Den här krönikan tyckte jag var intressant när jag läste i Expressen och råkade komma inpå den nu på nätet när jag letade efter en artikel om blått som ärets färg:
Isobel Hadley-Kamptz: Min skräck för polisen
En sak jag har tänkte på när jag var ut på Kulturnatten 2009 och sista nyåret är att Uppsala polisen har börjat använda en metod som gör deras arbete effektivare och innebär högre säkerhet både för polis och medbogare. Den här tror jag relevant för vad Hadley-Kamptz diskuterar.
En traditionell strategi för polis att kontrollera en situation är att kommunicera makt och kontroll. Dels minskar det risken för vissa typer av problem, får åskadare att stanna upp och gör att poliserna själva i typiska mönster kan överblicka situationen. Det kommer alltid vara ett av flera verktyg som ibland är nödvändiga.
I många situationer lönar det sig emellertid bättre med att vara väldigt trevlig så att personer knappt tror att de kommer tas till fyllecell. Just där blev jag riktigt imponerad av Uppsala polisen på båda helgerna. Detta är ju också dagar där det är en särskilt viktig strategi eftersom resurserna mer sprids ut. Vad jag noterade var att:
1. De promenerade väldigt lugnt runt i grupper och på ett sätt fullt jämförbart med hur folk promenerar för nöjesskull.
2. Samtliga trots att de troligen arbetat lite extra är på glatt humör. Hos vissa ser det givetvis konstlat ut men det är ju svårt att göra något åt. Det är som det mest positiva man såg båda helgerna när det gällde kroppsspråk.
3. Man hade i varje grupp som jag såg kvinnor med. Det är bra eftersom kvinnor åtminstone hos fulla yngre män mindre troligt upplevs som hot vilket är en anledning till varför det är viktigt med fler kvinnor inom polisen. En annan anledning är att de p.g.a. av viss skillnad i kognition helt enkelt är bättre lämpade i vissa situationer:
Kvinnor tänker efter och män reagerar vid fara
4. På nyår såg jag ett välgjort ingripande där de glatt pratar med en person de ska ta till gissar jag fyllecell eller om det var ett anhållande. Han insåg inte att de ville annat än prata med honom. Hela tiden oerhört trevliga. Hela gruppen pratar glatt tillbaka med dom. Oerhört vältränat.
Förutom att det minskar risken för onödigt våld gör det också patrulerande polis mycket diskret trots uniform. Just i situationer som nyår och Kulturnatten där ett enormt antal personer mängder rör sig är det viktigt (och där är också förutsättningen att vara diskret trots uniform som störst). Det är själva förutsättningen för att kunna ta alkohol från ungdomar, hinna ta någon som begår våldsbrott o.s.v. De blir diskretare men har ändå unformen på sig vilken är nödvändig om de behöver kommunicera kontroll över en situation.
För en piketstyrka är arbetssituationen och kraven den ställer annorlunda. De patrulerar inte utan rycker ut för en föreställer jag mig nästan alltid innan angiven situation där man snabbt behöver pacifisera den. Styrkan behöver snabbt nå platsen, blixtsnabbt röra sig ut och få kontroll över situationen. Det kan t.ex. handla om en pågående misshandel där tid har betydelse för utgången.
Att se sådana ingripanden kommer alltid upplevas som otäckt och otrevligt. Just det sätt de behöver agera, hur de bär uniform o.s.v. gör att de tar av sig sin personlighet och det är vad som stör vår perception och aldrig känns riktigt bra. Ändå är funktionen nödvändigt. För att minska risken för övervåld vilken alltid finns hos personer som har den här typen av yrken där man möter våld är det menar jag viktigt (och här vet jag att polisen inte gör tillräckligt) att:
1. Ha seriös uppföljning av psykiatrisk tillstånd och se till att poliserna har kunskap och verktyg för att kunna hantera stress och att de får utökad hjälp utan problem (här kan givetvis en kultur problematik finnas men sådant vet jag säkert går att hantera om man gör det rätt).
2. Att otrevliga situationer de upplevt behandlas enligt evidensbaserad vård. T.ex. om de har blivit hotade med vapen eller själva behövt använda våld mer än normalt t.ex. behövt skjuta någon eller ha sett det ske.
3. Troligen vilket jag har för mig att man inte gör är det nog bra att rotera på medarbetarna mellan mer psykiskt krävande arbeten och mer lättsamt. Att blanda enstaka äldre poliser i gruppen kan också ge värdefull erfarenhet även om de kanske inte har samma fysiska förutsättningar i riktigt alla situationer.
4. När det gäller dessa insatsstyrkor är självklart ännu viktigare att regelbundet uppdatera med ny forskning rörande hur våld säkert används eftersom de oftare behöver använda våld. Utan att jag har någon statistik föreställer jag mig att många poliser egentligen aldrig behöver använda sitt skjutvapen men för insatsstyrkor och piketstyrkor är det ju tämligen troligen att det händer några gånger.
5. Avseende föregående punkter ska man också tänka på att psykiatriska problem som uppstår efter våldssituationer inte behöver manifstera sig på arbetet utan kanske i hemmet eller i utökad sjukskrivning. Det kan både orsaka lidande och innebära stora kostnader även om det just inte belastar polisbudgeten.
Viktigast vad vi lär från Uppsala polisen är just att hålla sig aktuell med forskning kan öppna upp för effektivare metoder som både minskar risken för medborgarna och poliserna. Där kan vi alla lära oss betydelsen av att inte fastna i föreställningen om att det sätt vi gjort något på länge nödvändigtvis måste vara det optimala.
Även om det är min uppfattning att annorlunda formella kontrollmekanismer är en bra åtgärd. Inte minst att separerar ut utredning av polis till en egen enhet (det har ingen nersida och innebär ingen utökad kostnad) bedömer jag att sådana åtgärder troligen har ganska liten faktisk verkan jämfört med vad jag pekade på här. Det även om man räknar bort det värde det faktiskt ger för poliserna oavsett den risk för överbild i en pressad situation tidigare otrevliga händelser kan medföra.
