%2Fzhong-mei-guan-xi-ru-he-cong-xiang-kei-zhong-zhao-dao-xiang-sheng-&edit-text=
Jag förnekar nu inte att sund risk management här är att etablera insyn för att för en helt ny entitet utan egen historik, signifikant avvikande rörande huvudmän jämfört med annars åtminstone liknande entiteter, havande huvudsakligen / ägare stor nog att styra beslut vilka har en historik av realiserade risker och problem i just de typer av länder man ska investera m.m. Sådan insyn är emellertid etablerad så långt som görligt och en eller några till länder oavsett storlek lär varken göra till eller från med mindre än att Kina är beredda att acceptera att man reducerar egen kontroll mycket mer än man ännu (vad jag sett i nyhetshändelser såväl som jag kan tänka mig att de är beredda att göra alls).
Vidare i domäner där görligt, bedömt av praktiskt sunt värde, och utifrån historik och erfarenhet av entitet AIIB när sådant finns har jag verkligen svårt att se att samarbeta mellan denna och andra entiteter ej skulle vara möjligt. Tvärtom är ju flera av de medelstora länderna (och tror jag fler bland mindre länder än dom även om jag kanske ej kände till det när jag följde vilka länder som anslöt sig) notoriskt intresserade av att samarbeta rent allmänt rörande allt relaterat internationell ekonomi och politik.
Med fler ekonomiskt riktigt stora länder som ansluter sig adderas i all rimlighet också mer pengar in i AIIB. Pengar som också kan läggas i jämförbara projekt via entiteter egen-historik finns av. D.v.s. om vi tänker oss att dessa pengar om de istället gick in i AAIB minskar sådana investeringar via andra projekt Ökar mängden kapital som ligger i entitet med mer svårbedömda risker än annars hade varit fallet. Jag tror det är mycket sunt att inte stoppa in allt för mycket pengar i den här entiteten innan den kan bedömas från faktisk historik om en 10 - 20 år.
Jag tror vidare konceptet av att betrakta AIIB från ett geopolitiskt maktperspektiv är defekt i mening av att jag starkt betvivlar att USA eller jämförbart ekonomiskt större entitet skulle ha förlorat geopolitiskt makt genom att ej delta. Tvärtom om man ska vara krass i den domänen gäller oavsett direkt i den här kategorin av entiteter eller bredare inkluderande sådant som EU att ju smalare mer exakt närmare den som investerar relativt den som utför desto större inflytande från investerare tillbaka. Alltså är du stor nog att göra projekt själva som är väsentliga nog att definiera faktorer som stabilitet, närvaro o.s.v. över en ej trivial tid får du ut mer av att investera själv för entitet du investerar i.
Samarbetet i sig kan nu komma med "strategiska värden" i mening av makt vilket bl.a. är vad Kina söker (men jag tror samtidigt att man heller inte ska förenkla projektet ner till att detta är vad Kina skulle söka uteslutande eller ens huvudsakligen inte ens när all annan "makt" man kan få adderas: De har ett starkt nationellt intresse av att förvalta ekonomiska värden jag kan tänka mig spelar in här där detta befintligt redan idag inkluderar långsiktiga investeringar i infrastruktur runt om i världen för att ex. göra transport av naturtillgångar till Kina mer görligt - Av och till genomfört tämligen omoraliskt jämfört med vad vi tar som normalt från hur Europeiska länder gör det). Men vad har Kina egentligen för kontext rörande sådant idag där dom är den dominanta aktören? Och ej dominant hur mycket kan man egentligen få här? Delvis lär det väl här handla om sammanhang och kanaler för att erbjuda en möjlighet relaterat att man samtidigt söker förneka aktören något annat eller önskar dem i det andra sammanhanget att exempelvis ej protestera när Kina försöker neka en annan entitet något (ex. håll tyst när vi "lurar av" Vietnam deras naturtillgångar till havs).
Saknar USA detta idag? Knappast. De har goda kanaler och samarbeten etablerade bredare jämfört med Kina oavsett om ekonomi eller andra områden avses. De är vidare vilket är lätt att missa när geopolitik från en "intuitiv" makt-modell är utgångspunkten begränsade på många sätt Kina huvudsakligen slipper. Bl.a. har man partier som söker fel hos varandra, parlament, lagstiftning rörande vad man tillåter sig o.s.v. Sådant kan (tråkigt nog?) vara ordentligt mer begränsande än man jag egentligen kanske först tror som en intresserad internationell utomstående. Begränsningarna har varit under nutidshistoria (från Kalla Kriget framtill Post-11-september) varit på nivå att när man bedömt och infört större "frihet" (d.v.s. implicit begränsande inte minst "begränsningar" som kommer av parlament, partier, press m.m. sökande fel eller kritiserande handlande - resp. begränsande annars verkande begränsningar för vad man tillåter sig att göra) har det varit ytterst funktionellt kontextuellt. Det är ex. definierbart (om man söker seriöst får jag säga men faktiskt publikt tillgängligt) vilka kontroller för finansiella transaktioner man gör för att eftersöka brott mot embargon och allt jämförbart (medan jag är mer osäker på om jag har och om så om det är gott definierat vad som här gäller för ekonomisk brottslighet). Vidare visade det sig ju - även om det nu ej var tänkt att det skulle visa sig - att det också var definierat rörande hanterande av loggning samtal mellan amerikaner.
Sådant trots av och till definierad större frihet än annars därför att man väldigt gärna vill ha frihet rörande något gör det trögt att p.s.s. som förväntat Kina verkligen utnyttja sådana här samarbeten för att optimera egna ekonomiska värden, uttrycka makt o.s.v.
Och i all ärlighet tvivlar jag lätt på att deltagande i den här banken just skulle göra till eller från rörande något inflytande som efterföljande kan konkretiseras till att man får något att inträffa som ej annars skulle inträffat och som ej är försumbart eller billigare och/eller snabbare (i något tänkt rationellt effektmått inkluderande vad nu vettigt) att göra själv.
Och för tredje-världen eller vad helst nu i områdes-relevant behov av investeringar för ex. infrastruktur betvivlar jag starkt att det inte jämförbart eller bättre görs med befintliga samarbeten.
Eller varför inte själv? Jag säger inte att det alltid är bäst att göra saker själv bara därför att man är stor. Stora saker man vill göra kan också för de största bli lättare av andra hjälper till. Men för en hel del mindre som idag ofta görs via samarbeten kan de nog av och till egentligen ha varit bättre för landet där de görs om en stor aktör gjort det själv som den externa aktören investerande. Kanske inte perfekt jämförbart här men sägande något i alla fall om tidskostnad m.m. samarbeten kan komma med noterar vi nyligen från Nepal tid när Japan började leverera stöd kontra när samarbetsorganisationer mellan länder gjorde det.
Hade det varit bättre för Nepal om Japan som historiskt oftare tidigare givit via samarbetsorganisationer? Ej så eftersom Japan levererade snabbare. Hade det varit från den geopolitiska "intuitiva" makt-modell Financial Times nyhet lutar lätt mot som preferens varit bättre för Japan att leverera via samarbetsorganisation? I den mån det alls gör någon skillnad tänker jag att Nepal lättare minns just Japan som en god kamrat i framtiden: Om det sedan för ev. väsentlig naturtillgång känd eller som upptäcks lär påverka deras preferenser gynnande just Japan p.g.a. detta håller jag för kanske mindre troligt men allmän attityd är så klart alltid av visst värde och i den mån effekt givits Japan tror jag säkert den blev större som de gjorde det denna gång.
I övrigt finner jag att Robert Zoellick egentligen inte gör några konkreta argument. Framför allt har jag riktigt svårt att förstå hur man kan få projektet till att vara förnedrande eller pinsamt för USA (eller hur vi nu vill översätta embarrassing), och vill mena att ett generellt problem inom områden relaterade internationell ekonomi är att kulturbärare och ansvariga mer än vad som är vanligt för jämförbar tyngd hos personerna väljer väldigt emotionellt förstärkta uttryck jämfört med mer rationella tydligt givna argument. Det är en problematisk kultur vi också kan se fortsatt när ekonomi diskuteras också väldigt ofta obalanserat jämfört med mer rationella och konkreta argument givna (om de senare alls ges). Jag kan tänka mig att dessa problem är kulturellt-besläktade även med traditionen av att citera något mått som ex. Moody's rating för att stödja något återkommande påstående eller slutsats - kanske som man av och till ser trots det uttryckande som att det föranleder påståendet eller slutsatsen trots redan innan återkommande - där sådant som Moody's eller jämförbart ej används som ett rationellt sunt mått (i den mån det är möjligt för användningen) utan mer som ett "adjektiv" med hög emotionell intensitet för att förstärka upp vad man säger.
Det är också vad jag tror ökar mängden aktiva risker som upplevs osynliga eller när realiserade visade sig hos de flesta bedöma som otroliga eller direkt förvånande.
Egentligen hade jag överhuvudtaget inte tänkt säga något om Asian Infrastructure Investment Bank innan en riktig konkret verksamhet finns där något från det är värt att säga något om. Orsaken att jag avvek från det är just hur man formulerade sig i den här nyheten resp. en del liknande jag sett av och till: Det är anmärkningsvärt. Och det är när kulturbärare som kan upplevas ha något av den effekt jag pekade på finns hos aktörer likt Moody's rating när de används irrationellt bara för att förstärka något har en faktisk spridning i vad som skrivs rörande ekonomi mer än förväntat från många andra områden (onormalt lätt att där alla möjliga tenderar att gärna återanvända och stoppa in sådant i vad de själva skriver i krönikor, liknande "nyhetsbrev" m.m.) när något eller någon som de upplever ganska tung sagt något oavsett om det citeras (utnyttjande tyngd direkt för att förstärka eget görande rationella argument upplevt mindre behövande kanske) eller ej citeras (snarare accepterande som vettigt man kan säga själv utan att verka felaktig eller troligt vara felaktigt eller i alla fall så mer än normalt jfr "alla andra").
Men varför trycker kulturbärare just här och så genomgående utan att ta tiden att konkretisera dom rationella tydliga argumenten?
Jag får här erkänna viss respekt för de kulturbärare från aktuell bransch som varit tydliga med dom beroenden och relationer man har. Det var ex. med visst nöje och intresse (om än föga värde idag i alla fall därför att jag har för lite ännu liknande att jämföra skissen av personen med) jag tittade över Henry Paulson (tidigare United States Secretary of the Treasury: Juli 10, 2006 till Januari 20, 2009, och idag engagerad i bl.a. Paulson Institute) när han nämnde en del personliga (om än säkert filtrerade till det förväntat "politiskt korrekta") reflektioner om President Xi såväl som Wang Qishan (Paulson minns vi arbetade innan United States Secretary of the Treasury hos Goldman Sachs d.v.s. ej JP Morgan länken om Qushan berör vilket är värt att understryka då jag ej känner till något problematiskt relaterat Paulson i den domänen från läst nyheter) från deras personliga relation:
"Chinese President Xi Jinping, whom Paulson met after joining Treasury when Xi was party secretary of Zhejiang province, 'was a big presence who lit up a room.'"
[...]
"'He’s got the economy to reboot, he’s got an urbanization model to reboot or change, in addition to the environment to clean up, the corruption problem,' as well as Beijing’s continuing tension with the outlying provinces and cities it governs. 'You’re talking about really [deep] reforms.'"
[...]
""While Xi 'doesn’t want our values or our form of government,' Paulson reminded me, it’s also true that the problems Xi is 'dealing with are very significant; they’re monumental.' That means everyone should root for Xi to succeed in his reforms — 'if he doesn’t, it’s going to hurt us all.' "
Från: Xi Jinping’s Problems Are ‘Monumental’ (2015-04-16) | Foreignpolicy.com
Geopolitiska "intuitiva" makt-modell Robert Zoellick i Financial Times förfaller till tycks Paulson ej vara vän av ty mycket närmare den vore gynnsamt om att den kinetiska politiska strukturen föll sönder därmed som konsekvens reducerande dess förmåga att också projisera makt internationellt (jag har varken så här löst eller enkelt någon "preferens" i den mån det är funktionellt att uttrycka sig med här: Snarare kan man från givna perspektiv och utgångspunkter se värden och risker med olika möjliga framtidsscenarier där tror jag man bäst försöker upprätthålla ett antal konkurrerande).
Givetvis kan man uppleva att jag skulle antyda att närhet och relationer ej lika korrekt redovisade som Paulson gjort (adderande också något intressant till sin självbiografi) av diverse skribenter skrivande om Asian Infrastructure Investment Bank men så är ej fallet. Vad som är fallet är att jag upplever osäkerhet i om det kan vara faktorer som är bakomliggande medan jag i verkligheten ej vet. När i princip inga konkretiserade argument som bygger upp med substans de så kraftfulla adjektiv som används indikerande att USA skulle ha förnedras av att valt att ej delta i Asian Infrastructure Investment Bank samtidigt som inget rationellt argument ges så kan man ju verkligen inte utesluta att inget rationellt argument i den vanliga domänen faktiskt heller existerar eller är publikt presentabelt.
Det kan förvisso bara vara personliga känslor Robert Zoellick själv har svårt att förstå och se klart i men som speglas i hur han ser på och uttrycker värden. Men tänkbart kan andra från det personliga perspektivet rationella argument existera men av sådan natur att de ej naturligt kan presenteras. Detta är åtminstone till frågan om Asian Infrastructure Investment Bank en besläktad osäkerhet som uttrycks i och runt om den görande det kanske ännu svårare att på att försöka bedöma värde och risk för den så här tidigt. Jag upplever det potentiellt problematiskt här och jag upplever det problematiskt den nivå sådant förekommer i politiska frågor relaterade ekonomi.
Och tycker jag allmänt också ett område där entiteter vars syfte är att bedöma och kontrollera systematiska risker och hot bör hålla ett öga på. Möjligen är följande exempel på en domän där sådant kanske sker:
För mig känns det som att vi ej ser minskade problem i mängden uttryck svårbedömda men inverkande i spridningsmening. Det är ett område jag tror man ska ha respekt för faktiskt kan komma med problem som kan realiseras också kostsamma och systematiskt över domäner också om det nu ligger i problemets natur så långt jag har betraktat det att osäkerhet är vad adderat och framtida historik behövs för att se vad kostnaden om verkligen slutligen hamnade.
