Qatar - Nu är tiden kommen att bli störst i världen på naturgas

Med Qatar's effeklivitet för att få upp (bland de säg tio billigaste är världen: Kanske den billigaste ej helt liten), storlek på reserver, ändå vek marknadsandel (man tog det lugnare än andra i regionen och har därför något bättre diversity i business och nu direkt pågående potent möjlighet ute hos kunderna är det dags att börja bli störst i världen.

Priserna ännu låga pressande ut sämre förberedda.

Riktigt i bransch-roll och -funktion konkurrenta (om än inte helt ett till ett ännu i infrastruktur för leverans) skjuter på underhåll för åldrad infrastruktur relaterat pumpar och refinering: Gamla sovietiska - ganska gedigna för en ej överdrivet krävande funktion när det gäller pumpar - men ändå från 1970-talet. Och ju längre ifrån pumpen vi kommer desto mer kostar gammal sovietisk-teknik även när perfekt fungerande.

Ryssland är ju en av de tunga konkurrenterna naturgas. Desto längre tid de tvingas skjuta på underhållet av pumpar och refinery ju bättre för alla aktörer som önskar ta över den roll Ryssland har idag.

Man ska se det som att varje kvartal innebär växande risk för att Ryssland kommer behöva gå ner i funtion än mer varaktig även givet annars planerade uppdatering man skjutit på p.g.a. kassa-brist. Jag är inte kunnig nog här för att våga mig på att överspekulera rörande teknik-lagret i systemet men tillgång och efterfrågan och hur sådant förhåller sig till marknadsandelar vet vi med det inte lika vanligt särskilt här också:

1. Det är bra att komma till att bli en trovärdig och värde-tydlig leverantör tänkbar. Därför att fast infrastruktur effektiviserar affärer och är praktiskt barriärer för andra.

2. Förutom att Ryssland nu är känsligt för skador i sin industry gäller att de känns obehagliga för viktiga kunder. Man vill ha alternativ. Och också om tror rena geografiska frågor kan göra Qatar sämre än säg fastlandsalternativ ska andra energi-säljande värden mot EU ej underskattas.

I all realitet gäller ju dessutom att respektive viktig alternativ provider var för sig är riskabla. Fastland är förutom en ung nation nära Ryssland som just nu är i en asserting geo-presense tantrum tycks det. Så man vill nog inte även om detär mindre troligt - men viktig infrastruktur så att beakta likväl - ej utesluta "islamska terrorister" (kanske ryssar egentligen görande odd-jobs för Putin och The Kingpin Gas Boss (osäker vad vi kaller dem så vi nöjer oss med detta), risker relaterat insation, eller pro-styrd-revolution.

Medan Qatar är i region varande i ordentlig commotion.

Jag menar att Qatar ska ta chansen här och ta över Rysslands roll så långt som funktionellt. Och gärna prisa ner deras valuta-intäkter där det går över hela energi-bältet så att säga. Utländsk valuta är redan scarce i Ryssland för så väl statliga behov som vad medborgarna behöver betala ut regelbundet (bl.a. men ej uteslutande relaterat lån tagna i andra valutor).

Och jag tycker man ska tänka kreativt här och försöka se andra oljeleverantörer som har intressen jämförbara. Norge har ju ett uppenbart intresse här vara så i direkt GEO-närhet och värdefull bara man pushar en bit in - några öar - motfastlandet. Hur mycket olja finns i lager kring refinary i Norge? Är det ingenting eller har det samlats på hög naturligt över åren eller därför attpriserna är låga?

Jag vet inte med det är sådant jag tycker verkar rationellt smart av Qatar att fundera över lite varstans. Därför uppgradering, modernisering o.s.v. av olje- och gasindustrin är större intäkter Qatar m.fl. ju längre de dröjer.

Så tänker jag här därför att jag bryr mig on Ryssland. Än av västerlandets elegantaste kulturer. Jag minns fortfarande när deras soldatkör var i Uppsala. Så bortkastat idag. Samma egenskap jag känner för i och runt Iran. Väldigt tråkigt som det är. Men nu när vi ser viss turbulens är det ju bättre att försöka göra en positiv förändring av det på kortare tid än att saker repeterats in i granit under 10 - 20 år.

Verkligen att jag riktigt skulle gilla om de återvände hit. Det ändå jag tyckt varit värt besväret att se på Musikenshus sedan de byggde det. Förstklassigt. Och jag kan se känner jag något av samma visuella musikaliskt bombastiska egenskap jag så uppskattade i Riktad information - Exempel: Välgjord och kul rysk musikalisk tolkning av det svenska försvaret (2015-04-29):

Och tänk om Obama aldrig fick någon konstnärlig skapelse likt den... Eller någon annan struktur i övrigt. Det säger en del om Sveriges kulturella och politiska roll runt Medelhavet. Kulturellt nära men ändå med en spännande historik man kan skapa från.

Mycket prestige. Visar för övrigt var skået ska stå. När kulturell presene revie görs så här påkostnad i ansträngning av en så välkänt kompetent och erfaren aktör som Ryssland vet man att inget är jämförbart. Minns detsvenskar när tysken, britten, amerikanen eller annat klagar över Kina, Ryssland m.m. Vi är det hastighetsbestämmande. Själva linjen som når allt. Vad som har kultur som gör talande enkelt. Och som man har respekt för i vårt kunnande. Mycket fint hur de firade vår gender-politiskt öppna såväl som accepterande för sexuella minoriteter. Och utan att generera oss med bara trivialt berömmande.

Dominant prestige, Och med ex. Obama så nära utom tjänsten tror jag att det är kört för hhonom att få något liknande. Räcker inte att lossas roa hunden med att skjuta golfbollarna i vatten-bunkern en timme förutom normal-tids-golf. Det gäller att vara ute varej dag och visa Ryssland att man förtjänar sådant här.

Störst.

O Fortune - Godess of Hunger, Battle, Change, and The Lucks, Never Full, Never Satisfied - , like the moon - Hear me Lunar - , you are changeable, ever waxing and waning; hateful life first oppresses and then soothes as fancy takes it; poverty and power it melts them like ice.

Perspektiv Lasswell i Aljazeera: "The end of China's soft power?"

Knappast ens Lasswell hade lika elegant kunnat föra samman "power politics" koncepten med uttrycksfulla koncept likt ascend (när vi orkat ur descend). Det är trevliig upplevelse att se båda sidor asserting sin närvara i en gemensamt mål up mot tyngre ordmening (vad läsbarindex - oavsett definition - ligger är jag mer osäker på: jag brukar inte beräkna dem och saknar känsla för dem):

"For years, many Asian scholars have painstakingly sought to explain the complexities of China's inexorable rise, and how its ascent doesn't necessarily equate to regional hegemony and territorial aggression."

Från: The end of China's soft power? China's neighbours are growing increasingly concerned about Beijing's military manoeuvres (2014-04-12).

Tyngre Lasswell-ian för en mening tror jag inte är helt lätt att bara hitta. Det ger något av fin kulturhistorisk känsla här i domänen av säkerhetspolitik. I känslan något av en konservativ åldrad erfarenhet vi över bredare entiteter talande såväl som fler perspektiv över nutidshistorien idag har fler resp. subkulturer i språk-känslan. Absolut ett passande språk här och utanför packetering av analys en indikation om skribentens kanske beda såväl som djupa allmänbildning i traditionell analsnära säkerhetspolitik litteraturn.

"We note first the importance of regonizing what is meant by the accentuation of´power. Accentuation is a conception of cultural relaitivity, and it implies that the political type deceveloped in one setting may attach very different importance to power from that given to it by the political type elsewhere. Power can be accentuated in relation to other values and to other people and still occupy a rather low rank among values. Cultures rank values in different ways, and every personality exposed to the pattern of culture tends to take over the same rank order. Withing this system of ranking, there is room for over- or under-emphasis; and relative stress on power is what we mean by its accentuation."

Från: Power and Personality, Harold Lasswell, 1948.

Egypten: Att under inbördeskrig fasförskjuta inflation relativt värdering valuta

En möjligt - hypotetiskt i alla fall - intressant men givetvis långsiktigt oerhört problematiskt tänkbart möjligt verktyg att utnyttja (missbruka mer korrekt) under turbulenta vore att fasförskjuta verklig inflation mot värdering valuta.

D.v.s. praktiskt implementera åtgärder som spär på inflation men söka göra det på sådant sätt att det dröjer innan det korrekt framgår.

Önskvärt kan ju vara att kunna växla tryckta pengar och växla till valua möjlig att köpa ex. vapen för. Medan man samtidigt trycker pengar för att inrikespolitiskt hålla diverse grupper närastående i konflikt nöjda.

Jag tror inte riktigt det enkelt görs bara genom att förändra vilka uppgifter statistik bygger på rörande priser. Åtminstone inte särskilt länge. Däremot om pengarna man kastar ut på gatan är något så när lokaliserad kan och kommer en viss fasförskjutning uppstå om den lokala regionen aktuell också har sämre kommunikation utåt - eller långsammare - och antingen egen-producerar aktuella varor vars pris kan påverkas eller om distribution av de viktigaste basvarorna viktat index bygger på i huvudsak kontrolleras av samma entitet som skickar ut pengarna.

Givetvis håller det inte i längden - och knappast inte mer än kortare tid - givet att själva motivationen här är att få mer tillgångar i objektiva valutor än man annars har d.v.s. att mängden objektiva tillgångar för ögonblicket är mindre än som krävs. I och med det blir det ju problematiskt svårt att bibehålla det hela. En tid lär det väl dock fungera och nog mer än vad vi här i Sverige m.fl. moderna såväl som funktionella ekonomier (går själva vår infrastruktur för pengar sönder är det svårare i alla fall för mig att se vad som blir möjligt och inte möjligt) där jag tror det är relevant att jämföra löst i alla fall med Svenskt kronförsvar under Statsminister Bildt längre tillbaka.

Men en fasförskjutning för att köpa på sig vapen och kanske vissa former av "lyxvaror" (för ett land i kris i alla fall) funktionella som internt i egen organisation give-a-away / bribe / keep middle management happy lär det väl fungera ett tag.

Jag har inget skäl alls att tro att det sker i Egypten även om jag oavsett hela den här frågan är föga säker på att uppgifterna om inflation stämmer. Riktade bidrag från Saudiarabien i sundare valutare lär reducera eller ta bort motivtion för åtgärder diskuterade ovan. D.v.s. Egypten har flexibilitet att trycka egna pengar väldigt kreativt fritt så länge de fungerar och mer när när mer krävs för att det ska fungera och ändå handla vad nu arme behöver med dom bidragen.

Vad som uttrycks här annorlunda ska vi praktiskt bättre se tror jag som att man trycker pengar. Med hög ränta givet verklighet där man behöver pengarna fortlöpande riktat där det känns motiverat är ju högre ränta reducerat värde på dom pengarna. Sådant jämnar väl ut sig över tiden tror jag. Möjligen ännu lite mer spekulativt om nu funktionell infrastruktur ekonomi utåt fortfarande finns ger möjligt lägre ränta mer monopoliserad kontroll av valuta annan än den egna.

"The rate cut is a clear signal of confidence by the CBE, and an indication of its focus on economic growth rather than inflation," Liz Martins, senior economist at HSBC Middle East, said in a research note. She added that the CBE was likely to "retain a loosening bias" for the rest of the year.

Från: Egyptian inflation slows to 9.7 pct in August (2013-10-09) | english.alarabiya.net

Betraktar vi nu:

• Egyptians Lash Out at Qatari 'Meddling' | Voice of America

Är ett intryck där och i övrigt andra nyheter september att det ännu inte riktigt klarnat för Egyptens ledning vad dom numera är: en utrikespolitisk nolla. Egypten är i bästa fall numera proxy-stödjande mot kontantutbetalning och ej någon med mening eller betydelse själva i övrigt. De har säkert en föreställning om något annat ännu en tid men skillnader är under många år gigantisk oavsett hur vi jämför bakåt i tiden. Egypten räknas inte längre i Mellanöstern. Det är ej för Egypten längre att ha åsikt om andra aktörer i Mellanöstern annat än önskat av ägare (där budgivning ännu pågår d.v.s. här reducerade de troligt försäljningspriset några miljarder kanske avskräckande andra köpande ett stycke tagande upp totala priset därför oavsett om Qatar ej var aktuell köpare vid tidpunkten önskar ingen en svår regerlig koloni som har en massa åsikter om ditt och datt).

Rörande ovan och också i övrigt diverse rörande Qatar gäller också mycket möjligt praktiskt inverkande att de under flera år etablerat stora fonder och investeringar utomlands. I delar har de varit framgångsrika, i andra delar ungefär som liknande i övrigt och ibland dåliga. Gemensamt oavsett vilket gäller emellertid att kvalitetskontroll under flera år var ganska dålig och många köp överbetalades därför. Detta försöker man skärpa upp väsentligt mer än tidigare. Förutom att sakna politisk betydelse vilket ju också kan vara en investering där ju Saudiarabien i fondering och investering liggande i kvalitet ungefär på nivå med Qatar tidigare men uttryckande en väsentligt större procent ej i långsiktig fondering utan investerande agerande eller konsumption just nu - sedan handlat om Egypten.

För Qatar att bjuda emot för Egypten-kolonin hade varit oerhört svårt. Konkret krävs en träningsperiod för Egypten som kommer vara flera år. Den innebär att inte mer än struntsummor i taget och ändå var för sig utspritt utbetalande är funktionella så att värde transfererat i valuta an dras innan. Aktuellt här var väl tror jag ungefär 20 - 30 miljarder i Svenska pengar (troligen praktiskt egentligen mindre) samt en del natura utbetalning i energi.

För Saudiarabien att gå upp lite mer för en aktör ännu vad vid att faktiskt betyda något själva i Mellanöstern är enklare genom att de har större gemensam historiskt etablerad politiskt kultur i samarbete där båda är närmare flera Europeisa länder såväl som viktigare USA.

Qatar hade svårligen kunnat bjuda samma ivå och ändå räkna med att Egypten hade förräntat sig. De hade varit inte annat än att ge bort pengarna. Samtidigt är ju riskprofilen från tidigare i år i huvudsak närmande sig worst-case scenario så någon annan förräntning än via politiskt köpande finns ju inte. D.v.s. praktiskt - såväl som i principiell eller modell-mening konflikt - på väg mot att etablera verklighet där ej tillåtet politiskt uttryckande entiteter har associerade delar växande beväpnade och ej med särskilt hopp om att en görlig väg finns via annan metod, och med parallellt eller samtidigt politiskt intresse från helt andra frågor (etablera extremism) att trycka på för väpnad kamp, och där ekonomin via ev. återvändande turister är föga otroligt mål (också om kanske kustområden vid Röda havet (ej medelhavet givetvis: dit vore vansinne att resa med närhet eller i Kairo) tänkbart korrekt bedömt är mycket säkrare än Egypten runt nilen också om jag själv ej skulle resa dit givet många jämförbara regioner utan inbördeskrig och verkande terroristorganisationer såväl som totalitär militärdiktatur: riskbild håller tills risk man trodde ej var aktuellt realiserats). [Red. Även relaterat dessa frågor beroende på hur jag ser på det senare i år diskuterande en del är det möjligt att jag väljer att göra en Obama - och när aktuellt lärande av den större mannen görande en attitydundersökning innan beslut - hellre än att slösa energi på värde redan förstört sönder.]

Förvisso tror jag också att politiska preferenser mellan föregående och nuvarande aktörer spelat in för båda. Men jag tror heller inte att en växande uttryckt motivation om att utrikespolitiska såväl som rena investeringar utomlands ej ska få landet att verka "dumma", "göra landet löjliga via ekonomiskt agerande" m.m. som rörande särskilt en del fastighetsaffärer ibland ungefär uttryckt vad en del ungefär kan ha sagt. Är Egypten skyldig dig ungefär tio miljarder svenska kronor och du klarat att få dem att betala nu är det snarast tecken på väldigt slugt förhandlande för någon tilltro att du kan få dem senare med mindre än att Saudiarabien tycker det känns ntressant att betala dig är inte på något sätt direkt självklar samtidigt som du säkert får jämförbar eller bättre förräntning var som helst i världen.

Rent allmänt tycker jag också är viktigt att säga att alla tre av länderna Egypten, Saudiarabien och Qatar är samarbetspartner man när praktiskt görligt hellre försöker undvika. Praktiskt i Mellanöstern hanternade konkret verklighet kan det självklart krävas men när det ej är aktuellt är de alla tre realiserade eller potentiella risker i allt från negativ synlighet i pressen (oavsett via "naturlig" granskning eller om konkurrenter investerar för att söka omoral associerat sådana affärer) till osäkerhet ev. investeringar fastigheter eller infrastruktur som gå kan gå förlorat vid turbulens, såväl som att man ej kan räkna med samma trygghet relaterat spelregler lokalt i länderna (d.v.s. ogillar någon med inflytande dig plötsligt efter att han tyckte att du uttryckta dig olämpligt positivt till hans hustru eller dotter kan både du och tillgångar relaterat företaget stanna kvar permanent i landet).

Självklart understryker dom riskerna betydelsen av att demokratiska länder alltid har som målsättning att vara den primärta samarbetspartnern til organisationer som annars mindre stabilt eller långsiktigt stabilt kan få finansiering av sådana aktörer (för Egypten självklart om aktuellt via proxy-utbetalningar godkända av deras ägare).

Gas och turister är incitament till halva mängden nödvändig

Jag tvivlar föga på att man kan nå långt med positiva incitament för stadsbefolkningens mer angnostiska kulturer såväl som militären. En aning rabatterade gaspriser och så turisterna. Inte för att jag ser eller känner någon metod jag någonsin kommit nära att vidröra att ta ner förhandlingarna om leveranserna av den egyptiska gasen från Qatar till lite rimligare nivåer. Men tveklöst väldigt möjligt.

Men varför inte hellre än att rabattera priset - jämfört med Qatar's övriga kunder vilket jag inte tror är bara värde för Egypten genom att de har en potent roll under 1900-talet i Mellan-Östern och folket tilltro till sin egen förmåga är viktigt åren som kommer - slutföra köpet på den nivå först föreslagen av Qatar snarare än vad som är aktuellt annars just nu om priset nu inte fallit mätbart (vilket jag tvivlar på och om jag minns rätt är prisrörelserna mer för längre tidsperioder relaterat pågående gasaffärer) ge återbetalningen en mycket längre period. Genom det kan ju också fler aktörer bidra genom att introducera säkringar av affärer. Kanske att pågående affärer nu och för tio åren framåt ligger fasförskjutet med samma period jämfört med något aktuellt redan i förhandlingen oavsett om föreslaget Egypten eller Qatar. Energi är viktig grundtrygghet för hela ekonomin.

Men incitament för hela folket är viktigt. Självklart är energi incitament och utan tvivel både för folk allmänt och riktat enskilda aktörer finns stora ekonomiska intressen direkt relaterat energi såväl som turistindustrin. Men det är inte självklart att det är det positiva incitament-värde på nivåer där man känner att man åstadkommit ett konkret värde från den relativa position man befinner sig i nu för den forna presidentens anhängare. En myckenhet av diskussion mellan parterna är viktigt där man konkret från båda sidor söker uppnå avgränsade värden och vågar ge avgränsade värden. Det går inte för någon sida att här och nu be om allt utan att Egypten i värsta fall brinner upp. En del av problemen nu är också relaterat just att den forna presidenten försökte ta mycket mer än vad som är praktiskt funktionellt och i sådan hastighet att det skrämmer slag på "halva" landet. Att konkretisera vad man vill ha och vad man kan ge reducerar problematik som kommer från att man misstror varandra och tolkar varandras språk och aktioner felaktigt.