Dagens Nyheter skar jag bort från tidningar jag av och till följde för små fallstudier (ex. relaterat till rubriker och bild i tryckta tidningarna). Även om den tidigare givit gott värde många gånger och varit av och till läsbar även med internationella mått var det mer intensiva i symboler och bildval oftare associerat till värde vad jag då sökte (där SvD gav regelbundet härliga exempel hela sommaren 2011 där att minnas ex. var bilderna av JAS 39 Gripen i samband med Libyen fantastiska i hur de uttryckta intensiteten väl i relation till krisen och stridsflygplanens hastighet trots stillbilder).
Ett problem med DN viktigt att börja med därför det är här man blivit bättre ligger i ett hattande mellan något nytt där man smetar ut djupet vilket aldrig fungerat för dem respektive åt andra hållet underligt djup som verkligen intresserar få och där de inte har något unikt värde att lägga jämfört med andra. Kultursidorna kunde ibland vandra ut i det mest underliga.
Vi har emellertid nu ett tag sett en försiktig som jag upplever det förbättring åt något annat. Och idag tyckte jag att vi hade ett excellent exempel i stora delar på hur DN bör vara där de också fångar den själv de uttrycker från sina medarbetare och kollektiva tradition.
Ett fint exempel (visst bättre än möjligt regelbundet men ändå just därför enklare att använda för att visa värdet) är FN:s beslutsordning är anpassad till kalla kriget:
- De ger båda en god översikt precis lagom djupt och brett om Syrien konflikten.
- Jag tror man fångar mycket folk kan missa i TV och andra snabbare nyhetsformer.
- Men inte så att det tråkar ut.
Lika viktigt ett intressant reportage genom att frihetskriget är aktuellt. Och det för de flesta.
För de särskilt intresserade just av Mellanöstern eller Syrien specifikt (och vi bör väl ha antar jag en del invandrare från området i Sverige?) finns ett tyngre värde i att bra uttrycka kanske en del av problemen just nu med att hitta en tyngre väg framåt.
Dels i vad som indikeras rörande olika grupper och kanske också att Sieda heller kanske inte i allt heller har en realistisk bild av saker och ting (men det har nu få politiker, representanter för frihetsrörelser relaterat till den egna ambitionen att vinna valet eller revolten). Det känns ju inte verkligt att när en stor del av problematiken är samarbete och synkronisering mellan grupper långsiktigt för stabilitet och kortsiktigt i massor praktiskt att övriga världen ensidigt skulle erkänna just Syriska Nationella rådet som Syriens representant.
Rimligen med samarbete ska väl tillräckligt folk finnas utanför Syrien med ålder och lämplighet för det oavsett om det rör politiskt eller militärt samarbete för att kunna etablera motsvarande ett icke-valt exil-parlament förutom mer konkreta samarbetsgrupper. Det finns nog duktigt med folk utanför Syrien från alla grupper som kan skapa väsentligt värde i det jämfört med nästan vad som helst.
Det känns på något sätt osmakligt att hålla på och gnälla på frihetsrörelserna. Och jag tror säkert många tycker att jag har helt fel också och att Syriska Nationella Rådet i sig nu skulle vara det. Men
i mycket givet att saker kanske rört sig och rör sig lite långsammare än man kan hoppas efter Libyen kan man mena att mycket utan risk eller låg risk men med högt värde inte blivit gjort som möjligheter nu fortfarande finns till. Allt kan inte bara vara att träffa andra länders politiker och gissningsvis ligger inte allt för mycket stridsledning utanför själva Syrien.
Det gäller just det konkreta och ibland även väldigt enkla men som också är viktigt:
- Väl synliga symboler vi är vana att associera till nationellt politiskt samarbete. Är man PLO som slogs en evighet alltid med gerillans symboler fram tills viss förändring något innan de första framstegen nåddes. Eller tänker man mer likhet men i det lilla och kostnadseffektiva med andra länder liksom de egna symbolerna? Talar man till folket är uppmuntrande symboler bra men mer finns.
- Ser man till att ta ansvar för befolkningen? Vad dessa grupper kan göra är väldigt litet i situationen men har man en myndighet om än med ett fåtal personer för att skicka ut konkreta säkerhetsråd rörande vatten, IT-säkerhet givet risk för avlyssning av regimkritik på nätet och hur man skyddar sig mot bomber? Kanske men jag har inte märkt det och har jag inte märkt det gäller det många andra också och att sådant märks är också viktigt värde.
- Hur mycket kapital har man? Och hur mycket skulle krävas för att sätta upp en delvis en alternativ statlig infrastruktur i Syrien om än förutom stridssamband om det nu inte redan är löst bra? Kanske inte så mycket som man kan tro. Ett litet GSM-nät kan man komma långt med och är inte så himla enkelt att slå ut om de inte vill störa ut sina egna nät och inte direkt kommer åt de mobila basstationerna. Jag vet vad de kostnade 1999 när jag på Ericsson såg över rörande säkerhetsfrågor inför UMTS (inte på någon i ansvarsfull utan i kontext av säkerhetsfunktioner jag utvecklade för säkerhetsprotokoll där området allmänt tittades över) där det rörande GSM noterades att illegitima mobila basstationer hade förekommit i Tyskland och att priserna för sådana låg på 5 000 000 kr med tämligen god räckvidd.
- Det kan tyckas löjligt att försöka etablera sådant som stipendier för högre utbildning till Syrien i exil ex. relaterat kultur eller sociologi eller jämförbara specialistområden med universitet, EU:s utbildningsenheter m.m. där etablerade mötespunkter och förståelse av varandra liksom den konkreta kunskapen senare kan vara till hjälp till att bygga upp landet. Visst att man nu inte ska fastna i att uttrycka låg-intensitet och förslöa sig fet i exilen. Men det är ändå ett bra exempel på att tänka långsiktigt och se annat än just striden när nu möjlighet till att i exilens större frihet kunna göra sådana saker. Och landet måste ju efter kriget byggas upp igen. Kapitalförstöringen är redan enorm.
Vi kan jämföra Libyen. En anledning jag och troligen de flesta tyckte det var bra att man var lämpligt försiktig med att beväpna upp folket är att vapen i omlopp skapar problem. Ingenting i situationen där nu är så himla förvånande eller ens mer oroande än tror jag förväntat av de flesta. Visar man tilltro, stödjer dem och inte målar fan på väggen (och det tycker jag ingenting i nyhetsrapporteringen än har gjort) ska det där nog lösa sig bra över något år. Skillnaden mot Syrien är dock att Libyen har resurser ej lika bundet till infrastruktur eller beroende av Iran. Sådant gör verkligen stor skillnad. Oljepengar gör livet lättare och det minskar också spänningar. Vidare kräver det infrastruktur för realisering av värdet vilket med tiden nog underlättar de statliga funktionerna. Syrien saknar det och att tänka framåt och också i alla andra dimensioner än konflikten just nu är därför viktigt. Landet kommer ha en enorm utmaning nästan lika stor efter kriget också.
Man kan visst säga att saker tar tid när det gäller hjälp från omvärlden är ett avgörande problem men jag tror inte det stämmer. Syrien behöver mer hjälp och så snart som möjligt. Men samtidigt när saker tar tid finns det ju också mer tid att göra annat. Och där är ju ingenting slut nu därför att man eventuellt kunde gjort mer. Syrien tror jag frihetsrörelsen vinner men jag tror också att det är viktigt att man därför börjar göra mer i fler frågor. Finns brist på folk så är det inte mycket man kan göra kanske men jag tvivlar verkligen på att det är ett problem i exil-perspektivet där heller inte ens de flesta frågor ska kräva något direkt säkerhetsbehov (rörande risk spionage o.s.v.).
Vad jag skriver kan man ju också oavsett det konkreta se som en nog inte ovanlig bild bland många i väst. Symboler och konkreta samarbeten indikerande ansvar, samarbete och att man tänker framåt är tror jag väldigt viktigt.
