Jag får be ursäkt för att ha uttryckt mig så oartigt. Jag tror heller egentligen inte att det är just ett problem i aktuell aktör annat än medialt. Men som saker paketeras i information ut uttrycks det ju så och då får man ju ta det som det kommer.
Det är väl kanske. Nå jag behöver tala med fler om jag bryr mig givet att det knappast har betydelse här innan det går att säga. Men jag menar det är en komplex politisk fråga och det behöver inte nödvändigtvis finnas en aktör som skyldig till saker och ting. Sedan går det knappast att komma ifrån att saker givet kostnaden levererat riktigt dåligt.
Personliga känslor, misslyckanden och så vidare spelar väl in också. Det var bedömde jag en god chans och är det fortfarande. Men jag hade önskat det i en tidsrymd där om det tippar större saker i samspel med annat varit där det gått att göra mer med rörande resurser tillgängliga här. Jag har också räknat fel på saker tidsmässigt på så många sätt såg jag idag också. Det ser så bra ut men nå problem och skit. Jag ligger så brutalt efter själv här också och har inte nät uppe jag behöver för att gå närmare saker.
Nå vi kan se det som en känslomässig kommentar vi alla förstår inte är 100% rationell i allt. Låt oss se det som en fallstudie, reflektion över människans själv och ett konstverk uttryckande något obestämt. Ja det sista tror jag kan stämma bra här.
Sorry. Artighet är så viktigt tycker jag.
Komplettering: Det är ju inte lätt. Man vill ha en förändring där man når demokrati samtidigt är aktören här mycket mer kompetent än som normalt. Samtidigt finns inget gott långsiktigt i om förändringen förstör samhälle, infrastruktur o.s.v. därför att det kostar så oerhört mycket att bygga upp. En rörelse mot förändring som förstärks behöver ju därför bäst vara en rörelse som skär genom samhället inklusive det kinesiska kommunistpartiet. I sådant påverkar och spelar in en mängd faktorer där vi när man som jag ser det har en projektion mot amygdala från strategier och kunskap vill ha en indikation på att en omvärdering finns där en sådan bäst både ska indikera möjlighet och risk men åt rätt respektive håll. När vi nu betraktar Nordafrika som vad som kan inverka om än försvagat kan vi se Egypten som ett fall och Libyen som ett annat men samverkande likt vetskapen om två vägar där ingen av vägarna är trolig men tillsammans med annat samspelar i vilken väg man väljer mer troligt. Libyen relativt Egypten kunde ha värde för att uttrycka en annan väg än Egypten. Men när Libyen drar ut i tiden blir det så oerhört förstärkt att det allmänt skrämmer bort från inte bara den vägen utan båda. D.v.s. Libyen borde ha lösts men ändå uttryckt faran med att bekriga befolkningen där man ser att det inte medför något lämpligt. Väldigt förenklat givetvis. Väldigt. Det är tråkigt. Och jag räknade fel tror jag på tiden på så många sätt. Och att bli obalanserad och uttrycka sig oartigt. Det är inte bra alls. Verkligen att jag får be om ursäkt.
