Prototypteori för verben: Konvergens mening som koncept resp. Relationer mellan argument till verb

Börjar man med att betrakta verbmening från prototypteori givet att man etablerat arbetar sedan länge i grammatik är vad man vanligen menar med prototypiska verb logiskt: Transitiva verb med en aktiv agent är vanligare.

Emellertid börjar vi istället med att betrakta prototypteorin från dess mycket populära visuella exempel (inte minst vanliga i referensböcker i kognitivpsykologi såväl som besläktade områden psykologi och brain science) är utgångspunkten den mitt för själva konceptet. Fåglar är vanliga exempel sedan många år.

Den mest typiska fågeln representerande all vår erfarenhet av fåglar sedan tidiga år är vad vi kan jämföra med ett mångdimensionellt medelvärde av alla representationer viktade med hur ofta vi upplever dem. Så pingvinen är väldigt långt ifrån denna mitt därför att den är så ovanlig.

Tänker vi först på fågel och sedan går till att tänka på olika specifika fåglar är vi lite långsammare för fåglar mer ovanliga. Själva mitten här behöver inte vara en existerande fågel i sig: Snarare kan vi förstå det som neurongrupper havande en diffus mitt punkt vi konvergerar in i när vi tolkar och förstår något som fågel. För olika fåglar hamnar vi olika i var den exakta konvergensen slutar men ändå i samma neurongrupp. Mer från diskuterat när området praktiskt ännu ej var klart för mig rörande algoritmer o.s.v.

• Prototyper uttrycker språkets kategorier (2010-01-08)
• Asymmetriskt värde: Att förstå Kullbacks Divergens (2012-06-28)
• Att definiera semantiska webbens "named relations", "properties" m.m. från cognitive psychology (2013-07-29)

För händelser uttryckta som noun (det kan heta substantiv på svenska men jag minns inte och ids inte översätta det) har vi uppenbar relevant likhet med verb när vi ska förstå och tolka deras betydelse. Och som förväntat finns studier pekande på att de konvergerar likartat för samma koncept oavsett noun eller verb:

"We also found differences in the activation between object and event noun, suggesting that the class of nouns is not homogeneous. Moreover, event noun partially shares the same areas of activation involved in verb processing.

Event noun has many properties inherited from verb: semantically it refers to events and assigns thematic roles, and syntactically it selects complements and has an argument structure specifying the number of complements necessary for a well-formed sentence. However, from a grammatical point of view it is a noun. As its activations partially overlap those for verb, we suspect that a grammatical class distinction based on a simple noun/verb dichotomy could not be applied to the results of our study. In this respect, it is also difficult to explain the results on a semantic basis only."

Argument Structure and Morphological Factors in Noun and Verb Processing: An fMRI Study
Garbin G, Collina S, Tabossi P (2012) Argument Structure and Morphological Factors in Noun and Verb Processing: An fMRI Study. PLoS ONE 7(9): e45091. doi:10.1371/journal.pone.0045091

Även om jag skulle förvänta mig att vi kan hitta eller ev. lär se studier också visande på andra dimensioner som kan avvika en del relaterat till att tolka och förstå själva språkets fortlöpande "grammatik och syntax" såväk som tänkbart något besläktat här till händelse-minne där verb och noun för händelser kanske har viss preferens för verben att oftare ha några dimensioner uttryckta som noun-händelse. Jag återkommer dock sist i ett litet appendix till några poänger värda att göra lite utanför (som vi fokuserat här).

Men vad är centralitet mening för verb. Tar vi attack varande ett verb jag av och till är attraherad av såväl som ogillande i dissonance efterom det återkommande ibland indikerar ett parser-problem min fras-dependency parser kan drabbas av tolkande det felaktigt ibland som verb när noun och visa-versa (relaterat att noun-fraserna gjorts antingen för korta eller för långa för noun compounds). Har vi bra mycket mening vi kan tänka oss: Riddare, En Syrien-taliban (försökande skapa ett blandat koncept kombinerande med Afganistan), något sportrelaterat kanske klubba pucken i mål spelande bandy (på is eller land: Båda sport-variationerna finns) eller vad helst.

Vad tänker vi oss nu aktiverande upp attack i hjärnan? Man ser alltid sig själv med något form av vapen naturligt för en visande flockdominans över folk man möter i vardagen. Eller kanske inte för de flesta: Snarare tror jag att vi även bara när vi tar ordet får kontext-känslighet från bara vad vi läst och upplevt upparbetat sista tiden trots helt orelaterat. Ett fenomen varande om så precis samma anledning till att det är fullständigt kritiskt för resultaten att rotera ord folk får i uppgift att värdera eller bedöma om de är kontextlösa (med varsitt kontext minskar annan påverkan om orelaterat) ty annars får vi påverkan av föregående (Osgood gjorda tidiga arbeten här exempelvis: A BLIND ANALYSIS OF A CASE OF MULTIPLE PERSONALITY USING THE SEMANTIC DIFFERENTIAL (1954) och något färskare av nutida forskare Reward Is Assessed in Three Dimensions That Correspond to the Semantic Differential (John G. Fennell och Roland J. Baddeley, Plos one 2013).

Lägger vi nu till ett koncept påverkande attack kan vi direkt styra till en särskild konvergens. Enklast tagande något utmärkt relaterat pågående publika händelser med viss lätt dold tänkbar prediktion framåt (ej i mening av en riktig prediktion här utan tagande en tänkbar värld) vilken kan öka på intensitet hos folk som reflekterat sådant:

Putin attacks.

Mord såväl som Ukraina kan påverka såväl som ev. lokal-politik jag ej följer just nu i alla fall (d.v.s. har han angripit någon i ett tal någon rysk-talande suttit och tittat på lär det sunka upp konvergensen jag tänkta mig först väljande exemplet).

Och lägger vi till Ukraina till det har vi brutalt styrt ner konvergens till en centralitet som har föga med Knight Stanton attacks Knight Maria (säkert varje dag och inte bara på kvinnodagen eller när han kommer hem full och sur efter att ha förlorat ett slag).

Prototypikaliteten tycks vara en operator-kombination av verbets mening i vad jag vill säga är dess prototyp-centralitet med den samma för argumenten givet ett pågående kontext.

Givet hur konvergens tycks ske i hjärnan som visat tycker jag nu flera gånger under många år Tänkbart noterade jag det faktiskt här säg 2008 eller kanske senare gäller ju att vad vi kombinerar in i verb:et som ej är relaterat dess "operator-funktion" (vad som har att göra med hur det tolkar samman och ansluter till argument och jämförbart) bör vara just den konvergens som gör att vi får likhet mellan händelse som noun och verb.

Denna centralitet lär ju därför för detta som jag kan förstå ej ha något att göra med verbets argument som sådant. Själva centraliteten här lär vara lika verklig och den samma oavsett om verbet realiseras som intransitiv (mindre prototypiskt kan en del mena) eller som ditransitiv med en aktiv mänsklig agent attackerande annan människa. Vara ett av dom indata som går in för att skapa den gemensamma konvergensen som ej självklart behöver vara just vad som kommer ut som enskilda tydliga koncept förstådda som att vi identifierar en person uttryckt som en särskild person (Putin konvergerad till den ryska presidenten) men åtminstone etablerande kontext fortsatt påverkande tolkning och förståelse såväl som mer avancerat mänskligt tänkande seende samband med annan vetskap, få insikter om något användbart eller associerande till något kul Putin-skämt man kan tänkas göra, eller få för sig att man ska kontrollera nyhetsflöde för att se om Putin kanske angrepet någon under veckan.

Att säga att uttryck verb argumentens antal och typ-form (menande sådant som ex. dativ m.m. med typ-form varande fullständigt bort kring vad sådant kallas på svenska) är prototypikaliteten är tror jag nära relaterat med att säga att dimensionerna för hur själva den grammatiska kombinationen sker styr representationen - hur vi kombinerar här. Jämförbart med tror jag starkt till hur vi tolkar och minns händelser vi ser.

Men är i så fall centraliteten aktiverad samma om vi själva adderar proto-patient eller proto-agent därför att vi redan vet vem som angriper? Eller skulle här pågående Bill attacks fortfarande nu vara mindre prototypiskt? Och om inte är det egentligen troligt att själva adderande skapar upp motsvarande ett ditransitivt verb eftersom den andra meningen redan ligger i kontext dit effektivt arbetsminnes processande ska ta saker?

Jag förstår alltid vad preferensen hos så många att referera till en tänkt prototypisk verb form havande aktiv agent, varande transitiv med patient, och om vi gillar visuella slutsatser om verbens mening från det (som jag inte kan se verkar mer eller mindre tydligare än ex. relationer mellan människor:) humpande dit också kanske ett theme som patient som ska gå från punkt a till punkt B menat lite mer prototypiskt därför att vi lätt kan tänka oss det inträffande (som i vår vardag varje gång vi rullar en liten boll en meter: Eller skickande brev visualiserande det - Ett sunt perspektiv är att nära just grammatisk tolkning om kanske inte etablerat minne har vi gamla delar relaterat lukt mer kontinuerligt än diskret i konvergens som sträcker sig in även i andra delar runt perceptionen kanske jämförbart med eller delvis vara vad jag ovan uttryckte för kombinationen av olika koncept skapande kontext fortlöpande och ser till att vi konvergerar ut koncept rät med verkligheten: Dock ett tag sedan jag tittade över perceptionen i hjärnan så jag avstår från att säga det icke-kausalt givet att det finns mer som kan vara troligare här).

Vad som egentligen sägs med prototypiskt verb bland den lingvistiska subkulturen är att det är vanligare med dessa kombinationer när vi ser verben nära oss själva. Även om ett verb kan vara vanligare ibland med något icke-mänskligt tror jag att vi även då gärna ser dem som mer prototypiska i den implicita definition lingvistikerna oftare har gjort om de ibland tar en aktiv mänsklig agent just när så. Vi själva är ju ständigt verkligt kontext och utan något annat kanske det påverkar lite? Och utanför det bara att det är vanligare i språk med fler istället för färre argument.

Sedan kan intransitiva verb rätt använda vara riktigt tydliga om än kanske lite avhumaniserade?

Bill attacks.

Enemy retreats.

Enemy establish at New York.

Bill invades.

Bill blows up.

Bill II appears.

Bill II invades.

Enemy retreats.

Enemy establish at Washington.

Nu bättrade jag ju på det maskinella reducerande human-tolkning optimerat för läsaren så man inte bara förstår vad jag tyckte mig se utan säkert ser vad jag tycker de ibland kan ha när de dominerar kontext. Emellertid är det inte nödvändigtvis just maskiner som uttrycker detta. Det är snarare att vi kan vara vanare att se det idag hos maskiner (ex. i loggar till webbservrar, loggar eller händelse-hantering strategispel eller jämförbara simulatorer):

Vi kan också ha det när etablerat fortgående kontext finns och vi har en person - säg en av flockens yngre mer rörliga medlemmar som klättrat upp i ett träd och rapporterar vad bytesdjuren gör och förflyttar sig. Det går att skära ner lite oftare.

Det var den prototypikalitet jag upplever som mer som jag naturligt vill se den också för verben. Helt säkert därför att jag innan jag kodade parser och skapande den semantiska tolkningen av indata gjorde representationer av själva koncepten och deras relationer motsvarande (konceptuellt snarare än som biologiska neuroner: Koncept för allt vi konvergerar stabil mening till från ord till personer, modeller av maskiner, matematiska koncept och allt annat) som vi representerar dem i hjärnan och metoder för att i det ta ut den mer flytande meningen och fortgående kontext framåt från indata bestående av konvergerade koncept ej hanterande parsning utifrån grammatik utan enklare tagande ut stabilt indikerade koncept styrande kontext.

Det ger en annan utgångspunkt för hur man först ser meningen och vad som avses. I all verklighet i hjärnan är det menar jag olika funktioner och dimensioner ej i samma konvergenser. Så man kan mycket väl mena att verb är prototypiska på båda sätten. Som jag visade i deras "noun-mening" och som lingvistikernas menade i argument-dimensionerna. Jag använder tror kommenterande kod dem båda helt styrt av i vilken större "delsystem" jag är i pågående dominerande. Och indikerar gärna agent på den vanligaste positionen som prototypiskt agent.

Event noun igen

Vi kan nu i grammatik utnyttja dessa ytterst konkret nära liggande verb också grammatiskt exempelvis:

King Staunton makes an attack into the night.

Hur parsar vi här ut semantiken för att ta ut grund-meningen rörande argumentens relationer d.v.s. semantiska roler? Ofta nog förstår vi makes färdigt med analys utifrån den och kastar sedan bort det och söker sedan rätt på passande mönster för attack hanterande det som ett verb för vad som innan var argument till make. Det har för mig fungerat väl för ett begränsat antal testmeningen jag gjorde men har ännu inte tittat över vad som är etablerat känt kring detta. Men i allt normalt kan jag inte se att det någonsin går fel annat än när det ev. hade gått fel om vi skrivit meningen som King Staunton attacks into the night (eller ännu mer jämförbart som mer uppenbart avslutad händelse snarare än att vi fortfarande vid lunch nästa dag sitter och väntar på att verbet ska uttrycka att händelsen gått från fortgående process till färdig händelse).

Utnyttjande parser hittad på nätet (ej tidigare prövad men ser inte orimligt ut) link.cs.cmu.edu kanske en link grammar parser och nedan har vi exempel på mening där attack nu menar jag gått längre ifrån verbens preferens att uttrycka något som händer just nu eller ett tillstånd etablerat viktigt för vad som händer. Trädet tror jag säkert kanske några enstaka i alla fall adderar något nödvändigt för att förstå varför Bill reviews the problems of attacks taking place during the night behandlar attacks som en etablerad kunskap vi rent av gör en review av och särskilt för angrepp under natten (kul och motiverande men tröttande i längden introducerande slarv med att vässa upp svärdet på slipstenen som annars varje morgon efter några veckor).

Bill reviews the problems of attacks taking place during the night.

(S (NP Bill)
   (VP reviews
       (NP (NP the problems)
           (PP of
               (NP (NP attacks)
                   (VP taking place
                       (PP during
                           (NP the night)))))))
   .)

Istället diskuterar man etablerad kunskap övergripande från ett perspektiv introducerande en särskild delfråga (angrepp som sker på natten). Här är vi ju vill jag mena tydligare i hur vi förväntat etablerad förståelse och representationer av koncept allmänt i hjärnan med eller utan tidsperspektiv knytande dem till händelseminnen med långa serier av personer och datum (sådant är ju vad som tillsammans kommer som vi diskuterade för prototypikaliteten för verben addera till hur centraliteten som default kommer vara för verb:et oavsett eller korrektare innan aktuellt kontext etablerats till det och fått styra om det: Tydliggör bra varför man verkligen ska ha massor av data etablerande sådana grundutgångspunkter: Folk läser inte bara några tusen frames i Framenet för att förstå argument utan de sitter och läser en massa nyttigt många timmar dagligen förberedande sig inför nästa arbetsdag såväl som Konungarikets Sveriges kommande behov och förväntningar på arbetskraften: Dessutom under helgen kanske de löser något mer nöjesbetonat).

Nu tänker vi oss att vi kastar bort attacks. Vi inser att jämförbar samtolkning och konvergens etablerande såväl som förståelse från befintligt kontext sker ändå: The problems taking place during the night eller bara problems during the night. Kan vi konvergera ut mening givet kontext och etablera det gör vi det (där verkligen inte grammatiskt form är en nödvändighet även om mer ovanliga former gör saker långsammare: Attacking Knight Maria Knight Staunton does.