Nu har jag läst ”Ordets makt och vanmakt. Mitt skrivande liv” färdigt. Eftersom det blev ett antal minnesanteckningar har länkar till dem samlats här:
Guillou är inte uppblåst - Han är tydlig
Mer tyckt om "Guillou skriver bäst om Guillou."
Jan Guillou imponerar med tydligt språk och ärlig noggrannhet
Poserar Guillou? Kanske men inte av uppblåsthet
Mer skrivet om ”Ordets makt och vanmakt. Mitt skrivande liv”
Att sätta musik till Jens Liljestrands iakttagelse
En sak är väldigt viktig att tänka på när man läser dem:
Att tro att man kan se klart annat än när man betraktar flera stora oberoende populationer är ofta självbedrägeri. Dessa anteckningar är inte ett undantag från det.
Jag har pekat på detta flera gånger tidigare i samband med inläggen och det är inte ett uttryck, talspråk eller något annat utan en sedan många år ovanligt väl underbyggd vetenskaplig hypotes. Om du tittar på dig själv, läkare på en patient, analytiker på en politiker eller här som en recensent på en beundrad skribent är risken hög att allt du tänker är felaktigt. Det gäller åtminstone varje slutsats som ej går att bygga på en oberoende mätning vars värde har demonstrerats i välgjorda publicerade studier. Det är förövrigt därför vi har evidensbaserad medicin i sjukvården - det minskar radikalt detta problem.
Jag har inte ens träffat Guillou och har endast utgått från språket och ett fåtal foton. Att spekulera som jag gjort är egentligen löjligt. Nu gjorde jag ändå detta eftersom denna blogg har få läsare så det är inte jämfört med en recension i DN eller SVD. Drivkraften var hunger efter hans erfarenhet och detta sätt att lära fungerar för mig. Vidare spekulerar massor av folk redan i publicerad text och inte sällan direkt oseriöst: Mycket är elakt och "nästan" mobbning. Viktigast har Guillou givit ut en självbiografi och jag tror knappast han ogillar recensioner som rör personlighet så länge det inte är påhopp.
Läser man det jag skrivit ser man förövrigt enkelt att många slutsatser lika gärna är sådant jag sett i mig själv och lurat mig själv att se i Guillou. Det är inte fel att göra i en recension och är tvärtom mycket vanligt om än sällan lika uppenbart (jag har medvetet lyft fram det mer än vad som kom naturligt i språket).
Därmed inte sagt att dessa minnesanteckningar håller låg kvalitet jämfört med de publicerade recensioner jag läst. Tvärtom. Men då har jag inte varit begränsad av antal tecken.
Inlägg jag skrivit på andra bloggar
