Den här krönikan har sina poänger att titta lite på:
Vad jag tycker är intressant är slutsatsen och hur man värderar betydelsen av den. Jag säger inte att Kadhammar nödvändigtvis har fel även om jag tror att man kanske överskattar signifikansen.
Vi kan först se det som att från ett europeiskt perspektiv har vi redan två större pågående problem i och med Libyen och Syrien som också är viktiga. De uttrycker båda ett större pågående problem. Det är tror jag väldigt relevant att se det som att mängden resurser är begränsad.
Sedan tror jag sådant här också handlar om den relativa storleken på saker och hur vi är vana att uppfatta det. Hur vi ser på USA har sina poänger givet att det kan tendera att få saker genomföra när de visar ledarskap. Men Europa kan inte utgå från att det kommer fortsätta och behöver klara det själva. I resurser är USA heller inte nödvändig där det är ganska få konflikter där de områden de har ett uttryck i militärteknik Europa saknar är nödvändigt i den mening att det är avgörande.
Tittar vi på Bahrain har jag väldigt svårt att se att USA påverkar avgörande åt det ena eller andra hållet. USA ogillar händelserna i Syrien i den mening att man inte vill att regimen ska massakrera innevånarna. Jag kan inte utesluta att man givet flottbasen kanske accepterar mer i Bahrain men är heller inte säker på att det verkligen stämmer. Ännu mer tvivlar jag på att hur de ställer sig kommer avgöra något i Syrien och heller kanske inte i Bahrain.
Men viktigast tror jag ju är att försöka se det som att Libyen och Syrien är akuta mycket allvarliga problem. Går de att föra till en bättre situation är det utmärkt. Det är bra nog och kommer vara utmärkt tror jag för väldigt mycket annat också.
För Syrien kan jag notera att barn nu blivit skjutet av diktaturen:
Tidigare skrev jag att det är väldigt dåligt att som diktator fuska:
"Skulle istället information som styrt oss till en situation som visar sig vara just farlig gäller helt andra spelregler. Givet det kan vi inte lita på språket vi tar emot och det är ett mycket allvarligt hot därför att det är den ena sidan av just hur vi bedömer vilka faror och risker vi ska hantera på ett mer energieffektivt sätt. När diktatorn mer än de risker och faror folket är vana vid lurar ut dem för att skjuta ner dem vågar jag inte bedöma effekten av det men det är inte vad jag hade vågat göra om jag hade styrt. En möjlig väg är att linjen därmed är oåterkalligt dragen tills rösten som manipulerar folket in i fällor där de faller döda eliminerats.
Det är nästan den ultimata risken och på den risken finns givetvis flera möjliga reaktioner. För Syrien där detta nu är aktuellt vågar jag inte bedöma den väg det kommer ta och någon historisk riktad analys har jag inte tidigare gjort i just detta för populatoner. Men det är en stor sak. Speletsregler har brytits. I hot om arrestering, att bli skjuten o.s.v. ligger trots godtycke o.s.v. en viss regelnivå och sannolikhet möjlig att bedöma.
Nu kan du få veta att du får gå i parken men sedan blir du nerskjuten. Kopplingen till demonstrationen är kanske inte bärande. Ett gott råd för presidenten är att fly landet därför det är möjligt att det nu är avgjort att regimen faller oavsett om det tar sex, 12 eller 18 månader. Även om den vägen åtminstone inte här kan vägas mot andra gäller åtminstone att den är väldigt trolig - låt oss säga 20% - 50% - där det också ska förstås från att när regimen faller är risken för att representanter bokstavligen slits i stycken finns.
Ett blodigt slut åt båda hållen är ett högt pris oavsett hur man ser på det för vem som helst. Ingen vinner på det och att nå någon form av övergång och accepterande av varandra där fler döda undviks är mycket bättre för Syriens framtid. Mord lämnar spår efter sig."
Från: Libyen: Mötet överbrygger låsta konflikter
Att konflikten i Syrien efter det accelererat beror säkert på en mängd orsaker. Men jag tror jag ju inte diktaturen vann något på åtgärderna där folk kunde tolka det som de lurades ut för att skjutas.
Att barn nu i nyheter tydligt dött (det ska nog inte förvåna oss om det skett innan) lär få samma effekt. Folk vill inte ha en regering som dödar deras barn. Barn är väldigt konkret människors långsiktiga investering i framtiden som de är beredd att ta en hel del risker för att säkra.
