För oss utanför USA är det ju på många sätt sak samma vilken president USA har så länge denne inte begår ett stort misstag som påverkar oss. Från det perspektivet tror jag både President Obama och Huntsman har goda förutsättningar.
Vad jag starkt gillar med "President Obama" är dock att han kom med Utrikesminister Clinton på köpet. Gång på gång imponeras av henna och det är just språket relativt hur jag tror att man får reaktion på det. Låt oss ta detta från nyligen:
"US Secretary of State Hillary Clinton in an interview published Tuesday denounced China's clampdown on dissent as a "fool's errand," saying Beijing was trying to stop the course of history."
The remarks, some of the strongest by a senior US official since China launched a major crackdown earlier this year, came as Clinton was meeting with senior leaders from Beijing as part of the two nations' annual dialogue.
"They're worried, and they are trying to stop history, which is a fool's errand,' Clinton told The Atlantic magazine, referring to Chinese officials."
Från: China clampdown 'fool's errand': Clinton
Hon är väldigt tydlig i sitt språk som många gånger tidigare. Traditionellt när världsledare gör det blir det ofta lätt spänt och otrevlig stämning oavsett hur rätt man har i kritiken. Utrikesminister Clinton kan dock inte bara vara tydlig i språket utan av och till även "undervisa" folk med en föreläsning som om det är en skolklass och folk tenderar att acceptera det utan att gå sura över det.
Jag var första gången när jag såg det fascinerad över vad det kan innebära. Visst att det är mindre verktyg än mycket annat men sådant är givet $0 US i kostnad ändå styrka.
Första gången jag noterade det var tidigt under President-perioden när hon reser runt i Afrika. Där en journalist ifrågasätter hennes position relativt hemma-man Mr Clinton:
Och det är ett så bra exempel på hur vi just när kvinnor kommer till ett nytt område där de fortfarande är ovanliga tillför mer värde. Orsaken vi kan spekulera om spelar in är:
- Det kräver mer av dem så de är duktigare än normalt när de når jämförbar position relativt män innan och kvinnor senare.
- De har mer att bevisa och vana att uttrycka sig tydligt.
- Och de för in ett lite annorlunda perspektiv och erfarenheter på saker och ting.
Sedan visst att man kan peka på andra orsaker också. Relativ skillnad jämfört med dig själv kan ju få stor betydelse om du under en livstid vant dig vid en viss nivå på saker och ting. Det kan ju tänkas delvis både spela in när hon får en större roll efter att stått bakom sin man och kanske också att vi kan se lite generellt att en del kvinnor får utökad energi med åldern (möjligen relaterat till testosteron eller ofta påstått så men det finns en mängd lika troligt och tror personligen att det kanske har mindre med den typen av förändringar som att ha annat avslutat i livet). Jag kommer ihåg en erfaren och i kunskap mycket duktig konsult jag delade arbetsgivare med en gång som var en lite äldre kvinna. Hennes energi och motivation motiverade storligen på oss där vi ännu inte i direkt person sätt något liknande vid upprepade tillfällen så att säga. Kommer jag ihåg rätt hade hon arbetat på SAS innan.
Och efter att uttrycka revir och kraft i Afrika har vi ju haft Utrikesminister Clinton åkande runt och läxat upp folk i allt från Asien till Europa där vi för Kina är på gång tre nu tror jag.
För att anknyta till följande också:
Är en känsla jag har att Utrikesminister Clinton har en ganska sund moralisk ryggrad och inte låter någon sätta sig på henne. Det är en känsla jag har efter Libyen. President Obama som jag ser det är det ingen skillnad mellan honom och egentligen vem som helst annan trolig för oss men Utrikesminister Clinton är något annat.
Därav av får lyfta fram Nyfiken vitals projekt med Kvinnliga förebilder på startsidan:
Dessutom är hon ju en väldigt stor kvinnlig förebild. Kraftfull och har ett av världens i just de situationer där mest kan avgöras viktigaste arbetena. Säg att en otäck konflikt är på väg att bryta ut mellan Åland och Sverige där vi har en ubåt som jagar Finlandsfärjor. Ofta är det nog bara att släppa iväg Utrikesminister Clinton för att lösa med the voice som Frank Herbert skulle uttrycka det eller hennes upprördhet när det inte fungerar.
Nu hittade jag inte ett filmklipp från korrekt Dune 1984 där Lady Jessica använder the voice (även om det finns en TV-serien från 2000 jag inte sett). Så vi visar trailern istället:
En del mer visuellt material finns på systerbloggen: Alia Kniven (Dune) - En kvinna i gult?, Dune - TV-serier och film och Dune Prolog - Lång.
Jag får erkänna att jag är svag för Hund Bo också.
Dels gillar jag hundar men också är han:
- Ett elegant exempel på hur en hund kan vara en "visuell" hjälp för en politiker.
- Dessutom känns det som en "korrekt" hundras för en politiker engagerad i jämställdhet och mot rasism.
Det sista är ju lite osäkert givetvis men uppfattad likhet kan ha sina poänger och tydliggöra andra budskap. Jag skulle dock inte föreslå att det särskilt troligt hade någon avgörande betydelse där vi ju vet att handlar det inte om bruks- och jakthundar är det ju ofta barnen som beslutar om hundras och det är tror jag en ganska passande hundras för barnfamiljer.
