Även förlust och nederlag kan locka attraktivt. Kanske behöver vi inte förklara det med mer än att den hög intensiva sista striden varande just hög i intensitet är upplevd belöning nog. I film har musiken sitt värde för att addera på rätt känsla av intensitet.
Jag vet ej om Fortuna Imperatrix Mundi använts så eller om det ens är ett lämpligt exempel fungerande för alla men det var vad jag kom ihåg namnet på (eller korrekt vilken Youtube lista den var sparad i).
Och detta får vara en liten fortsättning till Göra "begå" på musiken efter att jag råkade publicera den av misstag här på där jag egentligen föredrar att ej göra notering musik eller vad som är så icke-konkret i mening vi enkelt konvergerar till istället hållande det på ett separerat blogg-noteringssystem. Men havande nu fel-publicerat här känns det rätt för mina läsande också få en känsla av min fin-kulturella sida och hur mager den än är i musik har jag i alla fall basal allmänbildning om antiken: Så ni inte bara ser den låg-komplexitets-frossande sidan av mig som anammar vad helst musik om den ger intensitet i närhet stimulering utan särskild energi lagd på att se musikens dolda värden.
Passande musik inför ett förstått stort nederlag inser jag nu bättre är säckpipe-musik. Skottland gick ju gång på gång genom historien ut och dog i strid mot the english när klanernas ledare önskade mer för sig (i vad kan man tycka ofta ganska givna förluster ofta nog). Då krävs musikens stimulans och i brist på bättre material var fårmage vad som skapade detta krigsmusikens mest storslagna såväl som estetiskt mest utmanande instrument.
Hur det kom sig att The Brave framförd med säckpipa hamnat bland min återkommande grupp av stridsmusik är jag inte helt på det klara med. Men inrepeterad där fungerar den lika bra som övrigt i kategorin. En kategori självklart inkluderande Colonel Hathi Elephant March. Mer stereotypiskt brittiskt än så kan det knappast bli.
I dagens taktiska verklighet som numera saknar stora samlingar av soldater nära varandra som gjorde marsch-musiken möjlighet är nog ukulelen (som jag av och till försökt lära mig att spela mest därför att det mer än stränginstrument är ett mycket prisvärtinstrument) egentligen vad som skulle passa bättre: Tar ej utrymme så lätt att ta med ut i fält i varje till antal begränsad stridsgrupp att höja upp stridsmoralen med när så krävs. Tradition tycks dock styra helt när det kommer till musik och krigföring medan kanske det ofta större avståndet till krigets realitet gör att vi ofta inte längre förstår det konkreta värdet den stimulerande informationen medför ibland kanske rent av en förutsättning för att kunna bibehålla funktionalitet över en längre tid av ej uppenbara segrar (eller ständig förlust).
Min ukulele fotograferad samma dag som Semesterprojekt: Matlagning, Ukulele, Hieroglyfer och Swahili (2012-06-30) publicerades.
Någon som faktiskt lärde sig spela ukulelen ordentligt...
Nu kom jag inte på något exempel anknytande till vad jag skrev om i
Och detta får vara en liten fortsättning till all diffus romantik i framgångsrik musiklyrik samtidigt bra ukulele. Men exemplet ovan om fotvandring kombinerat med att spela instrument får duga.
These boots are made for walking
And that's just what they'll do
One of these days these boots
Are gonna walk all over you
You keep playin' where you shouldn't be playin'
And you keep thinkin' that you'll never get burnt
Ah, I've just found me a brand new box of matches, yeah
Ett par till exempel från konflikt begående många år där musiken resp. tar sida med motståndsrörelserna (plural för såväl Sydafrika som Nordirland). I sanning att vi finner av vad som orkat nå ut bredare den mer intensiva musiken vi kan finna relationer till konflikt med (snarare än försvarsmakt representerande land i ganska lugn miljö åtminstone i hemländerna - eller nationalstaten så att jag inte upplevs skämta olämpligt om diktatur åren i Sydafrika)
Mer känd av Eddy Grant är givetvis Gimme Hope Jo'Anna som jag emellertid använt som exempel tidigare för något.
Engagemang är alltid en kostnad tillochmed i delar av vår kultur med föga risker eller rent av vissa värden. Motiverande intensitet är vad som när det når ut bredare kommer ta ett antal över threshold till att ta steget till att ta värdering, preferens, hat o.s.v. till praktiskt handlande. Det är som sådant från varje givet perspektiv generellt amoraliskt - Eller bättre sagt vad någon vi har preferens för eller mot kan utnyttja. Det är som jag berört tidigare så tydligt för mig att i mycket är entiteter i västerlandet i konflikt som tagit och kommer ta år sämre i detta än vad man vad förr. Mycket vetande verkar som glömts bort.
Konflikt är enkelt när det drivs av starkt hat och/eller skräck - antingen vinner du eller så förlorar du innan kraften går ur dig (sur långsinthet är om inte lika explosiv av visst värde när konflikt just tar många år) - men att hålla uthållighet gör musiken och all annan förstärkt information oerhört viktigt. Att minnas för de som faktiskt kan spela ett instrument bra (jag kan i alla fall sångtexten till mycket i denna kategori av musik jag roade mig av och till förr att sjunga med i för en mer direkt såväl som mer subjektiv upplevelse av potensen i den) till en eventuell invasion av Sverige (svagt agerande och förväntat svagt agerande av EU har satt Europa i head-land-lock i värsta fall svårt att bryta även om alla på alla sidor senare så önskar så i tidsperspektiv 20 år bör vi se som en något så när ej orealistisk möjlighet att vi hamnar direkt via närhet på marken av fienden eller troligare indirekt utan sådan direkt på plats närhet under kontroll av annat land) ty det är vad som mer avgörande avgör om seger eller förlust uppnås under en rimlig tid innan historien i övrigt gjort frågan sekundär innan föga relaterat. Din prestation är helst åtminstone ett konkret fysiskt vapen eller så ger det 10, 1000, 10000 eller fler väpnade över några år. Det sista alternativet varande en förmåga mycket scarce avgör konflikten.
