Heart of Archness (I till III), Archer (en länk till var man kan se avsnitt II där rollen framgår finns sist med instruktioner och friskrivning om det mot förmodan handlar om piratkopiering) , ger ett exempel på den i kreativ discourse inte ovanliga rollen "förklararen". Vad som kan skapa spänning, komik, mystiskt, lärorikt m.m. blir lätt bara underligt när distans till vår vardag och vetande växer. Att introducera en roll som förklarar kan lösa det (inte helt obesläktat att introducera en individ som tydliggör för en publik när det är dags att klappa - men mindre besläktat när den rollen är vad vi har på själva scenen som när Stalin talade och via gest visade när det var dags att sluta applådera).
Exemplet i Heart of Archness är fascinerande därför att det är så funktionellt tydligt: En forskare i motsvarande cross-culture sociology och/eller psykologi tagen slav och annars agerande en roll som i brist på ord att översätta till han förklarande som slave pirate.
Bland den tecknande populärkulturen refererade förövrigt Obama Wins!, South park med Morgan Freeman tagande i vad man för avsnittet kan kalla Morgan Freeman roll varande den som förklarar mer esoterisk otrolig och udda "verklighet" (när förklarat av förklarare vi accepterat etablerar funktionell verklighet i discourse accepterar vi vad denne säger så det underliga går alltid att introducera den vägen även om det i sig inte behöver rädda en dålig skapelse):
"Tsao, Cartman and Obama meet at a Red Lobster, where they are confronted by Kyle, Stan, Kenny and their friends, who learn, via explanation by Morgan Freeman, that in exchange for Obama's re-election, the Chinese want Obama to give them the rights to the Star Wars franchise (which George Lucas recently sold to the Walt Disney Company), so that the Chinese can make future Star Wars sequels. Freeman further explains that Cartman will not reveal the location of the ballots until his new demands are met. When Stan asks Freeman why he always shows up to explain something convoluted, Freeman responds that every time he does so, he gets a new freckle."
Från: Obama Wins! | Wikipedia
Komedier tecknade eller inte har ofta en för de flesta från ganska till ibland mindre tydlig sekundär komisk nivå "kommenterande" sin egen bransch. Ex. ovan torde vara ett tydligt exempel på det eftersom företeelsen är tydlig som sådan för alla tittare.
Givetvis finns likheter med hur auktoriteter fungerar ex. i nyhetshändelser. Släktskapet till en väg att hantera att ens förmåga som auktoritet är reducerad genom att istället göra ens förklaringar "mystiskt dolda" - d.v.s. läckande till media istället för att berätta vid allmän press briefing (ganska vanligt numera ex. relaterat en del nyhetshändelser relaterat Syrien) - är dock större. Poängen är att vi kan identifiera vad som tar rollen och via energi-effektiv användning av att vi redan valt att acceptera rollen slipper värdera den varje gång. Vid odefinierat läckage är rollen mer allmän mindre relaterad just entitet, ämne eller situation det berör.
Roller för läckage av information kan dessutom delas upp. Ex. ovan (ersättande press briefing för större upplevd effekt) har jag ej en beteckning på själv. Läckage likt Snowden kallade jag ett tag Horn Blowers (lite komiskt eftersom de ofta är väldigt effekt drivna) men vedertagna Whistleblowers är så klart bättre att använda. Horn Blowers har som begrepp fördelen av att vi kan ge det en annan definition ex. refererad på N st sajter engagerade i hela konceptet horn blowing information medan attityd till, juridiska frågor m.m. associerat Whistleblowers gör det i sig till en företeelse större i vår kultur.
Besläktat är distansen också större till varje entitet varande auktoritet över sig själv. Vi accepterar likt den gamla isländska såväl som saxiska sedvänjan för att vittna (ex. rörande Thing (assembly) | Wikipedia där det kulturella släktskapet framgår även om sedvänjan var bredare): En friman kan vittna, en jungfru kan vittna om det värde hon representerar i denna kultur och tid - vad som definierar henne som jungfru - m.fl. ganska tydliga roller i samhället varierat med skriftens kulturella centralitet så att säga även om att vara man och fri alltid gäller varande någon som är kulturellt och kanske fysiskt förberedd för att försvara den rätten själv vilket som indirekt möjlighet torde förklara dom andra rollerna som har rätt att vittna skapande värdet av att spara alla problem genom hantering av konflikt via tinget istället för med svärd).
Du kan alltid tala om dig själv som auktoritet men det är för rollen implicit att du potentiellt är föga objektiv. För rollen förklararen gäller att vi accepterar dennes information som verklighet eller förklarande verklighet.
Samma roll finns självklart även i verkligheten. En guide på ett museum är ett exempel. Men det ligger i rollens natur att de i beskrivning av faktiska nyhetshändelser (som i nyheter) ej normalt finns med. Rollen tas istället av skribent resp. talstreck av experter (där för det senare det ej är kontinuerligt förklarande över en längre discourse även om nu en auktoritet i sig kan etableras vi är mer benägna att acceptera som en relativt besläktad roll). Skribenten introducerar "sin" verklighet beskrivande händelserna och när energieffektivt tydliggörs tolkning av det (ofta "komprimerande" verklighet utanför nyheten till en slutsats").
Länk till avsnittet
Rörande webbsajter som visar filmklipp gäller att de ofta behöver finansiera sig med annonser av den mer "påträngande" sorten. Beroende på webbläsare kan det innebära att fönster skapas (ibland i bakgrunden) vilka man om så lämpligen dödar så att de inte stör prestanda. Vidare är annonser som söker efterlikna själva funktionen för att se avsnittet ytterst vanliga. För Vidbull gäller allt detta. Det senare innebär att det första fönstret för att se avsnittet i ej är det korrekta (väldigt vanligt allmänt). Istället får man gå ner lite på sidan: Under det första för att "visa filmklipp" ("falsk") får man klicka på "Continue to video" (ev. två eller tre gånger - också vanligt - genom att man lägger transparenta visuella segment ovanpå som reagerar på klick genom att kasta upp ett fönster och därefter stänga ner sig i event hanteringen).
Från att förr varit mer moraliskt skeptisk kring dom här tjänsterna har värdet jag upplever rent personligen kombinerat med tänkande gjort att jag konvergerat till att om jag vet att tjänsten tar bort innehåll (det märker man ganska snart när katalog-liknande sajters länkar till avsnitt ej levererar längre med förklarande text) accepterar jag dem som acceptabla att använda. Det känns ej heller korrekt att som default filtrera bort alla tjänster man ej känner till bara antagande att de ej har rätt att visa innehållet. Alla bör dock vara medveten om att sannolikheten för att den här typen av innehåll ej visas med samma rättigheter motsvarande större tevekanaler troligen är ganska hög (sedan om den är 1% eller 90% saknar jag statistik för). I stora delar gör ägarna av innehållet (för sajter som tar bort) verkligheten till vad den är: För mig uppenbart arbetar man ytterst ofullständigt och rörande ev. stödsystem direkt dåligt för hur man identifierar detta innehåll snabbt (de som faktiskt utnyttjar index och sökning visar på en dålig nivå men ändå ovanligt hög: här behöver entiteter seriöst hanterande det indexera själva).
Länk:
