Låt oss "rita" neuronnäts-konceptet ganska annorlunda

Säg att vi har "neuron" a, b och c i vad vi kallar lager i.

I lager två har vi "neuroner" av en annan typ där vi har en st som opererar på tillståndet / utvärdet / jämförbart från nod a och b. En som gör det nod a och c. O.s.v. i alla möjliga kombinationer föregående lager.

Vi väljer nu att sluta kalla neuronerna av typ två för neuroner. Istället kallar vi dem relationer / anslutningar. Och knoppar av vårt utvärde som vad vi sorterar utifrån någon eller båda neuroner de utnyttjar i föregående lager.

Varje sådan relation uttryckande / lärande sig mest nära tillhands att tänka sig korrelationen mellan dem ev. under en verklighet någonstans i andra lager efter oss önskat.

Givetvis kan man införa en tredje sorts neuron som hanterar en bunt tänkbara relationer till neuroner bakom dem abstraherat som samlat där. Kanske rent av mer naturligt om ens bas-datatyp är matris i Matlab, matematiken, eller jämförbart. Medan som skissat innan känns tror jag mer naturligt om vi tänker oss preferens i graf-datatyper och representationer.

Jag tror också att det kanske oftare är mer uppenbart vad den första strukturerings-typen egentligen gör. Samlar korrelation mellan två stycken saker. Vilket vi givetvis kan göra också per position i resp. ex. tillståndsvektor där. O.s.v.. Än när abstraktionen är en kallad neuron där en mängd sådana anslutningar via vikter i en matris mer "gömt" via gradient descent typiskt lär sig resp. vikt anslutnings-kombinationer.

Men jag har å andra sidan aldrig upplevt neuronnät som typiskt uttrycka naturliga för mig. Backpropagation tycker jag är en vettig inte helt ovanlig värdefull primitiv som jag förövrigt flera gånger använt utan att tänka på att det är samma sak som backpropagation. En bra ofta antagen mer magisk - och ovanpå det inlärning man helt unikt valt att kalla gömd för mellan-lager i neuronnäten emedan vi varken i hårdvara eller mjukvara pratar om gömda delstegment annars - men kan inte för allt i världen förstå hur man annat än att rita om ett neuronnät kan se hur och var det bygger sin korrelation. Jag kan ej visualisera mentalt som neuronnät men däremot grafer.

Korrelation mellan givet sorterade datakanaler, resp. och / eller positioner data där, och / eller positioner och datakanaler i varje kombination. Ev. abstraherat mer kämpat kanske tydliga kanaler eller tidsförskjutningar i korrelationer mellan korrelationer etablerade mellan kombinationer redan. Så som vad som händer tid i i mening korrelations-skattande till tiden i, och vad helst som uttrycker sig och vi önskar. Väldigt vanliga koncept i mängd varianter för en ej nod-bred värld i sådant som stokastiska processer, wiener processer m.m. Sedan är självklart begrepp som Deep Neuronnets helt icke-specifika. Medan koncept som Wienerprocesser tor jag har väldigt stor preferens att just göra operationer mellan "lager" (d.v.s. ett 1-dim. värde vid dag A, ett vid dag B, någon vikt kombinerande dem vid värdet idag o.s.v.) betraktade gärna som diskreta tidpunkter. Jag vågar ej riktigt stanna på egen-konvergens av att förstå koncepten Deep här som i princip vara processer över vad vi kan se ligga i vilken som helst preferens representation graf- / neuronnät / rörsystem för vatten-transport / eller vad helst nästan enligt tidigare. Det är väl kanske tecken på att det oavsett vad konceptet är i övrigt ej egentligen är mer resonemangs-optimerat än ANN var. Vill man ha magi man klarar att acceptera idag - och kanske rationellt stimulerande en del bra blackbox-tänk - är kanske representationer så som uttryckta i neuronnät kontra mer begripliga som är exakt samma sak.

Konvergens en neuron vs en grupp av neuroner

Betrakta 1 st neuron bestående i förenkling endast av dendrit-träd resp. "grund-funktion". Dendrit-träd ger potentiellt vinkeln aktivitet inkommer med. Antar vi också kommunikation bakåt från dendrit-träd och grundfunktion kan vi likt Max-Planck (tror jag det var) spekulera om att biologiska neuronnät gör back-propagation (att något potentiellt elektro-kemisk information passerar bakåt tycks för mig sedan en 5 - 8 år cirka vara givet från hur jag bedömde det då publicerat. Men jag har föga och kanske inte alls följt upp det där efter).

D.v.s. säg att vi endast har en sändande neuron i lager bakom dendrit-träd vi betraktar. Var vi får centralitet i dendrit-träd är en approximation av hur långt ifrån mitten på lager bakom sändare finns om avståndet är känt mellan lagren. Antar vi ett medelvärdet av allt någonsin kommunicerat innan befinner sig nära nog exakt framför mitten på dendrit-trädet (vilket det i biologiska neuronnät kommer göra eftersom neuronen växer mot det som sänder) är avståndet (eller riktigare uttryckt dess funktionella motsvarighet) känd.

P.s.s. kan vi betrakta en grupp av neuroner. Där resp. neuron uttrycker inlärning av en variant (existerande som meningsfull) av vad neuron-gruppen övergripande handlar om. Ex. kan det som noterat via avbildning aktivitet biologiska neuronnät i människa i numera en myckenhet publicerat vara sådant som varianter av en välkänd människa. Så som en kändis.

Centralitet för aktivitet i grupp av neuron. Den position vi konvergerat till i gruppen när vi också i detekterande neuroner (kanske något likt vad spekulerat i Stanford researchers surprised to find how neural circuits identify information needed for decisions ytterst eller i ett eller flera strukturellt hierarkiska tänkta steg nedanför. Själva poängen i vad vi antar är även om ej riktigt relevant för vad vi diskuterar att relevanta konvergenser i hjärnan kan vara topologiskt tämligen distansierade vilket gör det svårt att utnyttja dem tillsammans utan just något övergripande strukturellt ej av samma typ som kan ta upp resp. konvergens på ett nytt övergripande lager) i och utanför gruppen betraktar den samlande aktiviteten för hela gruppen uttrycker en approximation av verkligheten just nu. D.v.s. aktivitet neuron i viktad med dess avstånd till centraliteten, aktivitet neuron ii viktad med dess avstånd centralitet o.s.v. Vi kan också jämföra detta med den förväntade centraliteten utifrån aktivitet detektor tränad mot den typiska mitten av neuron gruppen tar upp. Är aktivitets-vikten hela gruppen vad vi nöjer oss med att få i en dimension d.v.s. datatyp double / float snarare än en vektor av double / float datatyper räcker det bra med att nöja sig med aktivitet hos denna medan vi behöver utnyttja fler detektorer annars (också styrt av exakthet avbildning).

Traditionellt bra mycket relaterat inlärning koncept i vad som ger eller utnyttjar similarity vill gärna se varje koncept som i någon mening likvärdigt alla andra. Det har fördelen att vi potentiellt kan jämföra alla av dem. Eller enklare säga att ord A som knappt förekommer alls idag i dagligt tal är nästan eller troligt helt synonymt med ord B som är mycket vanligt idag men knappt förekom i någon bibel-variant äldre än 100-år.

Emellertid är nu resp. sådant koncept ej likvärdiga i nivå de potentiellt ex. kan uppröra någon. En person A representerad som oljemålning, tillfälle vi såg personen tala m.m. varianter som genom en personlig erfarenhet lätt konvergerar till en tydlig punkt upprepningsbar utan variationer för samma ny upplevelse är resp. ej lika "emotionella" (potentiellt upprörande / kvinnligt-tänkande - för att ge ett kanske enklare exempel - åtminstone billigt att skapa - resp. via komplettering pekande på kvinnor upprörda över erotika som säljs i butiker visande att intensiteten i sig har sina poler). D.v.s. vi kan se att:

• Vi kan ha en semantisk mitt som har föga med hur upprörande någon semantisk variant av bakomliggande samma sak.
• Konvergens i neuron-grupp har här föga med resp. inlärd variants emotionalitet.
• Vi kan vikta en sådan konvergens över gruppen med denna punkts intensitet.

Detta är ofta en funktionell approximation av hur jag tror människa väldigt ofta fungerar. Undantag existerar emellertid och jag tror kanske alla dessa kan sammanfattas med upp- och ner-sidan av vad vi samlat väljer att kalla danger. Viktar vi resp. neuron i neuron-gruppen med dess emotionella intensitet gäller att vi troligare för samlad konvergens något godtyckligt som ej perfekt stämmer in med någon enskild neuron kommer att konvergera till en mitt som troligare är felaktig rent semantiskt. Betrakta en oljemålning av scen från Vietnamkriget får vi flash-back från personlig upplevelse av Vietnamkriget d.v.s. defekt användning av strategin tolkning. Medan denna mer kostsamma konvergens-algoritm - mer kostsam genom att den kommer ge en troligare per fall defekt konvergens som fordrar "manuell" kontroll av prefrontala kortex för att reflektera om fara / hot är verkligt - i andra situationer kan vara motiverad därför att vi i kontextuell information relevant vet att fara kan vara verklig.

För att förstå kostnaden sluter vi ögonen och visualiserar oss i en labyrint av mörker och smutsig lera under marken. Vi ser framför våra fötter ett färskt likt svagt upplyst av en svag lampa ovanför oss som med en svag smäll därefter dör. Vi hör ett svagt skrapande ljud ej i vår direkt närhet. Snarare i korsning till en tunnel 50 m bakom oss. När vi försöker vrida huvudet bakåt upptäcker vi att det sitter fast. Något är fastspänt vid halsen. När vi rycker till dras det åt likt en strypsnara. Varefter vi känner en hand nypande vår axel. Nästan trängande in genom huden. Det luktar illa. Ruttet som av mat så dålig att den är giftig.

"Working with dot-counting mice running through a virtual-reality maze, scientists from Harvard Medical School have found that in order to navigate space rodent brains rely on a cascade of neural signals that culminate in a single decision that prompts the animal to choose one direction over another.
[...]
'This winner-take-all view is elegant but perhaps somewhat oversimplified,' said study author Chris Harvey, assistant professor of neurobiology at Harvard Medical School. "Our findings suggest that groups of neurons keep track of all recently encountered visual cues and use this information to inform decisions. There needn't be an actual competition between two or more pathways, at least not in the areas of the brain thought to be involved in decision-making."

Från: Maze Runners

Att jämföra med mössens relativt nära släkting människans kulturella skapelse (som jag ej sett men tror mig begripa precis vilken arektypisk-film typ det är): The Maze Runner.

Den depressiva har vid denna punkt ingen kostnad därför att de ger upp. Övriga börjar via överdriven aktivitet bränna igenom möjligheter oavsett kostnader (här räknat om det hade varit verkligt antal döda neuroner vilket för varje sådan i sig kommer öka aktiviteten ytterligare då dödsfall av en neuron släpper fritt alla aktivitets-ökande kemikalier det har lagrat vilket per fall många magnituder överstiger aktivitets-reducerande). En del relaterat bl.a. aktivitet från döda neuroner kommer falla bort som contestant att ta sig ur problemet därför att de ej har erfarenhet etablerad strukturellt i dataprocessing för att klara plötsligt hög aktivitet utan börja bete sig irrationellt (d.v.s. upp till dör av strypsnaran). Andra kan ha specifik erfarenhet av problem-området som gör det hela "alldeles för enkelt" för att riktigt visa något av intresse (de kan ha övat att ta sig ut ur just sådana situationer via någon kroppslig rörelseenergi som uttrycks via spark-bakåt eller dylikt). Övriga kommer acceptera varje divergens, variant konvergens i strukturer av neuron-grupper utifrån vilken mängd kontextuell information från långtidsminne in i arbetsminne nuvarande situation som helst så länge de fortfarande lever och ej tagit sig ur situationen. Till vardags kräver sådant dock väldigt mycket och mer än vad som är effektivt när behovet saknas. Om det är ett val vi gör strategi väljer vi denna situation när ej nödvändig till priset av att vi ej kan se troligare alternativ d.v.s. alternativ också sannolikare får vår normala svensk korrekt funktionella (värden och möjligheter försvinner därför att föga troliga hot måste värderas: Därmed måste jag som gammal säkerhets-filosof och -expert säga långt ifrån alltid att det självklart är sämre att värdera även otroliga hot. Dock som individ krävs en del coping-skill om verkligheten under långa tidsperioder är att du lever under hot om det ej också ska innebära att du begränsar ditt liv. Optimalt ska ditt skill-set ej vara sämre än att när mer konkretiserat att du kan välja strategin riktat dig själv att gå ut och pissa ditt normala revir emedan om tvingad att hålla dig ifrån publikt rum accepterar du också viss kostnad i den psykologiska domänen så om det ej fortsatt ska riskera att påverka den världsbild behöver hanteras så att det ej sätter sig. Matematiska koncept som transformation till ett annat rum kan vara funktionellt och skalbart en mängd olika personligheter d.v.s. de kanske ej kan gå ut uttrycka ägande av sin verklighet acceptabelt säkert i staden i vilket land som helst just då men de kanske kan göra det i något jämförbart där faran är acceptabelt lägre med resultatet att när det större rummet är säkert klarar de föga störda av tiden problematiskt gå ut i den. Likväl får vi anta tidigare filtrering personer. En del personligheter kommer under de flesta möjligheter ej bra klara kontinuerliga hot, och också sådana som visat sig resilient många år slits gärna slutligen ner med varierat resultat att de gärna slår hårt och brett mot hot eller att de gärna flyr, eller mer stokastiskt varierat).

Men vad är kostnaden i en neurongrupp? Säg att en punkt vars aktivitet oavsett om semantisk centralitet kan öppna upp ett sökande i annan information för att försöka säkerställa / komplettera den högsta tänkbara aktiviteten som kan uttryckas. D.v.s. gående ner i information för att söka skatta aktiviteten. Där skattad fara sätter en yttre gräns för hur långt vi kan divergera in i otroliga förklaringar och otroligt användbar information vi någon gång mött.

Ett samspel divergens i andra nätverk av neuroner snarare än att omedelbart acceptera aktuell neurons inlärda mitt aktivitet under konvergens neurongruppen är vad vi antar är fallet. Något motsvarande torde vara fallet när konvergens i neurongruppen tycks när given ej stämma med andra konvergenser i andra neuron-grupper eller jämförbart i delsteg samma neurongrupp. D.v.s. om vad vi kommer fram till ej verkar stämma med given verklighet eller någon enkel minnesregel vi explicit eller implicit lärt oss (tycks förklaringen till situationen jag föreslog att man skulle föreställa sig vara att någon övernaturlig roll-typ är vad som sätter handen på oss kommer en del av oss kasta förklaringen utan att den ens görs medveten för oss medan den för andra personer kommer signaleras troligare än icke-övernaturliga förklaringar därför att de senare i konkret erfarenhet kan saknas fullständigt i allt som från sekundär erfarenhet skulle indikera det. D.v.s. att någon skulle göra arbetsinsats att försätta dig att vakna upp i verkligheten indikerar tycks för dummare mer automatiska delar av hjärnan mindre troligt än att det är demon / spöke som gjort det. Ett fåtal blir glatt upphetsade samtidigt som de rent kroppsligt slappnar av jämfört med annars under ej konkret hot snarast överspända av situationen: En mycket liten särgrupp parallell med de två tidigare refererade typerna vi ser som slitits ner under lång tid. Historik gör verklighet hot som en mindre kostsam verklighet än att vänta på den samtidigt som detta defekt ärvt något av en frisk verklighet tidigare verklig - i kontrast jämförbart med att reagera med regelmässig irrationellt flykt eller irrationellt angrepp vid minsta lilla indikation hot. Träning kan ibland ta vilken som helst av dessa rätt under hot även om de ej nödvändigtvis lätt kommer bra i vardagen.).

Vidare besläktat utnyttjas en motsvarighet (ofta väldigt icke-hantverksmässigt-optimalt) i generering av information. D.v.s. det tycks från hur vanligt detta är att det är föga kostsamt att försöka generera information pekande konvergens gjord via denna algoritm jfr att faktiskt själv konvergera denna typ. Här pekar man mer direkt på att givet något sammanfattat kontextuellt man kan ta för givet att ex. läsaren kan plocka fram är konvergens en viss fara given. Tekniken när utnyttjad mer normalt dåligt (som jag upplever fall när jag mäter effekt: Bryt punkt mellan dåligt och bra på ett års sikt ligger ungefär vid 500 st säkerställda personer som gått ut på gata och där på intensitet att de förekommit i nyheter publicerade av publicist i annat land. Under det ej energi-effektivt relativt kanal man når via om kanalen är sådan att den ej ligger under en rimlig räckvidd att betrakta möjligheten för d.v.s. för mig att vad vi bedömer effekt från gått ut via kanal som åtminstone är i minsta fall en av de skattat av mig 10 000 största publicisterna på nätet också förekommande tryckt. Med begränsningen självklar att vi kan se effekten som lika gärna ev. vara mer predikterande än orsakande där mer av know-how hantverket i sig uttryckt regler i discourse parsning än något jämförbart statistiskt antas särskilja det).

Jag valde bibel-ord som exempel för möjligheten att utanför exemplet varnat lite för stora ofta använda corpus etablerade från internet när det gäller grupper av ord vanliga i kristen-religion p.g.a. av diverse enorma kristna sajter som för enstaka i övrigt ej ovanliga ord kan störa separering ex. positivt - negativt / good - bad så som blessing eller bless vs hell, om man dessutom i råkat fått in ej ett fåtal andra ord med samma domän. Thee det har troligt koppling till ner-sidan av PMI i LSA d.v.s. jag ser det i mina 400-vektorer när känt för mig medan det är mina 300-vektorer skapade av de 400 som man upptäcker det via då riskerna PMI där naturligt reducerades via prioritering de 80 000 vanligaste orden på internet. Dock görande kontinuerligt subtraktioner mellan positivt / good och negativt / bad tillstånd tydliggörs det som problem krävande en balansering - om ej korrektare kastande problem-ord - icke-relaterad good-bad mellan resp. grupp ord för träning. Eller alt. kastande dem tillsammans med i, we, were m.m. som tillsammans approximerar förekomst med vilka ord som helst reducerande korrelation till tillstånden efter varje annan förändring om de går över tröskelvärde - som traditionellt gjort - eller som mer nytt alternativ istället alltid görs i parallell existens-linje för att slutligt jämföras och utnyttjas för reduktion som strukturell-information.

Nu blev det så att jag valde att mer eller mindre för eget (tänkbart) värde reflektera en del på vägen så jag kom ej riktigt så långt att jag nådde målsättningen att uttryckt nog information för att kunna avsluta med samma sak som i förra inlägget: Och därmed här publicerat är icke-patentering säkerställd.. Dessbättre är jag tämligen säker på att vi här tänkbart ej har behovet: Jag vet att jag publicerade för flera år sedan just här men att vi potentiellt ligger i några av ett antal inlägg jag flyttade iväg och ej publicerade igen och har ej kontrollerat oberoende arkivering. Men jag lär antar slutföra någon annan gång. Jag har annat att göra just nu.

Behöver de juridiska definitionerna rörande biologisk krigföring uppdateras?

Den hypotes rörande prioner Wikipedia kallar "the protein-only concept är den jag i år skulle våga mig på satsa pengar på är den korrekta:

"Research into fungal prions has given strong support to the protein-only concept, since purified protein extracted from cells with a prion state has been demonstrated to convert the normal form of the protein into a misfolded form in vitro, and in the process, preserve the information corresponding to different strains of the prion state. It has also shed some light on prion domains, which are regions in a protein that promote the conversion into a prion. Fungal prions have helped to suggest mechanisms of conversion that may apply to all prions, though fungal prions appear distinct from infectious mammalian prions in the lack of cofactor required for propagation. The characteristic prion domains may vary between species—e.g., characteristic fungal prion domains are not found in mammalian prions."

Från: Prion | Wikipedia

Och kan tänkas inenbära att definitioner relaterade biologiska vapen behöver uppdateras.

Jag vill inte överdrivet reflektera mina i ett ögonblicket tämligen morbida kreativa reflektion rörande det här. Det känns onödigt även om jag kanske inte skulle hålla någon risk med det som troligare än ej så. Men vi kan ju görande en ev. praktikalitet som ett nytt problem inte självklart se risken som uteslutande vara det mer långsamt genom att introducera sjukt-kött. Mycket för att realisera skade-verkan hos människa är ju en fråga om mängd per tidsenhet. Och det här är ju mindre protein-strukturer än mycket annat (om än utan att noggrant kontrollerat här) gigantiskt tyngre än enklare gaser och liknande men bör gissar jag ha en polarisering så att de kanske binder till laddade lite större partiklar.

Utan att vara expert för området föreställer jag mig ändå att kostnaden för att kontrollera, kanske tydliggöra eller komplettera definitioner och beskrivningar varande mer eller mindre ingenting.

Relaterat

De som vill lära sig mer om de biologiska aspekterna på krigföring med en kreativ utgångspunkt kan ex. titta på följande japanska filmer:

• Princess Mononoke
• Nausicaä of the Valley of the Wind

Ett försök till att bromsa destruktion - bekämpa den - - kanske delvis hämnaren - en aspekt av naturen skapade från sin natur kombinerad en människa. En verklig krigare precis som kvinnan som tar rollen av ledare praktiskt såväl som i personlig drivkraft på den andra sidan. Se Princess Mononoke.

Medium för att effektivisera information

En fascinerande tänkbar effekt här är ju hur påverkan på resp. individ i kognition och perception kan samverka med språk i och mellan soldater ex. spridande psykotiska tolkningar hos individen som bekräftas mellan personer och en mängd varianter av samma sak när nu kognitionen börjar gå defunct. Det är ju självklart vad man kan tänka sig att fienden kan påverka på jämförbart sätt introducera cues man kan tänka sig troligt leder till intensiv-skräck. Kanske vad vi kan jämföra med att introducera en diffus bakgrundskanal med information du delvis kan kontrollera (jämför med sociala medier på nätet) för att så att säga här mindre mäta som att uttrycka i inverkan på generellt humör och mind set.

Men jag kan ibland ha en otäck kreativitet: Och det kanske har sina poänger att publicera det med risk aspekten givet att Europa tycks krigiskt numera så man inte inser en dag att man hamnat där man efter en invasion sitter och tillverkar vapen som lika gärna från troligen allt praktiskkt möjligt att kontrollera (som här) kan vara värre för människan än något annat. Prioner, arvsanlag som pay-load virus m.m. är vad vi alltid ska ha enorm respekt för att som förhoppningsvis aldrig blir vapen. Lite på temat av diskussionerna från 2009 om jag minns rätt (ev 2010 mer märkbart som publicerat bl.a. här också) kring aspekterna relaterat luftföreningar och impulskontroll i kontext av revolutionär commution resp. svältaspekten av Nordkorea som tänkbar co-occurence trigger när de vandrar norrut mot maten in i den större diktaturen. Jag tror ej vi uppnår bättre mänsklighet genom att riskera att reducera oss till mindre än mänskliga i processen. Också där är många dokumenterade problem för övrigt kända i problematisk post-effekt för samhällen under många år. Varken målet eller elegansen i konceptet ursäktar sådant som en ny Digerdöd, miljoner som dör i svält i onödan o.s.v..

Effektivitet i sådana här "oheliga vapen" är när man skönjer det kanske vad som driver kreativitet? Den relativa skillnaden mellan förvåntade nivåer och en tänkbar?

Nu tenderar vi individer sällan vara så unika som vi kanske tror. Men jag har rent personligen viss respekt för att jag såväl kan uppleva ett lättare kreativt-flöde i försvars-koncept (vilket är andra sidan på detta om nu inte direkt tillämpat som sådant) samtidigt som jag kan för mycket om för mycket ämnesområden i bredd. Just här kan man förövrigt tänka sig att kreativ-association i en annan situation för någon annan når samma område från en annan utgångspunkt:

• Om vi vill ha ett biologiskt vapen att kunna använda.
• Men ej vill att det ska falla under vissa juridiska system nu aktiva.
• Hur tillverkar vi då detta vapen?
  

D.v.s. hur kringgår vi de definitioner som uttryckta tillräckligt för att orka till en görlig argumentation i domstol om så krävs.

Man vill gärna försöka motverka tidigt sådant resonerande genom att försöka hålla jrudiska system kompletta. Det är en bromsande faktor.

Beslutsteori och kreativitet: Fano inequality och diskriminerbarhet

Betraktar vi problemet vi löste i Möjlig lösning: Aktivering av tillstånd relativt likhet i kontext precis omvänt har kanske en motsvarighet i vad som indikerades här:

"In a new study, published March 27 in the online, open-access journal PLoS Biology, Anne Collins and Etienne Koechlin of Ecole Normale Supérieure and Institut National de la Santé et de la Recherche Médicale, France, examine frontal lobe function using behavioral experiments and computational models of human decision-making. They find that human frontal function concurrently monitors no more than three/four strategies but favors creativity, i.e. the exploration and creation of new strategies whenever no monitored strategies appear to be reliable enough."

Från: Creativity and human reasoning during decision-making | EurekAlert!, AAAS.

Här är ju släktskapet med Fano inequality ger oss en skattning av tydligare. Det handlar ju just om ett mått på hur "fel-tolkningen" påverkar gränsvärdet för meddelandets information:

"Then, for each incorrect output message the correct input message must be identified. The number of possible input messages is N−1 because the output message is known to be incorrect. Thus the amount of information necessary to identify the input message cannot exceed log(N−1) , and the corresponding average amount of information to be provided cannot exceed P(e)log(N−1) , the second term on the right hand side of (2)."

Från: Robert Mario Fano (2008), Scholarpedia, 3(10):6648.

Så vi kan kanske se det som att när strategier falerar här blir vi kreativa och söker något nytt och spekulera att kostnaden för att hantera det ökar med ökande n (och oavsett om en möjlig kostnad hade existerat innan är det kanske inte vad vi i klassiskt evolutionär-verklighet någonsin riktigt har rutiner för givet kända samband från mänskliga beteende relaterat hasardspel. för snabb-inlärning kring irrationella ej väsentliga faktorer på 1 till 2 träffar ej påverkat av många fall därefter o.s.v). Innan tre (för andra logaritmen) är ju tänkbar information vi behöver tillföra inte definierat alternativt 0 (vad vi saknar uttryck för). Stämmer det behöver kanske inte antalet strategier vara så hårt bundna till tre och fyra utan kan kanske variera också en bit uppåt beroende av hur sannolikheterna upplevs.

Åtminstone om vi ser det från Fano inequality världen. Vi kan ju också tänka oss att det åtminstone handlar om diskriminerbarhet d.v.s. det måste gå att särskilja vad som hör till strategier eller varför inte n stycken objekt vi håller i arbetsminne. Är ex. objekten features till visuella bilder har vi en enorm-mängd träningsdata vi plöjt igenom under vårt liv och skattningar av osäkerhet ex. enkelt relaterat gränsvärden via normalfördelningen för variansen blir därefter, och vi kan hantera många fler detaljer. Handlar det istället bara om vanliga ord räcker det inte lika långt därför för dom har vi mycket större varians. Det här resonemanget har en del praktiska värden också ex. blir det möjligt att resonera praktiskt görligt jämförbart mellan en individ i beslut och kollektiva beslut för populationer under antagande av funktioner för att uttrycka motsvarande pooled variance (bättre uttryckt som volativitet).

Tveklöst ett fascinerande intressant ämne också för många läsare. Eller kanske hade varit det om mer applikationsnära-tillämpningar diskuterats (det hade nog varit lika tråkigt ändå om problemet och dess lösning diskuterats men det är bara nyttigt för mina läsare att få lära sig lite självbehärskning eller i brist på det avstå från något utvecklande: här kan jag se ett moraliskt ansvar att bygga upp läsaren till en kanske mindre glad men nyttigt produktiv samhällsmedlem som skapar tillväxt inom långsiktiga nyckelområden viktiga för Nationen och Världen).

Möjlig lösning: Aktivering av tillstånd relativt likhet i kontext

Här har vi en tänkbar lösning på Aktivering av tillstånd relativt likhet i kontext jag lutar åt att de praktiska testerna mot data (dröjer något dygn tills nytt cache-data för similarity beräknats klart) kommer visa sig är korrekt fungerande.

Jag började med att titta igenom de sidor Wikipedia hade för information criterion och experimenterande en del praktiskt med miniräknaren i första lagret. Ingen uttryckte direkt vad som var funktionellt gav en idéer som ledde fram till ett uttryck.

På det sätt similarity beräknas står det i nära relation till förhållandet mellan feature relations (andra symboler inlärda relationer existerar till: vanligen cirka 40 - 10000 st) som är lika respektive olika, och den relativa associationen (i princip P ( symbol | relations | "prototypiskt" kontext)).

Vi kan därför också tolka similarity måttet (alltid [0,1]) som sannolikheten eller vår tro att när det i ett givet kontext är relevant för symbolen från dess perspektiv (för vilket man ev. kan reducera från prototypiskt kontext - vilket dock för de flesta situationer inte tillför värde relativt beräkningskostnad att avvika från cache-bart-data - genom att aktuellt kontext ger att vissa relationer där inte är meningsfulla att bedöma rörande likhet).

Tolkning / tron / beslutet att symbolen / gruppen av symboler vi beräknar similarity med är relevanta för aktuell symbol från dess perspektiv vi undersöker hur lika det är motsvarar hur troligt (där vi här förenklat ej inkluderar andra faktorer) det är riktigt att symbolens neuron / neuron-grupp ska aktiveras. Approximationen som görs just här från det är att styra aktiveringen av resp. sådan symbol-neruon från similarity vilket är funktionellt här därför att det totalt handlar om för ett också begränsat kontext oftast för vanliga "nyhets-starka" symboler t.ex. två länder och något kraftfullt mellan dem som "handelsavtal", "krig" o.s.v. flera tusen neuroner som kommer aktiveras.

Oavsett antalet symboler i kontext vi beräknar similarity mot gäller att de enda symboler vi behöver ta hänsyn till är vilka likhet är större än noll därför att om likhet är 0 för en symbol kan ingen kunskap om denna ha nått oss just därför att similarity approximerar aktivering utlöst av kontext.

Antalet symboler vår trosföreställning om att det är "riktigt" för "oss" (menande neuronen som beräknar similarity mot kontext) styrs därför uteslutande (när vi här uttrycker det förenklat utan andra faktorer begränsat till denna problemställning) av:

• N uttryckande antalet symboler som similarity är större än 0 för.
• Total similarity för dessa N symboler (andra sätt att värdera samman similarity är givetvis också tänkbara men detta tycktes för mig en god utgångspunkt man kan argumentera för och om praktiskt funktionell mycket beräkningseffektiv givet endast addition).

Vår tro på att aktivering är korrekt är inte orimlig att anta växer med ökat N oavsett similarity. Det är ju också vad som var indikerat i utgångspunkten för själva problemet där det i väldigt mycket finns en fascinerande viktig undre gräns vid som jag ej förstått men som denna lösning inte otroligt förklarar.

Skattningen av vår tro på att vår aktivering är rimlig som uttryckt i hur mycket vi aktiverar oss från N st. värden för givet kontext är om ingen historik vi också kan skapa legitima skattningar från existerar kan vi skatta gränsvärdesriktigt med:

WP = Total similarity * 1/N = W / N

Betraktar vi de N symboler vi uttryckt likhet större än noll med som varsin symbol i ett meddelande hade gällt att vi utan annan information kan uttrycka informationen de för en given sådan sekvens när deras ordning saknar betydelse som:

ln (N) / ln (2)

Där om vi hade kunnat betrakta en historiskt d.v.s. hanterande att förutsättningarna för similarity kan vara olika vid olika kontext utanför själva symbolerna som anses vara identiska vad vi bättre hade uttryckt som (om det nu hade alls varit rimligt att anta "slumpmässighet" snarare de meningsfulla kunskapsdrivna förutsättningarna här mycket given kunskap finns för intelligensen att tillgå)

(1/n) * ln (N^n) / ln (2) -> gränsvärde när n -> oändligheten

Det tillsammans skulle (uttrycket liksom ovan är ej vad jag gjorde och menar jag bygger på felaktiga antaganden men en god start för att försöka förklara mitt uttryck från traditionella relationer inom informationsteori) ge oss ett kombinerat uttryck enligt:

WP * ln (N) / ln (2) = (W/N) * ln (N) / ln(2) = W * ln (N^(1/N)) / ln ( 2 )

Det uttryck jag fick indikerat motsvarar dock inte detta där skillnaden är att vi har (N - 1) istället för N. Jag noterade precis av en slump att det motsvarar (om vi antar att övriga antaganden är rimligt motsvarar varandra) uttrycket för gränsvärdet i Fano inequality.

Efter en del funderande tycks det inte orimligt för mig men jag vågar mig inte på att söka förklara det åtminstone nu. Och det var ju heller inte vad jag utgick från att acceptera att sätta N - 1 i logaritmen var rimligt.

Vad som fick mig att acceptera N - 1 (acceptera i meningen givet att nu detta praktiskt gav ett mer beräkningseffektivt uttryck utan större fel - tvärtom utan andra åtgärder något bättre från och med tre) är att vi inte kan ha samförekomst rörande similarity som är N.

Om vi akiverar neuronen på första likheten exiserar ingen samförekomst. Aktiverar vi på första och därefter andra vet vi (lämnande elektriska potential-förändringar o.s.v. i neuronen och hållande oss till vad vi kan se som numeriskt uttryckande nivåer givet neuron-gruppen statistiskt) att vi uttryckt likhet innan och får ett nivå uttryckt givet motsvarande den biologiska neuronens återupptagning.

Det ger oss nu N - 1.

Relevant i detta sammanhang är Weber's lag med flera liknande relationer konstaterat rörande så mycket relaterat perceptionen. För att kunna resonera om samtidighet krävs i dessa sammanhang denna typ av uttryck snarare än en absolut-nivå. Låt oss uttrycka Weber's lag på den form jag personligen föredrar:

(Aktivitet ( t = 2 ) - Aktivitet ( t = 1 ) ) / Aktivitet ( t = 1 )

Samtidighet uttryckande meningsfulla samband kan antingen i en situation röra samband inlärda eller vad efter att de konstaterats meningsfulla ska uttrycka inlärning.

Är händelse A känd i inlärning som meningsfull i situationen kommer detta uttryckas via för det anpassad aktivitet. Vi väljer här att se det som motsvarande ökad aktivitet (för att få en rimligt enkel förklaring här).

Händelse B har vi ej inlärda samband för rörande situationen. Den uttrycker därför ej anpassad aktivitet genom förstärkning utan endast aktivitet relaterat att den förekommer.

Söker vi meningsfulla relationer i samtidighet utan att normalisera för magnituden kan i endast identifiera samband mellan händelserna vi som A redan delvis lärt oss och med andra sådana vi lärt oss med en nivå av meningsfullhet jämförbar.

Jämför gärna med ett kollektivt exempel. Antag att organisation A agerar enligt "verktygs-domän" Q positivt verkande för ett kontext. Mycket mindre organisation B med för oss dolda relationer till A agerar också på motsvarande sätt men i mycket mindre magnitud.

Normaliserar vi för magnituderna och utgår från att söka samband med händelser känt meningsfulla blir det mycket mer beräkningseffektivt att identifiera dessa. Det tycks heller inte för mig självklart att det är särskilt enkelt att för hjärnan att söka dem på annat sätt. Rörande organisation av kunskap, geo-rum m.m. tycks ju grid-celler vara vad som uttrycker detta. För händelse-kedjor ex. motsvarande att vi vandrar i dessa kan vi göra Markov antaganden, och vi kan också se hur kedjan kan representeras motsvarande en länkad-lista (jämför med hur vi uttrycker samband i närminne där det sker genom att uttrycka beräkningseffektivt ökad närhet mellan en neuron och en annan neuron i statistisk-centralitet). Emellertid gäller för samtidighet vi ej känner och som vi ej motsvarande sökt vandrande en väg att dessa ligger utspridda i motsvarande denna grid och därför inte på detta sätt självklart kan identifieras.

Däremot är det ett enkelt problem att helt enkelt söka mängden neuroner som aktiveras av en viss typ. Men när vi tar dem ut ur kontext för att söka meningsfull samtidighet gäller att om vi inte normaliserat rörande magnituden innan det lokaliserat att vi behöver (så vitt jag kunnat se) mer information för att klara att bedöma den d.v.s. att vi måste dyka ner för varje sådan symbol i vilket fall vi inte alls har någon beräkningseffektiv lösning.

Vidare gäller att vi här i princip har enorma hyperkuber med hundra tusentals praktiskt implementerat men helt säkert mer i hjärnan antal dimensioner. Antar vi att dimensionerna när likställda varandra inte uttrycker andra enheter än vilka dimensioner de för kontext är anslutna till gäller ju att vi kan få bort dessa genom att titta på den relativa skillnaden. D.v.s. vi behöver inte förstå varför neuronen uttrycker en viss aktivitet när vi söker samtidighet med en annan neuron.

Om denna förklaring är närmare hjärnans verklighet än andra för Weber's lag vet jag inte men den är närmare den praktiska verkligheten av att söka beräkningseffektiva implementationer i dator.

Slutligen: Är gränsvärdet vi får med WP * ln ( N - 1 ) / ln ( 2 ) den övre eller undre gränsen? Egentligen tror jag att det är det undre-gränsvärdet men praktiskt har jag lärt mig att jag alltid först kommer till den slutsatsen när det är det övre-gränsvärdet. Också erfarenhetsmässigt vet jag att det praktiskt bara varit positivt-värde i beräkningseffektivitet inte mätbara reduktion i korrekthet att utnyttja övre-gränsvärden relaterat informationsteori. D.v.s. jag är inte helt säker på vilket ännu och bryr mig inte att härleda det innan jag gjort testningen mot data.