Jens Liljestrand skrev en i Sydsvenskan.se mycket läsvärd recension:
Ordets makt och vanmakt. Mitt skrivande liv.
En av iakttagelserna i Jens Liljestrands tror jag är viktig och en väg till förståelse:
"A, Jan utför handlingen X som leder till att
B, motståndaren Y gör entré, som leder till att
C, Jan desarmerar Y med en taktik som är ”mycket enkel”.
D, Taktiken fungerar perfekt, men får konsekvensen
E, som antingen kan innebära katastrof eller triumf, men oftast bara att Jan hamnar i en ny knipa, där hans val är 'ganska enkelt': göra en ny A, på vilket följer en ny B och så vidare."
(Detta är briljant uttryckt av Liljestrand.)
Jag tror jag såg samma sak och försökte beskriva det i:
Mer tyckt om "Guillou skriver bäst om Guillou."
Där jag bl.a. skrev:
"Här såg vi (tror jag) äntligen kärnan i Guillous styrka och varför han alltid vinner när motståndaren väckt hans motivation. Hot pursuit med flödande adrenalin. Likt en berusning men utan förvirring och med högt stegrad intelligens. Kanske tangerar IQ efter det 180 - 190. Guillou är nu snabb, stark och smärttålig. Att ta strid vid en utmaning kommer alltid och mer än någon drog fresta. Önskan att ta upp svärdet och börja slåss stegras i en växande klåda fylld med längtan. Dessbättre har vi hans självkontroll och ändå måste i allt kritiskt stridslust respekteras och aldrig väckas utan absolut nödvändighet. Kring småsaker ser vi att Guillou av och till släpper självkontroll liksom hur han lever ut stridslust i böcker och film."
Liljestrand beskriver det mycket bättre och det kan jag lära mycket av. En ovanlig väg till att beskriva liknande saker men som jag av och till experimenterat med är musik. Musik är ju ett av de känslomässigt tydligaste språken och bör därför ha värde. Inte minst genom att det är gemensamt för mänskligheten att läsa t.ex. i:
Västerländsk musik pratar känsla och alla människor uppfattar den
Skalar man bort allt annat så att endast stridslusten kvarstår kanske temamusiken till Mortal Kombat är ett alternativ? Åtminstone har jag själv använt denna för att uttrycka den en del av de känslor det kan handla om. Den fångar tycker jag bra just det Liljestrand uttrycker med att det hela tiden finns en ny strid.
Kanske åtminstone värt att fundera över? Just denna har jag skrivit en del reflektioner om i på Pryltrend:
Träna hårdare med musik
Slutgiltigt omdöme: Mortal Kombat för ökad motivation
Raiden i Mortal Kombat
Tidigare minnesanteckningar av intryck från boken:
Guillou är inte uppblåst - Han är tydlig
Mer tyckt om "Guillou skriver bäst om Guillou."
Jan Guillou imponerar med tydligt språk och ärlig noggrannhet
Poserar Guillou? Kanske men inte av uppblåsthet
Mer skrivet om ”Ordets makt och vanmakt. Mitt skrivande liv”
