Stort att rösta: Ännu större allt i detaljer så svårt att uttrycka konkret - Mellan militärdiktatur och blodig volation har man sista halvåret gjort den sunda vägen ej otrolig

2014-07-02
Kompletterat: Ok ärligt hela vägen har jag varit skit-imponerad flera veckor. Men kan ge otur att förändra hur man talar när saker tycks gå rätt väg. Språk är så oerhört komplext krävande enorm beräkningskraft att se alla effekter av i allt. Så dumt att utan värde sitta och berömma om man inte gjort det innan och saker går bra.

Kul att man tillochmed innan marscherade iväg att rösta.

Och där är saken munkarna, Shanghai, mongolerna i norr, arab-folken (ok jag är i all ärlighet ingen expert på subkulturerna här: Men förstår nog att inse att jag i alla fall inte är säker om det är mer persien eller "teve-arab": men kanske att man begriper vad som ungefär menas med lite förståelse om man inte orkar för ett så stort land längre än att hålla ett öga runt en liten del som Shanghai - D.v.s. världens största stad i inverkan utåt Kina såväl som globalt ev. undantaget New York och representerande en tung i sig själv pool i Kina - för mig resp. som population själva kommunistpartiet där de syns på mer folk-normal-nivå mätbart nätet). Har klarat att få dom att förstå hur det går till: Eller i alla fall en eller två ska det nog klarna fortsatt om ni alla försöker tillsammans vidare att få dom andra att begripa det.

Och låter jag dryg är det bara därför att jag aldrig begrep hur man får kinesen att gå att rösta. Men nu har ni gjort det. Ni kan ha gjort det förr. Kanske flera gånger. Men det här är första gången det syns för mig. Så allt innan var i bästa fall volativ non-information - noise - störande - eller propaganda balanserat (eller jämförbart).

Stor sak gjord. Stor seger. Det hade kunnat förlorats dagarna som varit. Men så blev det inte. Och seger är mätt, etablerad och gjord.

Och det här är första segerna jag känner är djävligt stor dom tio åren jag av och till roat mig att följa kinesernas kamp för frihet. Ingenting slutar här. Men det finns vägar saker kan gå. En väg är snabb-väg in i problem varken ni eller något Kina, eller vi i omvärlden kommer eller kan acceptera. Hamnar vi farligt där för hela Asien så kan världen tillsammans tvingas ta er in i mer tvingad lugnande tid. Praktiskt om vi tillsammans klarar det: Militär-diktatur (att smälla av kärnvapen för att avleda gatan med psykotisk nationalism kan jag med tämligen hög sannolikhet indikera ej kommer accepteras varken i Kina eller av oss i övriga världen: Ingen är dum i huvudet här vi förstår var saker kan hamna när enstaka makt-fullkomliga går underligt desperata). Jag gillar inte den lösningen då folk på sådana posisioner som finns att välja mellan i kortare tid tenderar att bli dryga och underliga efter några år. Det är en dörr. Det är den sämsta dörr jag vill erkänna existerar i mening att jag inte ser en poäng i att marschera ut - än mindre själv-elda sig - när en ev. fjärde dörr är annat än helt otrolig.


En till dörr: Åtminstone för 16 veckor sedan (och men mindre exakt cirka 1 resp. än mer cirka 2 - 3 år sedan) den mest troliga dörren är en riktigt turbulent tid. Den goda sidan vinner vid dagens slut efter dock hängt diverse fiender, sett bra mycket infrastruktur brunnit ner, arbetat upp en försvarlig mängd PTSD i populationen orsakande en mängd problem för en stor mängd år som kommer, massor av döda o.s.v. Här kan krävas att man löser problem riktat nyckel-positioner: Sådant är vad som tenderar att självorganisera sig givet att välkända personer attraherar intresserade revolutionärer. Det är som med al-Gadaffi: Oavsett organiserat genomtänkt eller självorganiserat måste nyckelpersonerna falla bort om saker har gått riktigt blodigt. Annars kan desssa konflikt-typer ej otroligt fortgå år, efter år, efter år, efter år... Om otur stor: Förstörande allt. En symbol känd folk är vana att tro löser shit. Så det håller samman väpnade strukturer och särskilt i stort eller kuperat land är det i värsta fall problem som kan förstora nära nog allt utan att det någonsin tar slut.


Nu växande. Lite som hopp. Jag såg det efter att lite tröttnat på att ni alla verkade så fast i att göra ett stort krig av allt utan att någon entitet - före eller efter kommunistpartiets fall - egentligen begrep sin egen eller övrigas motivationer, intressen eller strategi. Ok. Vad kan jag göra för att hindra det. Och innan något ev. ändras så är det same, same. Men något annat finns där växande.


Och här kan ni vunnit något mer insight betonat. Och det imponerar fan på mig.


Nu har ni vunnit stort tror jag. Ta det lite lugnt nu några veckor. Sedan går nu över till de lite blåsta munkarna - ibland referade som munk-djävlarna - och förklarar hur ni egentligen fick röstsedlarna att gå ner i lådan för det begriper dom inte.