Den här skämtteckningen är förvisso väldigt inkorrekt i varje sakfråga, lätt fördomsfull och allmänt lite otrevlig. Men den visar och illustrerar utmärkt och mycket exakt på ett begripligt plan hur diverse inkompetenta uttalanden och strategier uppfattats konkret bland de allra flesta:
- Vi tänker stanna här för alltid och kosta en massa pengar utan att att lösa något.
- Krig är lite otäckt och vi är inte särskilt duktiga på det. Går något att lösa för en miljon för vem som helst annan slutar notan på 1000 miljarder allra minst.
- Att döda Kadafi är farligt och otäckt därför han och media är så stora och otäcka och man är jätte-jätte-rädd för honom.
Vad som nu är bra med att kommunicera det vet jag inte. Men jag antar (nu ljög jag) att det finns en plan med det.
Sedan visst att jag både här och i varit för mig helt unikt oartig, direkt otrevlig och väldigt inkorrekt i språk rörande svårdomar m.m. Men givet att vi trots direkt allvarliga problem helt saknar konstruktiv kritik om effektivitet och istället folk sitter och fjantar om man försök döda Kadafi eller inte - personen som lovade att mörda en hel stad för ett fåtal veckor sedan - ser jag givet att vi lätt om man inte börjar ta bort problematisk ledning (avskeda permanent tror jag är sunt) ett värsta 20 år långt åtagande för något vem som helst inte abnormt förslöad hade kunnat löst för en struntsumma på en vecka tidigt i konflikten.
Ingen blir gladare än jag om man bevisar mig fel. Jag vill se Kadafi död i morgon och att konflikten rör sig mot avslut. Det betyder något.
Nå jag har dåligt samvete för hur jag uttryckt mig men resultat är viktigt. Jag står upp till halsen i skit på alla tänkbara sätt. Folk är alltid så ivriga när de inte ser saker samlat. Och personliga resurser är nu smala och jag behöver något som väger över i den större frågan praktiskt egentligen senast i morgon för att det ska vara möjligt att kunna fatta ett beslut ens utifrån effekten av det och dessutom har jag har svagt förtroende för plattformen jag befinner mig på geografiskt så att säga (jag tror det finns problem här tolkat från en del saker 2009). Det här hade kunnat givit en tydlig för saker och kan. So sorry sorry. Det finns annat man bäst borde titta på. Men jag hade hoppats på mer här. Så stora möjligheter på så många sätt och så dåligt skött.
Jag tror verkligen problemet är att man vant sig vid för stora resurser. När du hela tiden är på den sista biten tvingas du att se nya lösningar. Visst att när saker är där de är för mig m.fl. också att det passerar förbi det och gör att stress relativt andra aktörer uttrycks. Men det innebär emellertid inte att man har fel i sakfrågan och möjligen att språket blir överuttryckt gör att det går fram.
Verkligen att det hade varit bra om man hade kunnat bunta i hopp diverse frågor och problem samlat i en lösning här. Tippat Kina, nått en samlingspunkt mellan Väst och Öst där man överbrygger problemen, klarat att få mätvärden för att avsluta problematiska sidor av modellen för det o.s.v., avlägsnat en (flera givetvis utåt) problematiska diktatorer, hanterat några möjligt olämpligt rapporterande indikationer finns för och där jag inte är helt övertygad om att de som togs 2010 förklarar allt ens inklusive IT-läckorna. Men det gick nu inte. Inte i år i alla fall. Men jag säger det leverera Libyen i morgon och kanske om jag sover bra, för samband med folk, saker rör sig o.s.v. att vi kan få allt i detta. Möjligen. Det tycks svårt men helvete jag har tittat på den här frågan i åtta år tror jag kanske sex till åtta år. Jag tror vi har en möjlighet här men där vi är nu är det på nivå att jag måste hinna se om det är möjligt. Där är det från detta perspektiv. Från det här perspektivet finns inte senare därför vi har inte resurser. Det är inte svårare än så. Möjligen är det inte avgörande för utvecklingen men jag delar inte den uppfattningen utan är väldigt säker på att alla de här frågorna hade tippats om Libyen hunnit levereras in för att påverka.
Så visst. Jag beklagar bristen på artighet. Det finns sällan något bra med det. Och om något uttrycker det väl lika mycket ett personligt missnöje som något annat. Orättvist och otrevligt formulerat. Det enda man kan säga till sitt försvar är att jag har som princip att aldrig vara oartig och vet inte om jag någonsin varit det tidigare i politiska frågor.
