Att i domäner man engagerar sig försöka göra lite större siffror och från det undervisa genom föredöme är en fin gammal egenskap hos Sverige. Och rent praktiskt rörande förutsättningar byggnader och budget tvivlar jag verkligen på att det går att få till att det i kostnad under överskådlig tid är något mätbart problem:
"Sweden’s labor ministry is working to find asylum seekers jobs. But with more than 1,000 asylum applications coming in every day, Sweden is under pressure and is asking other EU nations to do their fair share to relieve it."
Från: Migrant Surge Tests Sweden's Open-Door Policy (September 23, 2015 5:24 PM) | Voice of America
Hur som helst är jag lite förvånad för att man fått intrycket av att vi skulle vara pressade. Sverige är just nu ett av de länder som har störst möjligheten i världen normaliserat antal innevånare att hantera sådant här om vi väljer att så göra. Det pressar oss inte i någon märkbar mening. Har vi lust och tror det är bra skulle vi kunna ta emot massor av människor utan att det upplevs pressade. Det finns stor redundans att absorbera de flesta utmaningar oavsett område: flyktingar såväl som extremt väder, katastrofer, invasioner, epidemier m.m. I nära nog varje område gäller jämfört med världens alla länder att man presterar skattat topp tio eller i något fall ej längre ned än topp 20.
Komisk teckning: När yngre flaggor ger sig ut på äventyr är det viktigt att äldre kommer med (2012-02-03). Illustration jag gjorde på temat av Sveriges engagemang i Libyen tillsammans med bl.a. England och Frankrike: Springande lite framför har vi den yngre nationen USA som de två äldre nationerna följer med för att hålla reda på.
Och jag tror trots refererat små gnäll som alltid är att förvänta från populationer om människor oavsett problemområde att de flesta svenskar förvisso gärna undviker en mer uttalad utmaning men ändå på sätt och vis skulle tolka att det var kul och utmanande. Självklart välkomnar ingen en riktigt problematisk epidemi eller naturkatastrof samtidigt har allt man kan göra ett gott hantverk i att hantera sin tillfredsställelse och att som normalt alltid aldrig riktigt få möjlighet att realisera skapelse i sådan hantering ligger kanske en viss otillfredsställelse.
Det i sig innebär kanske inte på några års sikt att det systematiserat fortsatt är den effektiva lösning rörande dom här flyktningsströmmarna. Stora flyktingläger finns mer närastående som tveklöst i mycket kan göras bättre när vi tittar på Arabiska halvön. Och för Eritrera behövs en ny regim.
Kanske särskilt för Eritrera kunde man kanske försöka ge förutsättningar för flyktingarna att engagera sig för sitt hemlands fratid via plattform för att börja tänka politiskt inför framtiden så att man vid regimskifte har bättre förutsättning att göra något bra. Såväl som kanske ge riktad utbildning för vissa nyckelroller som polisfunktioner, sjukvård m.m. och varfrö inte en militärtjänst för att e förutsättning att hantera förflyttande av diktaturen bort från makten.
Det är mycket passande att flyktingar under tid i flykt engagerar sig fortgående för sitt hemland och till det ges behövligt stöd oavsett andra utmaningar man möter. Jag kan se att det dessutom ger goda kontaktytor inför kommande samarbeten och möjlighet till affärer mellan länder längre fram i tiden.
För flera grupper känns det inte orimligt att man borde ha exilregering lokaliserad i Sverige (det gäller nu några stycken). Men för antal såväl möjligheter man har här jämfört med ibland mycket begränsade mer närastående länder finns unika förutsättningar här.
Går vi fler år bakåt kanske mer närmare - om än ändå mycket distansierat som uttryckt - detta i koncept här. Men jag tror att väldigt lite av det kvarstår sedan många år nu. Kanske knappt vad man riktigt minns längre då ett land som Sverige med sin tradition av 1000 organisationer gör att man ibland tappar som minne utanför det som ligger i en annan sida av kulturen i accounting, redovisning och allt det.
Jag kan emellertid se en poäng med kanske särskilt det konkretiserade arbetet i och runt konceptet nytt land att vänta. Inte bara försöka engagera sig i små föreningar, en och annan insamling, och protestera lite när fel person kommer på besök. Utan även försöka konkretisera viktiga funktioner för att ge stabilitet för ett framtida nytt land. Kanske svensk polisutbildning och arbete med kompletterande utbildning i något lämpligt paket på ett år eller så vid universitet. Medicin inkluderande kanske minst på nivå kunskaps-komplext per individ lägre än ex. läkar-rollen i form av kunskap allmänt och teknisk-förståelse i hanterande av med tillgång till det samma för rent vatten o.s.v. ska inte underskattas i vad det kräver i planering, kunskap, budget-lösning sträckande sig i planering många år med hänsyn alternativ för hur utvecklingen kan tänkas gå.
Sverige och andra välfungerande länder nådde inte till var vi är snabbt och direkt. Även om stabil infrastruktur särskilt i allt praktiskt relaterat vatten, el m.m. tar både år att bygga och krävande dessutom många år att få till funktioner att förvalta och vidarutveckla gäller inte att andra system i samhällsstruktur kräver mycket mindre (oavsett vad prislappen är på "föremål" och byggnader är: Är de lägre tenderar man nog ofta att underskatta vad de kräver kunskap och planering). Amerikanerna själva är ju spreddade i allt från kineserna till mexikaner, amerikanska investbanker, invanderande papister med själva påven - the ring leader - i spetsen, Iran's kärnvapen m.m. deras ledande republikanska politiker nyligen sammanfatat för oss i CNN att de inte otroligt med alla problem har svårt att se något annat och börjar förstå andra som "pressade".
En god polis demokratiskt skolad och med erfarenhet av arbete i ett land där man har ett fungerande samhälle med relativt de flesta länder goda kontrollfunktioner för att hålla kvalitet rimlig (även om jag kan se att dessa kontrollfunktioner gör att ta upp i Sverige för polis såväl som flera andra områden) ger rimlig förutsättning att leverera stabilitet i samhället utan någon form av medfödd förmåga att klara av en minst sagt krävande roll tillochmed i ett stabilt samhälle och desto mer i förstört land som ska byggas upp.
Även tycker jag att det är mycket rimligt under kontrollerade former att ge förutsättningar till att utbilda mer militära funktioner. Men jag är helt på det klara med att den åsikter troligen avviker radikalt från vad de flesta tycker känns annat än lite jobbigt. Det finns en moraliskt poäng understrykande det ensvar individen - oavsett hur associerad till en offer-roll begreppet blivit - att minnas sitt personliga ansvar för sitt hemlands framtid och planera för att förädla det till något funktionellt. Det kan ske via något mer civilt oavsett nu i politiska roller, "informations-funktioner" (kanske media-kanaler riktade till hemlandet, kunskapsdelande till personer i hemlandet rörande motstånd m.m.), utbildande sig för att kunna bygga upp vaattenförsörjuning eller tror jag ofta en viktig roll för många ytterst problematiska diktaturer där man verkligen behöver en god demokratiskt skolat väpnatmotstånd och/eller en militär-funktion därefter för att falla sönder i inbördeskrig.
